Kompetent på Roffes Hav men har Stureplan flyttat till Vasastan? – och Stockholm förbereder sig för kriget

Råkade besöka Stockholm igen och hamnade på vår klassiska favoritkrog Roffes systerkrog Roffes Hav. Kompetent seafood av amerikanskt snitt, men med Stureplanskänsla på gästerna. Verkar som Dagens Industris recension gjort att Stureplan flyttat till Vasastan. Plus i kanten för billiga rätter som gör att man kan plocka ihop sin egen upplevelse eller bara ta en mumsbit och ett glas. Besökets höjdpunkt blev istället något helt annat dagen efter och Stockholm förbereder sig också för det kommande kriget med upprättande av trygghetspunkter av ukrainskt snitt.

Roffes är förmodligen den restaurang vi gått till flest och längst tillsammans i Stockholm, och det blev väl enbart förra året 3 – 4 gånger, då vi även upptäckte att man köksvägg-i-köksvägg runt hörnet ute på Drottninggatan öppnat seafoodsystern Roffes Hav. Så nu blev det till slut ett besök.

Maten är kompetent liksom servicen, som man väntar sig av Roffes, och den rörliga dagsmenyn innehåller en lång rad rätter till lågt pris och kanske den prisvärdaste störkaviaren på krog i Stockholm med 235:- SEK för tio gram Baerii, lite smör och rostat bröd (som man rostar själv efter personlig preferens på brödrosten som finns på alla bord). Sedan fanns det dyrare varianter för 800+ och 2000+ också. Vill man ha en mer klassisk kaviarkombo finns det hos systerkrogen Roffes runt hörnet.

Det är kryddat och inte de traditionellt rena svenska skaldjurssmakerna. En lång bardisk för de flesta gäststolar förstärker den amerikanska känslan.

Sedan är menyn opretentiös med t ex lakritspipa för 15:- SEK som möjlig efterrätt – förmodligen med någon spritrekommendation till – eller typ 35:- SEK för en proletärtoast med Kalles kaviar som alternativ till den royalistiska störromstoasten för 235:- SEK.

Mer seriösa rätter låg väl mellan 50:- SEK och 250:- SEK, eller något sådant. En sorts ren seafoodtapas. Prisvärt skulle jag säga. Också befriande med en meny där allt kött saknas.

Ska vi äta skaldjur i Stockholm så blir det nog Skaldjursbaren hos Bohuslänsk Deli på Kungsholmen nästa gång, men dryckesutbudet på Roffes Hav var bättre, med hela tre olika champagner på glas bara som exempel. Det är få restauranger som presterar det, utan det brukar vara en prosit, en cava och kanske en champagne på andra ställen.

Men utifrån högt inslag av Stureplansklientel som gäster är det uppenbart att många läst Dagens Industri eller tar med sina kunder och kollegor för lite diskussioner. Och någon enstaka Tinderdejt såg det ut som.

Bästa upplevelsen blev dock brunchen dagen efter, apropå Kungsholmen.

Det handlar om det veganska fiket Mahalo på Hantverkargatan, som levererade en fantastisk brunch och möjlighet till people watching. För övrigt gott om eluttag, så man uppmuntrar uppenbarligen att man sitter och jobbar med dator, och kombinerat med påtår på bryggkaffet så är det nog ett bra ställe att jobba lite på. Enormt inspirerande och god meny iaf. Man behöver likt på Roffes Hav inte oroa sig för inslag av kött heller.

Granskandet av trafiken på Hantverkargatan utanför fönstret landade i ca 43 fotgängare, tre förskoleplutoner varierande ålder från typ 1.5 år till fem, 14 barnvagnar med förälder, fördelat på åtta förmodade mammor och sex förmodade pappor, tio personbilar, en pickup med tunga stenar, en lastbil, två återvinningslastbilar (sopbilar – förmodligen den där hushållsnära insamlingen som spökar), två elsparkcyklar och … en cykel. Inte konstigt att Stockholms Stad lägger alla pengar på att ge plats för cyklarna. Det fanns trots allt en enda cykel. Klart den ska prioriteras och få allt.

Stockholms Stad håller iaf på att förbereda sig för det kommande kriget och det finns nu tre trygghetspunkter redo på Kungsholmen enligt ovan och man uppmanar också till egen hemberedskap inklusive värme och tillgång till information. All krishantering handlar om informationsflöden, så väldigt bra att man understryker informationsbehovet, dvs tillgång till laddning för mobiltelefon eller annan alternativ Internetförbindelse. Hur man som stadsbo ska lösa värme är en annan fråga. Förvisso finns det många lägenheter med öppen spis i äldre bebyggelse i Stockholm, men öppen spis är att elda för kråkorna där 90% av energin åker ut genom skorstenen. Vet inte om det kan vara möjligt att få tillstånd att installera kaminer i de öppna spisarna istället, eller om det måste vara BRF:en eller hyresvärden i egenskap av fastighetsägare, som gör den ansökan och att det därmed går bort för lägenhetsinnehavaren.

Skulle vilja upprepa det vi säger på föreläsningar eller i vår bok Ge aldrig upp – kunskap, informationstillgång, nätverkande och samarbete är det viktigaste, viktigare än vatten och värme, och definivt viktigare än mat som man klarar sig flera veckor utan som vuxen och frisk, även om det inträffar så kallade personlighetsförändringar tidigt i processen.

Vet man inte vad som händer vet man inte heller hur man ska agera.

Om inte annat finns trygghetspunkterna där man förhoppningsvis likt i Ukraina kan ha alternativ Internettillgång … För övrigt bra samarbete mellan kommun och civilsamhällets föreningar genom att ha trygghetspunkter i kyrkor – de står oftast tomma under dygnet, och kan samtidigt ta emot stora mängder människor med sittplatser, samtidigt som det finns personal att falla tillbaka på utan att påverka ordinarie kommunala verksamheter.

Annars är ju Blå Linje genom Kungsholmen byggd på kärnvapensäkert djup till skillnad mot de andra linjerna, och enorma stationer som Rådhuset med typ 500 m längd mellan nedgångarna på Hantverkargatan och Pipersgatan (300 m fågelvägen) kan nog knö in rätt många människor när Shahederna börjar anlända. Även övriga tunnelbanelinjer bör fungera för det konventionella kriget, men det kan nog låta lite mer på grön och röd linje eller vad de nu heter.