Nedanstående är en gästartikel signerad den erfarna utvecklaren och entreprenören Mikael.
En ny era
Jag har programmerat i 38 år och förstod den 14e mars 2024 – dagen då GPT4 släpptes – att skriva kod för hand kommer försvinna. Oklart när, men definitivt försvinna.
För snart två år sedan lanserade vi AI-läxhjälpen Plughorse här på Cornucopia. Jag byggde den i Cursor med hjälp av Sonnet 3.5 och GPT-4o. Det tog 100 timmar från noll till 40 betalande användare – en upplevelse jag sent kommer glömma.
Sen dess har Plughorse-teamet vuxit och vi lanserade just Tokno.com (från “To know”). Tokno är en personlig lärare som lär känna dig, dina styrkor och svagheter och hur du (eller dina barn) lär sig bäst. Tokno är en total re-write och vilar på ett egenutvecklat agent harness – och namnet fungerar internationellt!
Under samma tid har AI gått från en turboladdad auto-complete till en tänkande och kreativ intelligens som kan jobba självständigt timmar i sträck. Mycket av AI-utvecklingen har skett sen i julas.
Vi ser inget som tyder på att det saktar in, snarare tvärtom.

Kan vem som helst koda vad som helst nu?
Som erfarna utvecklare som tagit AI-steget fullt ut kan vi säga att det är close but no cigar, tyvärr.
Vi läser nästan alla rader genererad kod – framförallt allt det som rör våra databaser och affärslogik. UI-kod (React) tittar vi nästan aldrig på, utan korrigerar genom användning (“Make the title a bit bigger!”).
Vi hittar felaktigheter i 100% av det som AIn skapat. Allt från konstigt namngivna funktioner till att den placerat kod på fel plats eller inte använt kod som redan existerar. Den tenderar att övertänka och komplicera saker. Högt och lågt.
Att hitta de få och ofta subtila felen är ett arbete som kräver fokus och pannben. Det går ofta fort att korrigera och jag skulle gissa att vi jobbar 5-10x snabbare än för 1-2 år sedan. Om ytterligare 1-2 år kommer felen vara färre, kanske allt alltid är 100% korrekt. Vi får se.
Du kan outsource:a tänkande men inte förståelse
En AI tittar på världen (koden) genom ett sugrör. Ni som utvecklare ansvarar fortfarande för att rikta röret på vad som är viktigt.
Ni kan sätta upp generella instruktioner (claude.md, skills etc) för hur ni hanterar ditt och datt, men en buggfix eller en förbättring är alltid specifik och är del av en större kontext eller system. Som utvecklare behöver ni alltså fortfarande förstå den stora bilden, annars kommer det helt säkert smälla.
Det sagt: för det som inte går ut till betalande kunder eller är direkt är kopplat mot kritiska system, kan man gott vibe-koda – alltså inte alls titta på koden, utan bara på resultatet. Varning! vibe-kodning är en starkt beroendeframkallande process (på riktigt).
Erfarenhet och god smak
Om man lägger 10 000 timmar på något, utvecklar man ofta “god smak” och en hantverksskicklighet. Man har sett allt, gjort allt, om och om igen. Det gäller såklart även digital utveckling. Att idag ha 10000 timmar i ryggen och dessutom vara skarp på att formulera idéer så andra förstår, ger en ENORM fördel.
Hur de yngre, oerfarna ska komma in på arbetsmarknaden är för mig oklart. Såg någon som föreslog 2-3 års AI-förbud för juniorer – en dödfödd idé rent praktiskt såklart, men det ligger något i den.
Vår kod och process
Vår kod har färre abstraktioner än innan AI. Abstraktioner var nog mest till för att fördela arbete mellan människor. Koden är nu mycket mer “vertikal” i det att varje del går från UI till databas på kortast möjliga sätt. Detta är dels ett resultat av sugrörsanalogin ovan – ingen AI kan idag ta in och resonera över en hel kodbas, och att koden genereras blixtsnabbt. Och blir enklare att läsa och förstå.
Varje ny AI-session börjar som ett blankt blad. För att snabbt få in rätt kontext, har vi en kort claude.md och sen skills för resten – filstruktur, databaser, affärslogik, design, animation, översättningar… Vi har också installerat skills från tredjepart, till exempel Stripe och Postgres best practices.
Vi börjar nästan alltid i Plan-mode. Det är det absolut snabbaste sättet rikta AIn på vad som är viktigt.
Ett tips är att be den göra en plan som en junior utvecklare kan implementera. Då skriver den ofta ut kritisk kod – tänk SQL eller affärslogik, och man kan snabbt hitta feltänk eller avvikelser från våra standarder.
Notera att skills och andra dokument inte garanterar att AIn läser in eller följer dem – du behöver ofta peka på dem.
Vi har i bestämda ordalag bett AIn att alltid börja med tester och sen koda tills de passerar. Ärligt talat så tittar vi sällan på testerna, det är snarare en metod att få bättre kod snabbare.
(Ett spännande alternativ till AI-utveckling skulle kunna vara att bara skriva/läsa testerna…).
Self-healing
En konstig och cool feature i vårt agent harness är att alla dess delar kan föreslå förbättringar. Varje morgon vaknar vi till en lista med förslag som systemet själv skulle vilja se. Även våra användares förslag kommer in via vårt agent harness, baserat på deras konversationer.
Vi har även en MCP där nattliga agenter läser loggar, felmeddelanden och statistik. Den även kategoriserar och prioriterar saker som måste fixas. Från dessa idéer och listor skapar vi planer och skickar ut ett antal uppdateringar dagligen. Beslutsvägarna är typ obefintliga.
Uppåt framåt
Att bygga något blir enklare i rasande takt.
Jag tror skillnaden framåt ligger i att förstå sina användare på djupet och skapa upplevelser som är autentiska, som de älskar. Att hitta inlåsningseffekter (vi har några bubblare här jag inte vill avslöja), att bygga upp ett starkt varumärke och hitta nyckeln till distribution i ett brusigt medialandskap.
Alltså: nyfikenhet, erfarenhet, god smak, pannben. Och en jädra flax.
/Mikael 😃
















