Ukraina: Nio mördade. 57 skadade i rysk terrorbombning mot Kyjiv – blodigaste dagen för ryssarna under hela kriget – ukrainsk underjordiskt motanfall 15 km bakom ryska linjer – reparationsverkstad för tungt luftvärn bombad i Moskva

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder analysen?

Avsnitt 141. Arktis som geopolitisk arena, upptining eller igenfrysning?

Varning. Långt avsnitt, träaktig säkerhetspolitik, med herrarnas fria åkning i frusna vatten.

En svensk industriman stod och pladdrade inför ett afrikanskt forum om svensk teknologisk kapacitet med tolkning till franska, det var i en f d europeisk koloni. Utöver ABB, Ericsson m fl råkande han nämna Götaverken och isbrytaren Oden. Tolken blev osäker på ordvalet och översatte till ismaskin. Alla nickade, det lät ju avancerat, en sådan vet ju ingen utom ingenjörer om hur den fungerar, trots att den finns i alla hotellkorridorer.

-0-0-0-

Vi har till och från här berört Arktis som säkerhetspolitisk arena, bl a mot bakgrund av Rysslands expansionistiska politik där, och USA:s med Grönlandsintervention. Nu poppar EU upp med en arktisk strategi som länge mognat fram, publicerad 20 oktober. Vi gör några nedslag och kopplar till säkerhetspolitik och svensk utrikespolitik.

-0-0-0-

Strategin vilar på fyra pelare där nu tyngdpunkten ligger på den första, säkerhetspolitik, och det tre övriga är någotsånär förutsägbara – klimat och miljö, ekonomisk utveckling och urfolksintressen. Strategin är en uppdatering från 2021 och vi stannar vid säkerhetspolitiken som nu fått större emfas.
Skälen är uppenbara, Arktis har skiftat från att vara en samförståndsarena utan realiserade politiska konfliktytor till högintensiv maktprojicering efter Rysslands ukrainaangrepp 2022. Att EU nu här blir proaktivt pekar på två skeenden, dels att EU önskar en legitimitet långt utanför gemenskapens kärnområde som geopolitisk aktör, dels demonstrerar intern enighet med också konkreta utfästelser t ex lång finansiering av gemensamma satsningar till gränsöverskridande transportinfrastruktur, informationssystem och forskning. Konkreta exempel är både punktvisa, (stöd till europeisk järnvägsbredd Luleå – Uleåborg) och vittomspännande (Martime Security Hub – samlad information om undervattenskablar och –system, också atlantiskt, aktuellt tillgänglig).

-0-0-0-

Till det senare hör att lägga ytterligare 200 miljoner euro på en bred palett investeringar på Grönland under 2026-27, en anmärkningsvärd positionering med tanke på att Grönland som dansk region inte är medlem i EU, lite nykolonialism här? Och samtidigt en rejäl back-up för Danmarks och Grönlands självständighetspolitik visavi USA.

Likaså bryggan till Kanada, dit planeras en förlängning av bottenförlagd kommunikationskabel via Grönland. En transatlantisk länk men till dess norra flank, en blinkning åt USA om att självständigt nå västra hemisfärens nordkalott, Kanada?

Vi anar en tendens till konsolidering av EU-politik som självständigt utmejslad inomregionalt men med expansionistiska anspråk, en motvikt till de kaxiga grannarna Ryssland och USA.

Samtidigt, en genomgående hopsnörd EU-politik med NATO, trots att inte alla EU-länder är med i NATO eller europeiska NATO- läder med i EU (tungviktarna utanför i sammanhanget är Storbritannien och Norge). Det understryks överallt en samklang i säkerhetsbyggande, transportinfrastruktur är för dual use, informationssystem skall tjäna situationsuppfattning och tidig varning etc.

-0-0-0-

(Exkurs. EU-strategin tar överraskande upp, och understryker, behovet av isbrytarkapacitet, här förvånar Bryssel. Det bakomliggande motivet är rimligen behovet av flaggvisning i Arktis, polarforskningskapacitet och manifestering av navigationsfriheten.
Här har Sverige tappat bort sig självt. Förmågan att koppla Industripolitik med säkerhetspolitik (förlåt, SAAB), t ex att sälja Kockums-Karlskronavarvet till en tysk koncern som har sin egen produktkatalog, och sen dyrt köpa tillbaka varvet, är fredsskadad. När Sverige nu sen länge behövt byta ut tre gamla isbrytare så blir det tre års fördröjning efter global upphandling och överklaganden, sen räcker pengarna bara till en. Istället för att säga: Tretungad flagga, försvarsmotiverat, snabb och självständigt beställa av ett konsortium med Finland, som gärna hade hoppat in, och utrusta byggena i Sverige. Då hade vi straxt haft tre skrov och en nyrenoverad nisch i skeppsbyggeri.)

-0-0-0-

EU har i sin ”gamla” budget, 6 år t o m 2027 1 miljard Euro för Arktis men det är inte strategispecifika pengar utan en blandning av allt möjligt. För kommande period, 2028-34 anges inga nivåer, den är nu under förhandling, men sett mot utfästelserna i sak kan den knappast bli mindre.

Om det nu är bollar i rörelse får man önska att Sverige inte sitter på händerna. Det råkar nämligen vara så att här finns ett momentum. Sverige antog tidigare i år sin egen Arktiska strategi, hyggligt likformig med EU:s men utan pengar, och detta om en förberedelse för ordförandeskapet i Arktiska rådet 2027-29. Medlemmar är de åtta nordkalottländerna men rådet, i likhet med det subregionala Barentsrådet, är mindre expeditivt då den störste strandägaren, Ryssland, utestängts från arbetet. Inte desto mindre finns här ett definierande forum för dialog i nordlig dimension i transatlantiska frågor.

Här kan Sverige, som då i ordförandeperioden äger agendan, sätta in lite diplomatisk energi på att balansera in lite egenintresse och de kapitel i EU-strategin som hör hemma där, i perspektiv av den transatlantiska dialogen. Eftersom Sverige bl a är en av signatärmakterna till Svalbardkonventionen kan vi inte låta Arktis vara någon annans bord.

-0-0-0-

Dagens utsvävning började med isbrytare, mellanlandade i samma kategori, vi får avrunda sammalunda. Om nu EU har någon som helst avsikt med sin arktiska strategi får vi nu utan blygsel servera en lågt hängande frukt: Sverige, påhejat av Finland, erbjuder delfinansiering av ett nytt polarforskningsfartyg, påmålat med EU:s stjärnor, opererat av Sverige och med gemensam vintersysselsättning för EU:s medlemsländer som isbrytare vintertid, allt i enlighet med Transeuropean Network i Östersjön till båtnad bl a för Estland och Lettland. Och oss själva.

Fartyg är dyra, men notan för Sverige borde saklöst kunna nå upp till några multipler av vad gång- och cykelbanan vid Slussen i Stockholm kostat. Det går inte att cykla sig till säkerhetspolitik, men det kan man åstadkomma med maskintelegrafen från en fartygsbrygga.

Navigare necesse est….