Medan inflationen ligger på 0.5% och Sverige är i ekonomisk kris beslutade riksdagen med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att statsminister Stefan Löfven (S) ska få höjd lön (kallas arvode för att politikerna ska kunna säga att det minsann inte är lön) med 2.3% mer skattepengar till 180 000 kronor i månaden. Övriga ministrar får höjningar om 2.1% till 142 000:-.
“Härligt, höjningen betalar aktivitetsarmbandet på mindre än månad.” |
Löneförhöjningar i det privata näringslivet är kopplade till ökad produktivitet och förbättrad arbete. Detta mervärde betalas ut som höjda löner oftast högre höjningar än inflationen (utom när sjuksköterskorna tog fajten och höjde sina löner med mindre än KPI) och för att kunna höja lönerna behöver förstås företagen faktiskt ha pengarna.
Så fungerar det inte i regeringen. Där höjer man lönen oavsett vad inflationen är, oavsett om de ökat sin produktivitet och förbättrat sitt arbete. Och framför allt behöver det inte finnas några pengar – det är bara att ta dem i skatt från skattebetalarna.
Således har riksdagens Statsrådsarvodesnämnd nu hjd statsministerns lön till 180 000:- SEK i månaden och övriga ministrar (statsråd) till 142 000:- SEK.
Det var väl välförtjänt efter ett så gott arbete och ökad produktivitet man presterat det senaste året? Eller pissar man på alla som blivit arbetslösa, fått se sina företag och livsverk krossade eller tvingats gå ner i lön?
Med tanke på att såväl V och S sitter i riksdagen och hetsar mot höginkomsttagare som på egna meriter och eget arbete drar in hög lön, så måste väl dessa definieras som högre löner än 180 000:- i månaden när det går bra att dia skattepengspenen för sådana löner, och i praktiken beröva Agda, 87, bra måltider de sista livsåren.
34 kommentarer
Jag har inga som helst problem med att diverse förtroendevalda och tjänstemän har relativt höga löner. Det är fortfarande en spottstyver jämfört med lönerna i den privata sektorn och vill vi kunna försöka locka till oss någon som helst kompetens till det offentliga går det inte att räkna med att människor ska jobba gratis. Jag förstår ditt resonemang men jag håller inte med om de som blir provocerade av att förtroendevalda för betalt. Har själv funderat på att ge mig in i kommunpolitik men avstod för arvodena inte stod i paritet med ansvar och arbetsinsats överhuvudtaget. Det är inte direkt så att chefer i näringslivet alltid har sina löner kopplade till resultat utan tycker det oftare är tvärtom. Vill vi ha kompetenta, kanske till och med mer kompetenta politiker än vad vi har nu kanske det inte är helt fel med ett monetärt incitament och inte bara anta att människor ska offra sina liv i offentlighetens tjänst av en inre godhet. Jag är ganska säker på att Löfven hade kunnat tredubbla sin inkomst imorgon om han gick till näringslivet.
Precis, men då kanske de inte betalar för Löfvens kompetens utan för hans kontaktnät.
Joakim: Bortsett från ditt avslutande antagande, vilket jag finner något tillspetsat, kan jag inte annat än instämma i resterande.
Vad innebär "ansvar" i det här fallet?
Något straffrättsligt ansvar verkar ju inte utkrävas av våra politiker överhuvudtaget längre oavsett vilken skada dom åstadkommer. T.ex Ygeman/transportstyrelsen, listan kan göras lång.
Ansvar är en fråga om samvete så det skiljer sig från person till person men jag tror och hoppas att de flesta av våra förtroendevalda inte är fullblodspsykopater utan känner ett visst ansvar inför sina uppdrag.
Du ska rätt högt upp i stora bolag innan du lyfter 180tkr/mån i privata sektorn. Jag skulle säga att lönerna på lite högre tjänster generellt är väl så bra inom politik och för tjänstemän inom offentlig sektor. Sen såklart, jämför du med egenföretagare finns det ju många som lyfter dessa summor i total ersättning.
Som statsminister är man rätt högt upp i offentlig sektor. Mer anmärkningsvärt är att statsministern bara tjänar 20k mer än en GD.
Ansvar är alltså fråga om samvete. Det ska försöka med på nästa slutbesiktning/samordnad provning. ' jaså, brandlarmet fungerar inte och jag har räknat fel på konstruktionen'. Byggfusk? Åtal?vite? Nä Nä. Mitt (subjektiva) samvete känns bra så jag har inget ansvar i det hela
Det är ingen som kräver att politiker ska vara några supermänniskor som aldrig gör fel. Ministrar får gärna dubbla sina löner, men är det för mycket begärt att de lever under samma premisser som dom som betalar deras löner?
Det är att misstag att betrakta kompetens som ett endimensionellt fenomen. Att Löfven om han inte valt att engagera sig fackligt skulle tagit sig näringslivets absoluta toppskikt (Det är ytterst få som har en månadslön på drygt 500000 eller tre gånger hans nuvarande lön) är om man betraktar hans CV ytterst osannolikt. Ett mer troligt utfall vore att han var en åldrande industriarbetare som närmade sig pensionen eller sysselsatt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd efter att ha blivit uppsagd vid någon nedskärning hos Hägglunds.
Betyder det att han är inkompetent? Nej, naturligtvis inte, han är tyvärr förödande kompetent när det gäller att klättra i de socialdemokratiska maktstrukturerna.
Den kompetensen är inte nödvändigtvis efterfrågad i näringslivet vilket blir uppenbart om man faktiskt tittar på bakgrunden hos de som leder stora industriföretag. Inte heller är det så att den kompetensen på något sätt garanterar att man kan leda ett land på ett sätt som gagnar medborgarna.
Som exempel på hur det här kan se ut i praktiken kan vi ta vår elförsörjning. Vi har de senaste 20 åren rört oss från att ha en miljövänligt, tillförlitlig och relativt billig elförsörjning till att stå inför en situation med kraftiga prisfluktuationer och en framtid där rullande blackouter är en möjlighet.
Den här utvecklingen är inte en konsekvens av politisk inkompetens, tvärtom har den skapats av kompetens hos politiker vars mål inte är kongruenta med landets väl. Inkompetenta politiker hade i det här fallet varit att föredra.
Tanken är att ansvar ska utkrävas vid valurnorna. Sen går det att ha åsikter om hur det fungerar.
Har läst och hört att det inte är riktigt politiskt korrekt att ställa grupper mot grupper. 🙂
>10000 döda i Corona, han har följt sin strategi…bland EU:s sämsta länder vad gäller arbetslöshet, kriminalitet som skenar, migration som havererat, ofinansierade försvarsutfästelser osv känns ju som om han är ytterligt kompetent och förtjänar en löneökning.
Vi skattebetalare skall försörja denna politiska adel och skydda deras privilegier genom att rösta på dem, varför skall de vid inkompetens kunna dia pengar från oss skattebetalare?
Finns de för oss?
Inga problem alls med att statsråden har höga löner eller får lönehöjningar runt 2% (det är inte speciellt extremt)
Provocerande är däremot när de efter sin tid som statsråd tar emot pension och tjänar pengar till företag på "förläsningar" eller vad det nu vara månde.
Om vi tar exemplet Annie Lööf (jag vet inte statsråd för närvarande men var inte en oansenlig mängd i media som ansåg hon borde bli statsminister som kompromiss) hon är 37 år. Låt säga att hon blir statsråd i nästa regering och sitter som det i 8 år då är hon 47 år.
Därefter kommer hon antingen göra en Reinfeldt med föreläsningar och statsrådspension eller en karriär som styrelseproffs. Det provocerar mig avsevärt mer eftersom det i princip blir omöjligt att veta om hennes beslut som statsråd påverkades av hennes vilja till karriär efter.
Rent krasst, vi har en ungdomskult i svensk politik som är skadlig och leder till att de högsta ämbetena i sverige devalveras till personliga karriärsteg snarare än vara slutet på en lång karriär och där man vill göra gott som sista insats.
För statsministern skulle jag inte ha ett dugg problem med att sätta en nolla bakom lönen om det innebar att han inte fick ha karriär efter.
Riksdagsledamöterna å andra sidan, de bör få avsevärda sänkningar minst 30-40%.
Väl skrivet
Ebba Dusch hade väl varit ett bättre exempel. Där verkar det bara var luft, populism och karriär som gäller. Det ideologiska brinner var väl som störst när hon slängde in Bibeln i kaminen och blev stödben åt BSS-partiet.
Vi har för höga politikerlöner med tanke på vilka vi har men för låga med tanke på vilka vi skulle behöver.
Vi har framför allt för många politikerlöner. Eftersom de inte röstar efter eget förstånd skulle de kunna ersättas med några botar
Här verkar bloggaren ha missförstått löneutvecklingen för de som är verksamma i produktionen av varor och tjänster som inte kan importeras. I en fungerande marknadsekonomi följer löneutvecklingen inom dessa yrken den allmänna produktutivtetsutveckling som sker i samhället även om vi skulle ha har någon produktivitetsutveckling alls inom denna sektor.
Exempelvis så blir hårklippningar dyrare på sikt för att kompensera för den högre produktiviteten. Därför är också en hårklippning dyrare i Sverige än Vietnam, trots att en vietnameisk frisör kan vara minst lika bra som en svensk. Svenska frisörer har en avsevärt högre lön än vietnamesiska.
Våra politiker har blivit karriärpolitiker. De ger sig in i politiken bara för att de öppnar nya dörrar för de själva i framtiden. Det sticker i ögonen att se att de tjänar så mycket pengar och att de håller varandra om ryggen. Var inte regeln att en politiker skulle tjäna lika mycket som en förskolelärare?
Malcom Kyeyune skriver i Göteborg-Posten feb 2020:
"I ett läge där folkflertalets löner knappast skjuter i taket finns det åtminstone en grupp i samhället där löneutvecklingen alltid är god: politiker. Denna yrkesgrupp har knappast skäl att klaga, oavsett hur bra eller dåligt ekonomin går; de har nämligen ofta chansen att sätta sina egna löner, utefter vad de själva tycker att de förtjänar.
ANNONS
Prat om politikerlöner, och det politikerförakt de ger upphov till har länge avfärdats som ansvarslös populism, eller – ofta när högern tar till orda – ren och skär avundsjuka. Sådan är ”socialismen” får vi höra: typiskt folk att bli sura på att det går bra för andra på den fria marknaden, där kompetensen ger upphov till naturliga belöningsstrukturer. Stora delar av vänstern är nöjd att spela med här, och pratar om situationen som om problemets kärna var att vissa människor hade mer än andra. Detta är dock bara nonsens. De ständigt stigande politikerlönerna är ett tecken på något mycket djupare fel i samhället än att alla inte lever på exakt samma standard.
Man behöver inte vara uråldrig för att ha levt i ett Sverige där riksdagsledamöter tjänade ett par tusenlappar mer i månaden än en vanlig gymnasielärare: de flesta läsare känner nog åtminstone någon i bekantskapskretsen som var vid liv år 1995. Från drygt tjugosex tusen kronor i månaden då ligger lönen en bra bit över sextio tusen idag."
En riksdagsledamot har ca 70k i lön. Ganska ok och lagom tycker jag, ungefär som en ingenjör. Och de är ju samhällsingenjörer så varför inte. Bara de bästa av de bästa blir utvalda.
Man kan gnälla om utbildningsnivå etc. Men faktum kvarstår, du kommer inte dit om du inte är bäst på det du gör, måhända med brun tunga, men ändå. Det är eliten av eliten av befolkningen. Som motvikt kan ställas de ca 250 000 civilingenjörer Sverige besitter, varav rätt många liger i den prisnivån, jämfört med 349 st riksdagsmän som kämpat sig upp ur det dunkla folkdjupet till en bespottad topposition i politiken. Så, endast de bästa av de bästa masochisterna ur folkdjupet, de med verkligt rätt motivation, når Sveriges riksdag.
Och det skall vi vara tacksamma för. För det påminner lite om på jobbet där man lätt kan locka nyanställda att ta ansvarsfulla uppdrag som ingen annan vill ha genom att locka dem med ansvar. De flesta går på det men ger sen upp efter en tid, och så återupprepar sig historien.
Tydligen är mitt minne inte vad det borde vara. Skall vara 130 000 civilingenjörer. Men det gör ingen större skillnad i sak.
Ingenjörer har normalt inte 70k i lön, det är högt
Civilingenjörer tjänar i regel inga 70k i månaden, snarare 40-50k beroende på var och vad de jobbar med. Sedan finns det förstås de som är anställda som chefer och har högre lön.
Som riksdagsledamot så är väl de främsta meriterna som behövs att säga det partikamrater och partiledningen vill höra och trycka på rätt knapp när behövs. Lite av en bättre betald version av "Expedition Robinson".
2,7% lönehöjning motsvarar ca 1000 kronors höjning om man har 40.000 i lön – låter normalt.
Eller ska vi prata kronor och ören som vänsterpartiet när det genomförs skattesänkningar?
"Men *annan person* får ju 2000 kronor mindre i skatt – jag får bara 1200 kronor mindre i skatt!!"
Ja, men *annan person* tjänar mer än dubbelt så mycket som dig.
Hur som helst är det inget vi kan göra något åt. Riksdagen hade lika gärna kunnat besluta att det skulle haft 5, 10 eller 50% påslag.
Nu blev det som tur var betydligt mindre. Ni vet fredagkväll så är glaset alltid halvfullt.
Så det var det som menades att "vinsten kommer senare"
Skämt åsido, det är förstås öppet mål med framträdande politikers löner men jag tycker att en statsminister ska ha en bra lön, det är nog ett av de mest otacksamma uopdrag som finns.
Ett problem är att vi har många medelmåttiga och under medelmåttiga politiker och tjänstemän som aldrig skulle kunna komma närheten av de positioner och löner de har inom den ordinarie arbetsmarknaden. Visst anekdotiskt men jag känner till en förortskommun till Stockholm och det väcker många frågetecken när man ser vilka de är som har uppnått höga positioner med de löner de har.
Min slutsats är att om du är en medelmåtta eller under en medelmåtta men okänslig för offentlig kritik satsa på den politiska banan eller bli kompis med dessa och bli högre tjänsteman. Är du däremot över medelmåtta satsa på det privata näringslivet. Naturligtvis kan man hitta undantag åt bägge hållen men det är ändå min generella erfarenhet.
Som politiker ta kritiken men inte bry sig. Som högpresterande företagare eller styrelsemedlem kicka de som kritiserar tills inga kritiker finns kvar. Det tror jag på.
Sen hamnar de medelmåttiga i näringslivet ändå när de gjort sin karriär i riksdagen eller kommunen. Varför blir aldrig offentligt. Så fungerar korruption i Sverige idag.
Löfven skulle i näringslivet haft en lön på 40-60 kkr gissar jag. Han är verkligen ingen stjärna
Deras löneökningar borde vara lika stora som arbetslöshetskassans, sjukpenningens och socialbidragens ökning. Varför ska de få mer när de mest utsatta inte får det? Tog de det de själva säger att de vill värna jämställdhet och lika värde på allvar så tycker jag det borde gå hand i hand. Med tanke på den utbildning som krävs för att bli riksdagsman eller minister så borde de inte få mer än fotfolket. De har lyckats för att de är slängda i munnen och inte för sina utbildningar. De flesta har nån termin på universitet som mest. Och oftast inget betyg. Det går bra att anmäla sig till kurs, strunta i närvaro och sen uppge kursen i CV. Det finns mycket charlataner i svensk riksdag. Men snacka kan de allihop. Det är det viktigaste. Bommersvik utbildar såna som snackar utan substans.
Politiker skall ha ersättning för förlorad arbetsinkomst och omkostnader. Inget annat. Regeringen bör vara opolitiska tjänstemän som anställs på meriter. Politiska tillsättningar i förvaltningen bör förbjudas i grundlagen. Frågor på det?
Egentligen borde politiker ha väldigt bra betalt så att de skarpaste knivarna i lådan såg det som en karriärväg. Nu är det mest politiska broilers som sitter av tiden och kvittar ut sig.