Nedanstående är en gästartikel från Lena Wilderäng.

Jag har funderat på att skriva det här inlägget ganska länge. Nu har det uppkommit en debatt kring volontärers vara eller icke-vara på plats i Ukraina, så det passar väl att göra det nu. Jag hade helst velat ha en serie seminarier där organisationer och individer skulle diskutera detta, och sedan skriva en hel rapport eller en bok. Den skulle heta ”Mistakes were made”. För det görs fel, och det är inte någon fara om man lär sig från dem. Problemet uppstår när folk inte gör det.

Ett logistikcenter i Moskva intill ett Wildberrieslager och fabriker bombades i Moskva i natt. Zelenskyj har landat i USA för ett toppmöte med USA:s president Donald Trump.

Börsindexet KOSPI kraschar nu på morgonen är chiptillverkarna Samsung och SK Hynix dumpas på den sydkoreanska börsen. De svenska rörliga bolåneräntorna backade något i juni.

“To call up a demon you must learn its name. Men dreamed that, once, but now it is real in another way.” – Neuromancer, “Neuromancer” (1984) av William Gibson

William Gibsons stilbildande och smått profetiska roman Neuromancer från 1984 definierade en hel genre och kommer nu över fyrtio år senare som teveserie på Apple TV+. Men kanske är det försent då allmänheten kommer uppfatta den som kliché, fast den var vad som skapade dessa troper vi ser överallt inte bara i fiktionens världar, utan också i verkligheten där vi nu lever i princip i cyberpunkens dystopiska framtidsvisioner. Neuromancer är nog den roman jag läst flest gånger och teasern fick mig att så här 40 år äldre och lite visare gräva tillbaka och i självreflektion inse hur mycket den influerat mig, inte bara för att skriva utan också i mitt skrivande och livsval. För er som så här 40 år senare inte läst Neuromancer kan denna artikel innehålla MILDA SPOILERS.

Ukraina har bombat ytterligare två ryska oljeanläggningar i oblasten Jaroslavl och delrepubliken Udmurt, samt en hamnterminal i Rostov. Den ryska flottans dags flottparader ställdes in i år igen.