Sveriges jordbruk producerar mat åt åtminstone 14 miljoner invånare, som lagras ofta hos tusentals bönder runt om i landet. Samtidigt brukar okunniga skrika efter att ”staten måste lagra livsmedel annars dör vi när kriget kommer”, men bombningarna mot moderna logistikanläggningar i Ukraina visar exakt varför det inte ska upprättas statliga livsmedelslager, utan maten ska vara kvar ute i silos, förråd och som djurfoder ute hos de tusentals jordbrukarna där de inte enkelt kan bombas bort av en rysk robot.
Att Sverige inte är självförsörjande på mat är en myt och lögn, som gärna sprids av lobbyorganisationer som LRF för att jordbruket ska få ökade stöd. Verkligheten är att Sverige exporterar stora mängder livsmedel och producerar näring och kalorier till 14 miljoner människor årligen. men att svenska folkets konsumtionsvanor är att ca 50% av svenskarnas pengar går till att köpa utländska lyxprodukter som lufttorkad skinka och olivolja istället för svensk rapsolja och inte att äta svensk kassler, pannkakor eller pytt-i-panna.
Detta har gett till upphov att det tjatas om att ”staten måste lagra livsmedel för kriget” och att vi ska upprätta stora centrala livsmedelslager. Nej, det måste vi inte. Det allra mesta av maten är lagrad inom landet på tusentals platser som inte är högvärdiga bombmål för Ryssland, inklusive de vita ensliagebalarna som under vinterhalvåret konverteras till mjölk och kött via så kallade grovfoderomvandlare (kossor).
I Ukraina bombar Ryssland nu stora logistikcenter och lager, som lätt totalförstörs och brinner ner. Svenska statliga livsmedelslager kommer byggas som stora moderna effektiva logistikcentrum och är bara en rysk kryssningsrobot bort från att brinna ner – mat är kalorier och brinner således bra.
Låt istället maten förbli distrubuerad ute hos bönderna och livsmedelsföretagen.
Ska man gå LRF:s ständiga bönande om pengar till mötes skulle staten kunna betala ut en liten summa pengar till alla jordbrukare i utbyte mot att de säkerställer att de lagerför livsmedel, inklusive levande sådana som mjölkkor, värphöns och köttdjur. Beredskapsskäl och totalförsvarsskäl skulle kunna vara ett sätt att runda att EU inte tillåter nationella stöd till jordbruket.
Men bygg inga statliga centrala lager – de kommer bombas och brinna upp. Det vet vi från Ukraina. I själva verket behövs inte någon statlig lagring av livsmedel alls.
Däremot måste verksamheter enligt ansvarsprincipen ha egna lager, t ex skolor som fortfarande har skyldigheten att ge skollunch till eleverna när kriget kommer, eller gruppboenden inom äldreomsorgen, sjukhus osv. Men dessa lager ska inte centraliseras, utan hållas nära verksamheten.
För övrigt gäller hoten mot de stora logistikcentralerna som tidigare nämnt i Ukrainatrådarna även företagen – bygg fler och mindre logistikcenter istället för ett eller två gigantiska centrallager. Annars är ni bara en eller två ryska robotar bort från konkursen. Med modern IT bör ni också kunna hålla större lager i butikerna istället för centralt, väl anpassat efter faktiska och kända köpmönster.
Ska ni prompt ha era lager på samma geografiska plats, bygg då flera mindre byggnader istället för en stor. När byggnaderna blir bombade ska ni inte räkna med att sprinklersystem fungerar eller att eldrivna brandportar kommer stängas. Men från bombningar mot logistikcentrum i såväl Ukraina som Ryssland framkommer det att om byggnader inte sitter ihop så sprider sig inte branden, utan kan begränsas.
Och räkna inte med att det kommer finnas fullt utbud på ICA när kriget är här. ICA har två centrallager i landet och är två kryssningsrobotar bort från tomma hyllor på de produkter som inte levereras direkt till butik från leverantörerna.
Vad som däremot behövs som lager är bränsle. Jordbruk såväl som logistik är beroende av bränsle till lastbilarna. Och våra raffinaderier på Västkusten kommer vara bland det första som bombas bort. De är inte skyddsobjekt med fotoförbud utan anledning.
Här kan förstås transportbolagen lagra en del bränsle själv, men knappast för mer än någon vecka. Ska det upprättas statliga lager så är det bränslelager, hårdgjorda och bombsäkra under mark. Viss buffert finns i våra bränsledepåer runt om i landet, men de kommer också bombas i sina oskyddade cisterner. De strategiska lager vi har idag förfogas över av IEA, inte av Sverige, utan som medlemmar i IEA åtar vi oss att via industrin lagra en viss mängd olja. Att låta de kommersiella aktörerna stå för lagringen är en metod som fungerar utmärkt för livsmedlen. Landets livsmedelsföretagare och jordbrukare är proffs, långt mer än några centrala statliga byråkrater eller krigsplacerade amatörer. Låt proffsen hantera sin verksamhet även när kriget kommer hit.
Oavsett är krisen bara en övergång från ett normaltillstånd till ett annat, och kommer vara några veckor eller någon månad innan samhället anpassat sig och upprättat en ny vardag, nya behovsprioriteringar och nya logistikkedjor. Likt det var i Ukraina de första veckorna efter den fullskaliga invasionens start.
Buffertbehov handlar om någon månads behov om man ska ha både hängslen och livrem.
