Nedanstående är en läsarfråga om det högutbildade paret i 30-årsåldern med en årslön på banken ska fortsätta spara eller amortera på bostaden.
“Bor i en by med drygt 1000 invånare, ca 20 km (30min med buss) utanför en större svensk stad i ett relativt nytt hus från 2008. Det är ett klassiskt 1.5-plans svennebananhus på totalt lite drygt 200 m2 med fristående enkelgarage. Huset värms med värmepump och totala energiförbrukningen är runt 8500 kWh per år.
Min fru och jag köpte huset 2014 för 2.2 miljoner och lånade 75%, taxeringsvärde idag är ca 1.5 miljoner. Vårt totala bolån är idag 1.54 miljoner uppdelat på två lån.
Vi är båda ingenjörer i 30-årsåldern utan barn och får ut tillsammans ungefär 46 000 kr efter skatt i månaden, vårt tillgängliga (ej pensions) sparande (mestadels i aktier och fonder men även nischbankkonton) är ca 650 000 kr. Utöver bolån har vi bara CSN-lån.
Borde vi amortera ner till hälften av vad vi köpte huset för, för att klara av en krasch likt den på 90-talet eller bara öka vår månatliga amortering eller köra på som nu och “spara” mer på börsen? All synpunkter tages tacksamt emot!”
Det handlar alltså om huruvida man ska amortera ner dagens 1.54 MSEK i bostadslån till 1.1 MSEK, och på så vis klara halverade bostadspriser om vi får en upprepning av 90-taletskrisens boprisutveckling i det här läget.
 |
| Lägg till bildtext |
De lyckliga tu har mer än en årslön på banken, som skulle landa på 46000*12=552 000:- SEK. Större buffert än så behöver man antagligen inte. Men visst, det kan inte skada. Tycker dock inte att läsaren är fel ute som överväger att göra något åt skuldsidan av balansräkningen istället.
En variant här är förstås att därmed amortera ner med 100 000:- SEK initialt och nöja sig med årslönen på banken, och i övrigt lägga om det regelbundna sparandet till att amortera. Kanske är sparandet idag 10 000:- SEK i månaden. Lägg det på amorteringar istället.
Min personliga tro (jag har alltid fel) är att uppsidan på börsen inte är värd risken. Visst, börsen kanske stiger 10-20-30% till, men sedan är det stopp och vi har en långvarig nedgång framför oss. De allra flesta kommer missa att gå ur. Parets problem handlar därmed mest om exitstrategier, även om man redan idag har en del banksparande hos nischbanker. Lyckas man gå likvid nära toppen och håller på årslönen för att gå in när blodet flyter på gatan har man mycket goda möjligheter att ha miljoner nästa högkonjunktur, dvs om säg åtta år.
Mitt förslag (som inte är en rekommendation) är amortera 100 000:- SEK, sluta spara och lägg allt sparande på amortering istället. Kraschen i bostadspriserna kanske ligger i 90-talsscenario enligt grafen ovan fortfarande två år bort och till dess hinner man vid ett månadssparande på 10 000:- SEK amortera ner ytterligare 240 000:- SEK.
Sedan är det inte helt ovanligt att en man och en kvinna i 30-årsåldern rekombinerar sina gener, speciellt om villan redan är på plats. Att ha amorterat ner en del till dess minskar månadskostnaderna under de år av minskade inkomster en DNA-rekombination (eller 2+) innebär.
Men vad säger läsekretsen? Hur skulle du göra?
55 kommentarer
I concur.
Det är alltid bra att se till att kostnader man inte direkt kan styra över är så låga som möjligt typ räntekostnader.
Men jag skulle vilja lägga till en sak i frågeställningen och det är parets långsiktighet.
Har de rotat sig på orten och avser att bo där resten av livet? Om svaret är ja, så tycker jag man ska ta det lugnt och inte amortera så aggressivt och låta inflationen jobba.
Alla husägare vet att det dyker upp saker hela tiden som kostar en hel del pengar typ värmepumpen rasar, vattenläcka när man är på semestern, frun vill ha snygg stödmur i dyr sten osv så det är bättre att ha ett sparande för detta också för det blir ofta akuta måsten som inte går att avstå ifrån.
Långsiktigheten spelar också in I vad som kan hända vid en bostadskrasch. Behöver man inte flytta pga arbete eller liknande så blir de nog inte så påverkade av en ev. krasch.
Vad man hör är att lägre belåningsgrader är de som får bättre räntor numer. Kanske det kan vara läge att få en omvärdering utförd på huset för att låsa ner en riktigt låg ränta. Därefter skifta en del av sparandet till amortering, säg 3-4k/månad. Resterande på både kontantspar och aktier eller fonder. Tycker det verkar väl drastiskt att amortera hela sitt sparbelopp, de har en förhållandevis låg skuld i förhållande till inkomst och eftersom deras hus inte låter som att det ligger på någon av de mest uppumpade marknaderna kanske inte sättningen heller kommer vara lika drastisk där (skillnad på 200 billiga kvadrat på landet eller ett radhus i Bromma för 12 miljoner).
Jag har precis upplevt tvärtom efter en räntediskussion med storbanken.
Det har 0 betydelse med hög inkomst, låg belåning < 20 % i storstad samt ett större pensionskapital som är placerat i bankens fonder. Eftersom detta inte bet så frågade jag vilka parametrar som användes i beräkningen av individuella räntan (som sköts av en snurra som banktjänstemannen bara läser innantill ifrån)
Det som det räknas på är den faktiska avkastningen för banken och det finns en fast och en rörlig del för beräkning av marginal. När nu vi har amorterat ganska bra så har bankens marginal sjunkit på den rörliga delen så nu är vi nere på den fasta som förmodligen ska täcka bankens kostnader och då stiger helt plötsligt räntan m.a.o. för att få bra rabatt så ska man ha riktigt stora lån alternativt jobba på bank.
Alltså den effektiva räntan stiger för bankens fasta del får en större procentuell del av lånet då lånebeloppet amorteras ned.
Finns väl en sweet spot som jag gissar ligger någonstans runt 50-60 % belåning.
Jag håller med Sjunkbomben här, det står helt still i mina diskussioner med banken och då ligger vi på 40 punkters rabatt på listpriser (Nordea) samt har runt 50% belåning. Jag har provat bolånetjänster (som den Cornu rekommenderade) och de erbjuder inte heller bättre ränta. Det verkar snarare som att ju högre belåning man har desto bättre rabatt kan man få.
Vi förhandlar för närvarande lånen för vår förening och där erbjuds vi 0,65% för 3-månaders, upp till 1,33% för 5 år och 2,49% för 10 år, men det handlar ju så klart om helt andra summor.
Jag ska inte försvara min ställning till döds – mitt antagande bygger helt på anekdoter. Jag hade också motstånd i våra lånediskussioner runt 75 % medan andra som ligger i mitten tycktes ha det enklare.
Banken funkar väl precis som alla andra näringsidkare. De kunder man absolut inte vill ha är de som handlar (lånar) lite och dessutom ska hålla på och förhandla om priset på dessa skitsummor.
Överväg risken i att mellanhänderna, banken och staten och kanske fler, mellan er och ert inbillade sparande faktiskt äger era pengar och att ni bara har en oprioriterad fordran i gengäld. Läs det finstilta i ert kontoavtal!
Så ni har alla ägg i en enda korg. Risk är inte historisk volatilitet på ett chart, risk är att er mellanhand konkar och därmed ni förlorar allt. Ta ut medan ni kan och placera i något utan mellanhand. Råd baserade på status quo kommer att misslyckas grovt. För samhället är inte i status quo här idag. Det som gällde nyss gäller inte längre. Mellanhanden mellan er och er plånbok hittar på saker oförutsägbara (åtminstone för de naiva som betror dem).
Amortering är meningslöst eftersom det ändå blir omöjligt för er att förnya lånen till den vid löptidens utgång många gånger högre räntan. Räkna med att ni förlorar ert hem.
Här är en liten animation för att förtydliga vad kapitalist menar.
https://www.youtube.com/watch?v=-DT7bX-B1Mg
Hade nog amorterat 2-300.000. Haft minst 100.000 på konto/cash och resten i aktier m.m. Fortsatt att amortera. De borde ju lätt kunna spara 5-10000 i månaden som amortering och eller aktier m.m.
Grunden för mitt resonemang är tämligen långsiktigt och ger viss handlingsfrihet och säkerhet.
Mest fördelaktigt måste väl ändå vara att helt betala av, eller amortera ner, CSN-lånen.
Nej, detta är det minst fördelaktiga då CSN-lånet med största sannolikhet är det mest förmånliga lån de har. 1% ränta i år, och förmodligen 0.6% ränta nästa år, med ett antal förmånliga villkor som t.ex. att lånet skrivs av helt vid dödsfall (belastar således inte dödsboet). CSN-lånet bör betalas av i så långsam takt det bara går.
MVH
/350 000 kr i CSN-skuld
Det lån du har, som många 70 talister har är ju inte möjligt att styra avbetalningen på annat än när man råkar göra en dubbelbetalning…
Självklart amoterar man på det lån som har högst ränta först, eller riskerar att ge högst räntekostnad.
När man talar CSN-lån skall man vara medveten om att vilkoren för dessa varierar rätt rejält beroende på när man tagit dem. Påståenden som dessa behöver alltså inte vara tillämpliga på någon annans CSN-lån.
Personer i 30-årsåldern har sannolikt inga studielån tagna före 30 juni 2001. Alltså har de annuitetslån som ska betalas tillbaka inom ett visst antal år. Finns ingen anledning att betala dessa i förtid så länge man har (eller planerar att skaffa) andra lån med högre ränta. CSN-lån har dessutom förmånliga möjligheter till uppskov om man till exempel skulle vilja plugga mer…
Jag har inte satt mig in i de nya villkoren, när det gäller mina så är det en "akademikerskatt" och man slipper därmed oroa sig för att räntorna skulle bli ohanterbara (man betalar ju likväl bara viss procent av sin inkomst).
Det är mest riskfaktorn jag tänkte på och då tänkte hag snarast på frågeställningen ifall man skall nyttja sina besparingar för att betala CSN och då kan det göra skillnad (och jag har inga andra skulder, bortsett från kreditkortet – så det ställs inte mot att amortera annan skuld).
Jag skulle gå all in på blockkedjan. Sälj någon gång efter inflationshalveringen eller världsmarknadskraschen och betala av huset, csn-lånen och boka jordenruntresan.
Om man har en buffert man är nöjd med skulle jag ändå rekommendera att ha ett sparande som täcker upp för framtida förväntade utgifter för exempelvis ny bil, reparationer, ommålning, semester etc, så att man slipper nagga på bufferten som är till för oförutsedda utgifter och dåliga tider.
Man kan också ha bufferten till att jämna ut variationer i räntekostnader om man kör rörligt och exempelvis alltid lägga in motsvarande 5-10% rta så växer det rätt snabbt. Sen kan man ha ett tak på bufferten och använda överskottet över taket exempelvis en gång per år till annat (ny bil, ommålning, mögelsanering, semester, amortering, etc).
Men herregud vilken töntig artikel. Det är ju knappast den dubbla ingenjörsfamiljen med disponibel inkomst på 50000 i månden och ett lån på 1.5 mille som drabbas vid en eventuell kollaps av bostadsmarknaden! Är detta sveriges mest trygghetsknarkande par? Jag skulle aldrig anställa frågeställaren på min firma, en bra ingenjör borde ha lite bättre koll på hur deras risknivå ser ut samt kontra det med bolåbetagare i resten av samhället för att få lite perspektiv på saker.
Så vad du säger är att om någon annan ligger sämre till, så ska en bra ingenjör strunta i sin egen risk?
Det är kanske Cornu som har artikeltorka?
Risken i detta fallet är både relativ och absolut. Absolut för alla i Tokholm som köpt senaste åren, relativ eftersom skuldchocken för Tokholmarna kommer socialiseras. Då är det bra om man inte är så extremt riskexponerad när man skall dra deras skit också.
Risken i detta fallet är både relativ och absolut. Absolut för alla i Tokholm som köpt senaste åren, relativ eftersom skuldchocken för Tokholmarna kommer socialiseras. Då är det bra om man inte är så extremt riskexponerad när man skall dra deras skit också.
Det låga priset på 2,2Mkr för 200kvm tyder på att det ligger på en ort som troligen är känslig och förmodligen drabbas hårt av kollaps.
Större svensk stad betyder att det inte är utanför en storstad. Tänk norr om Uppsala, runt Linköping, Västerås, Örebro etc.
onaka
Varför gör du det antagandet?
Är det inte troligt att de som haft mest fördel av nuvarande kreditexpansion kommer vara de som drabbas allra hårdast vid en kreditkris? Framförvarande kris kommer troligen drabba "medelklassen" hårdast och troligen kommer ingenjörer inte vara undantagna på något vis. Du behöver inte bege dig längre än till Grekland för att höra anekdotiska historier om civilingenjörer som tjänade 4000 euro per månad och som nu tjänar cirka 600 euro per månad genom att köra taxi 10 timmar varje dag. Det är lätt att glömma att de flesta ingenjörer inte fyller en marknadsmässig funktion och är direkt eller indirekt försörjda av staten på ett eller annat sätt.
Skuldfri innan 40 är ju ett bra livsmål.
Då är barnen så pass stora så man kan börja åka på lite mer spännande resor med dem så då är det skönt att slippa räntor och amorteringar och slippa fundera på om man inte eg. rent moraliskt borde amortera istället för att resa upp pengarna.
Skuldfri vid 40. Då har man rimligen heller inte byggt upp särskilt mycket eget kapital. Har du bolån på 5mkr på ett hus värt 10mkr är det bättre än att vara 'skuldfri' och inte ha något bostadskapital.
Skuldfri innan 50 är ett mer realistiskt mål. Även om de 10 barnaåren sliter hårt på ekonomin. Studera och testa lite jobb mellan 20 och 30. Fixa bra jobb och ta en position på arbetsmarknaden mellan 30 och 40. Uppfostra barn mellan 40 och 50. Surfa på vågen, njut och finn dig själv mellan 50 och 60. Res och dansa tango mellan 60 och 70. Ta hand om barnbarn mellan resorna mellan 70 och 80.
Enligt egen erfarenhet så är "barnaåren" snarare 20 än 10.
Förutsatt dagens och prognosticerade morgondagens situation så är det väl snarare jobba på till 70 som gäller än att dansa tango allaredan vid 60.
Och man kan ju passa på att finna sig själv under tiden fram tills dess.
Samt enligt egen erfarenhet när man väl har funnit just det så är det dags att börja söka igen…man blir aldrig färdig.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Att ha en buffert för ett katastrofscenario känns rätt onödigt. Då är man vääääldigt riskavert. 1,5mkr i lån är ingenting. Det finns inget som just nu talar för att fastighetsmarknaden ska krascha, räntorna rusa uppåt och att banken skulle kräva in sitt bostadslån till er. Oavsett vad domedagsprofeterna säger.
Kan ni spara tycker jag att ni bör lägga det på aktier. Kanske kommer ni att ha lägre inkomster i framtiden om ni skaffar barn och en av er inte kan jobba heltid.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Inget bortsett från att hela obligationsbubblan riskerar att smälla när/om USA börjar höja räntorna…
"In a time of universal deceit, telling the truth becomes a revolutionary act." (Orwell)
Och en räntehöjning motiveras av bättre arbetsmarknadssiffror, vilket alla är rädda för?
Man måste nog vara frivilligt blind för att inte se orosmolnen hopa sig. Världens centralbanker har lämnat kranarna på utan att lyckas ta oss ur recessionen. Vid nästa ekonomiska smäll kommer det inte finnas några motmedel för att hålla tillbaka en depression. Det är troligt att det blir ett mycket svårt scenario som kommer utspela sig.
…nästa steg från centralbankerna blir att börja trycka pengar (M1) för möjliggöra en expansiv penningpolitik. Helicopter money. Det om något kommer att leda till inflation. Dagens (bostads)skulder kommer att inflateras bort. Precis som alltid har skett i historien.
Säg att 1.5 miljoner är ingenting till de som var med 1992 då 3-månaders boräntan gick upp till ca 25% och huspriser föll som sten….. man-kunde-hålla-sig-för-skratt-på-den-tiden.
Och den som band sin ränta i september 1992 på 5 år gav bankerna en go-vinst. Den rörliga 3-månaders 1997 var på 7% och bundet 5 år var på 15% då en rörliga låg på 24% 1992….en fin tid !
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
För övrigt tyckte min bank att jag skulle binda på 5% för 10 år framåt år 2010. Nu har vi rörlig till 1.7 %. Jag har hela mitt liv varit liberal och för fri företagsamhet, men jag börjar bli övertygad om att just bolån för medborgare borde vara under statlig kontroll och räknas samman med skatten du betalar. Dvs bolån, amortering och skatt samt CSN räknas tillsammans.
"men jag börjar bli övertygad om att just bolån för medborgare borde vara under statlig kontroll"
Men räntan är ju redan planekonomiskt statligt totalreglerad! Du föreslår mer av samma som misslyckas.
Vad är det som krävs för er statstroende att inse att ni är lurade av er statsGud? Är döden verkligen den enda möjligheten till er insikt?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nu får ni inte tro jag är anarkist här. Men Staten via SBAB lägger boräntan på ca 1.5 % när statens upplåningsränta de tre sista åren är ca 1.2 %. Räkna på bankernas vinster om de bara får ta 1.3 %….
Att ha en nettoårslön på banken tycker jag är lite väl mycket. Däremot tycker jag man ska ha ett års utgifter i likvida medel så att man klarar sig om man förlorar jobbet och samtidigt slipper nalla på sitt långsiktigt sparande. På det sättet slipper man också betala in pengar till A kassan. I deras fall kan de även lyxa till det med 2 års utgifter. Resterande kapital skulle jag låsa in i ett sparkonto som säkerhet vid en eventuell bokrasch alternativt börsras. Att ge sig in på börsen nu tycker jag är dålig timing. Dessutom ska man inte hålla på med aktier om man inte har ett stort intresse för det. Verkar inte som ovan par har det. Då ska man hålla sig borta från allt annat än månadssparande i indexfonder. Men även index står relativt hög nu så skulle vänta till nedgången infinner sig. Förr eller senare kommer den.
Tycker det är intressant med folk som tjänar relativt mycket pengar men som inte verkar veta vad man ska göra av kapitalet. Ha en ekonomisk plan med livet? Dröm lite om frihet och att kunna sluta jobba…. annars kan ni väl spendera upp allt på saker ni inte behöver?
Jag tyckte ett års utgifter kontant fram tills härom veckan. Ett halvår räcker tycker jag nu för tiden. Om man är väldigt långsiktig så kan också börsen säkert vara ett gott alternativ, men det uppenbara för den som vill ha låg risk är förstås att amortera på lånen.
Det är onödigt att ha för stor likvid reserv, särskilt i ett land som Sverige där vi har ganska stora kollektiva försäkringar (a-kassa etc). Ja, en atombomb kan smälla av i Stockholm, men man behöver inte bygga sitt ekonomiska liv kring extremt osannolika händelser.
Det är ju just det jag försöker säga med mitt inlägg. Traditionellt pratas det om att man ska ha en årslön som reserv… men har man en hög lön som ovan och inte förbrukar allt borde man mer prata om ett års utgifter. Sen kan man givetvis justera det beroende på hur riskavert man är. Personligen tycker jag också det är bättre att ha kapital som ligger väntandes istället för att betala in dyra pengar till A kassan. Jobbar man dessutom som ingenjör så är sannolikheten ganska stor att man hittar ett nytt jobb snabbt.
Här kommer mitt tips. Pausa sparandet. Amortera ned till ca 300,000. Det är hanterbart lågt. Spara sen tills ni har en miljon. Lägg sedan pengar på saker som minskar månadskostnaderna om dom är höga nu (nytt värmesystem eller dylikt). Sedan… Starta företag! Jobba med era egna idéer. Disponera tiden mer fritt, även om ni får jobba fler timmar. Jobba tillsammans med varandra.
Ett ämne som intresserar mig oerhört. Ska köra kort version. Jag ser det som ett spel. Har min familj och jag hälsan i behåll så är allt vunnet. Bortsett från det. Jag kör en ganska hård form av amortering. Är snart 40 och det sista lånet, bolånet ska väck innan dess. Mitt råd till dig, ingenjören med fru, ska du endast väga in på sin höjd för att senare bilda dig din egen uppfattning. Själv har jag vart rätt duktig på att spara över tid. Bestämde mig för en buffert som kändes bekväm, en knapp ÅRSKOSTNAD för att täcka upp worst case, jag blir utan företag, min fru utan jobb, osv. I näst sämsta fall så har jag eller min fru kvar jobbet och vi behöver inte tulla på bufferten alls.
I januari i år införde jag ett köpstopp för mig, min fru kör på men har influerats en aning och dragit ner på konsumtionen frivilligt hon med. Amorterade bort exakt 1.300.000 av bolånet ner till en belåningsgrad på 10%. Jag är varken duktig i och med det, eller särskilt smart heller för den delen, men jag sover bra. Egen företagare som jag är så letar jag nu fler möjligheter inom ytterligare områden, som i sig också innebär en risk. Men psykiskt så är det lättare nu att ta det steget. Jag har jobbat hårt under lång tid och gått ner på 80% arbetstid under senaste året för att jag kan och behöver. Att göra mig fri från skuld taggar mig, säkrar min familj, gör mig mer riskbenägen. Jag liksom min fru är en tillgång i familjens ekonomi som kommer att generera inkomst i så många år som vi vill framöver, så ock för er, det får du inte glömma.
Kalla mig för kuf om du vill, men jag vill slå ett slag för att pengarna på banken kan försvinna likt Grekland eller tappa sitt värde i och med en förtroendekris för valutan.
Så, i ditt läge;
1. Bestäm dig för vilken buffert ni anser er behöva, fokusera mer på vilken kostnad ni har än att ni ska ha en årslön eller så på banken.
2. Sätt ett mål för din amortering. Ska du ner till 0%, 50% av "nuvärde", eller ännu bättre, fokusera på skuldens storlek och inte belåningsgrad. Hur stor skuld kan ditt hushåll hantera?
3. Valutasäkra och diversifiera ditt sparande. Kanske fysiskt guld/silver kan vara nått att ha en del av dina besparingar i ?
4. Klura på vad ett eventuellt köpstopp skulle göra för dig? Kanske den viktigaste punkten, här finns chans till en viss euforisk känsla. Kollektiv miljövinst kan hävdas om du är lagd åt det hållet.
Du har med din fråga visat att du har ett intresse över vad som händer och sker med vår ekonomi, ett litet skrap på ytan. Du kommer ju mer du förkovrar dig i ämnet se vad som försiggår. Varför sänker RB räntan och trycker upp X antal miljarder? Etc. Själv är jag djupt pessimistisk över vår närtid. Dipp hösten 2017/våren -18 med en depression fram till 2023 och därefter ett fantastiskt uppsving i ekonomin, artificiellt. Hur har jag kommit fram till det? Ja, det får bli den långa versionen.
Nu när Sverige blir Afghanistan kallar du för "en dipp" om hösten om nåt år. Utgå från att förhållandena för finansväsende och inkomster inom tre år (före nästa val, som aldrig kommer att hållas) är desamma i Sverige som de idag är i Afghanistan. Ett land som inte haft "ett fantastiskt uppsving i ekonomin" på tusen år. Av lätt förklarliga skäl. Sluta önskedrömma och sluta snyta dig i papperskalkyler, inse istället vad det är som händer med vårt samhälle nu när flera miljoner anonyma araber kommer hit årligen. Inse Saudinavien utan industri, utan "välfärd", utan rättsväsende, utan demokrati, utan fred. Dina procentresonemang via bankrutta mellanhänder är patetiska katastrofrecept.
Just ja, glömde en sak. Glöm inte att ha kul på vägen, det hade jag senast 21:45 🙂
Jag tycker att ni kan lägga er på en hyfsat beskedlig amorteringstakt, säg 40 år, och öka konsumtionen. Kanske vara lediga mera? Träna? Umgås med vänner? Läsa böcker? En årslön på banken är mer än tillräckligt som buffert. Om ni, som de flesta, väljer att skaffa barn så behöver ni mer pengar under en 20-års-period. Jag tycker det räcker med att ha huset avamorterat till pensionen. När ni är drygt 50 så kommer ni att ha 15-20 år kvar på arbetsmarknaden, troligen med hög lön och utflugna barn. Då är det inget problem att snabbt amortera på huset.
Det kan också vara vettigt att lägga undan en slant till föräldraledighet, det är ofta ganska dyrt om man vill vara ledig lite längre.
Behåll jobben!
Behåll lånen!
Satsa på säkert sparande så lån kan betalas.
Men var medveten om att Banken äger lånevapnet vid utlåning men kan aldrig kräva mer än rta efter beviljat lån.