Man kan fundera lite på varför svensk media fortsätter att kalla Kyjiv för sitt ryska namn Kiev, och på så vis bidra till ryska narrativ om att Ukraina är Ryssland. Argumentet “vi har alltid skrivit Kiev” håller inte, se kartor nedan.
Kyjiv har inte alls alltid stavats Kiev i Sverige bekräftas av en konsultation av fyra världsatlaser i mitt bibliotek*. Tidigare skrev man Kijev Se. Bergvalls Atlas från 1976 nedan, den röda skolatlasen för oss sjuttiotalister, som jag av outgrundliga anledningar faktiskt sparat här i biblioteket.
I den står det för övrigt Peking och Bombay, inte Beijing och Mumbai. Kan man ändra de namnen, kan man ändra Kiev till ukrainska Kyjiv. Visst, det är ryska namn som står i Bergwalls, som Lvov, inte Lviv, och Kharkov, inte Charkiv, men det visar i alla fall att man kan ändra stavningar (transllittereringen) över tid och att namn inte är huggna i sten, likt Beijing och Peking.
George Philips Världsatlas från 1979 skriver Kiev istället för Kijev, liksom Dagens Nyheters Stora Världsatlasen från 1989. I den senare var dock Peking bytt till Beijing.
Bra Böckers Världsatlas (1996) – se bilden överst i artikeln – skriver Kyjiv på Ukrainska med rysk stavning i parentes och kör även ukrainska på t ex Lviv. Fast inte på Rivne, som skrivs Rovno på ryska, och Lutsk som skrivs Luck på polska.
Om vi nu ska använda ryska namn på ukrainska städer enligt media, varför skriver media Lviv och inte Lvov, men håller fast vid Kiev? För övrigt stod det fortfarande Bombay 1996 men Peking hade bytt till Beijing redan 1989.
Argumentet “vi har alltid skrivit Kiev i Sverige” håller inte. Dags att kalla ukrainska städer för sina ukrainska namn även i svensk press och media och i synnerhet börja skriva Kyjiv och t ex floden Dnipro och inte ryska Dnepr.
Eller har det varit för många förutsättningslösa middagar med representanter från ryska ambassaden hos svensk press och media genom åren och man vill inte stöta sig med den som betalar notan?
*Pga kommande flytt har alla gamla uppslagsböcker gått till återvinning, inklusive hela Nationalencyklopedien som unge författaren betalade några hundralappar i månaden i många år för att förvärva. Annars hade det varit intressant att se vad som stod i dem.
67 kommentarer
Tillåter mig att posta om det här, eftersom det är 100% on topic:
Omni är inte bra på mycket, men de var snabba på att växla till (mer) ukrainska stavningar. Udda dock, att ai-dubbningen på UATV English ibland ger den ryska versionen av ortsnamn … men så läser den ofta också FP (FirePoint) som monofluorofosfit(?!) 😂
Vad innebär “mer” ukrainska stavningar? Skriver Omni mer kyrilliska bokstäver?
Det är inte rysk stavning att skriva “Kiev”. Det är en svensk transkribering av rysk stavning.
Eftersom det latinska alfabetet inte har en ett-till-ett-avbildning mot det kyrilliska alfabetet så kan man inte använda translitterering när man översätter från språk som skrivs med lyrilliska bokstäver. Man måste alltså välja en ljudenlig avbildning och det kan (i stort sett) aldrig bli exakt.
Välj *inte* engelsk transkribering för att transkribera till svenska. Engelska och svenska har tämligen olika uttal.
Själv tänker jag inte kalla Vitryssland för något annat förrän de har slagit av sig oket från Kreml.
Fast där har väl även den internationellt erkända oppositionen också sagt att de föredrar Belarus? Även om jag själv också har lite svårt för när talare av andra språk har synpunkter på vad platser heter på svenska. I detta fall inte minst som Belarus vad jag förstår blir just Vitryssland om namnet översätts till svenska…
Rossija är Ryssland, inte rus.
Nu är mina kunskaper i språkhistoria förvisso rejält rostiga och det var även ett bra tag sedan jag studerade öst- och cemtaleuropakunskap, men kommer inte Rossija ur Rus från början? De »svenska» vikingarna, ruserna, utgjorde väl kärnan i det senare blev Ryssland. Från Novgorod och vidare runtom?
Stämmer med min ännu rostigare (geddit?) och obildade bild, att de kom seglande/paddlande från Roslagen (från verbet att ro). Stämmer även med ordet för svenskar på både finska och estniska.
För övrigt lär det väl ha varit sjöburna rövare från de där trakterna som gjorde att Mälarens lås blev Stock-holm, där man kunde sätta ut Stäk av stockar till försvar. Finns ju ett till sådant som försvar av Uppsala.
I Greby finns en fornlämning av ett par hundra gravdösar och bautastenar till minne av ett slag mot invaderande “skottar” som härjade runt i Bohuslän tills de bet i gräset och båtarna brann opp, enligt legenden.
Folk navigerade nog betydligt mer än vi nu anar redan i för-antiken, med belagda handelsvägar per båt från Östersjön via Irland och Wales till Medelhavet och Svarta havet, och vidare per kamel in i Asien. En naturkatastrof (kring 1650BCE?) utplånade de högstående kulturerna kring Medelhavet med bestående verkan: etrusker, fenicier och egyptier kom i bakvatten.
Men där har jag förlorat mig in i serietidningarnas historik är jag rädd.
Om man kisar kanske detta är tillräckligt rätt: “Russia” (uttalat “rossija”) är det latinska ordet för “Rus-land”. Ruser var namnet östromerska riket/byzantium använde för ett folk som kom norrifrån och nådde svarta havet via flodvägarna, troligtvis vikingar ursprungligen från nuvarande Sverige/Östersjön, kanske med båtar byggda i Mälardalen. Det finns olika teorier om namnets ursprung och betydelse.
Den första statsbildning (med centrum i Kyjiv och många svenska kopplingar) använde inte namnet Russia. Inte heller när Kyjiv-riket splittrades användes namnet. Jag tror att namnet först började användas när Moskva utropade sig som imperium, arvtagare till östromerska riket (med tsar, tvehövdad örn, etc), bärare av ortodox kristendom etc.
Det är alltså en latinsk stavning ungefär som “Estonia” fast med betydelsen “Rusernas land”. Det är inte nedärvt från forntiden utan används av nuvarande stat (med huvudsakligt arv i Moskva-furstendömet) för att det låter bra.
LESSMOG: De av dig nämnda “skottar” vill jag hellre tolka som skyter, d.v.s. en icke närmare sprecificerad benämning på folkslag från dagens Baltikum/Ryssland/Ukraina.
Chief: Du kan ha rätt. Men det vore en konstig omväg till Bohuslän – mera naturligt då att de kom över Nordsjön kan man tycka. Dessutom är uppgiften inte min egen utan hämtad från en informationstavla vid fornminnet. I utkanten av Grebbestad, mitt emot Gulf ungefär.
LESSMOG: Efter att ha närmare funderat på saken och i och med att det rör sig om Bohuslän, vilket jag inte uppfattade till att börja med, så är jag böjd för att anamma din uppfattning. mvh
citat:
“Pga kommande flytt har alla gamla uppslagsböcker gått till återvinning, inklusive hela Nationalencyklopedien som unge författaren betalade några hundralappar i månaden i många år för att förvärva. Annars hade det varit intressant att se vad som stod i dem.”
——————
Du får smita in på någon loppmarknad, typ röda korset kupan eller myrorna, och tjuvläsa vad som stod i gamla uppslagsverk.
De tar inte emot uppslagsverk på Erikshjälpen. Ingen vill ha dem längre.
NE har uppslagsordet Kiev för staden. De har också Kÿiv (sic!) som lakoniskt säger “Ukrainska namnet för Kiev” med hänvisning till Kiev.
Min NE är tryckt 1993, och som envis gubbjävel använder jag den också.
Sedan står det “Kyïv, det ukrainska namnet på Kiev” i volym 11.
Vi har ju ingen riktig konsekvens vad gäller utländska geografiska namn. Vi säger New York med engelskt uttal men London och Paris med svenskt uttal. Mexikanska Golfen har ett svenskt namn, liksom Grekland.
Kiev på svenska råkar sammanfalla med translittereringen av den ryska stavningen – betyder det att vi har tagit ortnamnet från Ryssland eller att det råkar sammanfalla av en annan orsak? Hur stavar ryskspråkiga ukrainare sin huvudstad? Jag har inte en susning, så det är ärliga frågor.
Visst kan jag skriva Kyiv – Ukraina har väl haft önskemål om det (likt ett land vid Svarta Havets södra strand som inte vill bli ihopblandat med kalkoner). Men jag kommer antagligen att göra fel rätt ofta. Det händer väl att jag säger Saigon, Vitryssland, Burma – eller Kambodja även under Pol Pots Kampucheadagar. Det händer (tyvärr) också med personer i bekantskapskretsen som bytt förnamn (förlåt Natasja, jag VET att jag inte ska kalla dig för Sofia längre).
Vad jag inte kommer att skriva, är киев – DET är för mig rysk stavning. Skriver jag med kyrilliskt alfabet blir det självklart att skriva det ukrainska київ.
Nej det är lite huller om buller vad vi kallar städer och stater. Ska man vara konsekvent bör vi säga Helsinki och Munich men det gör vi inte. Överlag använder vi nog mestadels originalnamn på städer och stater. Ta USA och dess 50 stater, där använder vi i 49 fall originalnamnen och har inte hittat på någon svensk variant.
Vad gäller Belarus så är det inte riktigt samma sak som Vitryssland. Om nu historiska Rus vill bli kallade för det så helt okej. Kyiv ska givetvis inte kallas för något på ryska.
Varför skulle vi säga Munich? Det är ju varken svenska eller det språk som talas i landet. Finland har ju svenska som officiellt språk, inte som någon minoritetsspråksärlagstiftning.
Det heter ju München på tyska … och Helsingfors är ju på officiellt språk i Finland, som Umlaut påtalar.
Jag tror mest på den enklaste förklaringen. Vad ger autokorrekt för stavning?
Enkelt.
Bara diktaturer får nya namn på sina platser.
Demokratier har vettigare saker för sig.
Hur är uttalet på svenska? Kiev jag säger isåfall Kiv.
Kyjiv är det då Ky-jiv eller också Kiv om nån fattar vad jag menar.
Vill du säga det rätt så är det ky jiv. Men dom pratar så snabbt att det blir kyjv för våra öron. Dom har bokstaven ї som är för oss i och j IJ i Київ K som vårat k и som är ee ї som är ij в som är v. Så keeijv är rätt.
Inser att det vart nog rörigare med mitt inlägg.
Fortfarande problem med detta säger man Ky eller Ki om jag får en fråga i på spåret.
Vad heter huvudstaden i Ukraina svarar jag Kyjiv eller Kiv.
Kommer bli galen på detta
Ky och ki låter väldigt lika på engelska, men det ska väl inte spela någon roll för svenska?
På svenska kan man oftast höra skillnad på i och y.
Fast det har inte bytt från Peking till Beijing, båda varianterna är acceptabla enligt Språkrådet och Regeringens skrivregler för myndigheter, men Peking det mest använda i svensk text. Gällande Bombay, Mumbai så är det senare rekommenderat men Bombay acceptabelt på svenska.
Man har över huvud taget inte bytt namn på staden. Den stavas fortfarande 北京. Däremot var Peking det skrivna namn man fick av Wade-Giles transkripitonsystem och blev då uttalet som användes i väst. Beijing är uttal enligt Putonghua, mer känt som Mandarin, och som är det officiella uttalet i PRC sedan 1956 eller så. Men Peking används fortfarande där det passar, typ om du skall sälja pekinganka till västerlänningar, för i Kina heter religionen business och Gud heter pengar. Detta kan ingen politisk lära i världen ändra på.
https://ruqintravel.com/china-destination-guides/beijing-and-peking/
Kijev är väl en mer korrekt transkribering av det ryska uttalet till svenska, så det är väl egentligen värre än att stava det Kiev.
Kyjiv är den officiella translittereringen från det ukrainska Київ
Jo, men jag menade bildsättningen med Kijev och att det skulle vara ett argument för att sluta använda Kiev.
@Zekeulv
Det g[r inte att translitterera mellan språk som skrivs med latinska respektive kyrilliska alfabet.
Man måste transkribera, och då är det viktigt att använda bokstävers uttal för de språk man transkriberar mellan. Det är inte direkt enkelt.
Klagar du på hur andra stavar?
Lol.
Haha, självironi är nyttigt för själ(v)en.
Jag korrekturläser ju inte på bloggen, utan fort och fel är min melodi. Då blir det ibland fle ornding på odren om inte man använder iPone som byter ut order mot annat.
Dessutom tycker jag det är helfestligt att folk blir upprörda över att jag som bästsäljande författare kan göra slarvfel när jag skriver snabbt. Varsågoda och skriva 25 000 artiklar på en blogg och 14 (+1 snart) romaner med 90 000 – 120 000 ord i vardera utan att göra ett enda fel säger jag.
Extra kul är det om systemutvecklare klagar, men inte verkar tycka det är problematiskt med alla mer eller mindre buggiga program de levererar och sedan försvarar sig med “det stod inte i specifikationen”.
INGEN skriver felfritt, men jag skriver felfritt nog för att kunna försörja mig på det. Dessutom vet jag som proffs att man får misshandla språket då detta inte är högstadiet längre, utan man kan faktiskt skriva betydligt friare än vad fröken lärde ut. Och börja meningar med och eller men. Men det kan störa någon som inte gått vidare från grundskolan.
Jag gråter över kritiken fram till nästa avrapportering av försäljningen. Bu-hu.
Det finns två sätt att skriva. Perfekt och leva på stipendier och allmosor eller sitt riktiga jobb, eller tillräckligt bra för att kunna försörja sig på det på riktigt. Och ett tredje sätt, dvs inte alls utan bara gnälla på Internet. Det är nu 20 år sedan jag sist hade ett riktigt jobb som löneslav, så tydligen skriver jag tillräckligt bra för att leva på det.
Jag vet, Lars Melin hade en artikel i Språkvår eller vad den heter för sådär 30 år sen om att förståeligheten är förvånande hög trots att ALLA ord är felstavade.
Ändå är det så att trovärdigheten påverkas starkt negativt av fel som läsaren inte ens upptäcker – man misstror i alla fall sakligheten i samma text om den är full av fel. Dessutom sänker felen läshastigheten – du delegerar jobbet till bokläsaren i stället för att göra det själv. Lenas bok Solroseffekten var avsevärt bättre korrad än dina verk, så pass att det var spontant märkbart för en gammal ordbrukare. Det är dock skillnad på färskvaror som bloggar eller socmed-inlägg mot trycksaker, som bör ha högre mognadsgrad och där det finns proffs att ta hjälp av.
Nu har jag också lagt den sortens slavjobb bakom mig och det är ju bara att gratulera att du kan leva gott på det du gör.
Extra grattis till era gemensamma, idoga insatser för Ukrainas sak! Otroligt imponerande faktiskt.
Nej. Mina böcker och Lenas bok är lika bra korrade. Skillnaden är något annat.
Först reder vi ut begreppen.
Språk: Författarens språk, det sättet som författaren skriver på.
Redgering: Förlagets redigeringsförslag syftar inte till att ändra författarens språk, utan reda ut missar. Förlaget håller alltså med om det du kallar “delegerar till läsaren” och släpper igenom detta, för de vet att det är mitt språk.
Korrektur: Fixar stavfel.
Skillnaden här är Lenas och mitt språk.
Jag skriver underhållningslitteratur. Jag har mitt språk och min stilistik, som uppenbarligen fungerar och som förlaget är mycket nöjda med. Mina enda 5:or från grundskolan var också språk: engelska och svenska, där svenskan berodde på fantastiska noveller jag skrev som lästes upp i lärarrummet etc (brukar berätta om det på mina författarföreläsningar). Men jag var aldrig språkintresserad, jag skulle bli ingenjör. Fortsatte dock skriva för byrålådan och framför allt läsa tusentals romaner.
Lena däremot gick sovjetisk grundskola upp till 12 års ålder, som är på en helt annan nivå än den svenska. Det är en klassisk bildningsskola, där man lär sig skriva poesi på lågstadiet, dvs poesi, inte rim, utan olika takt, målande beskrivningar, olika meterform etc, och även bränner av Krig och fred och lär sig litteraturanalys på lågstadiet. Även om Sovjet kollapsade så fortsatte den sovjetiska skolan av bara farten. Det är också därför såväl ukrainare som ryssar uttrycker sig väldigt målande och i långa uttalanden i jämförelse med en svensk. Inga “skål för hälsan” där inte, utan spontana långa poetiska skålar.
Sedan är Lena språkbegåvad på en annan nivå än mig, långt bortom femmor i svenska och engelska. Hon är polyglot och talar 7-8-9-10 språk beroende på hur man definierar det och pratar fyra språk på flytande professionell nivå.
Hon läste även ryska gymnasiet på distans parallellt med det svenska (eller snarare international baccalaurate vilket är lite hårdare än svenskt gymnasium) och komprimerade och tentade av ryska gymnasiets tre år parallelt med två år på IB, för att sedan hoppa direkt till universitetet efter två år. Så där fortsatte den klassiska blidningen även på gymnasienivå.
Lena skriver kort sagt det som kallas (fin)litterärt av klassisk sovjetisk eller tsarrysk modell. Som om svenska barn skulle lära sig skriva som Strindberg, typ. Att tvingas läsa Hemsöborna (oftast under vilda protester och det sker inte längre) i nian gör inte att man skriver som Strindberg. Det krävs lite mer undervisning än så.
Det du reagerar på är att hennes språk är annorlunda än mitt, och på en högre nivå, inte korrekturen. Men det slår samtidigt på produktiviteten.
Själv hoppas jag att Lena skriver fler böcker, för hon skriver som en gudinna. Det finns fler som vill det också.
Själv skriver jag underhållningslitteratur och på en nivå som är tillräckligt för att vara en av Sveriges typ 50 mest säljande författare. Gott nog för mig, gott nog för Norstedts, gott nog för alla andra förlag som raggar på mig.
Hoppas att ni båda fortsätter skriva!
Men framförallt hoppas jag att ni båda får ha hälsan och hittar en produktiv framtid tillsammans, LW och LW! Var ni än hamnar efter gårdsförsäljningen.
Ta hand om er, och tack för allt ni gör och gjort för Ukraina!
Snällt skrivet, tack.
Underdrifter och korthuggna aforismer istället för målande beskrivningar är typiska drag i nordisk poesi/litteratur. Man undviker målande beskrivningar och låter läsaren själv upptäcka “tyngden”. Det är inte mindre avancerat. Det är karaktäristiskt redan i Isländska sagor.
Exempelvis “varpå det uppstod dålig stämning” som omskrivning för ammunitionsbrand i en stridsvagn är i linje med underdrifterna i de Isländska sagorna. Även “ammunitionsbrand” är en typiskt underdrift i svenskt militärspråk tillsammans med “nedkämpa” osv.
Det här med hur man bör stava Ukrainska städer, gör mig totalt förvirrad. Är helt lost. Som tex Zaporizjzja… Trodde jag hade stavat rätt!! Ser att det finns andra stavningar. Fast jag är inte det minsta förvirrad hur man stavar: Seger för Ukraina 2026!😉🇺🇦🇸🇪
Helt rätt.
Jag letade upp det äldsta svenska uppslagsverket jag kunde hitta i min bokhylla. Nordstedts världhistora från 1930. Där står det Lemberg (Lviv) på kartan. 😑
Men vad kallas staden Kiev/Kyiv?
Kiev i min bok från 1930. Fast det är väl inte så konstigt med tanke på att det låg inom Sovjet då.
Fast Lviv hette Lwòw 1930. Lemberg gällde bara fram till 1918.
Sedan finns det andra länder där man i Sverige använder tyska namn på städer, t.ex. Rom, Neapel, Venedig istf Roma, Napoli, Venezia. Fast av någon anledning säger vi Milano och inte Mailand.
Försöker Tyskland invadera Italien och utplåna den italienska identiteten och språket?
Ja, jag vet, men i min bok står det Lemberg och den är från 1930. Författaren kanske fortfarande höll fast vid lemberg ett tag efter 1918? Lemberg hade ju varit dess namn i nästan 150 år.
Googlade på verket och fick fram det nedan. Stora delar av textmassan i verket är antagligen författade redan innan 1930.
Norstedts världshistoria är ett omfattande svenskt historiskt verk i 15 band som gavs ut mellan 1926 och 1937 under redaktion av historikerna Sven Tunberg och S.E. Bring. Verket täcker världshistorien från den äldsta antiken fram till början av 1930-
Jag tror att bloggaren startade tråden leendes med vetskap om hur det kommer bli
Inte skulle väl jag?
Gamla hundar osv… kommer inte kräva att vänner nere i Delft eller Hamburg ska försöka uttala Göteborg istf Gothenburg.
Petitesser som tar fokus från det viktiga när alla vet vad som egentligen menas. Olika språk har alltid haft diverse namn på utländska länder, städer ..
Fast nu använder man en krigsförbrytarnations och anfallande nations språk för ett land som kämpar för sin överlevnad.
Du har en bra poäng där.
Själv något dslektisk och skrattade lite lätt åt det du skrev ovan om rättstavning, lustigt så hittar jag fel i andras texter men ser inte när jag själv stavar fel. Turligt nog var det inte stavningen vi fick rätt på nere i Göteborg.
Nä, men ingen håller på att invadera Sverige och försöka få det till att alla svenska städer ska ha ryska namn.
Finns det inte ett par litterära motexempel? Fiktiva. Än så länge.
Fast vad som händer i fiktionen kanske inte ska påverka verkligheten. Även om man sedan bildar en Stridsgrupp Gotland med samma namn och initial sammansättning som i fiktionen.
Fast på tyska heter staden Göteborg (fast med hårt G).
Köteborg.
Några spaningar på ämnet:
Peking har väl återkommit? Har inte tänkt på det på ett tag, men vet att jag faktiskt frågade Svt om det för något år sen. Vid sommar-OS 2008 så var det mycket snack om att det var Beijing och att Peking var kolonialistiskt. Vid vinter-OS 2022 var det genomgående Peking. Sverige heter ju också något helt oförståeligt på mandarin.
Angående Mumbai/Kolkatta osv i Indien så är det tydligen kontroversiellt i hemlandet med de nya namnen eftersom det finns massor av inhemska språk med olika namn för städerna. Den engelska stavningen har därför varit en bra kompromiss.
Sen är det Turkiet som nu vill heta Türkiye på engelska och alla övriga utländska språk. Det kan de faktiskt glömma, i min smak. Likaså Ho Chi Minh City
Angående Kyiv så skriver jag själv gärna Kyiv, men tror att man tycker att Kiev och liknande är för inarbetat för att ändra. Just Krym/Krim är ju också ganska ofta med i t.ex. Krimkriget, Krimtartarer, Krimgotiska osv. som jag tror man i språkvården tar hänsyn till. Med Kyiv så är det väl egentligen bara kycklingen dock.
För några år sedan försökte jag ta reda på hur Ukrainas huvudstad uttalas. På ryska lät det som Kief (eller om det var Kif). På Ukrainska tyckte jag att det lät som Chriev, där r:et var svagt och ch drogs mot k. Min slutsats var att Kiev uttalat på svenska (där både i och e uttalas och v är v) och inte tyska (där ie blir vår vokal i och v blir vårt f) blir ganska likt det ukrainska uttalet.
Jag lyssnade ingen efter lite googling tycker mig fortfarande höra ett svagt r efter den inledande konsonanten K/Ch. Sedan uppehåller de sig länge vid i:et, vilket kanske kan motivera att den vokalen blir yji, men jag tycker nog att iji bättre matchar det jag hörde. Med engelskt uttal är det en annan sak, men vi talar svenska.
Visst finns det väl bara en dialekt i Ukraina?
För övrigt tycker jag att orter och länder som har etablerade namn på svenska skall få behålla de namnen. Om det finns ett etablerat historiskt svenskt namn på Ukrainas huvudstad vill jag inte uttala mig om. Angående många andra ortsnamn har vi ofta anammat tyska namn, särskilt vad jag förstår lågtyska. Dessa är numera svenska namn. Med de ekonomiska, språkliga och kulturella banden kring Östersjön är det inte konstigt.
Angående kalkonlandet så är Turkiet ganska likt Türkiye. Först i (synnerligen) vuxen ålder har jag insett att en turk på bruten svenska kallar sig själv för tyrk eftersom de tycker att det skall uttalas så, inte på grund av oförmåga att uttala vårt u.
Ortsnamn är intressant historia men jag tycker inte att man skall göra ideologi av dem.
Försöker lära mig lite ukrainska via Duolingo till att börja med. Har konstaterat att de olika rösterna där uttalar ord lite olika. Om det beror på dialekt något annat låter jag vara osagt. (Vissa ljudkombinationer är rena tungvrickningen!(
Hade faktiskt ingen aning om att Peking inte längre kallas Peking.
På samma tema. Den brittiske komikern Jimmy Carr får frågan vad han tycker om (Trumps påfund) Gulf of America.
https://www.youtube.com/shorts/v8kg9W8y-gU
Kyjiv är ju en märklig transkribering eftersom y som vi tänker oss det inte finns på ukrainska. Ej heller hör man något v i det ukrainska uttalet av staden. Det låter mer som Kio.
Kul att läsa kommentarerna idag. Detta är off topic, men vet ni var den hönsras som kallas vit leghorn har sitt namn ifrån? Leghorn är det engelska namnet på italienska Livorno.