Fredagsmys: Öppet bostadsbubbelsnack

Billigare hus på centrala lägen verkar gå att sälja. Titta på hus lite längre bort från städer, de är riktigt svårsålda. Undantaget är hus som kanske har ligger fint vid vatten eller på liknande lägen.

Dyra hus, de får sänka ordentligt även om huset ligger bra.

Riskfritt ja. Men du kan aldrig byta den mot något som en större/centralare/billigare.

Du sitter helt enkelt fast i en väldigt dyr lägenhet.. Riskfritt men med få valmöjligheter att gå vidare.

Jag tycker också det verkar mycket med 7000kr, men det beror kanske på hur stor den är. I min fantasi är en etta runt 20-25m2 och bör isf bara 4-5tkr även om den är nyproducerad.

Sen ställer jag mig ibland frågande till hur banken och andra gör bedömningar av kreditvärdighet ibland. T.ex. proprieborgen bör vara lika bra som solidariska medlåntagare (proprieborgen innebär att banken kan kräva borgensman på pengar ifall de tycker det känns lättare) – vad de finner för extra säkerhet i att ha föräldrarna som medlåntagare ser jag inte.

Men var ska du flytta när du tar din frihet och säger upp ditt kära hyreskontrakt med tre månaders uppsägningstid?

Har flera vänner med fasta jobb som är nyinflyttade i stcokholm som försöker med privata värdar/kö osv. Det låter alltid så lätt att hitta en ny hyresrätt. Hade det varit lätt hade folk inte tagit miljonlån för att få tak över huvudet.

Ang priserna på hyresrätt så är tyvärr inte 7000 helt orimligt för en etta.

@Anonym 19.39. Svaret är att en borgen är en säkerhet och har inget med låntagarens återbetalningsförmåga att göra. En borgensman medräknas inte i kalkylen avseende återbetalningsförmågan. För att få ihop boendekalkylen kan det alltså vara nödvändigt att ta in en medlåntagare eftersom det är alla låntagarnas sammanvägda ekonomi som prövas. Lagar och regler är tydliga, saknas betalningsförmåga (som kontrolleras i en schabloniserad boendekalkyl) ska inte lån beviljas oavsett vilka säkerheter som erbjuds.

Så om jag alltså förstått det rätt så förväntas medlåntagaren faktiskt vara med och betala räntor och amorteringar – dvs i förlägningen vara fortsatt försörjningsskyldiga för sina barn. Frågan är om banken faktiskt förväntar sig att det skall vara på det sättet eller om de räknar med att barnen skall betala sina boende själva.

@Anonym 21.00. Banken förväntar sig att lånen betalas i rätt tid. Om där är mer än en låntagare så tror jag inte banken har några synpunkter på hur de fördelar ansvaret mellan sig. Att det blivit vanligare med föräldrar som medlåntagare beror väl snarast på curlingföräldrar än på något annat. Såvitt jag kan vet så är det även på studentorter möjligt att få ett boende, kanske som inneboende eller i andra hand under en period innan någon studentlägenhet blir ledig men föräldrarna tycker väl att barnen ska bo bra och centralt och då gör man såhär.

Linus: "Men var ska du flytta när du tar din frihet och säger upp ditt kära hyreskontrakt med tre månaders uppsägningstid?"

Jag förstår inte riktigt frågan. Jag ska väl flytta dit jag ska flytta. En annan lägenhet, ett hus, en annan stad, ett tält… Poängen är att jag med 3 månaders varsel kan flytta. Så min maximala risk för tillfället är cika 18k jmf med om jag skulle flytta från en bostadsrätt som jag måste få såld/uthyrd

Betalningsförmågan såklart, hade det nästan vuxna barnet haft betalningsförmåga för sitt lån så hade det ju inte behövts någon medlåntagare.

Frågan är hur pass det är att hjälpa att medverka till att skuldsätta dem.

Vill man hjälpa sina barn kan man t.ex. se till att de har ett sparkapital när det är dags att flytta hemmifrån – betydligt bättre att flytta hemmifrån med en förmögenhet än ett skuldberg. Sen kan man ta och amortera sina egna lån – förmögenheten man bygger upp på det sättet går då vidare till nästa generation.

En generell lösning är ju inte möjlig eftersom det ser olika ut och vi har olika utrymme för att spara, men jag skulle gissa att de flesta har nog visst utrymme för att spara – isht ifall man ser det på längre sikt.

Ta t.ex. det faktum att folk inte amorterar på sina lån – de har i kalkylerna för lånen visat på att de har utrymme att amortera och då kan man amortera ifall man vill. Om man amorterar så bygger man upp en förmögenhet(*) eftersom man gör sig av med skulder. Det är just speciellt för att man har barn och man har dem i åtanke som detta är fördelaktigt för överskottet går vidare till nästa generation.

Nu är jag medveten om att det ligger utanför de flestas möjlighet att skrapa ihop så att barnen kan köpa en bostadsrätt cash när de flyttar hemmifrån, men en bra målsättning är att sträva efter att tjäna in pengarna först och använda dem sen istf att leva på kredit – och i de få fall där detta inte är möjligt se till att man åtminstonde ser till att amortera på sina lån.

(*) Med förmögenhet avser jag det man äger skuldfritt.

Det går faktiskt snabbare än så innan amorteringar får drastiska effekter. Om man amorterar sin bostad på 50år så kommer man redan efter 50år ha förmögenhet som ens barn skulle kunna dra nytta av direkt – och antar vi att de gör samma så kommer dina barnbarn inte behöva ta lån för sitt boende när de en gång flyttar hemmifrån (och barnbarnbarn osv). Det är alltså så att man genom att amortera kan få se arbetet verkligen bära frukt.

Men i en värld där folk endast tänker på sig själv och inte vill lägga ner lite arbete för att ens barn och barnbarn skall få det bättre förspänt så lär det ju inte hända. Man måste även lyckas få igenom budskapet till sina barn så att de förvaltar sitt arv förnuftigt.

Det är skillnad mellan barn och barnbarn, men det kanske du redan viste?