Fotboll – den egalitära och demokratiska sporten

Dags för något så ovanligt som en artikel om idrott här på bloggen, något bloggaren annars är totalt ointresserad av. Men med anledning av någon världsmästerskap i sportboll som pågår just nu, så kan man konstatera att fotboll är den ultimata egalitära och demokratiska sporten, där man ovsett etnisk, socioekonomisk eller geografisk bakgrund med väldigt enkla medel kan utöva sporten från tidig ålder och att pengar eller socioekonomiskt geografiskt arv spelar minimal roll.

Alla minns När vi gräver guld i USA av GES – Glenmark, Eriksson (Orup), Strömstedt – från 1996 när Sverige fick för sig att vi är bra på sportboll. Men så är förstås inte fallet. Förvisso överpresterar vi sportmässigt i förhållande till den promille av världens befolkning svenskarna utgör även inom sportboll tack vare det starka svsenska civilsamhället och alla ungdomsledare som lägger sin gratis fritid på att låta ungdomar av alla ursprung få en möjlighet att testa om de är bra på att sparka boll, samt ge ungdomar meningsfull fritid, bra förebilder och föräldrar avlastning. Tack alla ungdomsledare där ute för att ni finns.

Men sportboll är i sin enkla genialitet en egalitär och därmed demokratisk sport som med mycket små medel kan spelas från barnsben var som helst i världen utan utrustning eller anläggningar.

För att spela sportboll behövs bara en boll – eller ett någorlunda runt bolliknande föremål – några kompisar och en hyfsat platt någorlunda ostörd yta som en gata, en gräsplan eller en åker, samt något som markerar var de så kallade målen ligger.

Så är det bara att köra.

Reglerna är initialt trivialt enkla. Endast med hjälp av fötterna (och huvudet) ska bollen sportas in mellan stolparna på det som är motståndarens mål. En så kallad målvakt får skydda målet även med hjälp av händerna.

Är man elak eller rör bollen med händerna på den någorlunda platta ytan utdelas frispark och är man elak eller rör bollen med händerna nära sitt eget mål och inte är målvakt, i det så kallade straffområdet, utdelas straffspark. Åker bollen ut från spelytan, t ex in bland bilarna parkerade bredvid vägen, eller flyger över planket in till Arga Farbrorn (TM), så får bollen kastas in igen av det lag som inte sparkade ut den. Åker bollen förbi mål och siste som rörde bollen tillhörde laget vars mål det var så sparkas det en så kallad hörna. Annars får målvakten sparka bollen när den hämtats från ravinen bakom den nyskördade åkern. Är man riktigt elak blir det en så kallad utvisning och då får man bara titta på och inte sporta mer den gången.

Poäng sportar man när bollen passerar mellan stolparna på motståndarens mål. Den som sportar flest mål innan man tröttnar, mormor ropar att maten är klar eller skolan ringer in till lektion igen vinner.

Svårare än så är inte reglerna (nu går vi inte in på de faktiska formella reglerna med offside, tider, förlänging, antal personer på plan och sådana detaljer) eller kraven. Alla kan lära sig hur sportboll fungerar, och har man ingen fotboll duger en annan boll, ett ihoprullat stycke tyg, eller en fiendes avhuggna huvud. Det behövs dessutom bara en sparkboll på upp till 20-någonting deltagare. Ingen konstig utrustning, kläder, skydd, skor eller något. Man kan sportbolla redan om man samlar ihop 6-8 pers, men sedan finns det egentligen ingen övre gräns om utrymmet tillåter.

Alla i hela världen kan alltså spela sportboll och därmed kan talanger från hela världen få en chans att ta sig fram. Rika länder som Sverige har egentligen ingen fördel (utom alla ideellt arbetande i civilsamhället) kontra någon annan. Vi har rent av en nackdel pga att klimatet gör det svårt att sportbolla vintertid även om det även går att göra inomhus i viss utsträckning.

Sportboll är så att säga idrottens engelska – enkelt att lära sig och universellt spritt i hela världen – och därmed förmodligen världens mest spridda och spelade sport. Ponduspostulerar bloggen, som egentligen inte har en aning om vad han skriver om. Denna gången heller.

Damsportboll är till och med så populärt att man bara kör världsmästerskap en gång vart fjärde år. Tack och lov finns det även herrsportboll, så fantasterna slipper vänta fyra år tills nästa världsmästerskap, och om bloggen förstått det rätt är det världsmästerskap i herrsportboll just nu.