Den upp- och nedpåvända djonken Marina Bay Sands Hotel i Singapore dominerar centrala Singapores skyline i ett arkitektoniskt genidrag och utgör ett kryssningsfartyg på land, som man egentligen aldrig behöver lämna om man har råd med inträdesbiljetten, då detta är prisnivåer som i Sverige bara matchas av Grand Hotel eller Upper House bland de större hotellen. Hotellet får fyra stjärnor på Cornuguidens skala, där femman uteblir på grund av avsaknad av filmjölk, men är att betrakta som en obligatorisk övernattning i Singapore för den som har råd. Fläckfri service, lyx och ett unikt läge och med unika faciliteter bara för hotellgästerna som infinitypoolen på taket går inte att få någon annanstans. VARNING! för en fototung artikel av detta unika hotell i detalj.
Vi hade bokat ett vanligt dubbelrum, men angett att vi var på affärsresa, vilket iofs stämmer då Lena bara hade stayover innan hon skulle vidare för jobb som navigatör på Rolex Sydney Hobart Yacht Race 2024, plus hade onlinemöten, jobb och administration och samordning av Ukrainastöd. Själv behövde jag blogga, skriva bok, samt göra bok- och bloggresearch, plus admin, så för en gångs skull tillbringade vi större delen av dagtid på hotellrummet.
Tursamt nog blev vi uppgraderade från ett vanligt dubbelrum till en svit, då vi angett just business som anledning till besöket och andelen affärsresenärer nog var lite lägre över jul. Då var priset på hotellet redan innan extremt och jag hade aldrig betalat för en svit till att börja med, vilket gissningsvis de flesta inte skulle göra. Särskilt inte svenska barnfamiljer på semester, då sviten för en natt kostar som en Thailandsresa för familjen. Därav blev det detta fotoreportage, då det kanske ger för många läsare en unik inblick i en svit på en av världens finaste hotell. Dock är detta bara ingångsnivån på svit, endast våning 21 av 57 och i torn två. Det finns mer spektakulära sviter och med 4.7 miljarder invånare i Asien så är alltså top en procent 47 miljoner människor som torde vara presumtiva kunder hit. Den asiatiska matematiken är lite annorlunda än den europeiska.
Låt oss börja lite med arkitekturen. Allt är planerat i Singapore, och hotellets unika läge mellan Marina Bays inre delar och enda skyskrapan ut mot Marina Bay Sands så får man utsikt både mot Central Cores affärscentrums skyskrapor och mot både parken och redden i Malackasundet med sina hundratals fartyg för ankar.
Insidan är ett öppet torg upp till åtminstone 21:a våningen där vi bodde vilket ger en enorm rymd även inomhus i lobbyn, som har ljusinsläpp rakt igenom, plus mellan de tre tornen. Minst tre eller fyra restauranger hittas på torget, plus butiker på sidorna och den närmaste liknelsen jag kan göra är att hotellet är som ett kryssningsfartyg man aldrig behöver lämna om man har råd. Det finns även inomhuspassager till Marina Bay Sands köpcenter med enbart lyxmärkesbutiker, samt Marina Bay Sands kasino, men det är en annan fråga och understryker bara kryssningsfartygsupplevelsen.
Utan att ha läst på tankarna bakom så blir hotellet en djonk med tre master om man vänder det upp och ner, vilket väl får ses som en hyllning till Singapores ställning som maritim världshub.
Arkitekturen är som man ser modern och likt väldigt många skyskrapor i Singapore organisk. Där gör man faktiskt delvis rätt med Karlatornet i Göteborg som via sin vridning i mitten av gylfen inte bara är ett typiskt svenskt fyrkantigt torn.
Ja, jag älskar skyskrapor. Ja, jag vet att en del föredrar att bo i ett hus från 1800-talet, men det gör jag till vardags hemma på gården.
I alla fall blev vi uppgraderade till svit på våning 21.
Sviterna är belägna i änden på korridoren på sjösidan och är alltså hörnrum, men saknar fönster på gavelväggen. Däremot är sjösidan lite längre än landsidan och man får därmed utsikt in mot staden ifrån badrummet.
Sviten är egentligen tre rum – vardagsrum, sovrum och walk in closet och sminkrum, plus förstås badrummet. Plus balkong mot havet.
Dock visade det sig saknas arbetsplats med skrivbord, vilket i princip alltid finns på hotell i Europa och särskilt Sverige. Intressant prioritering för en svit som rimligtvis främst är till för affärsresenärer.
Det gick dock utmärkt att jobba vid matbordet eller i någon av fåtöljerna.
Detaljerna var i en klass för sig. HDMI-uttag lätt tillgängliga för de två 80-tums teveappraterna, som därmed kunde dubbla som extraskärm till datorn, men pga Lufthansas blotta 8 kg handbagage hade jag inte med min HDMI-kabel och i uppsättningen med kablar som fanns på rummet ingick faktiskt inte HDMI. Kanske en liten anmärkning där, men inget mina hotellbetyg är beroende av.
Kaffe, té och norskt källvatten ingick gratis, men minibaren var inte gratis trots prisnivån. Å andra sidan så hade man inte snålat med valen av dryck, med billigast möjliga som på svenska hotell, utan här var sprit och vin på nivåer som if you have to ask, you can’t afford it. Sinnet för detaljer fanns överallt, inklusive tillgängliga drinktillbehör för den som vill mixa avancerade drinkar, samt en cocktailbok om man behöver manual.
Minibaren var således lite som minibaren på ena av de två sviterna på Pigalle i Göteborg, som består av finchampagne som Krug och Cristal med tillhörande prisnivåer, även om det saknades bubbel på Marina Bay Sands. Inget för den fattige helt enkelt, men då bokar man inte sviten till att börja med. Befriande att inte se billig skit på ett hotellrum även om vi inte nyttjade det.
Detaljnivån fortsatte genomgående, exempelvis i sminkrummet och klädvårdsrummet.
Mest anspråkslöst var väl sovrummet, som dock uppfyllde kraven på ladduttag vid sängen. Det var dock inte helt konsekvent, då flera vägguttag hade både 230 växelström, USB-A och USB-C, men en del saknade USB-C.
I en av nattygsbordens lådor fanns en kompassnål med böneriktningen mot Mekka angiven, Singapore är trots allt mångkulturellt.
Badrummet hade fönster från tak till golv, men dessa var inte tonade och erbjöd således full insyn (vilket dubbelkontrollerades från korridorens gavelfönster). Och med fullhöjds fönster i duschen kunde man alltså välja att visa allt för Singapore.
Dock fanns det en jalusi att trycka ner med en knapp, men ett underligt val. Borde varit enkelt att ha insynsskyddade fönster i badrummet med reflekterande utsida.
Två av bloggens fem poäng på hotell kommer från badrummet. Dels högkvalitativt toalettpapper man själv skulle betala för och inte något genomskinligt enpappers Scandic, och dels en dusch som inte kräver Mensamedlemskap för att fatta hur den fungerar utan att behöva bli besprutad från oväntade håll i oönskade temperaturer. Här excellerade Marina Bay Sands Hotel med antagligen den bästa duschen jag sett på ett hotell.
Vi brukar som bekant bara stanna kort på hotell och därmed är toalett, dusch, ladduttag vid sängen och slutligen två stjärnor beroende på frukosten. Eftersom vi i princip alltid är iväg för att typ föreläsa, signera etc så tillbringar vi väldigt lite tid på hotellrummet, därav är det hygien, ladda över natten och frukost det som ska betygssättas.
Frukostkriterierna är korrekt löskokt ägg och förekomsten av filmjölk.
Marina Bay Sands hade två alternativ till frukost. För de tidiga fanns en buffé på lägre våning och från 0930 eller något sådant kunde man få ala cartefrukost på takterassen. Vi valde det senare. Korrekt lösstekta ägg både till baconfrukost och perfekta ägg till en Avocado Benedict gav en stjärna, men filmjölk fanns alltså inte. Kanske fanns det på buffén, men det vet vi inget om utan vi valde 57:e våningen och lite senare frukost efter att ha jobbat lite först.
Frukosten bestod av val av färska juicer, vatten, varm dryck, förrätt och huvudrätt och det fanns lite för alla. Får till och med säga att frånvaron av översaltning gjorde denna frukost till bättre än Upper House, som annars hade en världsledande frukost. Marina Bay Sands hade även lite bättre utsikt än Upper House, vilket iofs inte är helt enkelt att uppnå. Kaffet var bättre, juicerna var bättre och varmrätterna var bättre. Frukten var bättre. Enda fördelen för UH är att på Upper House finns även en högkvalitativ buffé tillsammans med ala carte.
Hotellet hade också förstås gym och ett antal restauranger, varav vi bara nyttjade ett samt ett café efter utcheckningen som tyvärr bara kunde förlängas från 11:00 till 11:30 på avresedagen. Lite svagt, Upper House brukar man utan problem kunna förlänga till iaf 13, men där är vi stamkunder så det kanske inte räknas. Det fanns inte heller några arbetsplatser i den enorma lobbyn på Marine Bay Sands, så caféet fick agera substitut. Annars brukar det alltid gå att sitta några timmar i lobbyn på hotell och jobba efter utcheckning.
Däremot kan Marina Bay Sands legendariska infinity pool vara värd att nämna separat. Den är endast tillgänglig för hotellgäster och går inte att köpa till utan att ha ett rum och har såldes en extremt hög inträdesbiljett.
Förvånansvärt glest med folk, men vi var där sent efter arbetstid och poolen var inte uppvärmd vilket gjorde att den kanske kunde upplevas som lite kall när inte solen ligger på. Däremot var det typ 40 grader i bubbelpoolen med utsikt över redden.
Förmodligen hade poolen varit en behagligare upplevelse dagtid, men vi jobbade då.
Gästklientelen på hotellet var skulle jag säga 98% asiater av alla etniciteter från Pakistan och Indien till Sydkorea och Japan, samt förstås Kina och Sydostasien och som västerlänning kände jag mig lång. Med 184 cm var det enbart några västerlänningar som matchade.
Däremot var det förvånansvärt mycket asiatiska barnfamiljer och ungdomar på hotellet, vilket avspeglar hur många miljoner mycket rika asiater det finns och hur mycket av den asiatiska ekonomin som är självgående och regional. Inträdesbiljetten till de billigaste dubbelrummen här är alltså för de som inte förstått det 8 000:- SEK för en natt. Då tillkommer lokal skatt också. Det är alltså i praktiken biljettpriset för takpoolen.
Du får en svit på Upper House i Göteborg för 6 000:- inklusive spa och ett dubbelrum på Grand Hotell i Stockholm för 4000:- SEK om man vill jämföra. Och där hittar du inte särskilt mycket (små)barnfamiljer.
Förutom kasino, köpcenter och restauranger så finns det också en nattklubb på taket, Ce la Vie. Den har separat hiss och inträde för icke hotelboende, men hade gratis inträde och internhissar för hotellgäster.
Singapore har intressanta alkohollagar, med kortare tillstånd på helger än på vardagar för att motverka helgsupande och festande, och stänger generellt all utskänkning 00:00, men på Ce la Vie kör man till 04.
Och där hittade man ännu mer rika asiater, som bland annat beställde in mäklarbrickor med enbart champagne. Bloggaren träffades rent av av en champagnekork, men vi fick en djup och respektfull ursäkt när Lena återlämnade korken. Återigen med priser if you have to ask, you can’t afford it.
Totalt klarar hotellet alltså fyra av fem stjärnor enligt bloggens skala, men detta är ett exceptionellt hotell, och har man råd är det definitivt värt ett besök. En unik anläggning på en unik plats. Servicen är perfekt inklusive ner på conciergenivå och matchas i Sverige närmast av Upper House som har flera liknelser inklusive tre torn om man räknar in resten av Gothia Towers, takbarer och bubbelpool, samt luftig lobby, även om allt är på svensk blygsammare och mer lagom nivå. Det finns inget lagom med Marina Bay Sands.
Man vill nog boka ett rum med Gardens by the Bay View, men de billigaste rummen har inga fönster ut. City View är dock dyrare och anses tydligen finare. Största normala sviten är en tvåsovrums familjesvit på 145 m2 med Gardens by the Bay View och går på typ 20 000:- SEK per natt före lokala skatter och moms. Momspriserna skrivs inte ut på hemsidan.
När Swiss Air ställde in min hemresa hamnade jag på ett turistklasshotell på Orchard Road. Det var en helt annan upplevelse, förvisso med fläckfri service och suverän concierge och valet när jag tappade bort min plånbok, och visar att alla asiater som besöker Singapore inte är svinrika utan mer på vanlig svensk nivå, men mer om den upplevelsen i en separat artikel.
Aktuellt status i Rolex Sydney Hobart är för övrigt att 25+ båtar eller ca 25% har brutit. Lena och Silver Fern är fortfarande i tävlingen, men det finns skador på rigg och segel så det går långsamt nu.
43 kommentarer
Kul med dessa hotellskildringar. Kan drömma sig bort lite.
Kan säga att det alltid är skönt att komma hem.
Du ser – 1800-tals drängtorpet är inte så tokigt ändå 😀
KuDeTa som nu blivit Ce la Vie var något av ett stående kvällsavslut när vi reste mycket på Singapore. Inte billigt men heller inget rån och utsikten och känslan där uppe i den varma brisen är svårslagen. Aldrig bott på själva hotellet men det är sannerligen ett imponerande bygge.
Typ 250:- SEK för en Singapore Sling.
Stämmer bra. Singdollarn var 5-5,50 SEK på den tiden plus inflationen sedan dess. Vill minnas runt 150 SEK för en GT vilket inte kändes som ett rån i den miljön. Vi har blivit fattigare helt enkelt.
8:12 nu tror jag.
Jo, kronan har tappat ordentligt.
Fortfarande billigare att gå ut på restaurang i Singapore kontra Sthlm.
Fördelen med Sthlm kontra Singapore är de låga hyrorna (cirka hälften av hyrorna i Singapore).
Så Sverige är fortsatt drömlandet för de som vill bo billigt och världens sämsta land för de som gillar att äta bra mat till ett vettigt pris.
Definitivt en större spridning på priserna i Singapore. Supergott för en spottstyver i någon foodcourt upp till 10-12 kSEK per kuvert på något extremt lyxställe. Bostadspriserna är som sagt inte att leka med och elräkningen för all luftkonditionering likaså.
Samtliga ställen vi åt var betydligt dyrare än motsvarande ställen i Stockholm.
Käkade streetfood på streetfoodcourten. Gick på 200:- SEK per person, utan dryck.
Måste ha varit en av nyare turistfällorna “street food courts” som stylats för att likna ett traditionellt hawkerställe. Nä, 5-7 singdollar för att bli rejält mätt, sur gubbe/gumma, cola i engångsplastmugg, bänkar och locals som köar för ett bord vid rusning. Säkert inte nyttigt i längden.
Hoppas dom slipper kryssa, 2,2 meter är ett väldigt grunt djupgående om jag googlade på rätt båt, annars såg den kanon ut.
Det är ju öppet hav, så även om man kryssar kan det vara rätt många timmar utan att slå. Beror på väderprognoser mm, sådant som Lena som navigatör är ansvarig för att optimera. Men det blir ju lite guppigt att gå snett mot vinden onekligen.
Det ska va gött att leva!
Är också en sucker för modern arkitektur, och i synnerhet när den är så här lyckad. Är det ni själva som tagit de grymma bilderna?
Tycker nog att det var lite väl svensk-analt att dra en stjärna pga filmjölk, men du förklarar åtminstone att det är anledningen. Så man vågar boka ändå, menar jag.
Ja, alla foton är mina eller Lenas. Ja, alltså mitt kriterie kring filmjölk är stenhårt. Något ska avgöra. Man kan inte bara dela ut femmor överallt.
Såg att dom har kutterfock, bra att ha i busväder.
Vad kul med detta reportage, det där är ett hotell som jag under många år har på min bucket list. Hotellpriser har verkligen förändrats de senaste 10-15 åren. Ja allt blir givetvis dyrare men det här är mer än så. Kanske min inbillning, men ett rum, 10 år sedan som man kunde få för 2000 kr/natt kostar nu 6000 kr/natt. Vet inte om inflation och kronförsvagning kan förklara det, men en tredubbling? Det gäller generellt oavsett land.
Men hur var det med ryssar? Jag bor just nu på Radisson Waterfront Kapstaden. Ett favorithotell vid Atlanten. Tyvärr många ryssar och det är ju enkelt för dem att komma hit med ett byte i Dubai. Jag antar att det är samma sak med Singapore. Man känner lätt igen dem med sina designerväskor, guccikepsar plus att de behandlar personalen som skit. De ockuperar solstolar “Ukraine style” och är allmänt otrevliga. Europeiska gästerna är överlag trevliga och lågmälda.
Det var ryssfritt. Inte som på Bali eller Thailand. Det stod till och med på kasinot att de inte fick har ryska kunder eller personer från ockuperade territorier i Ukraina pga att de följde amerikansk lagar om finansiella transaktioner med Ryssland (dvs sanktionerna).
I övrigt är ju rättsväsendet stenhårt i Singapore så ryssar man sig åker man i buren.
Utmärkt av Singapore! Tyvärr är regimen i Sydafrika mer ryssvänliga.
Hotellpriserna har gått upp överallt, även i Sverige justerat för inflation. Ang. ryssar: Det är väl fullt med ryssar överallt i dessa s.k. “frizoner”. Dubai, Sri Lanka, Turkiet osv., antagligen även Singapore och uppenbarligen Sydafrika.
Hotell som för 10 år sedan kostade 1000-1500 i Sverige kostar nu 2000-3000.
Ryssarna saknades i Singapore, iaf där vi rörde oss. Kanske finns på billigare ställen, annars hittar man dem snarare i Thailand och liknande billigare länder.
Varit en del i Abu Dhabi och Dubai sedan fullskaliga kriget bröt ut och det är heterogent. Vissa hotell är fullt med ryssar andra knappt någon. På rysshotellen jobbar de på distans under dagarna och sedan är det ryskt samkväm (läs alkoholintag) på kvällarna i poolområdena.
Kan förstås vara så i Singapore också. Man märker det ju förstås inte.
Det fattas ju för fn ett ankare på oljetankern, med stor sannolik avkört vid sabotaget. Det är bara att beslagta båt o last. Samt fängsla skepparn i första hand.
På den här typen av hotell brukar det finnas lounge och arbetsrum av god kvalitet som ingår om man bor i svit eller har rätt guld/diamantkort på hotellkedjan. Så kolla om du kan få ett arbetsrum någonstans att sitts och skriva i.
Kanske därför vi uppgraderades till svit, för att få tillgång till arbetsrum. När vi frågade sade vi inte att vi hade svit, borde gjort det.
Kul reportage (läst på ett sunkigt Scandic-rum i Skåne).
Scandic brukar iaf ha duschar som inte kräver manual.
Bra recension och tursam uppgradering. Hotellet ligger på min önskelista.
Kollade i somras på om det skulle vara värt att åka via Singapore när vi ändå skulle med familjen till Asien. Tyvärr är familjerummen på lägre våningsplanen omöjliga att boka för familj om 5, detta trots att dom har dubbelsäng + våningssäng + bäddsoffa.
Varför man behöver så många sängplatser när man ändå bara kan boka 2+2 på hemsidan framgår inte. Prisnivån var runt 20 000 sek/natt om jag minns rätt.
Får bli en tur i framtiden, utan familjen. Kanske kolla på F1 natt-loppet från takpoolen nån gång.
Tror inte att rummen är billigare under F1-loppet …
Nä, billigare lär det inte vara. Men man kanske kan få boka ett rum åtminstone.
Eller så måste man göra det på annat sätt, kollade nu och och det är slutsålt torsdag till söndag på race-helgen i oktober 2025 (eller möjligen att dom reserverat hela hotellet, Marina Bay Sands är ju officiell sponsor). Får hänga på låset när dom släpper datumen för 2026 och se om det finns något då…
Trevligt reportage, har bara sett hotellet från begränsade delar på insidan, samt publika delar på taket. Men som sagt i kommentarerna har ju priserna gått bananas i efter pandemin. Reser en del till Bangkok och där fick man före pandemin riktigt schysta rum/sviter inkl lounge för runt 2-3000 kr. Har för mig att regeringen i Thailand uppmanade hotellen att höja priser efter pandemin + att kronan har tappat ca 25% mot THB är ju inget som en gladare. Men åker man till Asien är ju Ritz Carlton i Hong Kong ett ställe där man kan bränna pengar på boendet. Däremot var priserna i Ozone bar på 118:e våningen ok i våras, med tanke läget.
Fina minnen. Vi bodde där för några år sedan och jag friade till frun uppe vid poolen, på kvällen!
Så var en del på rummet vi också…
Gymmet ligger under poolen, så bra utsikt när man tränar.
Singapore sling på Raffles var turistigt, men tick in a box.
Hur många teveapparater hade sviten? 🙂
Två stycken bedömt 80 tum. En i sovrummet och en i vardagsrummet.
Som du nämner så kostar minibaren pengar. Samma resonemang som ”har du inte råd med minibaren har du inte råd med hotellrummet”. För hotellet är det dock extra inkomst. Varför bjuda på något när gästen garanterat har råd att betala.
Som jämförelse så får man betala för minibaren på Grand Hotels finaste svit i Stockholm.
Även på, diskreta, Ett Hem också i Sthlm kostar drinkarna gästerna bälgar i sig i ”vardagsrummet”
Samma tankesätt, har gästen råd att bo där kommer de inte bråka om några hundralappar för en GT.
Svenska minibarer kostar ju alltid pengar. Vad som var uppfriskande här var att det kostade mycket pengar och man hade inte valt billigaste fulvinet eller fulspriten utan bra grejer.
En vettig GT på finare lokal i svärje kostar väl ett par hundralappar nu med….
SEKetas är inte värd mer.
Intressant för “vanligt folk” att läsa om hur den välmående medelklassen kan ha det. Nå, jag har i alla fall alltid tillgång till filmjölk…
Kul att se dessa reseskildringar. När bloggen prioriterade Ukraina är det något jag saknat. även om jag såklart till fullo stödjer den prioriterngen
Det ska vara gott att leva och jag brukar försöka rekommendera de lite snåla svenskarna att försöka unna sig lite. Det ÄR häftigt att de hur de riktigt rika lever. Och inse att i Sverige är väldigt få förmögna på riktigt. Räntedopade eller ej.
Alltid trevligt med gratis minibar. Bodde på en Hilton i USA där man hade fria varuautomater som komplement. allt från kall mat till godis, snacks och enklare alkoholhaltigt utbud.
Men det kan man såklart inte ha där det är “pöbel” som ställer sig och tömmer allt.
Nu är det som sagt vanligt att minibaren är en inkomstkälla. Men en anledning till att den aldrig kommer vara gratis i Sverige är att då vi inte har pengar på riktigt så tömmer många allt som är gratis “bara för att”.
Vi är ett icke belevat fattigfolk i många avseenden.
Det här med premiumresande är intressant och jag har ofta diskussioner med vänner om det. För 90% är resmålet det viktigaste, själva resan ska vara så billig som möjligt. Hotellet hyfsad standard och läge men inte heller det är så viktigt. Allt annat anses slöseri. Jag kan absolut köpa det resonemanget, speciellt om det är en hel familj som ska resa och kanske bostad/bil prioriteras framför en resa. Det köttar på rätt bra om två vuxna med två barn ska resa business class, då står man ut de 10-15 timmarna på flyget.
Det går dock att resa och bo premium för en hyfsad peng men då måste man lägga tid på det och gärna ha det som intresse. Har man framförhållning och är lite flexibel med datum och resmål så underlättar det. Man prennumererar på flygbolagens nyhetsbrev där de annonserar sina reor, de kan komma när som helst. Samma sak med hotellkedjorna. Det finna också kreditkort som har bra dealer, ett exempel är amex som har 2-1 voucher (Star Alliance) om man spenderar en viss summa per år. Alltså två reser för samma pris som en, alternativt att en reser för halva priset. Det finns säkert andra kortutgivare som har liknande erbjudanden.
Om man inte orkar leta erbjudanden och är oflexibel vad gäller resmål och datum samt inte har framförhållning, då kostar det. Men i slutänden är det vad man prioriterar, jag gillar premium, andra struntar i det så länge som de kommer till sin destination och bor hyfsat.
Bodde där i någon vecka för sisådär ett halvdussin år sedan, men i vanligt pöbelrum, och var inte alls lika imponerad. Mörkt med enda ljuset från fönstret mot den av betong inboxade och omöblerade balkongen. Inredning i amerikansk 90-talsstil. Dusch med halv glasvägg och utan fall som hotade att översvämma hela rummet. Minibar med trycksensor så att man inte kunde ställa eget vatten på kylning. Kändes dessutom trist när man insåg att man stoppat pengar i fickorna på Sheldon Adelson. Trivdes betydligt bättre till typ halva priset på 8 On Claymore, som tydligen numera är uppköpt av Novotel.