Anna K Eriksson hos Schibsted/SvD har producerat en artikel om att svenskarna är dumma och missar massvis med ränta, genom att låna ut sina pengar till de svenska storbankerna och låga räntor. Men eftersom de flesta svenskar har större skulder än banktillgångar, är det i själva verket smart, inte dumt. Alternativet hade nämligen pressat upp storbankernas utlåningsräntor.
Oavsett vad alla förvirrade penningsystemhaverister skriver, så måste bankerna låna in och låna upp lika mycket som de lånar ut, och banken har alltså en kostnad för finansiering av sin utlåning (plus övriga administrativa kostnader och den egna kapitalkostnaden för det kapital banken måste ha i reserv för egen del för att få låna ut). Det billigaste sättet är att låna in genom bankkonton med obefintliga räntor.
Skulle svenskarna flytta sina bankmedel till nischbankernas höga räntekonton skulle storbankerna tvingas låna in till högre ränta, t ex Riksbankens utlåningsränta, dvs reporäntan plus 0.75%, idag 1.75%, alternativt på interbankmarknaden.
Den höjda finansieringskostnaden skulle man ta ut genom att höja räntorna för alla skuldsatta svenskar. Potentiellt skulle det på marginalen kunna knäcka den svenska skuldbubblan, bostadsbubblan (även om bara blancotopplånen finansieras via inlåning – hypotekslånen och bottenlånen finansieras via upplåning på obligationsmarknaden, där svenska hushåll bara agerar indirekt via sk räntefonder).
I själva verket är alltså den skuldsatte svensken rätt smart, som ger bort sin egen utlåning billigt till storbankerna. De allra flesta har trots allt större skulder till banken än vice versa. Dessutom kan man kanske förhandla till sig ränterabatt på de där miljonskulderna om man lägger sitt sparande hos samma storbank.
Den som däremot sitter på stora finansiella nettotillgångar är förstås inte så korkad att vederbörande lånar ut pengarna till storbankerna, annat än möjligen via obligationsmarknaden. Det finns anledningar till att Paretoprincipen gäller och 20% av svenskarna sitter på 80% av de finansiella tillgångarna…
55 kommentarer
Jag antar dock att de som lånar av banken bara har en bråkdel av dessa pengar kvar att ha på banken. De som trots att de lånar har gott om likvider använder dessa antagligen till att placera någonstans eller amortera.
Därför kan man anse folk vara dumma eftersom de som subventionerar lånen genom att sätta in dem på noll-räntekonto inte är desamma som de som utnyttjar de subventionerade lånen.
Vad har den besuttne med gott om likvider för intresse av att bidra till att krascha bostadsbubblan och minska värdet på den egna bostaden?
Nej, det har han ju inte. Han måste dock ha tänkt till lite extra ifall han agerar av den anledningen – kanske är det sådana eftertankar som gjort honom besutten…
Visst finns det alternativ till de fyra stora när det gäller inlåning, men det finns även några som erbjuder riktigt bra ränta, men som saknar bankgarantin. Värt att observera i alla fall.
Nu spelar det ju knappast nån roll om enskilda individer tar ut sina sparpengar och sätter någon annanstans (såtillvida att de inte är bundna att ha de kvar för att få låna)
Banken höjer säkert min ränta om den känner till att jag har stora "insättningar" i annan bank.
Du kanske kan förklara exakt varför en bank måste låna in en miljon i kontanter, för att sen klara av "att låna ut en miljon till mig"?
Alltså rättare att skuldsätta sig själv med en miljon, till mig?
Det som finns på mitt konto, om jag har en miljon där, är ju bara en notering på bankens skuld på en miljon till mig?
Eller tror du att det finns digitala kontanter på våra bankkonton?
Jag skulle vilja fatta hur du tänker, du skriver så väldigt svepande.
Den dag min miljon transfereras till konto i annan bank, då först krävs att banken har kontanter. Miljoner transfereringar staplas dagligen på varann och kvittas emot varann. Inga jättesummor återstår sen att finansiera.
Tror du att detta är helt fel? Kan du då förklara vad som sker mera tydligt?
Alla som vill veta kan ju annars läsa hos Positive Money, tex.
Eller hos någon välinformerad och välrenomerad bloggare.
Rekommenderar bloggen Ett nytt penningsystem. (citeras på Wikipedia)
Gäsp. Vem som helst kan redigera Wikipedia, dvs penningsystemhaveristerna själva.
Det hela är väldigt enkelt och redan avklarat och handlar om balansräkning. En bank måste, precis som alla andra företag ha en balansräkning i balans.
Bankens tillgångar, utlåning, måste vara lika stor som inlåningen. Endast justerat för eventuellt eget kapital, där banken direkt lånar ut av sina egna tillgångar.
Detta har avhandlats till dödagar, att Ett nytt penningsystem blåser er med sitt bankhat är förstås beklagligt, men det är inte förbjudet att ha fel.
Korr: lika stor som inlåning och upplåning.
Missförståndet handlar nog om att inse att bankens utlåning (tillgång) också blir inlåning (skuld) i en annan eller samma bank när lånepengarna snurrat ett varv i ekonomin. Därav möjligheten för bankerna att kollektivt öka penningmängden. Inget konstigt alls utan FRB är det vi lever med.
Den som har en miss i förståndet i detta fall, Joakim, är du och inte Mimmi. Kolla videorna nedan med ekonomiprofessor Rickard Werner (bl.a myntare av ordet QE och han har, såsom bankexpert, varit rådgivare åt bl.a Japanska staten) och IMF -ekonomen Kumhof. Kolla gärna också in mina och Nonensikvadrats kommentarer nedan.
Det är inget fel i att man missar i förståndet -man kan rätta till det (om personen i fråga verkligen önskar sig det). Det viktiga är att man tar reda på vem som lider av missförståndet och i detta fall är det du, Joakim.
@Lincoln
Du brukar ju haverera runt om att det som folk har på banken är bankens skulder och inga pengar – så enligt ditt havererande så HAR ju faktiskt banken lånat det de lånar ut.
Och NB tesen som cornu la fram är att om folk inte har sina pengar på banken så måste banken låna någon annanstans ifrån. Det är ju så enkelt att inse ifall man läst lite företagsekonomi och förstår sig på en balansräkning (brukar väl förklaras i nybörjarkurser).
Jag brukar hävda att de inte är svenska kronor. Men du får gärna visa att det är svenska kronor som banken "lånar ut" Det är sorgligt låg nivå på Cornus läsare märker jag.
@Lincoln
Det kvittar egentligen om det är sedlar eller mynt alternativt banktillgodohavande som lånas ut. Summan som lånas ut måste ändå lånas in också – så enkelt är det. Och lånar man behöver man betala ränta – vare sig det är till folk som satt in pengar elle det är andra banker eller var man nu lånar ifrån.
Gäsp åt Cornu som gäspar åt Richard Werner, ekonomiprofessor som bland annat myntat begreppet QE, varir rådgivare och startat "Positive Money" (som är en växande organisation av "penninghaverister" som är "lågbegåvade"). Werners beskrivnin är den samma som min. Werner berättar här hur bankerna låtsas att deras kunder satt in pengar och att flödena i betalningssystemet gör att kunderna inte kan skilja på verkliga insättningar och falska och att det är anledningen till att 97% av penningmängden är fiktivainsättningar. Som Werner mycket påpekar gör sig bankerna skyldiga till mycket "kreativ bokföring" som INGET riktigt företag kan.
http://youtu.be/A06_pRvPzcE
IMF:s Michael Kumhof (en till penninghaverist med tveksam mental hälsa enligt psykiatriker Cornu) berättar också hur bankerna visar ocks hur bankerna hittar på kontokluddet från ingenting och inte "finansierar" det med allskönt bladder som Cornu levererar på denna blogg. Kumhof berättar också (precis såsom Werner ovan) om att bankerna skapar kontokluddet från luften – vilket de inte gör enligt Cornu.
http://youtu.be/uCyQUkPizIY
Förvänta er en veritabel svammelorkan från Cornu nu där han i hybris idiotförklarar allt och alla. Finns det någon som tar Cornu på allvar längre? Tror allt fler ifrågasätter Cornus helt klarlagda förälskelse i bankerna – är det inte ganska synligt vad han försöker osynliggöra? Hybris räcker inte som argument – inte ens om man är Cornu.
Tala om svammel…
Du är inte revisor va…?
Det finns massor av sagor på internet om hur bankerna trollar fram pengar ur luften. Dessvärre är de fel.
Banken kan endast låna ut samma belopp som den har lånat in plus kassan. Annars blir den insolvent.
Vid varje ögonblick kan du knacka på hos banken och gå igenom böckerna. Det finna inga hål där. Banken kan inte som någon föreslagit, hitta på en skuld till en kund och sedan hitta på en tillgång som balanserar. Det enda den kan göra, som kanske provocerar en del, är att simultant låna upp pengar samtidigt som de ger ut lånet till kunden. Det sker normalt samma bankdag, och man kan tillåta att banken ligger minus under delar av en dag. Detta gäller även betalningar mellan banker, det är acccepterat att man kvittar alla överföringar i slutet av dagen, och tillför skillnaden då. En bank kan alltså agera på krita under en dag.
Som alla fattar blir det en upplåningskostnad hur man än gör; antingen en ränta till en obligationsinnehavare, eller en låneränta till annan bank eller Riksbanken.
Jag tror det skulle vara lättare att förstå om man kunde se banken som en passage, en knutpunkt där pengar passerar. De passerar, men skapas inte. Däremot ökas penningmängden varje gång en bank lånar upp pengar av Riksbanken och sedan skickar vidare in i systemet, men det är fortfarande att se som en passage; beslutet att låna ut pengarna är det som ökar penningmängden, men pengarna lånas upp likväl.
Att du har mage att avfärda ekonomiprofessor Rickard Werner som en sagoberättare gör ju din trovärdighet till nästintill obefintlig. Bankerna hittar enligt Werner på sin egen tillgång när du kluddar dit påhittet på kundens konto. Banken sätter sig själv i skuld på samma ickeexisterande svenska kronor som varken banken eller kunden eller någon annan "låat in".
Den som är sagoberättare i detta fall är du. Kolla in videorna en gång til och både jag och Nonsensikvadrat har svarat nedan.
@Lincoln
Man behöver inte avfärda Rickard Werner för att se att han säger annat än bara de russin du plockat ur kakan.
Du menar att Rickard Werner har skrivit andra russin som motsäger det han säger ovan? Var och vad i sådana fall?
Snacka om ickeargumentering!
@Lincoln
Jag kan iaf säga att ifall en ekonomiprofessor sitter och hävdar att bankens tillgångar inte motsvaras av dess skulder i balansräkningen så borde han inte inneha en proffessur. Men eftersom han lyckats ta både examen, doktorera och bli proffessor så antar jag liksom att han är lite mer begåvad än så.
Jag blir lite förbryllad här, den typiska svennen har väl lånat en eller 2 miljoner till att finasiera ett bostadsköp, och den säkerhet banken har är ju en inteckning i den belånade fastigheten, alltså balanseras inte bankens tillgångar med likvida medel på nollräntekonton ? Jag har ingen kunskap om bankers kapitaltäckningskrav men antar att deras soliditet även beaktar de fastigheter som man har säkerheter ställda på ?
Man brukar inte ofta diskutera bankernas bruttosoliditet, men vi kan ju ta Swedbank (från Q2-rapporten) som exempel.
Tillgångar:
…
Kassa och centralbankstillgångar: 200 mdr
Utlåning till allmänheten: 1246 mdr
Andra tillgångar: 364 mdr (tex andra värdepapper som aktier och derivat, fordringar, etc etc)
Utlåning till kreditinstitut: 73 mdr
Summa: 1883 mdr.
Skulder och eget kapital:
…
Emitterade värdepapper: 746 mdr
Inlåning från allmänheten: 673 mdr
Skulder till kreditinstitut: 124 mdr
Övriga skulder (derivat, värdepapper, …): 239 mdr
Eget kapital: 101 mdr
Summa: 1883 mdr
Man ser här att bankernas soliditet alltid är riktigt låg (4.5% säger Swedbank i rapporten då den verkar beräknas lite speciellt – räknar man enl ovan blir den 5.3%).
Det som händer när ett nytt lån till hushåll eller bostadsrättsföreningar beviljas från Swedbank är (i princip) att posten "emitterade värdepapper" ökar (skulder++), samtidigt som posten utlåning till allmänheten ökar (tillgångar++). I Sverige är vår "deposit to loan ratio" under 100% vilket gör att bankerna måste marknadsfinansiera sig för att kunna bevilja nya lån, det går alltså inte att finansiera bolånen med inlåning, utan man måste söka pengar på marknaden (ofta i dollar).
Man brukar inte titta på soliditeten i sig utan på kärnprimärkapitalrelationen. Där beräknas olika tillgångar ha olika riskvikt, där bolån i just Sverige anses ha mycket låg risk. Det finns alltså goda möjligheter att expandera balansräkningen utan att "straffas" allt för hårt, särskilt som intjäningen i bankerna idag är så pass god att kärnprimärkapitalrelationen förbättras rätt rejält sedan finanskrisen.
Tack Joakim för utförligt svar !
I praktiken måste alla som för fridens skull eller bara för att det är häftigt betalar skatt att ha inlåning på en bank.
Staten godtar nämligen inga andra betalningsmedel än privata elektroniska bankskuldsedlar i skatteuppbörden. Allra minst kontanter utgivna av Riksbanken, vilka Skatteverket anser vara sämre mynt och utan värde, trots att både Stefan Ingves och Johan Gernandt med sina underskrifter personligen går i god för att att staten har en skuld till innehavaren motsvarande det åsatta värdet.
Jag kanske missförstår dig viktualiebrodern, man vad ska denna skuld som staten har bestå i? Om du går med en femhundring till riksbanken, vad ska dom ge dig? Femhundringen representerar ju värde, inte skuld. Jag kan ha en femhundring utan att någon annan är satt i skuld för det. I övrigt håller jag med dig 🙂
@viktualiebrodern
"I praktiken" avser det som folk tycker är mest praktiskt. Att hävda att vi är tvingade till något bara för att vi i allmänhet väljer att göra på ett visst sätt för att det är enklast så betyder inte att vi är tvingade.
Staten godtar nämligen andra betalningsmedel och är faktiskt tvugna att göra så (finns rättsfall på det ja) sålänge inte annat är avtalat eller specifikt lagstiftat om. Den enda lagstiftningen som rör detta är skatteförfarandelagen och det är alltså bara skatten som inte kan betalas kontant – alla andra betalningar är staten skyldig att ta emot kontant.
Och allts nej, man behöver inte ha någon inlåning på en bank – du kan ju alltid ta och gå ner på en valfri bank och sätta in pengar på skattekontot. Går du dessutom ner på SEB så kommer pengarna rakt in på skattekontot. Gäller iofs bara sålänge det finns banker som tar emot kontantinsättning.
Skattekontot är på SEB och SEB har inga svenska kronor på sina konton. Så det går inte att betala skatten med svenska kronor.
@Lincoln
Jo, du betalar skatt genom att se till att det kommer in medel på skattekontot. Såvida SEB har kontanthantering så kan du gå in på SEB och betala skatten kontant.
Sen om du vill haverera om att det inte är svenska kronor på skattekontot får du göra det, men har du något annan poäng än att märka ord?
Är det inte fantastiskt att man på vad som enligt bloggägaren själv sägs vara Sveriges största finansblogg får motsägelsefulla uppgifter?
"Missförståndet handlar nog om att inse att bankens utlåning (tillgång) också blir inlåning (skuld) i en annan eller samma bank när lånepengarna snurrat ett varv i ekonomin. Därav möjligheten för bankerna att kollektivt öka penningmängden. Inget konstigt alls utan FRB är det vi lever med."
FRB är en saga och bevisat felaktig. Lincoln kan förklara det närmare. Dessutom lånar inte banker ut pengar och nu när kontanter längre knappt existerar och motarbetas frenetiskt så cirkulerar inga pengar i ekonomin utan bara skulder på pengar i en eller annan form.
"Jag tror det skulle vara lättare att förstå om man kunde se banken som en passage, en knutpunkt där pengar passerar. De passerar, men skapas inte. Däremot ökas penningmängden varje gång en bank lånar upp pengar av Riksbanken och sedan skickar vidare in i systemet, men det är fortfarande att se som en passage; beslutet att låna ut pengarna är det som ökar penningmängden, men pengarna lånas upp likväl."
Jag förstår att många vill att vi ska se banker på speciella sätt. Det passerar inga pengar genom banker, i RIX används digitala svenska kronor för att cleara bankernas skulder, men dessa centralbankspengar kan inte vi vanliga dödliga komma åt. Alltså, bankerna skickar inte vidare några pengar. Det som cirkulerar i ekonomin är bankernas skulder till kontoinnehavare på svenska kronor, inte svenska kronor i sig.
Vidare, det Edward nämner om att man kvittar överföringar i RIX vid dagens slut, det innebär att en djävla massa skulder fram och tillbaka tar ut varandra eller iallafall kommer nära, så att bankerna kan kvitta varandra för att ta över varandras skulder till kontoinnehavare med en relativt liten mängd centralbankspengar. Ingen bank är ju så dum så att man utan ersättning i riktiga pengar tar över någon annans skuld. Det är ju trots allt bara bankens skuld till dig som finns representerat på ditt konto, så när du är jobbig nog att vilja föra över det du tror är pengar till någon kontoinnehavare på en annan bank så är ju inte den banken så dum att den går med på att bli skyldig det beloppet till någon av sina kontoinnehavare utan att få riktiga pengar för samma belopp först. Därför väntas det till dagens slut eftersom det då troligen hoppat skulder fram och tillbaka så att det jämnat ut sig. Om man är bank är det ett bra system, man behöver oftast inte betala sina skulder. Det här är vad som får det att se ut som att siffrorna på våra konton är pengar, men banker ser det inte så minsann.
Dessutom lånar bankerna inte ut några pengar, men jag vet inte om jag orkar med allt detta en omgång till.
Eftersom du skrivit ett så pass långt inlägg så förutsätter jag att du är debattsugen.
Menar du att det bara är sedlar och mynt (och centralbankspengar) som är "riktiga pengar", medan avistainlåning etc inte är det?
Om ja: Vad är den praktiska innebörden för en vanlig privatperson?
Jag tolkar ditt inlägg som att du endast tycker M0 är "pengar", allt annat är "skulder på pengar".
@Joakim
Se mitt svar till Björn nedan.
Det som finns på bankernas konton är bankernas skuld till kontoinnehavaren på svenska kronor som banken kan betala genom att kunden t.ex gör ett bankomatuttag. Bankerna har lyckats substituera bort användandet av svenska kronor genom att vi istället bollar runt bankernas skulder mellan våra konton, precis såsom nonsensikvadrat beskriver ovan.
Vilken skilnad det gör? Finns en mängd skillnader
1) Bankerna är inga företag då de skapar sina egna tillgångar från luften (se svar till Björn nedan)
2) Svenska kronor kan endast skapas av Riksbanken och folk tror i allmänhet att det är svenska kronor vi har som betalmedel, vilket mao är helt fel till över 97% såsom Kumhof och Werner påpekar ovan
3) De svenska kronorna som Riksbanken skapar är en tillgång för innehavaren men inte en skuld till någon (såsom nonsensikvadrat mycket riktigt beskriver ovan)
4) Bankernas kontopåhitt är alltid inte bara en skuld utan två skulder och kan inte existera om inte folk/företag/stat/kommuner är skuldsatta. De två skulderna skapas av att banken ”lånar ut” sin egen skuld till kontoinnehavaren till kontoinnehavaren så att både banken och kunden hamnar i skuld på samma svenska kronor som aldrig lånats ut.
Av 4) följer att samhället är skuldsatta till banken och att mängden skuldslavar är maximerat med dagens system. Av 3) följer att detta skulle inte behöva vara fallet om vi alla tilläts använda svenska kronor genom att Riksbankskontona öppnas så att alla kan använda dessa vid betalningar (dvs att bankernas monopol på Riksbankskonton avskaffas).
Jag ska ge Cornu en eloge för att han faktiskt har förordat att Riksbankskontona ska öppnas och att storbankernas monopol på dessa avskaffas. En utsträckt hand som Cornu säkert kommar spotta i.
@Lincoln
1) Rent nonsens – banker är företag precis som alla andra företag. Vem som helst (inklusive vilket företag som helst) kan ingå avtal som innebär skuldförbindelser – detta ger motparten en fordring som är en tillgång (till skillnad från penningsystemshaveristers språkbruk är inte en skuld en tillgång). Så vem som helst kan ifall man har en motpart skapa tillgångar ur "tomma intet".
2) Påståendet handlar om att du blandar bort begreppen. Det som riksbanken har monopol på är att trycka sedlar och mynt – det 99.99% av befolkningen kallar pengar är dock helt dispositivt vem som tillåts skapar.
3) Sanning med modifikation. I riksbankens bokföring dyker de upp som en skuld, men man kan ju iofs kalla den för bokföringsteknisk artefakt. Ser man till hur denna "skuld" håller sig juridiskt så är det ju faktiskt så att riksbanken är skyldiga att lösa in sedlar och mynt och har därmed ett åtagande som faktiskt är en skuld. Sen att du som vill få dina sedlar och mynt inlösta har rätt att kräva betalning i just sedlar och mynt saknar betydelse (inlösen kan t.ex. krävas ifall en sedel blivit för sliten).
4) Man kan inte låna ut skulder – skuld är en förbindelse att betala fordrinsägaren pengar. Man kan inte låna ut skyldigheten till någon annan eftersom fordringsägaren har rätt att få betalt av gäldenären och ingen annan. Det blir lättare att ta dig på allvar ifall du slutar blanda ihop tillgångar och skulder (eller fordringar och skulder) – är du lika slarvig när du talar om inkomster och utgifter, vinst och förlust?
1) Vilket fullständigt svammel. Är det ett avtal mellan två parter är det mellan två parter och inget som alla är tvungna att använda såsom surrogat till svenska kronor. Avtalet har bara giltighet mellan parterna och duger INTE som almänt betalmedel -detta är ett av de mest förekommande och korkade motargumneten som svammelpräster som är anställd av banker använder.
2 Riksbanken skapar de svenska kronorna i två former (även kallat centralbankspengar) – dels
1) Fysiska
2) digitala på storbankernas konton på Riksbanken
Du kanske skulle ta och ha lite mer på fötterna innan du svamlar iväg för långt?
3) Vad ska du kräva av Riksbanken för din 1000-lapp om du går till Riksbanken och hävdar att de är skyldiga dig något? Vad ska du "lösa" in 1000-lappen mot? En cykel? Om Riksbanken är snäll och tycker du är en nyttig idiot kan du i bästa fall få byta ut den gamla 1000-lapppen mot en ny 1000-lapp. Riksbanken är inte skyldig dig ett skit!
Är verkligen Cornus läsare så korkade som de verkar i den här tråden? Men det kanske är bra så att Cornu inte käner sig ensam 🙂
@Lincoln
1) Var ett svar på påståendet att banker inte är företag (för att de skapar tillgångar "ur tomma intet"). Vari ligger svamlet? Att banker är företag? Att banker exkluderas i delmängden personer som utgör företag för att de gör något som kan göras av hela mängden?
2) Det 99.99% av befolkningen kallar pengar är inte samma sak som du kallar "svenska kronor" – att då påstå att folk har fel för sig för att det anser något om pengar som inte stämmer överens med vad du kallar "svenska kronor" är ju bara att blanda bort begreppen. För övrigt det du kallar "digitala rikbankspengar" har inget särskilt lagstöd.
3) Riksbanken kan lösa in den mot vadhelst du väljer att acceptera, men om enighet inte råder så är det kontanter som gäller. Och ja riksbanken har skyldighet att lösa in åtminstonde slitna sedlar och mynt (RBFS 2009:1). Att påstå att riksbanken inte har denna skyldighet är alltså lögn (NB att för oslitna sedlar och mynt följer skyldigheten av andra regler allmänt).
Ett tips: sluta upp med att använda personangrepp när du diskuterar.
Lars borde hålla sig till bostadsbubbelcircusen och Sveriges havererade förvar för när det gäller banksystemet har han havererat. Kanske en veckas bloggpaus för att läsa in sig vore bra.
Svenska banksystemet har just nu tillgångar på 11.6 biljoner var av 8.2 biljoner är utlåning. Detta finansieras till 5.3 biljoner med in/upplåning, resten är värdepapper (främst bostadsobligationer), samt eget kapital på 681 miljarder. Det totala antalet kronor utgivna av Riksbanken i systemet är 133 miljarder. Resten är "på krita", och insättningarna är försäkrade med insättningsgarantin.
Finansieringen av utlåningen är mycket enkel. När du lånar av banken får du en skuld till banken. Samtidigt får banken är skuld till dig genom att du får pengar på ett konto. Inga svenska kronor är inblandade, utan det beloppen garanteras med insättningsgarantin, bankens eget kapital, låntagarens säkerheter och kassaflöde.
Detta är inget moraliskt problem – det står fritt upp till vem som helst att ge kredit till vem som helst.
Det är inget problem med att låna ut något till någon förutsatt att du äger det du lånar ut. Vem står som ägare till det banken lånar ut?
@Björn
Men det intressanta är hur bankerna skapar dessa "tillgångar" och skulder. Precis som Kumhof och ekonomiprofessor Rickard Werner ovan beskriveri videorna hittar bankerna på tillgångssidan och skuldsidan på en gång från luften när de hittar på kontopåhitt (och precis som Kumhof säger går detta att läsa på en mängd). Så banken hittar t.ex på 1 miljon ickeexisterande svenska kronor som de ”lånar ut” till kundens konto. Men kundens konto är ju bankens skuld till kunden så banken ”lånar” tillbaka samma ickeexisterande svenska kronor så att både banken och kunden blirr satta i skuld av samma svenska kronor som varken banken eller kunden eller någon annan ”lånat”.
Systemet är sedan byggt så att vi använder bankernas skulder på svenska kronor till kontoinnehavarna (kontokluddet) vid ”betalningar" mellan konton istället för att använda svenska kronor genom att storbankerna har monopol på de digitala svenska kronorna på Riksbankskontona som är knutna till ”betelasystemet”. Mao bollar vid runt bankernas skulder när vi ”betalar” varandra. Nonsensikvadrat beskriver detta bra ovan.
Så summa sumarum lånar banken inget ut mer än möjligen sin egen skuld (för det är allt som finns på ett bankkonto – bankens skuld till kontoinnehavaren som banken kan betala genom att kontoinnehavaren gör ett bankomatuttag). Finns inget lån finns helller ingen kredit – vilket mao är ett till ord som bankerna missbrukar.
@Kjell
Banken lånar inte ut någonting!
Du och jag kan göra samma sak: jag får en fordran på en miljon av dig om du får en fordran på en miljon av mig. Eftersom jag inte litar på dig så vill jag ha ditt hus i pant. Varken du eller jag behöver ha en miljon pengar. Trots detta kan vi skapa tillgångar (och skulder) på två miljoner utan att Riksbanken är inblandad och kan teoretiskt sett spendera dessa.
Skillnaden ligger i att jag inte ger någon insättningsgaranti eller har ett varumärke som heter något med "bank".
Så länge vi betalar räntor till varandra, det vill säga ingen testar likviditeten, fungerar det.
@Björn
Om ni nu kan använda fordringarna till något så är det ju ganska uppenbart att dessa är "någonting". Eftersom det rör sig om så mycket pengar så antar jag att ni har skriftligt på det dvs faktiskt har en varsin skuldsedel – man måste vara ganska kreativ i sitt språkbruk ifall man inte kallar en skuldsedel för "någonting".
Och det är inte bara ett hypotetiskt resonemang. Privata skuldsedlar har faktiskt i verkligheten använts för att betala med – även där gäldenären är tredje part.
Vilket fullständigt svammel. Är det ett avtal mellan två parter är det mellan två parter och inget som alla är tvungna att använda såsom surrogat till svenska kronor. Avtalet har bara giltighet mellan parterna och duger INTE som almänt betalmedel -detta är ett av de mest förekommande och korkade motargumneten som svammelpräster som är anställd av banker använder.
@Lincoln
Jag har i ganska länge kunnat använda mina fordringar på bank som betalningsmedel i verkligheten. Avtalet jag har med banken måhända bara ha giltighet med banken, men i praktiken accepterar alla dessa fordringar som betalningsmedel.
Jag repeterar: banktillgodohavanden duger som allmänt betalningsmedel, jag har testat själv många gånger och det är nu ganska länge sedan som det inte fungerat.
Men frågan var egentligen om banktillgodohavande är någonting. Att man kan handla för det tyder iaf på att det är någonting.
Enligt Wilderäng är Jerome Daly penningsystemhaverist som fick rätt i domstol mot självaste Federal Reserve. Enligt Wilderäng är domaren och juryn i det fallet även de penningsystemhaverister. Enligt Wilderäng är självaste managern på banken Mr Morgan en penningsystemhaverist när även han förklarar det förbjudna och otänkbara, att banker skapar pengar ur tomma intet i själva bokföringsögonblicket, och att det var praxis i hans bank, liksom i bankverksamhet överhuvudtaget. Lägg till IMF:s Michael Kumhof och ekonomiprofessor Richard Werner mfl som enligt Wilderäng också de är penningsystemhaverister så tornar bilden upp att Wilderäng vet bäst och alla andra, såväl experter och vi andra som ifrågasätter bankernas förehavanden är svagbegåvade haverister som viftar med armarna. Hej å hå.
https://sv.wikipedia.org/wiki/First_National_Bank_of_Montgomery_mot_Jerome_Daly
Men var inte den domen senare ogiltigförklarad?
Det förefaller fullständigt orimligt att hävda att banken inte fullgjort sin del av avtalet när man väl lyckats använda den tillgång man lånat för att köpa saker med. Sen att man inte vill kalla den för pengar spelar mindre roll. Skadan man kan anses ha lidit för att den tillgång man fick låna inte var den som man skulle få låna enligt avtalet bör ju endast vara skillnaden i den nytta man skulle kunnat ha för the real thing. Dvs skall man jämföra med vad han hade haft för köpkraft ifall han fått låna sedlar och mynt – jag är inte så övertygad om att han skulle fått någon större köpkraft med dessa och därmed har han ju inte lidit någon skada av att han fick låna en annan tillgång (som gav samma köpkraft).
@ Anonym.
Domen fann laga kraft. Daly slapp betala banken de 14000 dollar som banken krävde för att domaren ansåg det vara ren lurendrejeri att låna ut en sak skapat ur tomma luften och kräva den tillbaka. Rent juridiskt kan detta säkert klassas som falskmynteri. Det intressanta är att banken hade kallat in flera skickliga advokater och såg ut att vinna målet då domaren lät kalla in bankdirektören som vittne och som tydligen inte var så bra på att ljuga. Han sade som det var hur banken skapade " pengar" och tillade att så gör alla banker.
Är det verkligen detta rättsfall som du vill ta upp som _försvar_ för er sak?
Lite sökningar visar att Jerome Daly inte bara förlorade domen, utan också förlorade sin advokatlicens! Han förefaller också ha varit en klassisk rättshaverist, som verkar hävdat att han skulle slippa betala federal inkomstskatt eftersom han saknat inkomster i guld och silver!
Om jag hade argumenterat för ett alternativt penningsystem, så hade jag sett fallet "First National Bank of Montgomery v. Jerome Daly" som ett pinsamt och tokigt sidospår drivet av en förvirrad rättshaverist, något som är värt att hyscha ner. Men ni tar fram det som om det vore en triumferande seger!
http://mn.gov/lawlib/creditriver.html
"… respondent's persistent and continuing attacks on our national monetary system can hardly be regarded as zealous advocacy or a good-faith effort to test the validity of repeated decisions of courts of record. For, as found by the referee, up to the time of his findings and recommendations respondent had avoided payment of any Federal income tax for 1965 and subsequent years on the asserted ground that he has not received gold and silver coin and, therefore, had no earnings that were taxable. Also, he has taken personal advantage of the system he attacks by borrowing money from a bank to purchase lakeside property, only to subsequently defeat the bank's repossession after mortgage foreclosure by taking the position that the bank's extension of credit was unlawful, obligating him neither to pay the debt nor to surrender possession following expiration of the time to redeem. As detailed in the referee's finding, we regard the tactics employed by respondent in the unlawful detainer proceedings before the justice of the peace as not only unprofessional but reprehensible.
The misconduct found by the referee, and demonstrated by respondent's oral declarations before this court in violation of the Canons of Professional Ethics, reflects professional irresponsibility to such a degree as to render respondent totally unfit to continue to discharge the duties of an attorney."
@Kjell
Om man tittar på engelska sidan så står det:
"The immediate effect of the decision was that Daly did not have to repay the mortgage or relinquish the property. However, the bank appealed the next day, and the decision was ultimately nullified on the grounds that a Justice of the Peace did not have the power to make such a ruling.[3]"
Nu kan man ju iofs fråga sig hur säker källa wikipedia är, men vissa här har ju iaf betraktat det som slutlig sanning ifall någon skriver något på wikipedia…
Hade det varit så att man skulle betrakta det som falskmynteri (och Daly var medveten om det med tanke på att han hävdat det i domstol) så borde ju Daly även om han inte var medveten om det när han prånglade ut de "falska mynten" ändå rimligen vara skyldig att återgälda allt han köpt för sina "falska pengar" – då han iaf i efterhand erkänt att det var "falska pengar" han handlade för.
@ Peter Madison.
Som en intressant följd av detta domslut blev att domaren avled ett par månader senare av matförgiftning.
Hans avsikt var att undersöka vidare bankernas trolleritrick. Andra har försökt driva liknande fall men som en domare uttryckte det " tar vi upp dessa fall så undergräver vi hela existensen för vårt finansiella system".
Läs vad Per Lundgren har kommit fram till genom närmare 50 års studier av det globala finanssystemet.
Oerhört intressant och verkligt skrämmande. http://www.nyaekonomiska systemet.se
Gratis nedladdning av boken i tre delar.
Angående historien om Jerome Daly så har jag hämtat mina uppgifter från Ellen Hodgon Browns bok "Bankerna & Skuldnätet" sidan 26. En i och för sig mycket välskriven bok om det finansiella röverisystemet.
Ellen skriver : First National Bank of Montgomery vs. Daly var ett rättsdrama värdigt ett filmmanus. Svaranden Jerome Daly motsatte sig bankens utmätning av hans bostad med hänsyn till ett intäckningslån på 14000 dollar, på grundval av att det inte fanns något vederlag för lånet. " Vederlag (" det som utväxlas") är en grundläggande beståndsdel i ett avtal. Daly, en advokat som representerade sig själv, hävdade att banken inte hade skaffat fram riktiga pengar för hans lån.
Förhandlingarna i rättssalen registrerades av bisittaren Bill Drexler, vars huvudsakliga uppgift, berättade han, var att hålla ordning i en mycket laddad rättssal där advokaterna hotade med handgemäng. Drexler hade inte satt mycket tilltro till teorin från försvaret tills mr Morgan, bankens president, avlade vittnesmål. Till allas förvåning, så erkände Morgan att banken rutinmässigt skapade pengarna de lånade ut " ur tomma intet", och att detta var ett normalt förfarande inom bankväsendet. " Det låter som bedrägeri för mig" mässade domare Martin Mahoney som ledde förhandlingarna bland nickande jurymedlemmarna. I sin domstolsmemorandum slog domare Mahoney fast :
" Kärande erkände att den, i samverkan med Federal Reserve Bank of monneapolis verkligen skapade hela
penningbeloppet och krediten på 14000 dollar i sin egen bokföring genom en bokföringspost. Att detta var vederlaget som användes för att stödja skuldebrevet daterat den 8 maj 1964 och intäckningslånet från samma datum. Pengarna och krediten kom till först när de skapade dem. Mr Morgan erkände att ingen lag eller förordning i USA existerade som gav honom rätt att göra detta. Ett lagligt vederlag måste finnas och läggas fram för att stödja skuldebrevet"
Domstolen avvisade bankens yrkande på utmätning och svarande fick behålla sitt hus. För Daly var konsekvenserna enorma. Om bankirerna verkligen beviljade kredit utan vederlag- utan att backa upp sina lån med pengar de verkligen hade i sina kassavalv och var berättigade att låna ut – kunde ett beslut som förklarade deras lån ogiltiga omkullkasta maktbasen i världen. Han skrev i en lokal nyhetsartikel:
" Det här beslutet, vilket är juridiskt giltigt, har den effekten att det förklarar alla privata inteckningslån på fast egendom, och alla amerikanska statsobligationer och delstatsobligationer som hålls av Federal Reserve, nationella banker och delstatsbanker, vara utan laga kraft. Detta innebär en frigörelse för denna nation från skulder på personlig, nationell och delstatlig nivå som man enligt uppgift är skyldiga detta banksystemet. Varje amerikan är skyldig sig själv att studera detta beslut mycket noggrant för på det hänger frågan om frihet eller slaveri."
Det säger sig självt, att beslutet misslyckades med att förändra rådande praxis, även om det aldrig upphävdes.
Jag har läst den boken också, intressant till vissa delar men den flippar tyvärr ut ibland och går in i konspirationsträsket.
Nej, beslutet upphävdes och Jerome Daly förlorade sin avdokatlicens. Det glömmer boken att berätta. En snabb sammanfattning blir: "Skattesmitare försöker stämma banken. Vinner först målet, förlorar efter överklagan."
@Joakim
Du måste vara mer än lovligt naiv. Vad tror du händer med en enskild människa som vågar utmana bankväldet? Såklart att han blir skandaliserad och baktalad.
Det verkar som du sitter fast i konspirationsträsket fast från andra sidan.
@Kjell,
OK. Du menar att domaren giftmördades av bankmaffian och att Jerome Daly inte hade några penningpolitiska baktankar bakom sin stämning.
Ibland är saker så enkla som de verkar. En skattesmitare och rättshaverist försöker pusha sin agenda, lyckas delvis övertyga en småstadsjury och -domare, innan resten av rättsväsendet sätter stopp för tramset.
Varför tror du att din bok inte berättade om det rättsliga efterspelet, förresten?
Joakim är fast i "shit happens" och en religiös tro på mystiska "marknadskrafter" som styrs av "osynliga händer" (om inte media säger åt honom att tro på annat sätt – då gör Joakim det så snällt – även om det är totala lögner)
@Kjell Wikström
Var och en som tänker till lite inser ju att banken faktiskt levererat enligt avtal i och med att gäldenären har lyckats köpa saker för pengarna. Att han dessutom ånjutit minst samma betalningskraft som förväntat enligt avtalet innebär att banken har levererat fullt ut. Att då komma och göra gällande att gäldenären inte skall fullfölja sin del av avtalet är ju bara haverism och oansvarigt – skäl nog för att bli utesluten ur advokatsamfundet. Att en domstol kommer till annan slutsats än att gäldenären skall fullfölja sin del av avtalet när långivaren har fullföljt sitt fullt ut är anmärkningsvärt – lyckligtvis så rättade högre instans till misstaget som gjorts i första instans.