SBAB har tillsammans med DI tittat på vad ett amorteringskrav skulle innebära för svensk ekonomi, som ett led i den statliga bankens lobbyarbete mot amorteringskrav. Slutsatsen är vad jag länge har påtalat, nämligen att hela det svenska miraklet och Pippi Långstrumpekonomin beror på hushållens skuldbubbla/bostadsbubbla, drivet av amorteringsfria lån. Med amorteringskrav kraschar svensk ekonomi. Skulderna går alltså inte att betala tillbaka enligt SBAB, där Tor Borg mfl lugnt kan fortsätta plocka ut sina bonusar när BLT tvingas fortsätta betala räntor tills de dör.
Artikeln har rubriken Ingves amorteringskrav skulle sänka Sverige (servicelänk till läsarna).
0.7 procentenheter av BNP-tillväxten skulle försvinna om året om de svenska hushållen som idag inte amorterar skulle tvingas amortera. 18 000 personer skulle bli av med jobben.
Reviderar vi svensk BNP från 2007 och framåt så blir det ingen självgod pösmunk av Anders the Borg längre, utan en högst medioker finansminister utan någon Pippi Långstrumpekonomi. Se nedan:
2007: 2.6%
2008: -1.3%
2009: -5.7%
2010: +5.9%
2011: +3.0%
2012: +0.5% (prognos)
2013: +0.1% (prognos)
Sedan 2007 skulle svensk BNP bara stigit 4.36% (1.026*0.983*0.943*1.059*1.03*1.005*1.001), eller 0.53% om året, om vi hade haft amorteringskrav. Utan amorteringskrav ligger tillväxten på över 9% under perioden. Det handlar om en halverad ekonomisk tillväxt för svensk del.
Det är bra att SBAB nu medger att den svenska skuldbubblan ligger bakom “det svenska ekonomiska miraklet” och att skulderna nu är så stora att de inte går att hantera längre.
Men hanteras måste de. SBAB och Tor Borg vill förstås helst se att skulderna stiger så att till slut allt går åt till att betala räntor och Tor Borgs bonus.
Verkligheten är att skulderna behöver halveras i förhållande till BNP. Antingen tar vi tag i det nu (dvs tidigast 2014 pga segheten i det politiska systemet), eller så blir situationen ännu värre. För de svenska hushållens skulder i förhållande till BNP fortsätter att stiga.
Sedan kan jag hålla med om att det är dålig timing att införa kravet nu under lågkonjunkturens 2013, men drar man igång den politiska processen nu så inför man det till årsskiftet 2013 – 2014.
Förr eller senare kraschar bostadsbubblan och då kommer många få amorteringskrav på sig när de hamnar under vattnet lånemässigt. Men SBAB:s beställningsjobb hos DI visar hur desperata bankerna är.
43 kommentarer
Låter vettigt. Gäller bara att kunna hantera minskningen av privata krediter utan att allt rasar samman, det blir utmaningen.
I övrigt borde man lära sig i skolan att lån bör knytas till investeringar som ger avkastning. Samtidigt som det finns alldeles för mycket improduktiva bostadskrediter, saknas det säkert medel inom sektorer som skulle kunna bli lönsamma, detta p g a skev riskhantering.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bostadslån borde straffas med en högre riskviktning. Detta eftersom växande bostadslån leder till en systemrisk då de i stort bara driver upp priser och inte gör samhället mer produktivt.
Om en person köpt en bostad för ett pris på 2 000 000 kr och själv gått in med 15% så innebär det att personen har en skuld på 1 700 00 kr. Har personen då tänkt till så har han en buffert på säg 200 000 kr från en tidigare försäljning. Personen kanske känner sig förmögen och väljer att konsumera en del av hans pengar vilket är toppen. Det han kanske inte vill tänka på är att dessa 200 000 kr ägs av banken och ligger på bankens tillgångssida. Mao kan jag påstå att all konsumtion som sker av folk med bostadslån är för skuldpengar
Nej.
De ägs av personen ifråga, där de finns enbart på tillgångssidan.
Hos banken finns de på tillgångs- och skuldsidan, de finns inte i bankens egna kapital.
Det är fascinerande hur många av kommentarerna handlar om vad som är pengar, fordringar, skulder och vem som äger vad. Nästan så det sänker bloggen.
Jag rekommenderar alla som är intresserade i ämnet att under en tid vara kassörer i någon mindre men aktiv ideell förening. Då erhålls snabbt en grundkunskap om tillgångar, balanser, fordringar, bokföring och annat spännande i redovisningsvärlden.
Detta gärna innan ni förändrar världen med nya banksystem.
@nonsens2; Du har nog fel här. I våra privata diskussioner har det visat sig att du helt saknar insikt i mikroekonomi eller för den delen privatekonomi och företagens villkor. Makroekonomi är som du vet en produkt av mikro. Inte tvärt om även om sådant tänkande florerar, inte minst bland nyklassisister.
Håller helt med kgb35. Är man inte ekonom eller har lite högre tekniskt utbildning är man oftast helt borta i balansräkningstänk och flöden.
Märkligt. Jag minns att du hade diverse teorier kring pengar och skuld, men gjorde inte skillnad på de två. Du kanske inte har gått igenom den hårda skola som kgb35 förespråkar som kassör i en någon mindre ideell förening, eller misslyckades du bara med att förstå den grundläggande skillnaden?
(Hur många "små" fel hittade du i ditt resonemang när vi diskuterade saken?)
"Är man inte ekonom eller har lite högre tekniskt utbildning är man oftast helt borta i balansräkningstänk och flöden."
Vill du diskutera teknik istället?
För övrigt, den andra debatten vi hade kring vad som egentligen borde vara värdefullt förstår nog alla med en mer human attityd till liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska dra till med där, kanske är det något alla som jobbat en stund på någon mindre men aktiv ideell verksamhet som arbetar för människor och människovärde kan förstå.
@nonsens2; Försök…alltså dra till med något :). När jag påstår att du inte ens kunde förstå att t.ex ett företag äger ett kapital i sin verksamhet så gick jag mot utgången…… Jag påpekade din oförmåga att skilja på äpplen och päron. Och gör inte mitt inlägg nu till personangrepp. Det lönar sig aldrig!
Ska vi leta reda på inläggget? Du visste inte ens skillnaden på centralbankspengar och vad som finns på "kundernas" bankkonton. Som sagt, äpplen och päron, pengar och skuld på pengar.
Jag kan också hitta på diverse teorier och sen skylla på att jag "uttryckt mig lite slarvigt" när det påpekas att det finns absolut grundläggande fel i resonemangen.
En fråga.
Hur ser scenariot ut när värdet på bostäderna sjunker under belåningen?
Säg att medelsvensson har köpt en villa för 4 miljoner kr och är fullt belånad ända upp till taket (4 milj. Kanske svårt men en del har nog lyckats med det).
Om bostadmarknaden går ner med 20% saknas det plötsligt 800.000 kr.
Hur kommer banken att agera?
En del jag pratar med framhärdar att banken är mer intresserade av att räntepengarna på bostadslånen fortsätter att strömma in utan problem, än att "vanligt folk" börjar få problem med betalningen.
Själv tror jag att bankerna inte har någon som helst lust att vänta för länge och riskera att sitta med "svartepetter" när det till sist är för sent.
Jag undrar när vi ser det första, från bankerna, framtvingade blancolånet pga sjunkande bostadpriser.
Vad tror ni?
Under krisen 2009 då priserna gick ner så hörde banken inte av sig i alla fall..
De var glada så länge man betalade sin ränta.
Får vi en bankkris a la -92 blir det inte kul för låntagarna.
Det finns två aspekter dels vad gäller bankens resultat och dels vad gäller bankens agerande gentemot kund.
När det gäller bankens resultat så är det den bedömda osäkerheten i fordringen som blir avgörande – sålänge betalningar flyter in enligt plan så har banken ingen anledning till att bedöma fordringen som osäker. Fordringen ligger då kvar som en tillgång och banken gör därmed ingen kreditförlust. Banken kommer rimligen inte gräva djupare i kundernas ekonomi än så för att se om det föreligger risk att fordringen inte kommer betalas helt.
När det gäller bankens agerande gentemot kund så har banken inte rätt att agera på vilket sätt som helst. Om betalningarna flyter in enligt plan och inga andra händelser inträffar (som att huset brinner ner, kronofogden mäter ut det eller dyligt) så är det gällande avtal som gäller. Avtal om amorteringsfrihet gäller bara en viss tid liksom avtal om ränterabatt, dessa kommer inte förnyas om banken behöver kräva amortering – då kommer banken kräva amortering. Dessutom när lånets löper ut (efter 30-50år) så har banken rätt att få betalt – då kan banken bevilja nytt lån med belåningsgrad banken känner sig bekväm med.
Är banken på obestånd gäller inte ovanstående.
Det var inte kul för vissa av Nordbankens kunder runt -92.
Välj bank med omsorg.
Runt '92 fanns inte konsumentkreditlagen – dvs det är nya spelregler idag.
Betalning av skulden i förtid
33 § Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om det har gjorts förbehåll om detta i avtalet och
4. säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats
Den punkten avser förhållanden som att huset brinner upp eller fastigheten utmäts. Att det är lite surt på fastighetsmarknaden skall inte vara tillräckligt för att anse att säkerheten avsevärt försämrats.
Om jag har fel i det påståendet skulle någon kanske kunna hänvisa till ett fall där man kunnat kräva detta pga sur marknad – trots att jag frågat efter det har inget sådant exempel givits.
@Anonym. "lite surt på fastighetsmarknaden"
Tänk om det är mkt surt på fastighetsmarknaden?
Tob ställde ett scenario där säkerheten sjunker med 800 tkr och enligt dig är det ingen fara så länge man betalar.
Tror det är naivt i överkant att tro alltför väl om bankerna, speciellt som vissa banker med stor sannolikhet är på obestånd i ett sådant scenario.
@gefle
Vad förväntar du dig att banken skall göra? Anlita don Corleone för att driva in skulderna? Isf hoppas jag att banken inte vill åt mina pengar.
Om banken däremot tänker använda lagliga medel (man är nog inte naiv om man tror det). En bank på obestånd innebär bara en risk att fordringen överlåts, en överlåten fordran gäller alltjämt med samma vilkor gentemot gäldenären. Det blir alltså bara att betala till någon annan.
Sen behöver man inte tro speciellt mycket väl om bankerna, det är frågan om vad de har rätt att göra – dvs vad de kan göra ifall de vill hålla sig inom lagens gränser.
@Anonym
Höll sig bankerna inom lagen i 90-talets fastighetskrasch?
Höll sig bankerna inom lagen i fallet Mats O Sundqvist?
Var Mats någonsin på obestånd på så vis att han inte kunde betala?
Har du någon referens till fallet "Mats O Sundqvist"? Som jag skrev dock var lagarna annorlunda i början av 90-t, så det som kunde göras då och hålla sig inom lagen är inte samma som kan göras idag och hålla sig inom lagen.
http://op.se/lanet/ostersund/1.5104885–det-var-ingen-kris-i-mina-bolag-
Som sagt verkar det inte finnas så mycket fakta kring detta fallet. Det enda jag kan se är att Mats O Sundqvist avtalade med Fordringsägaren om att skriva av skulderna mot övertagande av endel av Sundqvists tillgångar, detaljerna i avtalet är tydligen under NDA.
Sen kan man fråga sig om detta faller under begreppet konsumentlån.
För övrigt om man oroar sig för att banken inte skall hålla sig till lagen (och komma undan med det) så får man nog vara mer försiktig än så för att undvika att råka illa ut.
"Sedan kan jag hålla med om att det är dålig timing att införa kravet nu under lågkonjunkturens 2013, men drar man igång den politiska processen nu så inför man det till årsskiftet 2013 – 2014."
Med andra ord tror du vi har högkonjunktur redan om 12 månader. Kul att du slår Anders Borg med hästlängder när det gäller att se en ljus framtid för Svensk ekonomi!
När skall vi amortera då Cornu? När räntorna är 5%? Vad händer då? Är inte detta att sparka burken framför sig?
Om räntan är 5% har du rimligtvis en inflation på i alla fall 3%. Dessa 3% blir då amorteringen. Sen är det bara att hoppas att man klarar kassaflödet som detta innebär.
nejnej…det här fortfarande den "nya ekonomin" där allt skimrar såsom i himmelen. Vi bli blir alla räddade av allt högre priser 🙂
Även banker består av människor som kortsiktigt upplever sig som rationella ekonomiskt välfungerande.
Det var en vettig kommentar från en Di.se-läsare att man får se till alternativkostnaden som amorteringsfriheten för med sig i form av högre reporänta. Resonemanget var alltså att Ingves med reporäntan som enda vapen mot överskuldsättning håller densamma något högre än vad som skulle varit fallet om vi haft 30 eller 40 års amorteringskrav, eftersom vi då haft lägre skuldsättning och lägre bostadspriser ( vilket nu alla erkänner t o m Borg, från att tidigare ha bedyrat "fundamenta" ).
Denna ränteskillnad kan sägas verka hämmande på såväl sysselsättning som BNP och är alltså det pris hela Sverige betalar för de skuldsattas amorteringsfrihet.
Låter vettigt
Det kommer absolut inte hända något radikalt på amorteringsfronten innan valet 2014. De flesta politiker är medvetna om problemet men de kommer göra allt för att sparka "problemet" längre ner på gatan. Frågan i sig är en stensäker förlorare inför valet så…bara glöm det.
Det innebär dock inte att inte är nödvändigt/klokt att hugga tag i problemet omgående…
Etablerade ekonomer lider av BNP-fetischism. Den där bokföringssiffran ska maximeras varje kvartal till vilket pris som helst. Huruvida det är kopplat till verkligt välstånd, det bryr man sig inte alls om.
Återigen håller jag med dig.
För att amorteringskrav ska fungera utan att totalt sänka ekonomin så måste finanspolitiken kompensera den förlorade efterfrågan lämpligen genom investeringar i exempelvis energieffektivisering och ett återupprättat totalförsvar.
Mmm…men finanspolitken under borgarna har bara handlat om skatter & skatter(M). I viss mån är det förståerligt eftersom borgarna för första gången kunnat regera över fler mandatperioder och äntligen fått känna på hur makten kan korrumpera under en högkonjuktur. Så visst var det dem förtjänt att få möjlighet att sänka skatter. Synd bara att de skiter i att tänka balans och risk och rättvisa. Brassa på bara för att göra allt de lovat!
ok jag glömde de enorma vindkraftssubsidierna och lyxmiljöbilen. De var även nära att sälja ut vattenkraften(Stureplanscentern).
Vad är det som säger att de redovisade BNP siffrorna är korrekta? Jämför med KPI, konsumentprisindex, som alltid ligger långt under "verklig" inflation.
Ja precis vad som är fallet i USA där t.ex BNP-deflatorn oftast ligger ännu lägre än cpi. USA skall nu börja mäta inflation med kedje-index som tekniskt sett gör inflationen 0,6% lägre per år(0,6% av redovisad historisk inflation). I Sverige har vi förstås haft kedje-index mycket länge 🙂
Det var lätt att se i USA liksom Sverige. Lägg till vanlig kreditdriven tillväxt utanför bolånesektorn för att inte tala om överbelåningen vid köp av bostad(extra pengar för renovering etc), utnyttjande av överhypotek för konsumtionslån m.m. Under hela denna resa så har vi(några få) kritiserat denna utveckling(jag sedan 1995 och offentligt från 1998). Inte minst i polemik med de fega bankekonomerna. Utvecklingen visar svagheten i rådande system som makteliten skulle reformerat efter 90-tals-krisen. Reformerna kastades i byrålådan. Och jag har kritiserat främst Riksbanken för detta då de borde haft en ledande roll med tanke på att de trots allt förstår marknaden bäst sett ur deras objektiva roll i samhället.
Bra inlägg Cornu!
Jag gissar att Anders och Tor inte är släkt?
Glöm inte DIs journalister. De är stora spekulanter i bostadsbubblan. Så de är också emot amorteringskrav.