Förr i tiden var media begränsat och ofta helt eller delvis statskontrollerat, samt grindvakter hindrade att vem som helst kunde uttala sig om vad som helst. Med Internet är media i praktiken fritt och vem som helst kan uttala sig. Frågan är om detta är grunden till de politiska visionernas död – det går helt enkelt inte längre att etablera något konsensus om samhällsmålen, utan Internets pluralism leder istället till splittring och konfrontation.
 |
| Sveriges Radio på Gotland. |
I tevens barndom var åtminstone i Sverige mediet helt statskontrollerat. Det samma gällde radio, även om det gjordes försök med offshore piratradio som spelade icke godkänd musik. Övrig media var tidningar, delvis med presstöd från 1965 till de politiska partierrnas tidningnar. Tidningarna agerade grindvakter, även om de hade insändarsidor och debattsidor där noga utvalt innehåll från allmänhet och experter kunde publiceras.
Även om det fanns pluralism inom media med olika politiska tidningar, var ändå media hårt kontrollerat av antingen staten eller den politiska eliten inom riksdagspartierna via de egna tidningarna.
Kort sagt kunde inte vem som helst komma till tals.
Idag är det tvärt om – vem som helst kan komma till tals och helt gratis starta en blogg, en Facebook-grupp eller vad man nu vill. Ett fåtal av dessa får stort genomslag på rena meriter – de skriver något som en målgrupp vill höra, rätt eller fel.
Kort sagt blir det väldigt svårt att etablera någon statlig sanning eller politisk vision. Det finns idag nämligen alltid någon som säger emot någonstans, och när folk är det minsta skeptiska kommer de som säger emot att få spridning, åtminstone några av dem.
Internet och särskilt sociala medier blir via den friaste och bästa möjligheten till fritt yttrarnde vi någonsin haft dödsstöten för politiska visioner. Det går inte längre att bygga ett konsensussamhälle och en vision av vad samhället eller landet Sverige ska vara.
Folket har helt enkelt kommit för nära makthavarna och har fått egna väldigt brokiga röster där det alltid finns rätt många som säger emot. Makthavarna kan inte länger köra sitt race utan att bli ifrågasatta.
Ur demokratisk synvinkel är det förstås positivt, men samhällsvisioner och samhällsbygge går inte längre att genomföra, annat än i väldigt små, väldigt försiktiga steg om man inte ska mötas av mer eller mindre massiva protester.
Således kanske vi måste acceptera att det inte längre finns några positiva politiska visioner. Det enda som finns kvar är att tilltala de allra mest grundläggande känslorna, som rädsla och undergång – något man inte kan bygga ett samhälle på.
Istället verkar Internet och i synnerhet sociala medier leda till splittring, motsättningar och konflikter där parterna ständigt verkar ta större och större steg bort från något gemensamt.
23 kommentarer
Problemet är väl delvis att politiker och media är trendkänsliga eftersom de ej vill missa konsumenter/röster genom att inte hänga med. Då verkar gapiga typer på facebook och twitter otroligt mycket mer relevanta än vad de är för befolkningen i sin helhet. De flesta ger väl själva fan i de absurditeterna på alla politiska ytterkanter som folk sitter och dividerar i olika sociala media. De vanliga människorna tycker fortfarande de gamla kärnfrågorna är viktigast.
Detta har lett till en ökad upplevd polarisering i media som i slutöndam blir självförverkligande när vanliga människor konsumerar det tillräckligt länge och tror ogillar verkligen de här andra grupperna mig så mycket.
Sluta lyssna och ta influenser av gapiga idioter. Då menar jag på alla fronter. Uvell, Wallin, Arg Blatte Talar och dylikt är alla samma skrot.
Tack för relevant kommentar. Ja, den som skriker högst har inte nödvändigtvis vare sig rätt eller representerar nödvändigtvis något annat än en väldigt skränig minoritet. Som via Internet får en oproportionerlig betydelse och påverkan på politik och allmän debatt.
Dessutom tenderar ju de som är mer extrema att skrika högre, och så blir det som det blir.
Ett exempel är t.ex. att det finns massor av politiker som på allvar tror att det är viktigt att lyssna på DN ledarsidas absurda åsikter.
Jag vill nog påstå att dagen politik/politiker till viss del har drabbats av samma sak som reklamradion.
De styrs av ängsliga marknadsförare.
Hmmm… kände inte igen en enda av de gapiga idioter som nämndes. Jag har inte missat något va?
Bra kommentar. Dock så tycker jag inte att Uvell skall räknas till den kretsen som gapar och skriker. Hon är saklig och påläst enligt min uppfattning.
Det tycker jag, vissa saker är såklart bra, men de flesta kan producera vettiga saker någon gång. Det skarvas något enormt och hon hakar ofta upp sig på helt infantila grejer som är skitsamma. Att vara otrevlig och hetsa upp sina läsare verkar ofta vara mer i fokus.
I mina ögon är hon i samma fack som Hanif Bali och Lamotte.
Tror att Tim är inne på rätt spår. Störst och populärast i det nya medielandskapet tycks ju vara Joe Rogan, i vars podd folk med väldigt spridda åsikter och politiska uppfattningar snackar i timmar istället för att tävla om att skrika högst på Twitter, Facebook eller Svt Debatt. Folk är inte så dumma trots allt.
I Sverige har vi Navid Modiri och Henrik Jönsson som tillhör den sansade DELEN.
Många politiker tror att de åsikter och värderingar som ofta luftas i MSM delas av befolkningen i stort, vilket i många fall är en tankevurpa, dvs man sätter likhetstecken mellan medieopinion och folkopinion.
Att tillfredsställa Twitter-opinioner är inte heller det så framgångsrikt eftersom en svensk partiledare lockar sisådär någon procent av befolkningen som följare varav många inte har så mycket annat för sig på dagarna.
Det skreks enormt igår på SvD:s nätbilaga. Jag har har aldrig sett sådana krigsrubriker i aldrig tidigare skådade fontstorlekar. AVHOPP från Nobelkommittén och ÅTERLÄMNADE NOBELPRIS och KONTROVERSIELL FÖRFATTARE som får pris. Tidningen slogs för sitt liv i går kväll. Det finns en medialogik dom hela tiden driver på för ökad polarisering och ökad splittring. Minsta sak kan blåsas upp för att skapa klick. Och vad gäller SvD driver tidningen klimat- och kvinnofrågor hårt. Det som skiljer mellan könen är intressantare än det som förenar. Destruktivt är bara förnamnet. Jag följer alla medier väldigt noga och det är inte alls så att det är de extrema som skriker. Det är de anständiga liberalerna som skriker.
Nassim Taleb har ju funderat på det där och kommit fram till att lösningen är "skin in the game".
Han menar även att problemet med dagens maktutövning var inbyggd i systemet redan före internets uppkomst, att vår nuvarande form av demokrati gör det möjligt för makthavare att fatta rejält korkade beslut utan några som helst proportionerliga personliga konsekvenser.
För svensk del kan man ju t.ex konstatera att MP kom in i riksdagen på samhällsfarlig energipolitik innan internet uppfanns.
"Skin in the game" förhindrar iofs inte makthavare att fatta korkade beslut, men det blir som ett fartgupp som förhindrar de allra mest korkade besluten att fattas hastigt utan personlig konsekvensanalys.
Rekommenderar bloggaren att läsa hans bok med samma namn, samt ser fram emot fler bloggposter i ämnet (och den bok han själv kanske funderar på om ämnet?).
Historiskt har en enklare tillgång till information lett till större samhällsomvälningar.
Vad vi ser nu, tror jag, är en ny era som håller på att växa fram.
För övrigt tror jag visst att det finns positiva politiska visioner.
Det kan kanske vara svårt att se dessa eftersom de inte behöver passera genom ett parlament.
Men helt klart kan, till exempel, Alan Savorys tankar och idéer göra ett stort intryck även utanför jordbruket.
Jag tycker det vore önskvärt att väljarna får mer "skin in the game".
Konsekvensröstning helt enkelt!
Det skulle innebära att miljöpartister är de som först får känna på elavbrott. Det är respiratorn till en miljöpartist som vi först stänger av för att spara på ström när vi lägger ned kärnkraften och det inte blåser osv.
Vem som ska få hyra en lägenhet. Den som vill ha marknadshyra får hyra direkt, den som vill ha hyresreglering, får ställa sig i en ännu läääääääääääääääääängre kö.
Blir dock svårare att genomföra för den som inte vill betala för försvaret och därmed riskerar att bli ockuperad. En rimlig lösning är att deportera dessa till Krim eller Abchazien?
Ja tacka vet jag gamla FIB aktuellt och Lektyr. Där fanns det mycket sanning.
Ja, den nakna sanningen! Janet Ågren och Christina Lindberg i tacksam hågkomst …
Nu tycker jag ni glömmer en viktig aktör, Hustler som revolutionerade branschen med Christer Pettersson på en björnfäll i mittuppslaget.
OM vi hade haft internet då riksdagen beslutade om VISIONEN det multikulturella samhället utan någon större debatt, alla partier var eniga, så hade nog beslutet sett annorlunda ut.
Tex inga statsunderstöd till att odla egna nationella kulturer, extra undervisning i svenska istället för hemspråksundervisning, kvalificering för att få full tillgång till välfärdssystemet, större krav för att bli svensk medborgare,hårdare krav på att styrka sin identitet, större försörjningskrav för anhörighetsinvandring.
Många kommentarer på betaltidningar är ju helt värdelösa = de har uppenbart inte pröjsat för att läsa artikeln och svamlar helt vilt. DI är ett praktexempel.
Detta är fantastiskt. Politik är ett onödigt ont och det är bra om den minskar så långt det går.
Skönt att slippa TV4,även om det bara är tillfälligt.
Jag skulle vilje bredda ämnet till att inkludera vår kultur som helhet. Innebär internet kulturens död? Kommer internets framväxt att sammanfalla med kulturens sammanbrott och civilsationens kollaps? Och i såfall, är kulturens sammanbrott ett symptom eller en orsak till att civilisationen bryter samman? I vårt postmoderna samhälle så har fram till nu har mycket av film, konst, litteratur etc bara kunnat förstås i relation till tidigare skapad kultur. Böcker, filmer följer en berättarstil, och innehåller kulturella referenser osv. Men i samband med internet har det blivit allt lättare att publicera sig, utbudet av mode mm har iom e-handel exploderat och att klä sig på ett visst sätt, en viss film etc. har tappat sin betydelse i "bruset" av alla nu existerande och tidigare förekommande modestilar, filmer, böcker etc. Jag tror det var Ibsen som skrev att om man tar ifrån en människa hans/hennes illusioner, så tar man ifrån den människan viljan att leva. I den "tornado" av kultur&medieutbud som idag finns på ett musklicks avstånd, där allt fler försöker synas och höras, tappar allt sin betydelse och mening. Är vår kulturella identitet, vår gemensamma "metaberättelse", våra "illustioner" på väg att försvinna i bruset?