Det är vanligt förekommande bland inflationister att ignorera omsättningshastigheten på penningmängden (eng velocity of money eller money velocity), när dessa förutspår inflation på grund av ökad penningmängd. Men i själva verket har vi sett en krympande omsättningshastighet för just penningmängden och upplever därför inte någon traditionell hög inflation. Däremot får därmed sk gold bugs rätt och tillgångar som guld kan rusa utan att vi får KPI-inflation. Även tillgångar som guld och bostäder kan nämligen utgöra en s k likviditetsfälla (eng liquidity trap).
Den svenska penningmängden, definierad och mätt som M1 eller M3 har ökat stadigt det senaste decenniet, men omsättningstakten för penningmängden har kompenserat detta genom att falla. Penningmängden har alltså istället för att cirkulera i ekonomin hamnat i någon form av likviditetsfälla.
I princip så mäts aldrig omsättningstakten på penningmängden, då detta helt rimligt är väldigt svårt. Istället brukar “ekonomer” räkna ut den utifrån det allmänna prisläget, BNP och penningmängd enligt formeln V = T/M , där T är värdet på alla transaktioner per tidsenhet och M är penningmängden.
T kan räknas ut som real BNP (inflationsjusterad BNP) * kostnadsläget. Kort sagt kan man förenkla detta till nominell BNP, dvs BNP utan justering för inflation via BNP-deflatorn.
En kontroll av enheterna är på sin plats.
BNP har enheten SEK per år, SEK/år. Det är summan av värdet av all produktion av varor och tjänster i ett land under ett år.
Penningmängden har enheten SEK och är summan av olika tillgångar som definieras tillhörande penningmängden.
V = T/M innebär alltså att V får enheten (SEK/år)/SEK, dvs 1/år, eller storheten 1/t eller t^-1. Detta är alltså en frekvens. V innebär antalet gånger som penningmängden cirkulerar i ekonomin per tidsenhet.
Nu kan säkert någon nationalekonom vomera blod över att använda nominell BNP som T, men för att studera den relativa utvecklingen av penningmängdens omsättninghastighet så bör nominell BNP duga. Detta tar förstås inte hänsyn till vart pengarna tagit vägen.
Sagt och gjort. Från nominell BNP så redovisas omsättningshastigheten för M1 och M3, allt baserat på SCB:s data.
Som vi ser faller omsättningstakten för penningmängden. För M3 har den halverats sedan 90-talet.
Så vart har pengarna tagit vägen? Mycket av vår penningmängd skapas som bekant i banksystemet (även om man fortfarande måste ha en balans mellan inlåning och utlåning och skapandet av penningmängd (krediter) inte är gratis för bankerna, som måste betala ränta på resulterande inlåning, vilket Andreas Cervenka glömmer att påtala i sin senaste krönika, men påtalat i sin bok Vad är pengar?) och Andreas Cervenka påpekar:
“En förklaring är att allt mer av utlåningen har gått till spekulation i stigande priser på tillgångar, som hus och aktier”
I själva verket utgör aktier och bostäder en likviditetsfälla. Omsättningshastigheten för M3 föll hårt under IT-bubblan, där pengarna åkte in i papperstillgångar i form av aktier istället för att cirkulera i ekonomin och ge jobb eller välfärd. Under bostadsbubblans hysteriska fas 2004 – 2008, där vi fick se de största prisuppgångarna på bostäderna, så föll också omsättningstakten på penningmängden. Trots en exploderande penningmängd fick vi alltså ingen KPI-inflation att tala om. För pengarna används inte. De sitter i folks bostäder och ackumulerar underhålls- och renoveringsbehov.
Andra tillgångar som gått upp kraftigt trots minskad omsättningshastighet på penningmängden är exempelvis guld. Även guldet utgör alltså en likviditetsfälla.
Det blir alltså möjligt att även under det deflationstryck som likviditetsfällor utgör få se tillgångar som guld att stiga (kort sagt håller jag inte med Nicole Foss här). Traditionellt så finns det hypoteser/teorier om att för att få igång omsättningshastigheten på pengar så ska man höja skatterna. Om vi t ex återinför gamla fastighetsskatten så kommer ju en hel del av de värden som finns inlåsta i bostäder idag att börja cirkulera igen, när folk ska betala procent på bostadens värde i skatt till staten. Och (mp) har ju uttryckt att de tycker att folk ska ta lån på sina hus för att få råd att betala skatt. Ett utmärkt sätt att få upp farten på penningmängden och med det hoppas man även på ökad tillväxt och stigande BNP.
De senaste åren har den låga farten på penningmängden stabiliserats. Men så har också bostadsbubblan planat ut och visar inte hysteriska uppgångar längre.
Vad som däremot skulle signalera något väldigt allvarligt är om omsättningshastigheten åter börjar falla, men utan att några tillgångar stiger i värde. Då upplever vi en riktig likviditetsfälla. Indikationer på detta är fallande BNP och ökande penningmängd. Något som euro-zonen upplever just nu.
För tillfället ligger alltså Riksbanken rätt i sina försök av styrning av räntan. Svensk ekonomi är i någorlunda balans. Omsättningstakten på penningmängden har inte fortsatt falla. Skulle den börja öka med dagens volymer finns också stor risk för ett höginflationssamhälle. Vad man bör bevaka är om den börjar falla igen utan att tillgångar stiger i värde. Då är vi illa ute om man ser BNP och tillväxt som något positivt eller sitter med stora skulder och är rädd för deflation.
40 kommentarer
Ett förslag som, i teorin skulle öka omsättningshastigheten, och ändra de ekonomiska drivkrafterna mot långsigktighet och hållbarhet, är det som kallas "demurrage" dvs en nedskrvining, eller beskattning, av pengar över tid. Härigenom uppstår ett incitament att investera "pengar" i något annat än "pengar" som har ett bestående värde. Tex. plantera träd, isolera huset etc. Idag beskattas pengar uteslutande när de byter ägare. Om vi istället tog ut skatt över tid (alla betalar en "avgift" till staten för att äga pengar) så skulle vi alltså få ett incitament att byta dem mot ngt annat. Denna idé framfördes först av den tyske ekonomen Silvio Gesell runt förra sekelskiftet. Idén beskrevs bl.a. av Keynes som positiv, han ansåg att den förtjänade övervägande. Detta har provats med framgång genom historien (medeltidens "brakteaten"-pengar, forna Egypten) och i modern tid i staden Wörgl i Österrike, under 1930-talets depression. Detta gäller alltså en reform av skattesystemet, inte av penningsystemet i sig.
För sent, i och med att vi har en skuldmyntfot så betalar någon ränta (dvs en form av vad du efterfrågade) för alla pengar som åker runt i Sverige. En annan konsekvens av vårt penningsystem är att det är stor hög med lånepengar rusandes runt på desperat jakt efter avkastning i och med att folk investerar med hävstång.
Det reala problemet i Sverige är en ekonomi inriktad på kreditdriven spekulation istället för kapitaldriven mervärdesskapande produktion. Att vända skutan rätt utan myteri går inte för de som tjänar på dagens system har solid kontroll över roder och kurs.
Detta finns redan i princip. Vi har både inflation och ränta som gör det relativt oattraktivt att sitta på pengar en längre tid.
Straffa sparare, det låter ju lysande… Tycker du inte att de senaste årens nollränte-politk har straffat den traditionella spararen tillräckligt? Ruttnande pengar, något som för övrigt en av Sveriges kändaste "penninghaverister" förordar, är en enkelbiljett till ett slösaktigt samhälle där ekonomin drivs av spekulation.
PS Jag satte medvetet penninghaverist inom citationstecken för att på något sätt markera att benämningen inte är min utan det gängse namnet på den sortens människor här på bloggen. DS
Straffa sparande av "pengar" i sig självt, ja. Men inte straffa sparande i andra, reala värden som energisnålt boende, skog, aktier i produktiva företag. Eller varför inte i guld, som enligt gällande definition INTE är pengar. Det finns inte så värst mycket erfarenhet av andra system, men jag tror att "det slösaktiga samhället där ekonomin drivs av spekulation" gynnas av nuvarande system mer än något annat.
De effekter du beskriver uppnås av inflationen. Att staten föredrar inflation framför en direkt skatt beror på att det senare är betydligt svårare att genomdriva.
Men, det är inget problem att folk håller i pengar och omsätter dem långsammare. Det ger med möjlighet att välja ännu bättre handlingsalternativ, än i fall de levde hand ur mun hela tiden. Finns ingen anledning att avskräcka folk från att hålla likvida medel, och att anpassa omfattningen som de gör så, till de växlande omständigheterna och behoven ute i verkligheten.
Nu är det alltså pengar som avses och i det här sammanhanget kan man nöja sig med att bara betrakta kontanter och bankinlåning utan ränta – övriga pengar som inlånas betalar ju banken för att få låna pengarna och då får man förutsätta att dessa används på ett bättre sätt än vad inlånaren skulle gjort.
Att ha ett sparkapital är inte samma sak som att stoppa undan pengarna från cirkulation – tvärtom är det ofta att flytta likviderna till någon annan som har direkt användning för dem. Om man t.ex. investerar i något börshandlat så överlåter man ju genom detta pengarna till den som säljer sitt innehav och därigenom kommer pengarna till direkt användning eftersom säljaren säkerligen skall köpa något kul för pengarna.
Med en inflation på ett par procent och kanske dessutom möjlighet att få ränta på ytterligare ett par procent finns tillräckliga incitament till att antingen omsätta pengarna för egna inköp eller investera dem på något vis då alternativet är att pengarna minskar i värde med tiden och man dessutom avstår från avkastning man kan få.
Antagligen behövs inte ens inflation för att ge incitament för att pengarna skall cirkulera eftersom det antagligen ändå finns ränta att få för pengarna.
Krediter är pengar som lovats betalas i framtiden. Det ligger väldigt nära pengar som är kontanta, och kan också lätt bytas ut mot kontanta pengar med nån diskontering för tids- och riskpreferens. Ett annat tillgångsslag, som en aktie eller råvara, blandar däremot in väldigt bransch- och tillgångsspecifika faktorer, långt bortom vad pengar, kredit och den ränta som binder de båda tillsammans, gör.
Krediter är väldigt penninglika. Somliga råvaror också. Det handlar bara om att gradera varor efter hur specifika de är. De minst specifika varorna fungerar lätt som substitut med varandra för penningändamål. Man kan nämligen lita på att man hittar avsättning för dem.
Inflation är prisökningar. Och eftersom varje individ köper en unik varukorg, så är inflationen unik för varje individ. Det är väldigt osannolikt för någon individ att uppleva en inflation på "ett par procent". Inflationen ligger för de flesta normalt utanför intervallet -10% till +10% år från år. För man köper ju inte bara samma slags varor hela tiden, utan ett år en bil, ett annat år en resa till Japan o.s.v. och exponeras därför ständigt för prisändringar i helt olika slags varor och tjänster. Och individen har ju naturligtvis att ta hänsyn till sin personliga inflation, inte till några andras inflation.
Nu vet jag inte vad du försöker säga, men det jag menade var att det inte råder ekvivalens mellan att leva hand ur mun och att cirkulera pengarna. Man kan faktiskt bygga upp en förmögenhet utan att ackumulera upp en hiskelig massa pengar.
Det är helt enkelt inte smart att ackumulera upp några större summor pengar på sitt swedbank-lönekonto eftersom de inte ger någon avkastning där. Jag antar att de som sparar pengar på något sätt gör det på ett sätt som ger avkastning och eftersom det ger avkastning så är det någon som finner det värt att ersätta insättaren för rätten att använda pengarna under tiden.
Att inflationen har en varians beroende på olika varuinköp bör inte ha så stor betydelse – på det stora hela så bidrar inflation till att det inte är en lönsam ide att vänta med att köpa vid ett senare tillfälle eftersom det oftare är dyrare då.
Varför investerar pensionsfonder i statsobligationer (amerikanska, tyska, schweiziska) idag som ger NEGATIV avkastning? Jo, för att de vet att vi går mot usla tider och har valt att förlora lite pengar hellre än mycket!
Inflationen slår extremt jättedramatiskt olika mot olika slags varu- och tjänstepriser. Bostadspriser kan 10-dubblas på tjugo år samtidigt som telefonpriser kan falla med 19/20 under samma period. Och "Riksbanken har uppnått sitt mål om 2% årlig inflation" under hela perioden liksom. Genomsnittsinflationen är inte en ekonomisk variabel, det är en totalt irrelevant statistika som aldrig påverkade någon individs ekonmiska beslut på något sätt.
I tider av ökad osäkerhet är det rationellt, och de facto värdeskapande, att ackumulera likvida tillgångar, alltså främst pengar. För under osäkerhet är handlingsfrihet ännu mer värdefullt. Vid osäkerhet är det ett uselt beslut att köpa nu, det är mer värdeskapande att avstå ett tag till. Och vi vill väl att människor ska skapa värden, alltså att människor vid osäkerhet avstår från att byta bort sina pengar mot varor i förtid?
För det första så är pensionssparande till stor del tvångssparande – så att pengar åker in där behöver inte innebära att det är en bra investering.
För det andra så skulle jag inte tro att det är så många som ackumulerar så mycket pengar – isht inte på ställen där de inte ger ränta (får du ränta för pengarna så har du i praktiken satt dem i cirkulation igen).
För det tredje så angående vad som påverkar individers ekonomiska beslut – vad får dig till att vara så tvärsäker på hur alla fattar sina ekonomiska beslut?
Känner mig skyldig om jag förstår rätt!
Men varför skall jag spendera på konsumtion bara för att hålla pengarna rullande?
Man måste inte "spendera" – du kan också "investera". Förlag på långsiktiga värdebevarande investeringar_:
-Energi-effektivisera ditt hus/dina transporter (isolera, sätt in vedkamin, solpanel, lågenergilampor, skaffa cykel, byt till boende som minskar ditt transport/energi-behov)
-skaffa kärra till cykeln
-Plantera träd, (fruktträd, bränsle, byggmaterial)
-Gå en kurs och lär dig ngt nytt
-Skaffa symaskin och lär dig använda den
-Byt "pengar" mot ngt som inte är "pengar" men har ett bestående värde över tid: guld eller andra ädla metaller.
-"Investera" så att det leder till att du minskar ditt behov av att "konsumera"
-osv. osv.
Eller köp aktier och skapa arbetstillfällen!
Att köpa aktier på börsen skapar inga arbetstillfällen, annat än för banker/mäklare. Att delta i nyemissioner kan däremot skapa eller se till att behålla arbetstillfällen.
Dave svarade på ditt blogginlägg med http://dave1bs.wordpress.com/2012/09/03/svar-pa-cornucopias-senaste-inlagg/
Verkar som att dina siffror kanske är fel? Hör gärna ditt svar på detta.
Dave1BS är en person som uttalat sig väldigt nedsättande om mig hos haveristen Lincoln, så nej, jag tar ingen diskussion med honom.
Vad gäller "mina siffror", så är de från SCB. Inget jag kan göra något åt.
Jag påtalar också att penningmängden försvunnit in i bostäder och det är därför omsättningstakten minskar. Är det någon som ifrågasätter att penningmängden försvunnit in i bostäder?
Om jag köper en cykel så går pengarna till cykelhandlaren. Vad han gör med pengarna anser jag beror på hans sinnesstämning. Han kan tycka det är strålande tider och spendera pengarna på ny utrustning, eller så håller han på dom för att ha en slant när tiderna blir sämre.
Nej penningmängden försvinner inte förrän lånet är betalt, och då är räntan kvar…
Så tror jag det fungerar.
GRTO: Ja. De pengar som bolånarna lånat upp för att betala sitt boende går ner i fickan på byggaren som sen spenderar dem vidare. De försvinner således inte. Det som försvinner är bolånetorskens framtida personliga spenderförmåga såvida inte bostäderna stiger i pris. Jag undrar om vi har vad man i USA kallar house poor people, dvs folk som lägger så mycket pengar på sitt boende att de måste leva som fattiglappar i övrigt. Att hitta sådana kanske vore något för ett nytt socialpornografiskt TV-program modell lyxfällan.
Men även om någon köper guld eller hus så kommer ju pengarna tillbaka till banken. Någon som sålde tillgången får pengarna som förmodligen hamnar på ett bankkonto där de sedan kan lånas ut igen, eller spenderas på konsumtion. Det som trögar ner systemet är väl att den som köpt för lånade pengar inte längre kan spendera eller låna i samma omfattning som tidigare. Ej heller den som köper guld med cash deltar ju efter köpet inte längre i konsumtionsracet med det beloppet. Och i det ligger väl själva fällan, om många gör så?
Ja, cirkulationen av "pengar" saktas av när de hamnar hos ngn som inte behöver dem direkt. Kapitalackumulation. Nu gissar jag, men jag tror att den svaga globala tillväxten gör att sparande av "pengar" i sig är ett mer attraktivt alternativ än att investera dem i ngn riskfylld produktiv verksamhet. Minns inte var jag läste det, men eftersom vi har en massa obalanser i världsekonomin, ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor, både mellan nationer och människor, så ökar också det finansiella sparandet. Omsättningshastigheten sjunker. Var skall den nya tillväxten komma ifrån? Vad skall man investera i? I brist på idéer samlar man "pengar" på hög… /Mats L/ASPO Sverige/
"Man" är i det här fallet innehavarna av t ex bostadsobligationer etc. Knappast en majoritet.
Vore intressant att se hur pengarna fördelas mellan olika aktörer i förhållande till de utmärkta graferna i inlägget. Gissningsvis sker det vid varje bubbla en förskjutning av förmögenhet mot centrala aktörer, sedan dröjer det länge innan det normaliserat sig igen.
Ärligt talat så förstår jag inte hur aktier och bostäder kan låsa in pengar. Iofs kan man ju låsa in pengarna i byrålådan i sin bostad.
Har läst inlägget ett par gånger, hjälpte inte, och nu är lunchen slut.
Jag förstår inte heller resonemanget. Som Karl påpekade ovan så spelar det ingen roll om jag köper bostäder, aktier eller guld för mina pengar – den andra parten får då tillgång till dessa pengar och kan efterfråga andra varor eller tjänster. Det finns med andra ord inga inlåsta pengar. Vad som avgör omsättningshastigheten borde istället vara hur mycket pengar aktörerna vill ha som buffert. Vad som händer vid hyperinflation är t.ex. att ingen vill hålla pengar överhuvudtaget och omsättningshastigheten ökar då den som fått pengar i handen desperat försöker omsätta dem så snabbt som möjligt.
Det slog mig att en ökning av aktiehandeln möjligen innebär att en massa personer sitter och leker pyramidspel med varandra, effekten med inlåsning kommer alltså inte av att en person köper aktier utan att handeln med aktier mellan många personer ökar.
Varvid 'pengar' blir inlåsta på speldeltagarnas depåkonton, som oscillerar upp och ner när de köper och säljer.
Inflationen i aktier ökar då men inte inflationen för den nyproduktion av varor som BNP beräknas av.
Det gör väl gissar jag att omsättningen av penningmängden underskattas då inte värdespapper tages med i beräkningen.
Hur bostäder låser in pengar förstår jag fortfarande inte men gissar att det är när bostadssäljare blivit sittandes med för mycket pengar efter försäljning och dessa pengar direkt eller indirekt parkeras bara för att ränta av sig.
GustavR, det jag försökte säga med andra delen av min kommentar är att om många investerar i något som inte producerar något, som guld, bostäder, IT-bubblor och liknande, bidrar dessa personer inte längre till omsättningen av pengar med motsvarande belopp som man investerat för, eller motsvarande ränta och amorteringar om det är stora lån, under väldigt lång tid. Om många gör så går omsättningshastigheten totalt sett ner. Dessutom ansamlas pengarna hos banker och pappersinvesterare som i sin tur förmodligen ser sig tvungna att investera utomlands i olja och liknande. Konsekvensen blir som Cornus grafer visar att omsättningshastigheten sjunker lokalt (i Sverige). Men jag kan ha fel, jag är ingen ekonom.
Begreppet "likviditetsfälla" är grundligt förfelat!
Det är måttligt intressant hur ofta pengar byter händer. Det är som att fråga hur ofta byter dasspapper, svaret är helt enkelt bara: Så ofta de anser att det gör dem nytta att göra så!
Om folk håller sig med större mängder kontanter, så kan det mycket väl bero på att inflationen kaotiskt förändrar olika relativpriser och att den ökade risken gör det fördelaktigt att avvakta göra transaktioner. Pengar är den minst specifika av alla varor (en varas specificitet är hur generellt användbar den är, somliga varor som dasspapper har inte många användningsområden, bara i mer specifika situationer, medan pengar kan bytas mot snart sagt vad som helst). Därför får man fler framtida handlingsalternativ av att hålla mer kontanter. Och enligt optionsteorin så är det mer värdeskapande att avvakta göra ett val desto fler optioner man har, för det dyker då sannolikt upp ett bättre alternativ snart. Så hållandet av likvida medel (icke-specifika tillgångar som kontanter) och avståendet från att utföra transaktioner är VÄRDESKAPANDE och ingalunda något "problem" som minskar något välstånd. Folk (snarare näringslivet som det är idag) lägger sig mer likvida därför att de maximerar sitt värdeskapande på det sättet. Att BNP-bokföringen då kortsiktigt faller, är totalt irrelevant för välståndet, eftersom BNP inte mäter välstånd eller värden.
Jag vill bara lättsamt lägga till att pengar i sedelform t.o.m. kan substituera för dasspapper…
M3 ligger väl lite åt det imaginära hållet.
Jag påstår helt plötsligt att mitt hus är värt mer och köper det av mej självt för . . . mer.
Köper av mej själv!!
Jo jag måste ju ha nått annat hus så vi köper begagnade hus av varandra, ingen BNP påverkan.
Bränder o folkmängdsökningen ger BNP.
Vi ströjer upp priset på aktier utan att BNP ökar.
Vi ströjer upp M3 snabbare än BNP.
M3 ökar, vilket gör att i formeln minskar V, då ju min affär med mej själv inte påverkar BNP direkt, men indirekt.
Granne får fnatt o säljer en tomt.
Då får hustillverkaren fnatt och ökar priset då får virkesförsäljaren fnatt o höjer priset . . .
BNP ökar utan att nått skett . . . annat än att priset ökat.
Cornu har ju tidigare påvisat att M3 stiger snabbare än allt annat.
Alltså borde bobubblan i ofs. alla bubblor ge ett lägre V.
!!! Så ju mer man ökar penninghastigheten till skuld så sjunker penninghastigheten !!
Skulle jag gå till C o stryka hans skjorta för 1,5-miljarder, då måste ju han gå till mej o stryka min skjorta för 1,5-miljarder för att kunna betala mej, vi blir kvitt!
Njaee vi har dubblat BNP i Sverige o då ökat V !!
Faen trot men nog verkar min 'spåning' hyffsad?
Bloggen: " För pengarna används inte. De sitter i folks bostäder"
Grovt nybörjar- och tankefel.
Det finnes exakt 0 pengar i fastigheter och borätter. (Och 0 pengar på börsen också för den delen).
Med penningmängdsmått M1 så är pengar kontanter och avista inlåning.
Med penningmängdsmått M3 så är pengar kontanter och avista inlåning och bunden inlåning i upp till 2 år (lite förenklat).
OBS att t ex 5-åriga obligationer inte ingår i M3.
Vid ett köp landar likviden på säljarens avistakonto. Hade säljaren lån försvinner de till banken. Hade köparen större lån än säljaren landar skillnaden på säljarens avistakonto.
Hushållens utlåning till bank är väldigt omfattande. Den är större än värdet på alla borätter.
OBS att när en bank emitterar en (bostads)obligation så omvandlas avista till obligationer. Och är löptiden större än 2 år försvinner den summan från så väl M1 som M3.
Obligationer är inte pengar. Det kan vara bra att ha klart för sig. De fungerar inte som betalmedel. Man kan inte handla för obligationer. Men när en obligation förfaller omvandlas den till avista, vilket kan ses som pengar då det fungerar som betalmedel i vissa situationer.
Eftersom ett villkor för att en försäljning av bostäder eller aktier ska äga rum är att köparen investerar pengar, lånade och/eller sparade, så är det inte fel att säga att pengar binds upp i bostäder och aktier. Pengarna är bundna ända tills huset, aktien säljs. Därmed är det inte fel att säga att det sitter pengar i folks bostäder, investerade pengar.
Likaså binds pengar upp i obligationer eftersom när en obligation förfaller till betalning så lösgörs de pengar som obligationsägaren en gång i tiden investerade i obligationen.
Det finns två parter i affären. En följd av att köparen investerar pengar så kommer säljaren få pengar – pengarna sitter alltså inte uppbundna i fastigheten/aktien/obligationen utan sitter på säljarens konto (såvida han inte hade en skuld att betala).
Även vid emission av aktier/obligationer gäller detta eftersom utgivaren då får tillgång till pengarna – det var ju det som var syftet med emissionen.
Men sett utifrån investerarens synpunkt sitter hans pengar i aktien, bostaden, obligationen, bankkontot – minus den belåning han eventuellt har.
Diskussionen rörde sig om penningsmängden och dess omsättning – pengarna fortsätter sin resa även om det sker bortom investerarens synfält.
xycorr, som jag förstår det, är det precis som du beskriver. Tack för att du korrigerar Cornu. Svårt för mig att förstå hur pengar skulle kunna "sitta i folks bostäder". Tråkigt när Cornu skriver tvärsäkert om sådant han inte har full koll på. Den här bloggen håller ju en hög kvalitet generellt. Bättre med färre inlägg och mer research. Det är ju det man saknar i mainstream-media.
Hej, tack för ett intressant blogginlägg.
För mig är det flera saker som egentligen har hänt under den löpande perioden 93-nutid.
Sverige har gått från höginflation till låg inflation. Förr gällde det att spendera för att få ut något värde av pengarna, idag fungerar det att spara och så spendera senare.
Det var stora värdestegringar på aktier under 90-talet och det i sig medförde stora accumulerade vinster men också förändringar av förmögenheterna.
Sverige la om sitt pensionssyste på 90-talet där det blev mycket vitkigare att fondera pengar än att behålla den gamla pyramidstrukturen. Sverige är i dagsläget ett av de länder i värdlden som minst riskerar sin statsfinansiella balans via framtida pensionsskulder. Så rent strategiskt så kommer Sverige att bygga upp större finansiella tillgångar under en längre tid eftersom vi numera fondera mer i bl.a. pensionssammanhang. Vidare så sker det dessutom en långsiktig övergång av kapital och likviditet mellan generationer då vi i dagsläget har unga och medelålders som betalar de äldres pension samtidigt som vi ska fondera våra egna pensioner. Dvs vi har en köpkaftsjustering mellan generationer. Konceptuellt kommer detta att innebära att vi minskar vårt konsumtionsutrymme i dagsläget för att förskjuta det till senare decenium via pensionsfonderingar. Dvs likviditet försvinner på kort sikt.
Kvar finns så den intressanta situationen om vad som händer med alla fonder som byggs upp. De måste placera och förvalta sina kapital över tiden på ett "inflationssäkrat sätt". Inklusive pensioner så sparar Sverige idagsläget 7,5 % av BNP. OECD gick för en månad ut och kritiserade Sverige för att inte spendera mer för att "hjälpa Europa att få igång hjulen". Kapital som är förvaltat till en "garantiränta" på 2-3% behöver 2-3% avkastning för att inte solvensen inom dessa fonder och bolag ska riskeras. Detta gör att placeringarna till viss del måste söka sig till riskplaceringar likt PIIGS, massmedialt ser man INGA kommentarer om dessa problem. Varför? Jo jag tror det handlar om att vi just nu runt om i Europa håller på att trycka nya pengar för att lösa problemet. Vi bygger upp en enorm bindning av likviditet i diverse tillgångar, fiktiva tillgångar istället föri arbetande tillgångar. Länder som Spanien där de fiktiva tillgångarna sipprat över till de arbetande tillgångarna tuffade på med "stabila" statsfinanser men så smällde det och allt exploderade på kort tid. Länder som Balitikum där man gjorde sin hemläxa och interndevalverade omedelbart klarar sig nu i relativa termer mycket bra. Dock så gick de i vissa fall in i krisen med mycket låta statsskulder. Nåväl, lite trött ikväll så får läsa fler inlägg eller fler kommentarer på detta vid ett senare tillfälle.
Tack för ett bra blogginlägg.