ekonomi

Dags för lite fredagsmys. Boomtown Kiruna påminner på många sätt om Longyearbyen, med massor med utländsk personal, lyxiga nya hus och hotell, arktiska förhållanden och praktiska kläder. Man lider av överhettningsproblem som bostadsbrist som gör att till och med Espresso House har fly ins som personal som flyger in på de överbokade SAS-flighterna och bor på hotell när de arbetar. Flytten av allt större delar av staden på grund av LKAB:s enorma och växande järngruva är en del i överhettningen när nästan en helt ny stad ska byggas och den gamla rivas. Tyvärr hamnar inte skattepengarna lokalt när så många är fly in-fly out-personal, likt storstädernas arbetens skatteintäkter hamnar i de välmående pendlingskommunerna och Kiruna kan alltså ses som Sveriges minsta storstad.

Min vän och författarkollega Daniel Åberg (aktuell med Kirunadeckaren Den sista bikten) stod för en bilguidning runt i gamla och nya Kiruna i samband med den utmärkta, och bloggen har pratat med anställda i olika yrken och även läsare och åhörare på bokfestivalen under besöket i Kiruna.

Enormt mycket har ändrats sedan jag sist var här 2017 i samband med att vi promenaderade upp och ner för Keb. Sedan 2022 har flytten av gamla staden inletts och stora delar av gamla centrum är redan rivet, en del kulturhistoriskt rivna byggnader flyttade, andra står ensamma kvar inför planerad flytt, och generella byggnader har ersatts av nybyggda bostäder, köpgallerier och hotell.

Flytten är förstås inte problemfri och det går alltid att vara allt från nöjd, till missnöjd eller rent fientlig, men samtliga bloggen pratat med som faktiskt redan flyttat är nöjda.

Andra kan vara inlåsta i sin villa de inte kan sälja då den inte ska lösas in förrän om 5 – 7 år, och hade tänkt flytta någon annanstans men får inte loss kapitalet eftersom LKAB inte löser in i förtid.

Förra året kom beskedet att ytterligare stora delar av staden behöver rivas när fyndigheten expanderas i riktning mot Luossavaara, och många som trodde att de skulle klara sig ska nu också flyttas.

Avundsjuka förekommer också när grannen fick mer för sitt likvärdiga hus än du själv, eller fick rivas och flytta flera år före dig.

Befolkning klagar också på olika trafiklösningar och det finns berättigad kritik mot LKAB, som t ex att man byggt en ny järnvägsstation på andra sidan området som ska rivas, långt bort från centrum, och därmed anser att man uppfyllt sina plikter. Tydligen finns det inte heller parkeringsmöjligheter vid nya järnvägsstationen.

Det enda som finns där är närhet till gruvan och några av de bostäder som LKAB själva äger, och istället måste man ta en buss om man ska till stationen. Ska det byggas en riktig järnvägsstation får staten betala, fast det är samma pengapåse, då staten äger 100% av LKAB och alltså får utdelningarna från LKAB:s vinster och skatter. Men det påverkar kanske LKAB-ledningens bonus om bolaget tar kostnaden.

Man ska komma ihåg att Kiruna skulle inte existera utan gruvan och kan inte leva på fjällturismen, som finns på grund av att Kiruna finns, inte tvärt om. Så det är bara att gilla läget. Eller flytta.

Samtidigt har det inte byggts nya bostäder. I byarna runt om i den enorma kommunen Kiruna går det inte att bygga nya villor, då bankerna vägrar låna ut pengar, eftersom det är dyrare att bygga än vad villorna blir värda även om tomterna skulle ges bort gratis. Dessutom har man Malmfältspriser som författarkollegan och ledarskribenten Veronica Malm (fd socialdemokratisk riksdagsledamot) kallar det, och det är inte billigt att bygga. Och ska man bygga ännu mer behövs det ännu mer byggpersonal, och de i sin tur behöver också bostäder.

Bostadspriserna verkar vara typ som i Göteborg vid en högst ovetneskaplig snabb kontroll.

Bristen på bostäder gör att företagen har fly in-fly out-personal, som man flyger in, bosätter i byggbaracker, hotell eller i fallet den nya koppargruvan Viscarias egna Viscaria Village där flyins bor när de jobbar.

Flygen till och från Kiruna är överbokade och passagerare mutas med pengar av SAS för ge upp sina platser när de allt fler guld/platina/hemliga högsta nivån över platina-passagerare ska garanteras platser även på fullbokade flyg när de får feeling och slutar tidigt på en fredag. Fjällrävenkläder med företagslogotyper, inte slips och kavaj. Författarjäveln verkar vara den ende som har kavaj, men med merinopolotröja så har jag iaf inte slips, vilket ingen annan på flyget heller verkar ha.

Känslan är mycket som i Longyearbyen på Svalbard. I princip all servicepersonal kommer från andra länder än Sverige – ofta andra EU-länder, inklusive förstås Polen, men också Storbritannien, USA och rent av Sydamerika. Eller likt i Longyearbyen Thailand.

Kläderna i det arktiska klimatet är likartade, men här behöver man inte ta av sig skorna när man går in och vapen är vare sig obligatoriskt eller syns till då isbjörnhotet saknas. Det är än så länge bilar som gäller istället för snöscooters, men det kanske ändrar sig senare under vintern.

Men många nya bostadslängor har en arkitektur som är som hämtad från Longyearbyen.

Med nybyggda flyttade hotell är också känslan lyxig som i Longyearbyen och helt ovetenskapligt talar 70-80% av passagerarna på flygplanet anant språk än svenska. Jag har heller aldrig sett så många ungdomar på ett flygplan – det är väl personalen från Espresso House som roterar hem. Ja, Espresso House har fly-ins.

Samtidigt räcker det inte med företagsbostäder. Flyins behöver service, så bara för att gruvpersonalen på Viscaria har egna bostäder så ökar inte antalet bostäder för övrig service och kommunen får inte intäkter att använda till utbyggd infrastruktur.

Bostadsbristen sätter ofta problem för rekryteringen. Särskilt många svenskar drar sig ur i slutändan, vilket kanske förklarar känslan och det stora antalet utlänningar som kanske tillhör samma typ av människor man hittar på Svalbard. Unga, friluftsintresserade singlar. De har bara inte blivit bitna av the arctic bug än och sökt sig ännu längre norrut, men det skulle inte förvåna mgi om många av dem kommer påträffas i Longyearbyen om några år.

Fast där har sista gruvan nu lagts ner.

Här startas istället nya gruvor upp och även LKAB expanderar. Själva rivningarna beror just på detta och att orten med malm går in under gamla staden, inklusive nya utvidgade fyndigheter, och marken kommer rasa in successivt.

Då är vi inte inne i den positiva fasen av Rogers råvarcykel än. Den bör starta runt 2028 – 2032 och vi kanske får se 3-10x högre råvarupriser då pga femton år av underinvsteringar i utvinning. Då kan vi snacka om boomtown och bostadsbrist när gruvorna kommer försöka öka produktionen. Ja, råvaruboomen kommer även gälla olja, fossilgas och med det elpriser om du tyckte att elen är dyr just nu.

Sedan finns det problem. Droghandel förekommer enligt uppgifter till bloggen. Många unga som tjänar för dem stora pengar, samtidigt som man är isolerad i nordligaste Sverige. Är man itne intresserad av friluftsliv kan det kanske bli långtråkigt, men det är också många unga till synes ekonomiskt välmående på restauranger och barer även mitt i veckan. Även det som i Longyearbyen.

Många av Kirunas problem skulle reduceras och möjligheter tas till vara om det började byggas nya bostäder, inte bara flyttas gamla.

Men det här är en svensk utpost i norr, och känslan är också sådan.

Förändring kostar politiskt. Centerpartiet har gått (fritt ur minnet) från 30% år 2018 till 13% år 2022 i samband med att rivningen inleddes till 3% i senaste kommunalvalet.

Bokfestivalen var fantastiskt välarrangerad och ett mycket trevligt evenemang. Får du som författare erbjudandet att delta i författrsmtal, tacka ja.

Elite Hotel Frost får 5/5 enlig bloggens betyg, dvs klarade både av att ha en dusch som inte kräver Mensamedlemskap, eluttag vid sängen, toalettpapper som inte går att se rakt igenom, korrekt löskokta ägg, samt filmjölk till frukost.

Inte många svenska hotell som klarar det

Socialdemokraterna kommer vilja upprätta ett nytt regemente i Kiruna, då de mäter svensk försvarsförmåga i antalet formella regementen och inte i krigsförband, men utan bostäder kommer man inte kunna få hit vare sig officersfamiljer eller anställda GSS/K. Något ”marknaden löser detta” existerar uppenbarligen inte och med Försvarsmaktenlöner kommer knappast anställda ha råd att köpa bostäder, om det alls existerar att köpa.

Således kommer man inte kunna få personal till ett regemente. Eller ska de vara fly-ins som ska vara borta från sina familjer under arbetsdagarna och där myndigheten ska betala för veckopendling på redan överbokade flyg?

Dessutom kommer det vara mycket dyrt att upprätta ett regemente med Malmfältenpriser på en redan överhettad byggmarknad i Kiruna.

Däremot borde rivningsområdena vara perfekta för Försvarsmakten att öva SIB och svina runt ordentligt i riktiga hus som ändå ska rivas nu medan de har chansen. Och filminspelningar! Jäklar vad man kan svina här. Borde marknadsföras internationellt. Men just det, hotellen är fullbokade så filmteamen har ingenstans att bo.

Med det önskas ett fortsatt underbart fredagsmys.