Vi besökte totalt fyra restauranger i Singapore under mellanlandningen vid jul och kan väl konstatera att det alltid var höga priser men alltid bra. I ett fall var dock priset för dyrt. Anekdotiska exempel nedan och urvalet kanske inte passar alla.
Som Asiens Schweiz kan man uppenbarligen betala hur mycket som helst för maten, priser på högre nivåer än motsvarande i Sverige, men det finns säkert billigare platser om man letar sig bort från centrum med Marina Bay och Downtown Core och väljer hak istället för finkrogar. Vi valde dock det senare, och det blir utifrån det prisnivån blev därefter och kanske inte passar alla.
Med sen ankomst första kvällen var första åtagandet efter incheckningen på hotellet att dra ut och äta någorlunda genuin lokal mat i form av endera chilicrab eller black pepper crab. Detta intogs på en foodcourt med streetfood på Raffles Avenue, vilket garanterat är en turistfälla. Priset för två personer landade på cirka 400:- SEK, fördelat på en delad chilicrab, bröd att doppa i såsen, en tallrik marinerad bläckfisk och en tallrik fibrer.
Vi var de enda europeiska turisterna här, och det visade sig vara en genomgående trend. Som tidigare konstaterat hittar man inte många med europeiskt ursprung i Singapore, inte heller på de dyra hotellen eller restaurangerna. Asien är en egen självgående region. Det finns säkert statistik, men det skulle inte förvåna mig om fler asiater turistar i Europa numera än européer turistar i Asien, men det varierar nog mellan olika länder, t ex Thailand.
Chilicrab, som vi valde att dela på, var faktiskt riktigt gott. Engångshandskar i plast ingick också, så man kunde äta utan att söla ner sig. Den var också förknäckt exemplariskt, så man kunde komma åt allt utan verktygsinsats.
Skulle placera den maten som den näst bästa middagen eller lunchen under besöket, alltså undantaget hotellfrukostens ala carte.
Ena tillgängliga alkoholhaltiga drycken på foodcourten var kall öl, men det var för övrigt ett utmärkt val till krabban.
Den bästa matupplevelsen stod dock japanska Wakuda för inne på torget inuti Marina Bay Sands Hotel, dit vi avbröt jobbet och gick ner och käkade lunch första dagen. Eftersom vi åt sen hotellfrukost var jag väl inte enormt hungrig, utan skippade förrätten och valde bara en waygufilé till huvudrätt. Men jag provsmakade Lenas tempura, och detta var den bästa japanska maten jag ätit i mitt liv.
Waygun var också helt felfri.
Det kostade förstås därefter och trots att jag kompletterade med efterrätt enligt artikelns inledande foto kändes detta prisvärt.
Har man råd att bo på Marina Bay Sands Hotel har man rimligtvis råd även med Wakuda eller någon av de andra finkrogarna i anläggningen enligt devisen if you have to ask, you can’t afford it.
Är prisklassen och maten i smak så är det en stark rekommendation på Wakuda i alla fall. Modern japansk inredningsdesign och på inget sätt svårt heller.
Även på Wakuda var vi de enda gästerna med synlig europeisk bakgrund.
Som tidigare redovisat angående julfirande i Singapore så tog vi julbord på Racine´s inklusive fri champagne. Fantastiskt som julbord och med högkvalitativ mat och råvaror, men inte med det där lilla extra som Wakuda gav.
Jag kan alltså inte uttala mig om hur Racine’s är normalt, men servicen var exemplarisk inklusive alert påfyllning av champagneglasen. Andra platser, t ex i London, med fri bubbel har ofta en tendens att efter tre glas börja glömma bort dig som kund och alltid stå med ryggen mot när man vill påkalla service. Så ej på Racine´s där glasen aldrig blev tomma.
Även om maten på denna klass av restauranger är dyrare än i Sverige så är priserna på vin ungefär samma som på svenska krogar för övrigt, justerat för kvaliteten. De restauranger vi gick på hade inte spanskt lantvin i utbudet om vi säger så, så man behövde inte oroa sig över att det var billig Chateau Vaddå man betalade dyrt för som på en del svenska krogar.
Sista dagen tog vi bara fikalunch på ett enkelt café inne på Marina Bay Sands och använde som arbetsplats efter vi blev utcheckade. Den sena ala cartefrukosten gav en del stoppkraft, men innan flyget blev det ett stopp för middag på franska fin- och stjärnkrogen Ma Cuisine i utkanten av Singapores Chinatown.
Uppfriskande med en stjärnkrog i Guide Michelin som har ala carte istället för de eviga avsmakningsmenyerna, som både tar många timmar när man ska stressa till flyget, plus gör att man blir så mätt att man inte kan stå upp efteråt. För att inte tala om vad en tjugorätters meny med tillhörande vinglas gör för balansen.
Men prisnivån var i överkant i förhållande till maten. Inget fel på varken mat eller service, men det var helt enkelt med svenska mått mätt överprissatt. Här var vi dock inte de enda européerna, utan ett gäng unga franska stamkunder tog upp det stora bordet på uteserveringen, där de delade några flaskor vin och några enklare rätter innan de drog vidare ut i Singapores nattliv. Om det inte vore för stamkundsbeteendet så skulle jag sagt jetset, men de var nog bofasta expats, där boendekravet är en lön på åtminstone 100 000 SGD om jag förstått det rätt.
Så var det det där med vinet. Det blev inte billigare av att man inte sålde vin på glas, utan bara på flaska, och lägsta nivån började väl runt femtonhundra kronor.
Felfritt, men dyrt. Priset för två rätter, föredömligt små så man inte blir proppmätt och inte längre njuter av maten, samt en flaska vin landade på nästan sextusen kronor. För det priset kan man få en avsmakningsmeny och vinpaket på en svensk finkrog, men visst några Michelinkrogar med ala carte finns det väl inte i Sverige …
Vi valde att avsluta utan efterrätt eller efterdrink eller ens kaffe (if you have to ask …) och gick istället runt hörnet till vinbaren Loulous och hängde där på ett par stolar vid en trottoardisk och kollade på folk och deras lyxbilar. Typ hundrafemtio kronor för ett bra glas vin kändes mycket prisvärt efter Ma Cuisine. Vi provade dock inte maten och sedan var det dags att dra till flygplatsen, vilket Loulous tillsåg att fixa en taxi åt oss för.
Prisnivåerna på Loulous matmeny visar nog bättre att man kan hitta prisvärdare ställen i Singapore än Ma Cuisine, men vi bokade med kort varsel och det mesta annat var fullbokat. Lite mer planering i förväg kanske kan vara lämpligt.
I övrigt tummen upp till Loulous för tidernas bästa säljsnack om valet av vatten till vinet när stilla vatten eller bubbligt vatten frågades och repliken från servicen “do you TRUST Singapore tap water” avgjorde saken.
Viktigt att komma ihåg när man läser menyer i Singapore är det finstilta längst ner “prices are subject to 9% taxes & 10% service charges”. Bli inte förvånad när du tar in notan och se till att ha marginaler på ditt betalkort (som jag senare tappade bort när flyget ställdes in av Swiss Air, så vi slapp ytterligare en flygkrasch i julhelgen, men det är en annan artikel) …
78 kommentarer
Usch gällande flyget.
Tyvärr kvarstår den gamla sanningen. Flyg aldrig med Boeing i Asien.
Nä, det blev ju inte av. Flög iofs en 747 dit.
“do you TRUST Singapore tap water”
I Singapore behöver man inte alls oroa sig för kranvattnet.
Det var bra säljsnack.
Nej, eftersom Singapores kranvatten till stor del består av höggradigt renat avloppsvatten. Avloppsvattnet återanvänds alltså och görs om till dricksvatten. Det funkar alldeles utmärkt, men detta faktum är förstås ett bra säljargument för buteljvatten på en restaurang. 🙂
Som av en händelse dök detta upp på CNBC:
“You can ask for a bottle of Evian or San Pellegrino at Singapore’s three-Michelin-starred Restaurant Zen.
But you won’t get one.
The restaurant, which charges nearly $500 per person for dinner, only serves water from the Swedish company Nordaq, said Executive Chef Martin Öfner.”
https://www.cnbc.com/2024/12/31/the-latest-must-have-at-luxury-hotels-serving-the-right-water-.html
Funderar på en grej som allmänt handlar om de rikare delarna av fjärran Östern
Var i Japan första gången 79, vi var ute och åt på en skaplig krog bedömer den som nivån under fine dining.
Av en slump studerade jag kockarna under några minuter, vad som då slog mig var deras förmåga att så totalt fokusera på det dom gör.
Om man sätter in det i hela samhället blir det en produktivitetsvinst jämfört med oss.
Gott nytt År
Tillönskas bloggarn o övriga skribenter.
🥳
Har de fler aspergare, menar du?
Knappast, men de har inte gått i svensk för- och grundskola.
Ang ”10% service charge” är jag allergisk mot sånt. Så där äkta gubbgrinigt emot det.
Påtvingad dricks ogillar jag starkt. Vill de så lägg på ett fast belopp eller är det svårare att bära ut en tallrik dyr mat jämfört med en tallrik billig? Får jag bättre service för att jag beställer dyrt vin istället för ett billigare?
Är helt enkelt servicenivån högre ju dyrare mat jag äter? Knappast. Har aldrig varit det i min erfarenhet.
Ett ”billigt” sätt att sko sig helt enkelt.
Asien är en stor del av världen med massor av snorrika, eller bara rika, människor. Klart de har en högre prisnivå. Vi i Europa lever på övertid att vi är högst upp i alla näringskedjor.
Det är helt enkelt serveringspersonalens lön. Därför är den obligatorisk. Ju bättre personalen är på att sälja, desto mer tjänar de.
Vad gäller övertid och plats i näringskedjan, så ja, du har dragit de slutsatser som jag är på väg till i min sista artikel om Singapore och Asien.
Många singaporianer har det svårt och är mycket ängsliga och stressade.
Var i Singapore för två år sedan samt på Sri Lanka för ett år sedan. Träffat en del “vanliga” singaporianer och de hade samtliga uppfattningen att landet inte har plats för fattiga längre. Det uppfattade det som en medveten strategi bland ledarna i landet att få bort vanliga människor från landet.
Säga vad man vill om det. Jag gillade landet och det går att komma billigare undan vilket gör det till ett trevligt stopp en 3-5 dagar.
Fram till för cirka 20 år sedan var Singapore mycket öppet för invandring, men nu är opinionen mer “Singapore åt singaporianerna”, just för att folk upplever en sådan press. De höga lönekraven för uppehållstillstånd (Cornucopia? gissade 100 000 SGD) hänger samman med det. De vill ha mindre invandring.
Ja, kanske är det inte så lyckat det där med att bara ta emot invandrare med höginkomstjobb. Till slut har invandrarna högre löner än landets tidigare befolkning. Men Sverige är på väg dit också.
Projektledde ett affärssystemsinförande i Singapore.
Det roliga var…. Att halva personalstyrkan i projektet jobbade från KL. Just för att Singa är så dyrt.
Till skillnad från Milenniekraschen så var vi on time, on budget och mottagande personal var nöjda.
Halvår efter var det ett införande i Korea och jag upplevde Singaporeanerna som betydligt mer stressade och rädda för att göra fel. Mycket change/cultural management där.
2023 hade Singapore 54 procent högre BNP per capita än Sverige och gapet ökar år för år. Inte många svenskar har fattat det och inte våra politiker.
Dags för oss och resten av EU att kamma till oss om vi inte vill klassas som utvecklingsländer rätt snart…
I Sverige har de flesta (alla?) krogar “påtvingad dricks”. En gång i tiden syntes det tydligt på notan också, men jag inte vet om det är så numera (jag går inte så ofta på restaurang numera, tittar sällan så noga på notan).
F.ö.finns det knappast något som hindrar dig att ge “frivillig dricks” också, om du uppskattar serveringspersonalens arbete.
Även “frivillig dricks” brukar vara baserad på notans storlek.
@Bogwan
“Får jag bättre service för att jag beställer dyrt vin istället för ett billigare?”
Kanske, men troligen inte.
Resonemanget kan även används i skattesammanhang. Får jag bättre samhällsservice om jag betalar mer i skatt än andra?
Det är helt rätt! Bränn lite stålar (eller mycket) man lever bara en gång så vitt vi vet och kan se bevis på…
Varför inte unna sig lite lyx om man kan, det är ni förtjänta av och jag gillar verkligen inblicken i hur det kan se ut på fina ställen i Asien eller för den delen andra ställen på klotet.
Klart att alla har de pengar som krävs. Eller hur.
Tror det var ett svar riktat specifikt till Lena och mig.
Mustang Sally, då ska du kolla Trek Trendy på Youtube. http://www.youtube.com/@Trektrendy
Oj, en sådan fin bit nöt hade jag aldrig tagit så genomstekt. Där gjorde ni ett stort misstag.
Den smälte i munnen.
Såg i princip perfekt ut, skulle till och med kunnat stekas mer. Wagyu innehåller väldigt mycket marmorerat fett, att äta den rare är inte alls gott. Blir som att tugga på en bit ister.
En biff rare är verkligen något som triggar min kräkreflex. Provar jag sen att skölja ned den med vin är katastrofen ett faktum. (den som städar har lite att göra om man säger så).
Har visserligen inte provat vin över 1000 kr/butelj, så det där goda vinet som en del talar om kanske finns i verkligheten ändå.
Öl däremot, en helt annan femma.
Och “well done”.
Stackare. Då har du aldrig fått äta steak tartar.
En köttbit ska råma närman sätter tänderna i den. Det är så man vet att man inte fått in åsna.
Sen nån grottmänniska uppfann elden finns det ingen anledning att låta bli att steka eller koka sin mat. Grava, jäsa eller torka går också an, men någon form av tillagning tycker jag hör till civiliserat ätande.
Singapore torde vara det enda landet som har street food stånd med Michelin stjärnor. Har hört att dom använder mindre salt än vi i Skandinavien så det kan skära lite. Har bott i Japan ett år och tänker ibland tillbaka med nostalgi ä, det var det bästa året i mitt liv, men jag minns också de jag träffade som bott där länge och de hade en hatkärlek där rasismen färgade de negativa känslorna.
Singapore försöker vara inkluderande, men det är så klart ett känsligt samtalsämne att alla på de finaste utbildningarna i landet är kineser, aldrig malajer eller tamiler, som ändå utgör en stor del av befolkningen.
Japan jobbar på att minska rasismen, sägs det.
Singapore jobbar väldigt tydligt och målmedvetet på att eliminera rasismen, även om den fortfarande skräpar i hörnen.
Påståendet ”alla på de finaste utbildningarna i landet är kineser, aldrig malajer eller tamiler” är kort och gott felaktigt. NUS är Asiens högst rankade universitet. Studenterna är etniskt blandade och särbehandlas inte.
Även om fler människor betyder fler rikingar i absoluta tal så betyder inte det att branscher med en grad av etablering som är anpassad efter ett ekonomiskt läge med en given kundbas är mer immuna än här. Restaurangbranschen har det knackigt även i Singapore. Såg att min favorit The Tippling Club dukar upp för sista gången i morgon. 🙁 https://www.straitstimes.com/life/food/year-end-fb-closures-tippling-club-shuts-on-dec-31-wine-rvlt-to-close-in-2025
Det beror mycket på att CapitaLand äger marken, som det är mycket ont om i Singapore, och kräver avkastning. Betalar Cornucopia? motsvarande 4 000 SEK för en middag kan man nog räkna med att en fjärdedel av det går oavkortat till CapitaLand.
Ah, det stod deras namn på en hel del skrapor.
Äger eller leasar? Läste någonstans att man inte kan äga mark i Singapore, utan bara leasa den på 100-årskontrakt.
CapitaLand leasar nästan allt via Government Land Sales (GLS) programmet från staten. Leaseholds är antingen 60 eller 99 år. Det finns väldigt lite freehold (som ägs privat) men det finns och när det går på marknaden är det absurda priser.
Som redan konstaterat blir bostadshyrorna i Singapore väldigt höga kontra de reglerade bostadshyrorna i Sverige.
Dock är det tufft att försöka driva hotell och restaurang i Sverige.
Släkten har drivit hotell i Sthlm. Det är inte kul att i princip ha full beläggning med framgångsrik club och ändå blir det ingen vinst då hyrorna är för höga i A-läge typ Vasastan.
Allt är numera sålt till Stordalen.
Vidhåller fortfarande att det inte finns något land i världen som ger så låg kvalitet på mat och dryck som Sverige på krog (med undantag för den sista Sovjetstaten väst).
Norge är en klass för sig i botten.
Bortsett från den odlade laxens styggelse och svineri till matkultur så har ju norrmännen den fina vanan att ta utmärkta råvaror och sen koka sönder den.
Det är som om alla gjort lumpen som kockar i armén “kokt är bra nog för alla! Se bara vår fina ärtsoppa som är kokt!”
Singapore är ju ett givet stopp på jordenruntresan, så om det är få européer där betyder det att européerna har blivit mindre globala. EU:s andel av världens BNP har ju också sjunkit enormt, så det är inget konstigt egentligen.
Ja. Tror att det kan bli ett för sent uppvaknande för många tids nog. Europa kan bli som Argentina, en gång världens rikaste land.
Det största hoppet för Europa är den östliga halvan.
Och Sverige skulle kunna bli mycket rikare, hur man gör finns i vår närtida historia.
Menar du att den sk. Svenska demokratin och byråkratin nu mjölkat färdigt de inhemska provinserna till ett nutida max?
Samtidigt som man måste dela med sig av dessa inhemska piratskatter, till långt bortom förbifarter och diken.
Varför!!? När Sverige inte ens har råd med fungerande BB´n i provinserna! (korta biten(;
Borde då inte alla varningsklockor ringa, dvs. mänskliga rättigheter och barnkonventionen, som säkert hålles högt på diverse kontor i slukhålens cirkus.
Northvolt´s upplägg liknar kanske Northland och Fjällbrynt tillverkas intill ryss-skitigt och bräckt vatten..
Sthlm, Gbg, Skåne, Norra Sverige är valen!
Kan det vara så att DN helt enkelt glömt bort att publicera ett klickbart val för många av landets bästa bitar?
https://www.dn.se/sverige/valjarna-lat-ukraina-bli-medlem-i-eu/
Har vi sjunkit så lågt att att älska sig själv har blivit viktigare än att det egna landet?
Sitt eget land, dess trygga grund och dess underbara befolkning ska trampas ner och till slut bli inhyrda grisbönder på någon annans mark (som var deras egna) nu när påhittade pengar ska råda.
Värdet av inget är inget, tänk på det ni som tvingas sälja för luft till “staten”, betalt i guld är absolut lägsta nivå, för vem fan vill ge upp reella tillgångar för värdet av skithuspapper.
Vad??? Vete 17 om mitt råd borde vara att låta bli flaskan eller dricka ur och däcka.
Vi har tidigare i historien bekämpat korruption med öppenhet, fått fart på stagnerad ekonomi med avregleringar, haft kunskapsfokuserad skola, investerat i infrastruktur och industrier och vi gillar fortfarande frihandel.
Att fixa friktionerna i multikultur har vi inte gjort förr men svenskar bryr sig inte om avvikare som inte ställer till sattyg och kan ignoreras så jag tror det blir virtuellt grindsamhälle som förblir öppet för assimilering och vfsh i avvikare som inte ställer till fanskap.
Debatten om kryptovalutans miljöpåverkan och energibehov har helt avstannat efter att det visat sig vara ett dugligt betalmedel för droger, det ni DN och alla liknande Tass megafoner. 🤣🤑
“Hash fanns i spruta, polis sprang i lag”
Hur ska nu det fortfarande vanliga folket kunna påverka något för landets bästa i en därtill polariserad värld?
Särskilt ifall nu pruttler kanske “äger” partikanslierna via olika nämnare tillsammans med bl.a. müsk o trump..
Är Sverige enbart ämnat att bli en ett tillhåll, en smutsig påse för knarkare och flummare, som lättflyktigt försummat sitt lands egna tillgångar, då för något som inte har något egentligt värde?
Glaspärlor för guld och bytt är bytt! Slukhålsindianer!
(Enbart en historisk liknelse, menade inget illa mot indianer!)
Börja spara framtida pensioner personligt i guld och därtill även avstått löneutrymme för t.ex. arbetsskada och låt räntan av allt detta hjälpa de unga som blir skadade.
Varför inte professionell rättshjälp till alla innevånare, inte bara till gängkriminella eller dylikt.
Du får se det som ett generellt påhopp.
De kalkade hörnorna kanske redan är upptagna och ärligt, vad får vi för pang för pengarna?
Pengarna/ pappret om ens det..
Kinavaror har vanligt folk generellt råd med när köpkraften och värden dränerats, spiralen är ond.
Vad blir t.ex. nästa halmstrå med North i namnet?
Ligger svenska staten inte i någon annans knä med rumpan bar(Gbg) och bältet vinande, skicka Gripen nu.
Både flaskan och droger är att stoppa huvudet i sanden!
Nu om någon gång, är det troligen läge att plöja stränderna.
Plopp, plopp!
Håller med. De duktigaste och drivna människorna jag träffar på senare är år har många gånger varit från Baltikum och Polen. Med en “smattering” av expats från de mer insulära slovakien och ungern. Men gemensamt är att de är ruskigt klipska på en nivå som får folk från Handels/LIU/Chalmers att framstå som amatörer och influensers.
Är det inte så att man värderar andra från sig själv, dvs. i Handels/LIU/Chalmers kanske man värderar varandra utan markanknutna yttre referenser och inte längre landet som helhet i perspektivet?
för landet
Ja, se mitt svar med BNP-jämförelse ovan.
Sverige och Europa behöver verkligen rycka upp sig om vi inte ska halka efter och ännu mer bli ”den fattige kusinen från landet”.
Läste en artikel i DI för ett tag sedan om hur BNP skiftat genom de senare decennierna. Jag hittade inte artikeln men om jag tar från minnet så var Japans BNP någon gång på 80 talet typ 17% av världens BNP och krympt till idag 4%. Så jag gissar att den stora utvecklingen som nu sker är Sydostasien och Indien som verkar gå mest framåt. EU området verkar stagnerande i synnerhet södra Europa drar ner EU. Sedan är det överlag varit rätt rörigt i EU med brexit och ny länder öster har tillkommit. Jag skulle dock passa mig för att räkna ut EU redan även om det onekligen ser rätt tungt ut i närtid. Mycket kommer att handla om att effektivisera våra institutioner och förvaltningar för att ge kraft till omställning av ny industri. Klarar vi inte sänka skatter och öka produktiviteten så kan det gå illa. Håller man sig till Sverige så behöver man inte vara lika orolig då vår krona sjunker/ökar i takt med produktivitet så vi har i mångt och mycket vårat öde i egna händer. Vi har även en arbetskraftsreserv som gör att vår ekonomi inte blir överhettad som tidigare.
Det är intressant att se hur derivatan i tillväxtkurvorna förändras.
Vi har delar av världen som ska ikapp produktivitets och välståndsmässigt. Men det ÄR svårtatt komma förbi på toppen när man väl nått 20 rikaste länderna.
Se bara kina som är “rikt”. Men fortfarande har många miljoner med väldigt låg tillgång till basala samhällstjänster och ligger på inkomstnivåer som är skrämmande jämfört med resten av landet.
Vore intressant att läsa den artikeln om du finner den.
Enligt Europaportalen var Sveriges BNP per capita 30 procent över EU-genomsnittet vid inträdet 1995, men denna skillnad minskade till knappt 20 procent över genomsnittet år 2022. Så Sveriges utveckling sedan 1995 är inte mycket att yvas över. Relativt den relevanta omvärlden har vi alltså backat.
Det avsevärda relativa välstånd vi hade när de flesta av oss här växte upp var rent matematiskt resultatet av att Sverige under decennierna efter andra världskriget hade ca 0,5 procentenheter större årlig BNP-ökning än Europa i övrigt.
CHF kostar idag 12,21 SEK, 1956 kostade den en krona…
Sverige och EU behöver verkligen rycka upp sig om vi inte ska bli hembygdsmuseum åt resten av världen.
Singapore är inget föregångsland och har en lång historia av att kontrollera media och att sätta politiska motståndare ur spel genom rättsprocesser.
Plats 126 på World Free Press Index och Flawed democracy enligt World Democracy Index.
Västeuropas öppenhet och liberala demokratier är så klart ingen konkurrensfördel.
Sen är väl Singapore atypiskt. Där det mer är en “benevolent autocrat” än vansinnig diktator som Nalle Puh och Putlers
Singapore är en närmast unik hybrid mellan framgångsrikt I-land och enpartistat med klara demokratiska brister. Egentligen borde det inte funka, men den politiska ledningen har under decennier lyckats genomföra långsiktiga reformer för landets och medborgarnas bästa. De är lite av undantaget som bekräftar regeln.
”Västeuropas öppenhet och liberala demokratier är så klart ingen konkurrensfördel.” Håller inte med om det. Jag menar att det långsiktigt är just det som är vår konkurrensfördel.
Många unga singaporeaner kommer till norra Europa just för att de vill förstå mer av vår syn på demokrati, arbetskultur, värderingar, HBTQ, jämställdhet och vördnad för naturen. De inser att det finns andra värden än sportbilar och att jobba 24/7 och vill ta till sig det.
Ja, det sägs ju att benevolent diktatur är det bästa styrelseskicket. Tyvärr är det väl så att personlighetstypen som aspirerar på att bli diktator sällan är särskilt benevolent, undantagen är så få att man inte vill gambla på dem. Tror demokrati ger bästa möjliga chanser att få åtminstone hyfsat välvilliga ledare 🙂
Singapore är grymt bra! Välskött och med sunda drivkrafter. EU och Sverige borde ta efter så mycket som möjligt. Fortsatt socialism och reglering kommer gör oss fattigare och det snabbt.
Instämmer. Dock ska vi inte överge våra liberala demokratiska ideal.
Spanien går rätt skapligt för att vara Sydeuropa.
Någon gång på 60 talet hade Taiwan samma bnp per capita som Kenya. Ovanstående ger också svaret till varför kineser är överrepresenterade vad avser de högre lönerna i Singapore.
Har varit en jäkla massa i Spaniet och de har ju lagt många av EU pengarna på att renovera och rusta landet. Den infrastruktur som man byggde gagnar landet och kommer gagna det lång tid framöver.
Även om man kanske inte nådde hela vägen så genomförde man en del reformer i samband med finans och lånekrisen.
Man har dessutom utbildningsväsende som inte bara sprutar ut arbetslösa humanister vilket verkar vara nått andra latinska länder prioriterar.
Tack LW för en trevlig och intressant artikel!
Jag reser med familj ofta till Singapore varje år som numera betraktas som ett andra hemland för oss pga tryggheten på gatorna, finns i princip ingen kriminalitet och allt fungerar perfekt, som t.ex tunnelbanan som är extremt effektiv och ren och billig jämfört med Stockholm, allt finns i om några minuters resväg, superfina hotell som inte är lika dyra som Marina Bay Sands. Shopping centers som har allt man kan önska sig, vackra parker och Sentosa Island med sina fina beach clubs, mycket spännande museer, och överallt finns det världens godaste mat på alla hawker centers, med Michelin mat för några få dollar. Vänliga människor överallt. Och sen det härliga klimatet året om.
Som rekommendation till alla läsare brukar vi alltid resa 2 veckor för att hinna acklimatisera oss till klimatet och kulturen som är multikulturell på riktigt, enda landet i världen som har lyckats med det, jämfört med skräck exemplet Sverige och överiga Europa.
Kul att bloggaren provar på ett asiatiskt land. Som du mycket riktigt påpekar är Singapore Asiens Schweiz. Dock äter de indonesiska hembiträdena inte på Michelinkrog så det finns mycket billigt om man söker sig utanför allfartsvägarna.
Kina är väl landet med mest extremer i ekonomisk ojämlikhet, finns gott om svindyra restauranger och samtidigt uteliggare som får hyra madrassplats för nattvilan.
Singapore, Japan och Taiwan är trevliga på så viss att de är mer som Sverige vad gäller standard, ovanligt att se helt utslagna sova på gatan i de länderna även om Tokyo har en del uteliggare. Men det kanske man kan förvänta sig i en stad på 25 miljoner där man inte aktivt kör bort folk. Jag rekommenderar besök i samtliga av dessa.
Bläckfisk tänker jag aldrig äta. För mig vore det ungefär som att äta katt, vilket jag heller aldrig kommer att göra.