Det här är en gästartikel signerad Lena Wilderäng.
Den här sommaren har det inte varit fokus på några nya odlingar, utan vi har tagit hand om de befintliga. Det har ju blivit en del planterat genom åren, så det räcker långt. Sparrisen trivs och ger en skörd varje vårsommar. Rabarbern har tagit sig och kommer kunna skördas framöver. Äpplen har blivit till äppelpaj, medan körsbär och plommon inte var lika talrika i år. Pepparroten är majestätisk och ger nya ungplantor årligen. Vitlöksskörden räcker ungefär ett år, med två sorters vitlök som skördas mitt i sommaren, inklusive nysättning i samband med det. Smultronen har det här året spridit sig ännu mer och täckt hela marken i pergolan, vilket är imponerande. Kökskryddorna trivs och återkommer år efter år. Även bärbuskarna har gett massa glädje.
Otroligt skönt att trädgården levererar utan att vi behöver göra särskilt mycket. I år har vi inte ens odlat i växthuset. Gården ligger fortfarande till salu, med flera spekulanter som har varit på visningar, men det tar ju tid att sälja en gård. Speciellt ett så pass unikt objekt – det kräver sin unika köpare. Men när väl rätt ägare dyker upp så kommer det här stället att fortsätta ge för fullt. Hoppas att de gillar sparris och smultron…
Skogen levererar också. Blåbär och lingon har det varit gott om. Nu på hösten har det dessutom varit enorma mängder svamp i skogarna. Det brukar vara fullt med kantareller häromkring, men speciellt för i år är att det är fullständig svampexplosion överallt. Både ätliga och oätliga svampar har kommit upp i enorma mängder i skogen, längs vägarna och nere i byn på vissa gräsmattor! Och trattkantareller har kommit i mängder redan nu i september. Oklart om det är kombinationen varma sommaren och regniga september som har bidragit till detta, eller om det är något annat, men härligt är det i alla fall. I söndags skördade jag tex fyra Karljohan, på 202, 234, 403 och 411 gram. De växte precis vid vägkanten ungefär en kilometer ifrån gården, och det har uppenbarligen inte varit någon som var intresserad av dem. Någon vecka till och så hade de blivit för gamla. Nu fick de bli smarrig svampsoppa. Då fick även några björksoppar följa med.
Skördens höjdpunkt har varit vindruvorna. För tre år sedan planterade vi ut några vinrankor, och det har funnits en äldre vinranka vid pergolan. När jag flyttade till gården gav den ytterst sparsamt med druvor, tror att jag fick det till en enda stackars klase sommaren därpå. Men till saken hör att den inte hade beskurits. Så jag gjorde research och satte igång. 2019 skördade jag runt ett kilo druvor, och gjorde genast ett försök att göra vin på det. Testade den ett par år senare och det var fullt drickbart, även om vi bara fick ett glas var.
Jag fortsatte med att beskära plantan, och 2023 blev skörden hela 9 kg. Det blev vin av detta också. Året därpå missades beskärningen och skörden blev mycket mindre. Och förra sommaren var det en hel del småfåglar som kalasade på skörden, så det fanns inte så mycket kvar till oss. Men nu i år såg det ut att bli rekord på den gamla plantan.
De nya plantorna har gett väldigt sparsamt med druvor hittills, etablering kräver att rötterna växer först. Men i år blev det rekordår för dem också, i alla fall för den blåa sorten. Den gröna och rosa gav endast 150-200 gram totalt, så de är antagligen fortfarande under etablering. Men en blå ranka hamnade på ca 0,5 kg, en hamnade på 1,25 kg, och en sista hamnade på osannolika 3,15 kg, mer än alla andra tillsammans. Efter att ha handplockats, avstjälkats, pressats, förjästs, och efter att skalmacerationen var färdig och skal har avlägsnats, så blev det dryga hälften av vikten kvar. Så inte några överväldigande volymer, men ändå tillräckligt för några flaskor.
Den gångna veckan innebar mycket logistik. Först var jag i Avesta och föreläste, därefter körde jag till Stockholm och sedan tog tåget till Skövde där ytterligare en föreläsning väntade. Så brukar det bli under beredskapsveckan – men ofta sammanfaller den även med Bokmässan, och då gäller det att skifta fokus. Så från Skövde fick jag dra vidare hem, för att göra klart allt inför Bokmässan. Inklusive ovannämnda vinsatsen.
Bokmässan hade besökarrekord på över hundra tusen besökare, och bjöd på massvis med läsarmöten, föreläsningar, seminarier, signeringar och häng med författarkollegor. Det är intensivt och härligt, men gott att komma hem sedan efteråt. Och den söndagen väntade uppgiften att skörda druvorna från gamla rankan, annars skulle jag inte hinna före första frosten.
Nu hade fåglarna hunnit ta en del del, men jag såg att det var flera klasar kvar. När jag började skörda dock, så märkte jag ganska direkt att det var så mycket som gömde sig under växtligheten att jag inte skulle hinna med det på bara den eftermiddagen. Jag skulle nämligen iväg supertidigt på måndag morgon och behövde bli klar med hela processen innan natten. Så Lars fick rycka in.
Efter att några skålar fylldes så insåg jag att vi håller på att få slut på behållare. Då fick en kastrull, en wokpanna och en tårtlåda åka fram och vikariera som skördkorgar. Stegen åkte fram för att plocka de klasarna som var högst upp. Det blev helt enkelt galet mycket skörd i år.
Efter ett tag så bestämde vi att det skulle räcka. Vi hade inte några stora behållare kvar ändå. En hel del druvor lämnades alltså till fåglarna.
När jag gick in och vägde allting så stod det klart att det var rekordår. Vi hade alltså skördat 12,8 kg vindruvor – från en enda ranka. Och då tog vi som sagt inte allt.
Kvällen gick åt att avstjälka dem, plocka bort dåliga druvor för hand, och sedan pressa det till must. Jag brukar använda en kombination av verktyg (potatispress eller undersidan av ett högt glas) och att krossa för hand, eftersom kärnorna verkligen sitter kvar i fruktköttet och det inte blir finfördelat annars. Händerna ska vara rena, och det gäller att skölja dem direkt efteråt annars så färgas de av musten, men det är trevligt och konkret att göra det för hand. Trampa med fötterna däremot får fransyskor göra, den biten skippar jag.
Som motivation för att fortsätta med det arbetet, som ju tog till ett på natten, så fick det bli skördemiddag den kvällen. Och inte vad som helst heller! Dagen till ära fick det bli Entrecôte aux Sarments de Vigne, dvs kött grillat över torkade vinrankor. Varje år ska ju vinrankorna beskäras, och traditionellt sett har man torkat och sparat dem för att grilla kött över. Då anses köttets smak kunna gifta sig med vinet ännu mer.
Nu hade vi ganska få sådana sarments kvar, men till vår hjälp hade vi ju en gasgrill. Då kan de torra vinkvistarna läggas i rökboxen. På köttet användes rödvinsalt, och det blev hur gått som helst. Och till köttet serverades svampragu gjorda på dagens skörd – kantareller, trattkantareller samt björksopp.
Till detta dricker man självklart eget vin, och helst som en provsmakning. En flaska Preparatus Supervivet fick agera benchmark – vi har Coravin så det går att hälla upp ett halvt glas var för jämförelse, och utmärkt var det. Ska bli så intressant att se just hur länge första årgången kan lagras utan att tappa.
Och självklart ska det även testas egenproducerat vin. Det fick bli årgång 2023, alltså på gammelrankan när vi fick 9 kg skörd och tyckte att det var mycket. Vinet har vunnit rejält på lagring. Sedan smakade vi även lite på musten från de nya rankorna, den har ju nu fått jäsa i några dagar och har gått från druvsaft till något som var betydligt mognare i karaktären, samtidigt som den fortfarande var mycket ungt. Påminde om hemmagjort ungt vin från Kaukasusregionen. Och mycket riktigt passade det utmärkt med rökt ost!
Jag tog även fram en ostbricka och tog fram mjödet jag har gjort för några år sedan. Ljunghonung, champagnejäst och så lagring med tallskott – både blommigt och lite skog eller kåda i smaken. Perfekt med ostarna. Mycket symboliskt, då det även var dagjämning i dagarna, så en utmärkt avslutning på skördemiddagen!
Så nu bubblar vinet för fullt här. Glad skörd på er kära läsare, och hoppas ni får riktigt bra fredagsmys och en toppenhelg!
