Flera indikatorer pekar på att Riksbanken kommer införa ett inflationsintervall och inte exakt 2.0% i ränta. Det ger den svenska centralbanken möjligheten att sänka räntan även när KPI-inflationen fortsätter stiga i vår och sedan dröja med höjningar.
Vid årsskiftet skrev DN följande i en intervju med riksbankens ordförande Stefan Ingves:
“Det gäller även frågan om huruvida inflationsmålet på 2,0 procent ska omges med ett intervall, i likhet med vad som tidigare gällde. Stefan Ingves vill ha fram ett beslut under 2017:
– Inom Riksbanken har vi berett frågan och vill föra den till ett slut. Det vore konstigt att låta den ligga, säger han.”
KPI-inflationen ligger nu på 1.7% och även om det kan bli en lite rekyl på svagare Trump-dollar, så talar mycket för att inflationen kommer nå och passera 2.0% under året. Riksbanken behöver då höja räntan, men med skuldbubblan och bostadsbubblan klarar förstås inte svensk ekonomi det. Riksbanken och Ingves har sedan tidigare gjort tydligt att deras fokus är att blåsa upp de svenska bubblorna och ett inflationsintervall är då lösningen.
Nordeas chefsekonom Annika Winsth repeterade igår det hela till DI och tror att beslutet kommer ganska snart.
Ett intervall kommer då vara 1-3% i KPI-inflation och Riksbanken kan fortsätta sänka räntan tills inflationen når 3.0%. Allt för att maximera bubbelblåsandet.
41 kommentarer
Nu är det dags alltså…
Var det inte läge att göra det när man sänkte räntan i all oändlighet för man ville upp till EXAKT 2% istället? Nöja sig med 1%.
Nej, då var det inte intressant. Men när inflationen så småningom närmar sig 3% kommer man sannolikt utöka inflationsintervallet till 0-4%. Sedan blir det -1-5% osv. Eller också trollar man fram något annat trick för att slippa höja räntan.
Vad säger att det inte är tvärt om, ett intervall för att undvika sänka räntan igen om inflationen vänder ner något efter räntehöjning?
Därför att detta kommer nu när 2.0% är nära.
Jo precis, men det kan man ju försvara motsatsen men också 🙂
Det är väl uppenbart att det är som Cornu antyder!! 2%-målet var det perfekta målet(ursäkten) att sänka kronan när inflationen föll pga "the new normal"(globaliserings- teknik- och utbuds-ekonomins orsaker). Nu när marknaden förväntar sig inflations-risker(de-globalisering eller inflationsexport från Asien) så ska centralbankerna fortfarande inte behöva höja räntan genom normalisering runt inflation(+). Stagflationsrisker……finns!
Experimentekonomin fortsätter. Det mest hycklande är att "etablissemanget" hyllat den avreglerade ekonomin/marknaden(deflationstryck) å ena sidan men samtidigt krävt socialistiskt styrda räntor långt, långt under en naturlig nivå. Det råder en delad ekonomi(jmf samhället). Den gamla ekonomin med svagare aktörer/löner/pensioner lider av inflation. Den nyare behöver inte låg ränta för investeringar. Penningpolitiken är en "bluff" som bara är inriktad på att hålla ner kronan(konkurrens) och hålla upp konsumtionen(humöret).
Samhället kommer att fortsätta krackelera. De som inte har ökar bara i antal medan riskerna för att allt fler inom medelklassen riskerar att falla ur ramen. Hoten mot EU-bygget är reellt och signifikativt för vart vi är på väg under dignande skulder och en felaktigt skapad euro. Just därför kommer dollarna att fortsätta stiga vad det lider. EU-eliten är nu desperata i försöken att federalisera Europa så snart som möjligt. Det är också därför som extremismen och populismen fortsätter att vinna mark. Eliten skapar själva denna väg mot "katastrofen"
Första meningens sista ord kan förvirra ett fåtal av läsarna. Tänker mest på de få som inte förstår koldioxidens verkan på klimatet.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Tack Cornu för att du tar upp sanningen om inflationsintervallet! Exakt samma argumentation kan användas kring bytet från KPI till KPIF som referens för inflationen. KPIF tar inte lika stor hänsyn till räntekostnaden på bostäder. Så när inflationen tar fart och RB tvingas att höja räntan följer inte KPIF med upp lika snabbt, eftersom Riksbankens egna räntehöjningar inte slår igenom i KPIF (genom bostadsräntorna). På det sättet kan RB hålla räntan låg fastän inflationen går upp och därmed transferera pengar från dem som spar till de som har stora lån. Timingen för detta byte av inflationsindikator såväl som bytet till inflationsintervallet 1-3% är väl genomtänkt och moraliskt genomruttet.
Går inflationen upp kommer nominella marknadsräntor gå upp. Även bolån. Oavsett om Riksbanken höjer eller inte. Bankernas Upplåning för bolån har längre löptid än overnight.
De flesta bolån har idag tremånaders ("rörlig") ränta. Upplåningsräntan på dessa är hårt kopplat till Riksbankens styrräntor, vare sig man vill eller inte.
Kommer bankerna låna ut till negativ realränta om inflationen stiger?
Det gör de väl nästan idag? Inflationen är 1.7% och många kan förhandla ner sina bolån till lägre ränta än så.
Då är pga andra tjänster man väljer att ha hos banken också. Det kompenserar.
Tror faktiskt att Cornu kan ha fel, bankernas upplåning till rörliga bolån sker också på längre löptider (har för mig att det är minst 6 månader efter Basel 3). Rörliga räntor är lite av en myt.
Intressant är också att hyra bara utgör 20% av KPI. Vem bor idag i hyresrätt där hyran bara utgör 20% av levnadskostnaderna?????
(Fastighetspriser är ju som bekant inte alls med i KPI)
Föreslår att Ingves kopplar en PID-regulator till KPI och styrräntan, sen kan han ta semester eller rationaliseras bort.
Eller varför inte inte ha en fast penningmängd eller ökande med någon procent, och sen låta marknaden bestämma valuta och räntepriser.
Då kan vi även rationalisera bort PID-regulatorn.
Skatt är stöld.
Det verkar bo en socialist i dig trots allt. "Fast penningmängd"
Ska vi ha en "fast" och reglerad befolkning också?
Vi får väll se. Nu börjar i alla fall affärsbankerna tala om högre räntor. Möjligt det dröjer till 2018 när ECB Draghi åker ut med huvudet före. Med en mer vettig ECB chef kommer räntorna stiga i hela EU.
Orkar inte tjata mer om att räntorna är på väg upp.
Verkar som att alla räntezombies fortfarande tror på ännu lägre, kul för dom men förnekelse.
Stefan: Du kommer väl få rätt någon gång om 100-200 år 🙂
Toni, förstår vad du menar men nu är faktiskt trenden uppåt i väst.
Stefan, tillfälligt till det blir kris igen. Då sänker dom räntorna än en gång och nästa gång kanske man får betalt för bolån också eftersom man "behöver hjälp av konsumenterna" att få igång ekonomin. 🙂
Ja vad vet man.
Det är ju onekligen ganska fascinerande att man redan nu får betalt för att låna vilket BLT fattat.
Kolla här Stefan: Underbar prisutveckling….Från 40 000–>ca. 70000 per kvadratmeter på 1 år…den som propagerar för att inte köpa en bostadsrätt måste ju vara brutalt galen. Man blir ju dunderrik i Sverige.
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1,5rum-centrala-hisingen-kvillebacken-goteborgs-kommun-langangen-7-10927735
Så länge nationalekonomer inte erkänner det faktum att "någon" i slutändan får stå för kalaset, kommer detta räntesnack inte leda någonstans. "Stå för.." innebär i detta sammanhang det företagsekonomiska begreppet vinst/förlust. Vilken i nationalekonomiska termer kan likställas med bättre/sämre.
Räntediskussionen är överskattad. Riksbanken är överskattad. Det verkar som om det enda som inte berörs av globaliseringen är Riksbanken. Överavlönade teoretiker som bara sysslar med 0,25% hit eller dit är ju löjligt.
Free lunch begreppet blev väll vedertaget kring 70 talet. Låga räntor betalas genom lägre pensioner. Tyvärr tror riksbanken att den är mäktigare än den i själva verket är. På sikt har den inte en uns av chans att styra låneräntan utan är mer en brandsläckare vid finanskris. Detta faktum framstår tydligt av div intervjuer med både Bernanke, Greenspan och vår egen Ingves.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Om man bortser från bubblan (ekonomer gillar att hålla det enkelt) så finns det goda argument för att höja målet. Ett spann är också rimligt. Monetära 'stimulanser' för att påverka inflationen slutar fungera när man når nollränteläget (ZLB) men det ser ut som att effekten avtar och inte helt enkelt stängs av vid ett givet tal. Att då hålla sitt mål så pass nära gränsen för att fastna i gyttjan är en farlig strategi, speciellt när just 2% är taget ur luften och lika gärna kunde vara 4%. Riskerna med för låg inflation borde med bakgrund av de sista åren vara uppenbar medan riskerna med för hög inflation är betydligt enklare att kontra, speciellt i tanke på alla obligationer centralbanker världen över sitter på.
Rätt. Riksbanken försöker reglera med ett reglage som tappades för decennier sedan. Ett reglage som numera ingen har.
"Riskerna med för låg inflation borde med bakgrund av de sista åren vara uppenbar"
Enlighten us?
Alla finansiella preppers bör ha en strategi för nämnda förlopp, t ex att placera i valutor som förväntas ha lägre inflation än SEK och att placera i tillgångar som förväntas att gå bra vid inflation som t ex zink, koppar och guld/silver där de tre förstnämnda har ett gynnsamt utbud/efterfrågan kommande år/åren.
Är det alltså DAX nu att binda upp lånen?
Vad skulle ni säga att man ska binda upp sig på isf? 3,5,7 eller 10 år?
Vansinne. Vad vi vill uppnå är:
1) att undvika deflation som under finanskrisen och 30-talet, minskar penningmängden kan man få en negativ spiral där företag och banker går i konkurs.
2) att priser ska vara stabila, så det blir lätt för företag och konsumenter att planera sina beslut.
3) finansiell stabilitet, dvs undvika krascher som uppstår efter en osund kreditexpansion (bubbelfas).
Bäst vore att överge dagens centralplanerade räntor och ha en fix penningmängd, eller möjligtvis svagt ökande med någon procentenhet, och sen låta räntan sättas av utbud och efterfrågan. Det var vad monertarismens fader Milton Friedman rekommenderade.
Men om det nu är en omöjlighet, så kan vi väl iaf. försöka utforma centralplaneringen så den försöker uppnå ovanställda mål.
Dagens mål om KPI på 2% uppnår 2, och kanske också 1 i praktiken då KPI sällan ökar med mer än 2% penningmängden faller. Det löser dock inte 3, då räntorna kan sättas väldigt lågt för att få KPI att stiga, vilken kan resultera i en aktie- eller fastighetsbubbla.
Målet måste kompletteras med något som tar hänsyn till penningmängd, t.ex. KPI ska vara 2%, men undantag får tas om penningmängden faller eller stiger med mer än 7%. Detta hade undvikit att blåsa upp ekonomin 2005-2007 och låtit Riksbanken höja räntan de senaste 2-3 åren.
Låter som guldmyntfot. Är väll inte många vid sina sinnes fulla bruk som tycker det är en bra ide. Enda problemet med dagens system är att riksbankerna bör vara betydligt mer passiva och inte köpa upp upp obligationer, aktier och andra tillgångar. Enda en riksbank ska göra är att se till att priserna inte ökar för fort. Dessutom se till att det finansiella systemet har likviditet vid finanskris.
Guldmyntfot, så som det har använts historiskt löser inte problemet då man forfarande kan ha en kreditexpansion med bubblor och krascher. Om man däremot har full reserve banking, t.ex med guld som underliggande vara, så skulle det lösa det hela, men det är för okänt för att hoppas arr det skulle införas i Sverige.
Mer realistiskt är att man komplementerar med ett penningmängdsmål liknande det jag skissade på ovan..
"Enda en riksbank ska göra är att se till att priserna inte ökar för fort"
Och hur mäter du priser? Det är ju här problemet uppstår.
Istället för att konstruera ett index som ska försöka mäta priser (och misslyckas) så ser man till att det istället finns en given mängd från början, eventuell ökande med någon procent. Sen får marknaden bestämma räntor och valutapriser efter utbud och efterfrågan.
Marknaden kan koordinera information och agera sekundsnabbt, tillskillnad mot Ingves mfl. som träffas 6 ggr om året och ska försöka styra räntan efter ett planekonomiskt aggregat som Statistiska centralbyrån har snickrat ihop.
Alltså… Suck.
Spelar det verkligen någon roll att rb återigen inför ett intervall? Riksbanken hade ett intervall 1-3 % fram till 2010.
Nej i grunden inte. Troligen hade vi sluppit negativ ränta om intervallet gällt även efteråt. Den stora käpphästen är dock att riksbanken aktivt arbetat för att försvaga kronan. I sig rena dumheter ingen riksbank bör syssla med.
Ja, och väldigt märkligt med tanke på hur debatten var för 25 år sedan, då kronans kurs skulle försvaras till varje pris.
Grundproblemet som allt cirklar tillbaka till är sammanblandningen av KPI och inflation. Sanningen är att priserna rusar, se på bostadsmarknaden och hur kronan försvagas, men det finns inte i politikers, journalisters och ekonomers hjärnor eftersom KPI anses var inflation.
Ingves är en märklig man. Fullt medveten om vår gigantiska skuldbubbla, men i nästa stund står han där med ännu en tom bensindunk bredvid den skenande elden