Förra året slog bokbranschen i Sverige rekord och sålde mer böcker än någonsin tidigare, både i pengar och i antal, inklusive antal per capita. Det inkluderar barn- och ungdomslitteratur som slog nya rekord. I år slog Bokmässan i Göteborg besöksrekord och försäljningsrekord för utställarna. Ändå tjatas det om läskris, vilket det förvisso vid artikelsök i arkiven visar sig skett sedan åtminstone år 1907.

En del branscher säger sig alltid vara i kris. Kanske för att man hoppas att staten ska rädda branschen, och speciellt när det gäller kultur att man är en så fin bransch att staten bara måste rädda den. Det är alltså alltid för jävligt i alla fall och bättre förr. Åtminstone i bokbranschen.
Siffrorna till trots.
Men låt oss titta historiskt. Första förekomsten av bekgreppet bokkris – ni vet jazzmusiken, rockmusiken, serietidningar, videovåldet, rollspelen, Internet, sociala medier, allt som krossar boken för varje generaion – hittas hos Dagens Nyheter 1951 och 1952 heter det (förvisso angående USA):
”Att det ändå råder bokkrishänger samman med de sedan krigsslutet fördubblade produktionskostnaderna och det egenartade d istributionssystemet.”
Anno duzmal 1971 hette det i DN:
”Vi har en bokkris i landet. Förlagen har ekonomiska svårigheter och skär ner sin utgivning.”
samt med snyggt bruk av semikolon:
”En BOKKRIS är under uppsegling; den befinner sig redan en god bit över horisonten.”
Bokkrisen återkommer 1979, 1982, 1983,, 1986, 1991, 1993, 1997, 1999, 2007, 2011 och 2013 där det heter att F2å storsäljare skapar bokkris”. Vid det laget hade dock begreppet läskris börjat ersätta bokkirsen och första förekomsten hos DN ser vi 2008, sedan 2019 och efter pandemin duggar det tätare än SD rassar sig.
Men 1951 är för nybörjare. SvD pratar om bokkrisen redan 1907 och sedan 1928.
Men bokbranschen slår alltså rekord. Man får förmoda att sålda böcker korrellerar med lästa böcker, speciellt som allt mer blivit digital streaming och därmed bevisligen läses eller lyssnas på. Man kan själv titta på siffrorna och rekord efter rekord i Svenska Förläggareföreningens senaste rapport för 2025, baserat på 64 svenska förlags siffror.

Per capita har vi gått från tre böcker sålda per skalle i Sverige 1973 till sex böcker per skalle 2025. Verkar inte vara direkt bokkris eller läskris.
Visst, nyutgivningen är väl inte enormt ökande, men har varit lägre, men via digitala medier så ökar försäljningen av backlist när böcker inte längre bara finns i handeln i 3 – 4 år, utan ges evigt digitalt liv. En kulturell gärning i sig som bevarar äldre titlar, samt sätter hårdare press på nyutgivningen att vara bättre när man måste konkurrera tidigare utgivning och inte bara årets.
Bokförsäljningen i kronor ökade 8.8% förra året, antalet nya titlar ökade +11.1%. Pappersboken var oförändrad, men nya digitala exemplar ökade med +19.2%.
Skönlitteraturen ökade och där ligger 6% av intäkterna på e-bok, 54% på ljudbok, 14% via pocket och 26% via inbunden. Intressant då mina egna siffror som författare av underhållningslitteratur var 10% e-bok, 60% ljudbok, 14% pocket och 16% inbunden. Beror rimligtvis på att jag med då 14 böcker har en rejäl backlist som tuggar på, vilket minskar andelen som nyutgiven boks inbundet står för.
Till och med den enligt media krisande fackboksförsäljningen ökade 2025, men det var från ett bottenläge. Är det något som har skett så är det fackboksförsäljningen som har minskat, men totalt sett har alltså försäljningen av böcker stigit.
Barn och ungdomsböcker ökade sin försäljning med 20% från 2024 till 2025 till nytt rekord, där hela 83% är de lönsammaste och dyraste inbundna böckerna och endast 10% är ljudbok. För att påstås att barn och ungdomar inte längre läser så finns det inte belägg för det i siffrorna, tvärt om så läser barn och ungdomar alltså mer än någonsin.
Bokrean har dock minskat rejält från toppen efter millenieskiftet och står inte längre för 8% av försäljningen, utan bara 3%. Rimligtvis pga att allt mer är digital försäljning, vilket inte berörs av rean.
Nåja, vi vet ju alla att det var bättre förr samt att det är för jävligt i alla fall och regeringen måste göra något, men under tiden säljer svenska förlag och författare alltså böcker som aldrig tidigare.
Att sedan dagens föräldrar tycker att de var mycket bättre än sina barn hör föräldraskapet till. Alla föräldrar lever med sina verklighetsvarierade minnen och tror att deras egna barn antingen ska återupprepa föräldrarnas liv, eller kompensera för deras egna misslyckanden. Men vet ni vad – barnen finns inte till för din skull och för dina drömmars skull. De finns till för sin egen skull, för att bygga sina egna liv och realisera sina egna drömmar, inte kompensera dina misslyckanden. Och då innebär det att en del av dem inte kommer läsa så mycket som du tror att du gjorde när du var liten eller så mycket som du ville ha gjort eller vill att de ska göra. Fast du egentligen själv satt och spelade dataspel, läste serietidningar, tidningen Okej, spelade in blandband från P3:s musik, boffade lim, samt konsumerade videovåld. Kanske rent av djävulsdyrkade och spelade rollspel eller lyssnade på hårdrock. Det blev tydligen människa av dig ändå.
Jag är helt övertygad om att vi även om 40 år kommer få höra om bokkrisen och läskrisen. Och nej, ingen författare är garanterad någon försäljning och det är väl 50 – 100 skönförfattare i Sverige som kan leva med heltidslön på sin utgivning, för vilket det nog krävs iaf 50 000 sålda böcker om året. Likt i de flesta kulturbranscher är det något annat jobb som oftast står för försörjningen, eller en förstående sängpartner. Fast så länge någon kulturjournalist, som mot bättre vetande fått en bok förlagsutgiven i hopp om att dennes mediaplattform ska ge försäljning och fördelar för förlaget*, inte säljer tillräckligt av sin generationsroman eller barndomstrauman med elaka föräldrar för att kunna leva drömmen så kommer det nog fortsätta tjatas om läskrisen på kultursidorna.
Men så har det alltid varit. Och ändå skrivs det böcker.
Frågan är när vi får kriskrisen. Överanvändningen av ordet kris.
*ledtråd, jag säljer 100 000 böcker om året för att läsarna vill läsa dem, helt utan en enda recension på några kultursidor, men ingen vill veta var dina föräldrar köpte din tröja** bara för att du är journalist
**obskyr popkulturell referens
54 kommentarer
Jättekul att det köpes och läses mycket böcker i Sverige!
Jag tror dock att bloggaren gör det lite för enkelt för sig när han avfärdar läskrisen.
En del av läskrisen är att antalet funktionella analfabeter ökar i landet. Var fjärde niondeklassare är funktionell analfabet. Det talas om 800 000 eller en miljon funktionella analfabeter i landet. Hittade tyvärr ingen statistik som går längre bak i tiden, så svårt att säga om detta är sämre eller bättre än t ex den skola jag och bloggaren gick i som tidiga 70-talister.
En annan aspekt är andelen personer som läser (i) en bok varje vecka har minskat i Sverige sedan tidigt 80-tal, vilket denna rapport från SCB diskuterar: https://www.scb.se/contentassets/c9eb08536d6d41f8894e2048d40235a9/le0101_2024a01_br_lebr2507.pdf. Rapporten lyfter dock också fram att bokkonsumtionen i Sverige är bland den högsta i Europa.
”Det är för jävligt i alla fall och det var bättre förr”.
Du rasar över ”funktionella analfabeter”, men kan inte visa siffror på om det är helt normalt eller inte. Eller om det ens är ett problem. Alla blir inte lika bra på allt. Skulle tippa att det går att hitta egenskaper där det finns flera miljoner som inte når funktionell nivå, långt mer än de som inte orkar läsa en bok av Strindberg.
Alltså, jag rasar inte.
Saken är alltså att allt fler går ut skolan utan att vara läskunniga. Andelen ökar, och har gjort det sedan i alla fall 2012. Det tycker jag är ett problem.
Fast samma gäller i hela världen, vilket väcker frågan om det är ett systemfel i Pisaundersökningen.
I övrigt, nya tider, nya krav. Bara för att du tycker att något är ett problem för att någon sagt till dig det, så är det inte nödvändigtvis det.
Vet att svärjisar försöker få det till en invandringsfråga (en svärjis lever för att hitta något som är för jävligt och sedan skylla det på invandrare), men läskunnigheten faller snabbast i så kallat svensketniska demografier.
Helt anekdotisk från min egen släkt där jag var den förste som gick 9 årig grundskola och gymnasium, så tror jag att det, utifrån dagens krav definition, fanns många funktionella analfabeter förut men de syntes inte. Man klarade sig bra ändå; kortare skolgång, enklare jobb, personal man kunde prata med. Idag sker mycket online och via textbaserad chat med kundtjänster. Minst 9-årig skola ställer också högre krav, vilket synliggör dem som har problem.
Nu är det nog inte 10-30åringarna som står för den stora bok konsumtionen, utan vi 60-80talister. Att vi har råd att köpa dyra barnböcker, likväl som stora mängder inbundna böcker, ger såklart utslag i statistiken.
De sk yngre målgrupperna kommer att som köpmålgrupp vara menlösa under lång tid framöver. De kommer ev aldrig ikapp.
Jaha, det är därför barn- och ungdomsböcker ökar så mycket.
Tycker också att det är löjligt med alla kriser som media rapporterar om.
Men till skillnad från bokläsandet och bokproduktionen (inkl. e-böcker och ljudböcker) som uppenbarligen går bra, är det katastrof för boklådebranschen och upplevelsen att köpa böcker i en fysisk butik är som att vandra i en öken utan vatten i många svenska städer.
Antalet boklådor och antikvariat (fysiska butiker) har ju minskat drastiskt och stort sett de enda som finns kvar är Akademi-bokhandeln och SF-bok (som för övrigt är en av mina favoritbutiker), åtminstone i Malmö där det för sisådär 20 år sedan fanns en ganska välpopulerad marknad.
Ser liknande utveckling i UK, men där finns åtminstone en bra Amazon-utmanare kvar, Waterstones.
Detta är inget nytt, men trots det en sorglig utveckling.
Men med tanke på all AI-slop gissar jag att antikvariaten som säljer böcker från tiden f.a. (före AI), kommer att få ett uppsving 🙂
Ackis startar nya bokhandlare på många ställen. Även Adlibris och Adlibris Pocket (fd Pocketshop).
Flöden av shoppare ändras över tiden. Det innebär att butiker stängs ner och andra öppnar på andra platser. En del försäljning flyttas online. Det är inget unikt för bokhandlare.
Boklådor har inte någon rätt till immunitet mot butiksdöden och att kunderna ska fortsätta strömma till en plats man inte längre handlar på.
Däremot ökar handelns omsättning.
Min amatörspaning (ett halvt finger i branschen) är att böcker har blivit mer slit-och-släng.
Förr köpte man en bok, läste den (om det inte var en tung klassiker som man ”måste ha i bokhyllan”), lånade ut den till en kompis som också läste den. Dessutom lånade man mer böcker på bibliotek.
Ny köper man en bok, läser den om man hinner och slänger den. Undantag: Coffe-table-böcker som ingen läser, bara bläddrar i.
Med det menar jag att läsningen nog inte ökar lika mycket som bokförsäljningen, men att prata om läskris verkar ändå överdrivet.
53 miljoner utlån fysiska medier (inklusive film och musik) utlånade 2025 på folkbiblioteken, oförändrat från 2024. Fallande trend på biblioteken kan förklaras av streamingtjänsterna som ökar. T ex har ljudböcker på biblioteken tappat 90% 2015 – 2025.
Fysiska utlån skriven text var 52 miljoner år 2015 och 50 miljoner 2025, så det är inte direkt ett ras.
Jaha, då har inte utlåningen minskat nämnvärt. Min bild av utlåning är anekdotisk, och tydligen felaktig.
Det finns många som tror anekdoter är normalläget.
Eftersom trenden med bokhyllor är fallande, så finns där ju även en succession av böcker man läst.
T ex man ger bort böcker man läst eller byter. Kanske bättre att se det som streaming i dagens samhälle. Men det var kanske bättre förr när alla hade rejäla bokhyllor som samlade damm.
Räknar man hur många m2 rejäla bokhyllor kräver så blir det ju några hundratusen i högre bostadspris för att få plats med dem. Tänk längden x1 meter bredd för utrymmet framför också. Jag har sex meter bokhyllor. I centrala Stockholm blir det 120*6=720 000:- SEK dyrare bostad för att ha de böckerna.
Ah, jag minns min barndom med Biggles och Fem på nya äventyr av Enid Blyton. Men det var min barndom, en annan tid. Nu finns det fler ypperligare författare än det någonsin har gjort; för barn och vuxna.
Jag har en författarvän (inte skönlitteratur) och han säger att det är mycket svårt att ha författarskap som enda inkomst. Det kan dock bidra till att bli erkänd och respekterad inom andra områden.
Bokkris tror jag inte på. Alla, speciellt yngre läser böcker. Vi mer vällagrade kanske inte lika mycket.
Kul kommentar om semikolonet. Kan det vara det mest underskattade i svensk skrift som verkar ha givit upp och använder endast punkt och kommatecken?
Undrar hur nya generationer skall lära sig kraftuttryck som ”fy vad du är nedrigt” om de inte läser Enid Blyton.
Nä dra på trissor, fy Fabian alltså
Pisspotta!
Ah, yes, Biggles och Bröderna Hardy plöjde man i 5-8 års ålder.
Någon som försökt läsa Bröderna Hardy eller Tre deckare som högläsning för barn?
Jag är också uppvuxen med alla dessa böcker, men upptäckte hur uruselt skrivna de var när jag försökte läsa för mina barn.
Nä, ingen vidare litteratur, men Wahlströms böcker var billiga och läsvanan satte sig.
George johanssons serie ”Universums öde” uppskattades när det begav sig.
Undrar om Len Renbergs öden och äventyr skulle hålla för en omläsning (eller högläsning)?
Aniara (om den läses som underhållning).
Eller Achilles Wiggen!
Men Serietidningarna verkar ju stå inför utrotning.
En blandning jag minns från 60-/70-talen är Illustrerade klassiker, berömda romaner i kortad serieform. Man upptäckte berättelsen via serietidningen och sedan gick man vidare med att låna originalet på biblioteket. Några av de träiga fick man traggla sig igenom, andra slukade man, bl a en hel del Jules Verne.
Vi fem-böckerna håller än idag. Biggles vetetusan men Enid Blyton visste hur man knåpade ihop en bra, tidlös, story.
På tal om att det är förjävligt i alla fall… SVK rapporterar att man inte skall räkna med Effektbrist i vinter. Sannolikheten är iaf låg.
https://www.svk.se/4a9664/siteassets/om-oss/rapporter/2026/kraftbalansen-pa-den-svenska-elmarknaden-rapport-host-2026.pdf
Kan verkligen rekommendera Dungeon Crawler Carl
Kl’mde alla 8 böckerna i augusti 🤓
Men lik bloggarns böcker är det ju inte finkultur.
Men för mig handlar böcker om så mycket mer än så. Att få sjunka ner i en annan värld efter en stressig eller skitdag är värt så mycket.
”Dagspressen” och övriga som bara recenserar vänner eller finkultur är de som skadar läsningen mest.
Ibland behöver vi en Murakami. Ibland behöver vi en hjälte i blommiga boxershorts
Att se ner på vad andra läser är en egenskap jag föraktar väldigt.
Vi är inte alla lika
Bra observation av kultursidorna. Vill man få folk att läsa borde man recensera fullitteratur, inte ännu en kompis bok om hur jävliga dennes föräldrar var.
Men de recensionerna fyller ändå en funktion, fast som varningstext. Efter att ha läst en recension om någons uppväxtskildring sätter man undermedvetet upp den boken (och eventuellt även allt annat av den författaren) på den mentala svarta listan.
Det är ändå charmigt att så många i kultureliten har en trasig uppväxt och använder bokskrivande som terapi.
När man kom in på bokrean och kunde fynda obskyra böcker som stått längst in och samlat damm, eller att hitta ett av de fem exemplar som var kvar av nån intressant men ändå inte fullt så obskyr bok, så var det roligt och intressant, och ett nöje att stå där på natten och köa för att komma först och få botanisera. När bokrean bara kom att handla om billighetstryck av stora upplagor av vad de som planerade för stunden bestämt skulle vara årets intressanta böcker så blev det tråkigt.
Finns sånna reor fortfarande. Men då får man gå till bokhandeln mer än engång per år
Brukar i riktiga bokhandlar alltid finnas nått reabord för just dammsamlarna
För övrigt. Som läsälskare blir manglad av exvett besök på gekås. Och man ser hur stort utbud det är av barnböcker. Och hur många somköper på dig massor
Och ser jag mina syskonbarn så läser de massor. Mycket just för att det funnits jättemånga bra böcker som föräldrar läst vid nattning.
Trost att ungarna även älskar skärmar så älskar de sina böcker med
Mästaren och Margarita, kanske den bästa bok jag läst. Lite lättare att förstå om man redan lyssnat på Djävulen & Jag med Thåström. Senaste boken jag köpte var Hundarnas Sång av Sören ”Sulo” Karlsson. Inte svårt att förstå att han är mager om bena om man levt på mackor i logen.
Mästaren och Margarita är en enormt bra bok.En av 1900 talets bästa helt klart.
Men frågan är hur den åldras om man inte är allmänbildad med insikt i förtryck och diktaturens olika villfarelser. För alla olika dimensioner som finns där mellan raderna är ju delar av det som gör den så stor.
Väldigt offtopic men anser det har geopolitiskt påverkan på rysslands invasion av ukraina.
Lula och studentlistan verkar ha vunnit i Brasilien resp Serbien.
Kanske överreaktion från min sida men bra start på dagen, andas lite lättare.
Och jag ser nu jag är i helt fel tråd. Läskris av mig således
Bloggarens siffror visar att det inte finns någon ”bokkris”. Juryn är fortfarande ute vad gäller ”läskris”, åtminstone bland unga.
Men jag tycker det är intressant att diskutera huruvida det spelar någon roll? Under mänsklighetens hundratusentals år långa historia har gemene man sysslat med aktiviteten ”läsa böcker” i kanske 150? På sin höjd.
Jag tror det är helt avgörande att det finns kulturella medier/plattformar/kanaler som gör människor klokare och livet roligare, men för 100 000 år sedan var detta medium ”traderade berättelser runt lägerelden” och vad det blir i framtiden vet ingen.*
*Dock MÅSTE (enligt mig) tech-oligarkerna bort ur ekvationen, för med deras medier och plattformar blir människor istället dumma och olyckliga.
Nja. Så enkelt tror jag inte det är. Jag har flera ggr under mina barns uppväxt förbluffats över saker de snappat upp på diverse platformar. Kan vara triviala saker som hur man steker en köttbit på bästa sätt eller vad temperaturen är i november i ett avlägset land, saker jag absolut inte hade den blekaste aning om i motsvarande ålder. Så även om platformarna är ”skadliga” så fångar barnen (och vuxna) upp en hel del åtminstone ytlig kunskap via dem och jag tänker även att de kan vara en ingång till vidare fördjupning inom ämnen. Böcker må vara bra att läsa, men till skillnad mot för 100 år sedan är de inte enda källan till kunskap, det bör inte glömmas.
Håller fullständigt med. Har liknande erfarenhet från vår grabb som en sommar höll på med boolsk algebra via youtube i mellantonåren och 4D-uppgifter i Minecraft mm mm. Inga ’tråkiga’ böcker utan intresseväckande presentationer i korta och varierande format.
Jo, det var klantigt formulerat av mig. Naturligtvis kan människor bli klokare och lyckligare med de nya plattformarna. Men det är ju inte ”tack vare tech-oligarkerna”, utan ”trots tech-oligarkerna”.
Vare sig det gäller Facebook, YouTube eller din AI-assistent är det viktigaste nyckeltalet för Musk och Zuckerberg hur många minuter du stannar kvar när du öppnat appen. Spelar ingen roll för dem vad du gör. Och den oerhört framgångsrika ”algoritmen” som utvecklats de senaste 15 åren gör i regel inte människor klokare och lyckligare, åtminstone inte bland dem som fortfarande använder Facebook i min omgivning. Sociala medier utan algoritm skulle ju vara en helt annan femma!
Mina har också kunskaper jag saknade när jag var i deras ålder. Men de lägger också läskigt många timmar på att skrolla tiktok, sortera godisbitar, titta på när någon annan spelar Fortnite. Jag accepterar att jag är en stofil, så jag är också villig att lyssna på någon som kan förklara för mig hur tiktok-skrollande faktiskt inte skiljer sig så mycket från att plöja Biggles-böcker.
”Mina barn” menar jag såklart.
Kan det vara som så att ”finjournalisterna” prioricerar nedgången av läsandet av deras texter tryckta på döda träd till en allmän bokkris? Den smala fiiiiinlitteraturen säljer inte, men spänningsromaner och nischad fackliteteratur går ju åt som smör i solsken.
*projicerar
Ja.
Kanske (kris)läste jag slarvigt, men tolkar jag dina siffror rätt så är numera ljudboksformatet storsäljaren av varje bok som publiceras, oavsett om det rör sig om ny- eller återutgivning.
Vad gäller talet om bok- eller läskris så är det knappast meningsfullt att ens diskutera frågan utan detaljerade data. För att göra en halsbrytande jämförelse så är kulturfolket lite som generaler och amiraler, de kan aldrig få nog med anslag.
Om vi för diskussionens skull säger att det verkligen råder en läskris, hur ser den i så fall ut? I vilka grupper (ålder, kön, hushållsinkomst, svennebananer, nyanlända, n-generationens migranter o.s.v.)? Hur läser man? Fysisk eller elektronisk bok eller ljudbok? Und so weiter och givetvis med jämförelser bakåt i tiden.
Och bokkrisen, eller kanske man ska säga förlagskrisen, hur ser den i så fall ut? Redan datorernas intåg (hej Jan Guillou) måste ha förändrat arbetsvillkoren för förlagsbranschen något helt enormt och sedan dess har det kommit ännu fler uppfinningar. Men… så har det ju sett ut för all kontorsbaserad verksamhet!
Måhända på gränsen till off-topic men ändå ….. Artikeln och kommentarerna väcker minnet av att en notabel höjdare vid ankomst Europahamn var när Sjömanskyrkan/Välfärdsrådet dök upp ombord för att byta boklådorna i det ambulerande sjömansbiblioteket … En kulturgärning av högsta rang som innebar att de av oss som var intresserade alltid under resorna hade tillgång till ”läsestoff” … Minns till och med att under en sommar i en liten kemikalietanker för mer än ett halvsekel sedan frivakterna gick åt att plöja Tolkiens trilogi Sagan om Ringen.
Farsan hade en story om någon hamnstad i USA (jag gissar: 50/60 tal, Johnson, New Orleans). Helt plötsligt ser någon i gänget en skylt med ”Swedish bookstore”. Det blev tydligen lite pinsamt när det visade sig att det inte hade någonting med det svenska språket att göra…
”Man får förmoda att sålda böcker korrellerar (sic) med lästa böcker” – Nu vet jag att anekdotiska ”bevis” inte är giltiga i bloggarens ögon, men det citerade stämmer inte med min erfarenhet. Min fru köper böcker i en rasande takt, mycket högre än hon hinner läsa dem. Då läser hon ändå ganska mycket, så jag är inte bekymrad över hennes läskunnighet. Men hennes (och andras; jag har svårt att tro att hon är den enda) överkonsumtion av böcker riskerar snedvrida statistiken.
Angående ungdomsböcker försöker vi få tonåringen att läsa. Vi köper böcker åt honom titt som tätt i hopp om att han ska läsa dem. Det gör han aldrig. Så inte heller där är det ett 1:1-förhållande mellan köpta och lästa böcker.
Själv köper jag lika mycket som jag läser. Av en händelse i ungefär samma takt som bloggaren ger ut böcker. Lustigt.
Men det snedvrider bara om det är nytt att man inte hinner läsa allt. Jag kan anekdotiskt säga att det alltid varit så att bokälskare inte hinner läsa allt de köper.
Tryck på tonåringen någon av mina böcker. Tonårsgrabbar brukar gilla dem, t ex Midvintermörker rent av.
Och är det en tonårstjej kan jag rapportera att de gillar Stjärn* böckerna 🙂
Boklån på bibliotek verkar ha minskat från 8-9 böcker per person och år 1980 till ungefär 5 idag. Samtidigt som antalet köpta böcker ökat från 4 till 6. Så på totalen verkar införskaffandet av böcker ha minskat. Men sen är det ju en annan fråga om man ska kalla det för en kris.
Tveksamt om siffrorna stödjer de slutsatserna.
I stort sett inga av böckerna jag läste som ungdom var ”nya”, eller tryckta i Sverige. I stort sett alla var nedärvda eller köpta utomlands (pocketar på flygplatser och liknande) utom just några barn/bilder-böcker från Astrid Lindgren osv.
Många skänktes/lånades runt i kompisgänget. Ungdomar uppskattar gemenskapen av att ha läst samma sak, men det är tveksamt om Tolkien och science fiction ”går runt” mellan dagens unga tonåringar.
Samtidigt har den relativa produktionskostnaden för böcker sjunkit, vilket troligtvis ger fler titlar men mindre upplagor.
Aha. Ljudböcker står för majoriteten av intäkterna tack vare streaming.