Som tidigare konstaterat har prisuppgångarna inom jordbruk, speciellt så kallade småbruk eller “hästgårdar” vida överstigit uppgångarna i villapriserna och tävlar snarare med klubbmedlemskapen i bostadsrättsföreningar med att vara den största bubblan idag. Samtidigt berör sektorn betydligt färre individer och blir alltså inte ett lika stort samhälleligt problem. Dags för ett återbesök med den senaste statistiken, som pekar mot att bubblan har spruckit, eller åtminstone börjat pysa.
Lantrbrukspriser 1999 – 2012K2 |
Till en början så har medelpriserna på alla genomförda affärer inom jordbruksfastigheter fallit sedan rekordnivåer 2010. Det finns en dock tydlig säsongsvariation, men även glidande medelvärde är fallande, och de procentuella uppgångarna på 12 månader har både blivit mindre och allt oftare förvandlats till nedgångar.
Denna statistik kanske inte är väldens mest tillförlitliga, eftersom det trots allt inte handlar om enormt många affärer och med vitt skilda objektstyper.
Jordbrukspriser i riket efter
andel jordbruksvärde |
Tittar man däremot på s k småbruk och hästgårdar, fastigheter med en låg andel jordbruksvärde, där alltså större delen av fastighetsvärdet ligger i bostaden, så är det tydligt att priserna föll under 2011. Det finns dock inte data för 2012. Samtidigt steg gårdar med mindre värde i byggnaderna, i pris under 2011. Man bör komma ihåg att i 75% – 100% inkluderar rena fastigheter med enbart jordbruksmark.
Småbruk och hästgårdar(?)
i Västra Götaland |
Priserna på hästgårdarna och smågårdarna har förstås varit som mest uppblåsta runt våra storstäder och här kan man se tydliga nedgångar. I Västra Götaland rasade t ex jordbruk med andel 25% – 50% jordbruksvärde ner till nivåer som var lägre än 2007 under år 2011. Det handlade om en nedgång på över 12% på ett år.
Nedgångarna i Skåne var dock inte alls lika brutala, samtidigt som priserna på bostäder föll just i Skåne, men utraderade bara 2010 års uppgång.
I Stockholms län fortsatte priserna upp, utom för gårdarna med minst markvärde, som föll för andra året på raken. Priserna är där nere på nivåer från 2005 – 2006. Men det handlar alltså inte om en entydig krasch, då de övriga segmenten fortsatte att stiga i pris. Större gårdar går ju att stycka av till tomter kan man förmoda, men de som redan har över 90% i bostadsvärde har antagligen för lite mark för relevanta avstyckningar.
Småbruk och hästgårdar(?)
i Stockholms län |
Samtidigt är urvalet i Stockholm väldigt litet. Totalt handlade det om 47 affärer under 2011 med jordbruksandel 1 – 50% i länet. 26 av dessa affärer var dock i segmentet mindre än 10% jordbruksvärde, vilket gör prisnedgången där den säkraste i stockholmstatistiken.
Att jämföra med 483 affärer i Västra Götaland.
Man ska komma ihåg att bostadspriserna generellt föll rätt hårt under hösten 2011, men delvis återhämtat sig, med stora lokala och regionala variationer, under våren 2012. Men första grafen i inlägget skvallrar om att det inte längre råder något upptryck i jordbrukspriserna i landet.
Bubblan pyser åtminstone. Det känns fortfarande för tidigt att ge sig in, utom möjligen på de minsta gårdarna i Stockholms län, där man alltså ser ut att vara på nivåer från 2005 – 2006. Nedgången där är 33.7% från toppen 2009 har har därmed uppnått en hälsosam korrektion på 30%. Samtidigt har alltså bubblan i Stockholm varit större än för villor och som sådan kan man alltså vänta sig större nedgångar än 30%. Vilket iofs 33.7% är.
Jag har här inte tittat på några andra län än Västra Götaland, Stockholm och Skåne. Priserna i hela riket är ju inte relevanta om man nu inte struntar i var man ska slå ner bopålarna, men då kan man lika gärna köpa en mycket billig gård i Norrland direkt. Övriga län lämnas som en övning åt läsaren. Stora variationer finns lokalt. I Hallands län har exempelvis segmentet 10-25% fallit med 20% och 25-50% med 12%, medan 1-10% stigit med 12%. I hästgårdstätare Södermanland föll segmentet 1-10% jordbruksvärde med 12% under 2011, men övriga fortsatte att stiga. I Uppsala län fortsatte samtliga segment att stiga under 2011.
21 kommentarer
Hoppas, hoppas.. Min erfarenhet, högst anekdotisk kunskap m a o, från Hemnet-surfande är att riktigt fina objekt med ganska rimliga priser kan ligga ute lääänge. Spanat på en sex hektars gård tiotalet mil hemifrån för ca 700 000 i ett år snart.
Hur är det med renodlade näringsfastigheter i förhållande till deras avkastning. Du (cornu) har nämnt i tidigare artikel om bubbla gällande skogsfastigheter gäller samma sak jordbruksmark? Kan man separera ut de fastigheter som enbart består av jordbruksmark? Har du relaterat priserna till storleken på fastigheterna?
Har vara medelpriser och antal affärer. Man kan även titta på pris/taxeringsvärde. Får återkomma där. Men taxeringsvärden kan som bekant vara rätt underliga.
Men just för ren jordbruksmark borde ju pris/ha vara relevant, men sen antar jag att det är skillnad på åker och åker…
Det är stor skillnad på åker och åker – hög jordklass och anpassat för grönsaksodling kan handlas för 350000 i södra Skåne, lägre jordklass och i Norrland så kostar det en bråkdel av det…
Hursomhelst så avkastar jordbruksmark inte mycket som investering – 1-1.5 % i avkastning får du om arrenderar ut marken (de som brukar den tjänar oftast inga större summor heller)
Ja, det är ju ett tecken på att åkermarken går till för högt pris – såvida inte affärsiden är att sälja den till byggbolag, men då borde priset vara beroende på hur nära tättbebyggt område det ligger.
Med tanke på skillnaden beroende på jordklass bör man kanske titta på avkastningen på marken. Om man inte får tillräckligt hög avkastning på en investering så är det ju ingen bra investering (och är fastighetsköpet ingen bra investering så ligger prisnivån för högt).
På just fastigheter vars primära syfte är att ge en avkastning är fundamentala värdet rimligt enkelt att avgöra och man bör därmed enkelt kunna avgöra ifall prisutvecklingen är en bubbla eller om det finns någon rationell anledning till prisutvecklingen.
@Anders 2012-09-21 16:33 "Det är stor skillnad på åker och åker"
Anta att Google Cars kan utvecklas till Google Skördetröska. Anta att Sverige inför ett strikt gästarbetarsystem. (Som dåvarande Östtyskland hadde)
Jag tror att det finns en massa åkermark som kan brukas, om lönekostnaderna minskas genom import av gästarbetare och robotar.
De som importerar låglönekraft sänker visserligen priset på lågkvalificerade människors arbete, men om man utför det på ett "svenskvänligt" sätt, så vinner alla i Sverige på det.
Man måste givetvis leta upp kriminella och skattesmitare. Kriminella kan ex skada infrastrukturen allvarligt genom att stjäla koppar.
Är avkastningssiffrorna efter kostnader eller innan? Om man delar ner det på hur mycket omsättningen är som procent av fastighetspriset och sedan de olika kostnaderna (lön osv) var landar man då?
Är avkastningen efter lönekostnder mm så är det då den är positiv fortfarande möjligt att generera skälig avkastning på kapital ifall fastighetspriserna sänks till en nivå där avkastningen blir rimlig. Då är det inte bara lönekostnaderna som är en bov i dramat.
Hästintresset verkar bestå, kunde annars vara en förklaring:
http://www.google.com/trends/?q=h%C3%A4st&ctab=0&geo=all&date=all
Hästgårdarna faller nog i samma fack som fritidshus och segelbåtar, två andra markander som kraschat.
Hästintresset faller som en sten!
Förra året så föll båtmarknaden…
Nu är det mc och häst som faller…
Vad är en rimmlig avkastning på kapital för näringsfastighet 2-3%? Idag ligger väl skogen på dryga 1 procenten i Halland men för jordbruksmark har jag ingen aning men säkert är det inte mycket bättre, eller?
Jämfört med andra sätt att placera kapital så är 1% direkt oförskämt dåligt, jämför att staten ger 1.55% i ränta – sen finns det banker som ger över 3% ränta så 2-3% avkastning på näringsfastigheter är också rätt medioker avkastning. Inget av alternativen är förvisso riskfritt, men det är ju inte att investera i näringsfastighet heller.
Sen kan man se sig om efter rimliga sätt att finansiera köp av näringsfastighet. När bankerna tar över 3% ränta för lån så är dessa uteslutna som finansieringsmöjlighet och aktieemission kräver att avkastningen på eget kapital är konkurrenskraftigt.
Jag skulle nog vilja se en avkastning upp över åtminstonde 5% – det enklaste sättet att få bättre avkastning på kapital är att betala mindre för fastigheten vilket innebär att priserna är på tok för höga givet den avkastningen man kan få.
Jordbruksmark rör sig kring 1-1.5 % som sagt, så det handlar om att marken ska stiga i värde för att det ska vara nån mening ö.h.t – och då är det ju inget annat än spekulation – detta med en så illikvid vara som jordbruksmark är såklart rena vansinnet. Värdet är beroende av så många variabler som inte går att påverka – EU:s jordbrukspolitik, skatter, världsmarknadspris, räntor, osv. – fler faktorer än fastigheter, men med sämre och mer ojämn avkastning… Att belåna mark som du skall arrendera ut går ju heller inte tack vare den låga avkastningen, så nån hävstångseffekt kan du inte få.
@Anders 2012-09-21 20:12
Varför är jordbruksmark illikvid? I dagens markoekonomiska läge, så är den väl ganska pålitlig? Människor kommer att äta, och markens beskaffenhet består i hög grad, oberoende av vad människor fantiserar om.
Klart att folk måste äta…
Men det är inte säkert att de accepterar att behöva betala för maten.
Därför kan jordbruksmark för avsaluproduktion vara en felinvestering.
Däremot för självhushåll är läget annorlunda.
Högkvalitativ mat har redan idag ett nära tio gånger högre pris än vad standardutbudet är i butikerna.
Det räcker inte med att de skall betala för att fundamentala värdet av jordbruksmarken skall stiga – det krävs dessutom att folk måste betala mer för maten.
Jag inriktade mig just för näringsfastigheter i resonemanget eftersom de är beroende på att de ger vinst. Ett självhushåll däremot behöver bara vara ett bra hushåll och man kan inte på samma sätt objektivt säga om det är värt sitt pris eller inte.
Att objektivt avgöra om en komersiell fastighet är värt sitt pris kan man enklast göra i efterhand när man kan sitta och räkna igenom hur det blev (annars måste man ha en bra kristallkula).
En undersökning som en skogsintresserad gjorde för några år sedan visade att skogsinnehav var bättre än aktier mellan 1950 till 2000.
Om man drog ifrån de osannolika uppgångarna i slutet av seklet…
Men som sagt.
Man kan inte alltid köra framåt i terrängen genom att titta i backspegeln…
Ja, det är kontantinsatts som gäller om man tvunget vill köpa gård. Jag kan undra om mäklaren ens hör av sig om man lämnar ett anbud där fastigheten förväntas ge 5% årlig avkastning på priset, tror knappast det.
Då slipper man göra en affär vars enda chans till vinst är att man i framtiden hittar en greater-fool som betalar ännu mer. Något säger mig att förr eller senare måste priserna ner på dessa fastigheter(*) och då står de som har betalat dagens pris stå där med skägget i brevlådan.
Att avstå från en affär bara för att det inte finns någon potentiell motpart som kan ge en deal som är bra för mig ser jag inte som något dumt, snarare tvärtom.
(*) Jag utgår från att intäkterna är stabila och inte kan antas stiga i framtiden.
Räknade på fiske i somras, fick 30 hyfsade abborrar, det blev dock ungefär 1300 kr filéade och färdiga. Det var otroligt mycket arbete för så lite pengar, bensin till båtmotor och sen bensin till fiskhandlaren..neee det går inte ihop.
Självhushållning javisst, men näringsverksamhet, njet. Virkespriserna är ju inte heller i topp va? De där nedrans regnskogarna i Brasilien slår ut oss..