Fredagsmys: Det är valår i år

Dags för lite fredagsmys. Efter marinan i Punta Cana gav vi oss ut igen i Monapassagen, dit knölvalarna från våra breddgrader drar vintertid för att kalva och para sig. Vi fick närkontakt med minst en valflock och flera valar inom bara meter från katamaranen. Lite foton nedan.

Vi fick förstås se massor med flygfiskar undar passagen genom Bermudatriangeln, men de är rätt små och snabba och således svåra att få på foto, och jag glömde ta foto på någon av stackarna som landade i båten vid något tillfälle, på sin flykt undan traditionellt tonfisk eller mahe-mahe.

Havsköldpaddor såg vi i hamnen på Road Town och vid White Bay på BVI, liksom på en ankarplats på Dominkanska Republiken. De är dock rätt uppmärksamma och skygga, och möter ens blick. När de ser att man ser dem dyker de innan man hinner ta foton.

Valarna är inte heller många sekunder på ytan och mestadels under vattnet – kanske 2 – 5 sekunder över ytan med ett utblås och sedan ner igen i en halv minut eller ännu längre för att försvinna helt. Men vi fick god förvarning i alla fall, då en grupp med valar ser ut som ett rev där det inte ska vara rev.

Nästa steg är att man ser ett utblås. Vilket förstås ska hinnas fångas på foto, vilket inte är det enklaste det heller.

De visar sig inte heller med hela sin kropp. Utan knölen med blåshålet är uppe under bråkdelen av en sekund för att blåsa och andas in, sedan kommer ryggen med den lilla fenan på början av ryggen på stjärten och sedan är den borta.

Huvudet finns ingen anledning att ha upp över ytan, då det inte finns något av intresse här uppe och man andas inte med munnen heller. För att de ska hoppa upp ur vattnet ska de oftast fiska, vilket sker i grupp där valarna med luftbubblor bildar ett nät som tvingar ihop fiskstimmet och sedan dyker ätande val upp underifrån med öppen mun och fyller på med mat och kan fortsätta rakt upp i luften på det viset.

Men de äter på sommarhalvåret, t ex runt Lofoten, medan vintertid drar de till varmare breddgrader som Monapassagen för att kalva och para sig, och äter inte utan lever på späcket från sommaren. Kalvarna diar förstås, och korna är tyngre än hannarna av den anledning då de behöver extra späck för att fixa mjölk till kalven. En knölvalskalv föds på runt 1 000 kg eller grovt förenklat dubbla vikten av en fullvuxen nötko.

Vi seglade rakt in i en flock och det var valar överallt på bägge sidor om båten, men de är alltså bara uppe några sekunder och inte det enklaste att fotografera.

Men vi skulle komma nära. Väldigt nära. Andedräkten är inget vidare på knölvalarna bör tilläggas …

Vi var som sagt mitt i en flock och det var valar på bägge sidor om båten, men det var bara att chansa och koncentrera sig på foton på ena sidan. Möjligt att jag hade fått bättre foton på andra sidan.

Dagen därpå kom vi förbi en kalv som låg och sov på ytan.

Knölen med blåshålet och ryggfenan var över vattnet och vi fick korrigera kursen för att inte segla på kalven.

Förmodligen dess mor hängde i närheten och jag fick nästan ett foto på en fluke, men kameran bestämde sig för att tappa fokus precis när stjärtfenan var i luften.

Man ska förstås vara lite orolig. Om 30 ton valko vill så sänker hon en katamaran, men det är tydligen oftare de något lättare tjurarna på 20 – 25 ton som gör detta när de är lite överentusiastiska och får för sig att en båt – oftast en monohull – är en brunstig ko. Blir iaf inte så mycket kvar av en vanlig segelbåt om man får en val över sig.

Men allt detta var så snabbt att man inte han bli rädd, bara förundrad inför de här vidundren.

Fick också insikten hur myter om sjöormar kan uppstått. Flera valar på rad som omväxlande går upp till ytan kommer ge intrycket av att vara en lång slingrande orm om de broachar i synk.

I alla fall för mig helt otippad upplevelse men tipset är tydligen att det kryllar av val i Monapassagen mellan Hispaniola och Puerto Rico i februari. Fick gott om foton på avstånd vid flera tillfällen, men efter närkontakten kändes det till slut lite överflödigt att fotografera.

Skulle tagit med det större teleobjektivet, här är det 135 mm. 200 mm hade gjort att man kommit lite närmare på distansbilderna, men det kunde förstås blivit skakigare foto också. Det är inte så att underlaget är stabilt när man seglar. Även om det finns bildstabilisering i objektiven så kompenserar de inte när båten gungar.

Valår i år och kom ihåg att det inte åker ut några liberaler ur riksdagen i september, trots rubrikerna om detta. Det finns ju trots allt inga liberaler i förbudspartiet Folkpartiet och ingen liberal skulle samarbeta med SD.

Med det önskas ett underbart fredagsmys!