Tidigare har EU-kommissionen ålagt Sverige att bland annat införa amorteringskrav och slopa ränteavdraget för att stabilisera bostadsmarknaden och storbanker som Swedbank vill ha amorteringskrav på åtminstone sina högbelånade kunder. Det senare gör dock att de tappar marknadsandelar och nu sällar sig Swedbank till EU-kommissionen och kräver att amorteringskravet blir lag som omfattar alla banker.
Amorteringskraven kommer förr eller senare. Det hade varit bättre om de kommit förr, för länge sedan, men även om nuvarande BLK/BLT inte kommer räddas när de skall hosta upp 4 MSEK i amortering på 30-40 år, så räddar man åtminstone de som inte köpt en bostad än och ger Sveriges finansiella system en liten chans att klara sig någorlunda.
Men lagkrav tar sin tid. Först ska man förstås tillsätta en utredning, sedan skall eventuell proposition och lagförslag ut på remiss och så håller det på. Vi kan nog tidigast räkna med lagkrav till år 2014, om nu inte en av våra fristående svenska myndigheter, rimligtvis Finansinspektionen, inför amorteringskravet först. Problemet är att Finansinspektionens personal själva köpt högbelånade klubbmedlemskap i skuldsatta bostadsrättsförenignar och knappast vill hosta upp 100 000:- SEK om året i amortering.
Om du inte amorterar av dina skulder på 30 – 40 år, så ska du inte ha de där skulderna. De flesta svenskar som amorterar har idag en amorteringstid på över 100 år, men en stor del amorterar inte alls. Men dessa får trösta sig med att de slagit sig för bröstet att de klarar räntor på 7 – 8%. Att amortera på 30 år innebär ju en påverkan på kassaflödet motsvarande 3.33% högre bolåneränta, fast då man inte får dra av amorteringar så motsvarar det 4.75%. Den som idag har 3.25% på bostadslånet får alltså en kassaflödespåverkan motsvarande 8% ränta om amorteringskrav på 30 år införs. Men som sagt, ni har slagit er för bröstet med att klara sådana räntor, så det är väl bara två tummar upp?
68 kommentarer
Branchorganisationen vill ju att man skall amortera ner till 70% – det gäller dock bara nya lån. Det kanske är möjligt att börja där (dvs vid nya lån) – amorteringskrav påverkar ju då inte redan belånade mer än försäljningspriserna.
Tror att det är svårt att kräva amortering på befintliga lån under bindningstiden men en stor del av lånen som svenskarna har är ju "rörliga" vilket betyder att de blir som nya lån efter 3 månader. När bindningstiden löper ut kan alltså villkoren ändras, inte bara räntan. Marknadsvärdet kan också ändras vilket gör att man redan idag kan bli påtvingad amortering om banken anser att man har lån på mer än 85% av marknadsvärdet.
Amortering på 10 år för allt över 70% är ju en början. Nästa är väl 20 år på allt över 40%.
bindningstid? En äkta kreditmissbrukare binder inga lån, Så det är inget bekymmer, eftersom "alla vet" att det historiskt alltid varit billigast med rörlig ränta,
säger dom som inte kan blicka framåt eller bakåt mer än tre veckor och får panik och jagar sista minutenresor när det regnat en dag och dom har semester.
Jag binder inga lån eftersom jag inte behöver det. Jag har bara lånat så mycket som jag klarar av att betala av på 20-30 år och därigenom är jag också hyggligt okänslig för räntehöjningar.
Att rörlig ränta skulle ha varit billigast historiskt låter otroligt. Visst måste det väl ha funnits perioder då det lönat sig att binda?
Däremot undrar jag om det inte är så att det bara är i extremt osäkra tider med mycket tvära kast som det kan löna sig om man har lite tur…
Tycker det verkar vara lite otäckt att man som privatperson försöker säkra sitt kassaflöde genom att handla med ränteterminer. Borde det inte finnas vettigare saker att lägga sin tid och intellektuella kapacitet på?
Jag binder inga lån eftersom jag inte behöver det. Jag har bara lånat så mycket som jag klarar av att betala av på 20-30 år och därigenom är jag också hyggligt okänslig för räntehöjningar.
Att rörlig ränta skulle ha varit billigast historiskt låter otroligt. Visst måste det väl ha funnits perioder då det lönat sig att binda?
Däremot undrar jag om det inte är så att det bara är i extremt osäkra tider med mycket tvära kast som det kan löna sig om man har lite tur…
Tycker det verkar vara lite otäckt att man som privatperson försöker säkra sitt kassaflöde genom att handla med ränteterminer. Borde det inte finnas vettigare saker att lägga sin tid och intellektuella kapacitet på?
Axel: bindningstid och löptid är inte samma sak. Man kan mycket väl ha löptid på flera tiotals år trots att man har rörlig (eller 3mån) ränta.
Det lönar sig inte att binda lånen, iaf inte i kronor (kanske i magsår?).
Att få binda sitt lån till en fast räntesats över en bestämd tid är både en tjänst som banken erbjuder dig och en risk som banken tar. Premien för tjänsten plus risken läggs på den egna produkten, (kostnaden subventioneras eller bärs inte av någon annan produkt), således betalar du som bolånetagare en premie, ett påslag, för att ha din bolåneränta bunden.
Enda gångerna det kan löna sig är när du förutspår marknaden bättre än bankens samlade aktuariekår, fat chance.
"Det lönar sig inte att binda lånen, iaf inte i kronor (kanske i magsår?)."
Är det verkligen hela sanningen? Det borde finnas en fördel för banker (liksom alla företag) att ha förutsägbara intäkter. Och det får man ju med motparter som binder sina inbetalningar?
Bundna avtal är ju vanliga i mobiltele-, bredbands- och tvoperatörsbranschen. Och där är det ju sällan för att erbjuda en prisförsäkring utan snarare för att binda fast kunder.
Visst, "en förutsägbar intäkt" men till en mer eller mindre oförutsägbar kostnad. Alltså en risk, vips så är vi där igen, riskpremie.
Tycker inte riktigt man kan jämföra kredit-prenumeration med vanlig konsumtions-prenumeration. Kanske om det var något som var tydligare knytet till något större okontrollerbart. Säg bensinpriset, att du hyr en bil, då kanske "fria mil" ingår, men hur länge då? Kanske över helgen eller i en vecka, säg att du istället efterfrågar "fria mil" i fem eller tio år, vad tror du påslaget hade blivit på den dealen jämfört med "rörliga" mil?
Sen är det ändå mer själva *tjänsten* "bundet" (än risken den utgör) som kostar.
Men att erbjuda ett bundet lån är inte samma sak som att erbjuda en försäkring. Det finns ju även en uppsida för banken.
Om räntan sänks får man ju mer intäkter än för ett obundet lån. Även om uppsidan kanske är mindre än nedåtrisken när ränteläget är genrellt lågt.
Jag säger inte att det ena väger större än det andra, men din modell är en förenkling och det man bör väga mot varandra är detta:
(positiva effekter pga fastbundna kunder + chans till extra intäkter genom räntesänkningar) vs (risk för räntehöjningar)
Det har likheter med försäkring eller gambling. Det finns när det gäller gambling alltid en uppsida eller nedsida för vardera parten. Skillnaden i riskaversion (t.ex. riskaversionen hos låntagaren/försäkringstagaren är större än riskaversionen hos banken/försäkringsbolaget) gör att dealen kan vara fördelaktig för bägge parter.
Det är för övrigt inte säkert att banken minskar sina risker genom att låna ut till rörlig ränta eftersom man måste ta hänsyn till hur man lånar in.
Och det är naturligtvis inte heller någon som lånat några hundringar extra bara för att det är låg ränta, och att det kan vara bra att ha lite kapital att röra sig med, så man slipper kuta till banken och värdera om lyan tre fyra gånger om året.
Utifall att tanten behöver ett nytt badrum eller kök, för ingen kan väl ha ett två-tre år gammalt kök?
Eller några extra thailandsresor5-6 gånger om året för att få lite guldkant på tillvaron när man ändå slitit så hårt.
Amorteringstvång är politiskt omöjligt. Om det införs, så kommer bostadspriserna att börja sjunka. Samma med avskaffandet av ränteavdraget. Problemet är inte ränteavdrag eller amorteringsperioder, utan ett defekt valuta och banksystem som är konstruerat för att producera bubblor.
Kravet på 15% egen insats gjorde också att bostadspriserna började sjunka. Detta var ingen politisk omöjlighet, snarare är det så att detta och amorteringskrav är politiska nödvändigheter om man vill ha något att styra över. Tror dock inte det är något man gör som politiker nära ett val utan snarare direkt efter ett val. Kan man som politiker skylla på någon annan är ju det ännu bättre så länge motståndarna är med på att skylla på samma instans…
Kravet på 15% egen insats var inget politiskt genomfört krav utan det var finansinspektionen som gav det direktivet. Det är mycket troligare att åtgärder som kan göras så kommer till lättare. I det fallet kan ju politikerna skylla på någon annan.
Det enda som behöver beslutas av riksdagen är som sagt ränteavdraget eftersom det regleras i lag. Det är lite mindre troligt att det blir någon förändring på den fronten innom snar framtid – det skulle isf vara ifall man får en bred konsensus om att ränteavdraget skall minskas då.
Helt offtopic men idag var det lite väl många på facebook som reagerade på långa köer på bankerna och att dom inte fick ta ut kontanter.
Tror det gällde Nordea i Uppsala eller Göteborg.
Börjar dom förbereda sig för att förhindra "bankruns"?
Spaniens bostadsbubblade briserade efter en höjning av räntan på 2% på 2 år. Jag tror som en tidigare talare att det blir politiskt omöjligt att införa amorteringskrav motsvarande 3.3 % ränta eftersom bostadspriserna då skulle falla hejdlöst. Inte ens en gradvis förändring skulle dämpa reaktionen nedåt eftersom alla skulle inprisa en förestående höjning av bokostnader trots flera år fram i tiden.
I och med att folk uteslutande verkar titta på månadskostnaden för att "hyra" de pengar som krävs för ett köp så är tumregeln att dubbelt så höga räntekostnader = hälften så höga bostadspriser. Enligt Cornus exempel skulle månadskostnaden bli mer än dubbelt så stor och priserna falla med ca 60%.
En 60% krasch skulle sopa bort inte bara överbelånade BLT med > 85% i lån utan även "duktiga" amorterare som har 65-70% i lån. I och med att en sådan månadskostnadshöjning skulle införas via dekret över en natt skulle kraschen bli extra spektakulär. Reinfeldts huvud lär sedan hittas spetsat på en påle utanför riksdagen.
En 60 procentig krasch är inte aktuellt här i Stockholm där en mindre andel amorterar. Kravet att amortera ner bostadslånt till 70 procent på 10 år går att införa utan krasch. Det blir en prisjustering på några procent, inte mer. Amorteringskrav leder till sänkt reporänta vilket stärker ekonomin. Att inte införa amorteringskrav vore oansvarigt.
JE: i Stockholmsområdet skulle amorteringskrav på 30% av lånet innebära att man måste amortera av minst en miljon på tio år för en villa. 100 000 om året, efter skatter och levnadsomkostnader, är inte kaffepengar.
Sen är problemet med ekonomin just att reporäntan är så låg. Eller egentligen att den existerar över huvud taget. Ju billigare det är att låna pengar desto lägre blir tröskeln för spekulation och ju lägre tröskeln är för spekulation desto värre blir bubblorna och ju värre bubblorna är desto större är vinstmöjligheterna för finans och bankfolk. I och med att reporäntan måste sjunka i takt med att skuldkvoten relativt BNP ständigt ökar så är det inbyggt i systemet att bubblorna blir värre och värre.
Skulle bankerna vara hänvisade till att låna upp pengar endast från privatpersoner och företag inom den svenska ekonomin skulle vi ha inlåningsräntor på över 5%. Det är ingen slump att svenskar har så låg sparkvot, snarare ett tecken på rationellt ekonomiskt beteende.
BVK: 15% av marknadsvärdet skall redan ha lagts i handpenning. Kvar blir 50 tkr per år i amorteringar om man har lånat det maximala 85% av marknadsvärdet. Är villan på dryga 3 miljoner så antar jag att det är ett par som bor i villan. Då blir det drygt 2000 kr per månad och skalle. Detta är väl ingen orimlig amortering? Skulle ett par som bor i en villa på drygt 3 miljoner inte klara av detta så borde de inte "köpt" villan.
Finns tydliga tecken på att svenskarna inte är så rationella i sina ekonomiska val, särskilt när det gäller långsiktiga val. Riksbanken visar på detta i en av sina rapporter:
http://www.riksbank.se/Upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/PoV_sve/eng/2011/er_2011_1.pdf
Lägger till lite information från rapporten ovan som visar en orsak till ökade skuldberget i Sverige (Sverige har 8:e största totala skulden (External debt) per capita i världen…):
What is driving household debt? some theory
….
Financial literacy, overconfidence and financial mistakes. Households might take on
more debt than is rationally appropriate because they lack the knowledge required to
make the right investment decisions, so-called “financial literacy”.
Jag känner stor osäkerhet kring vilka långsiktiga låneregler som kommer gälla framöver. Dock tror jag på hårdare krav vilket vi bara fått en försmak av. Min fas i livet är att jag ännu inte behöver äga mitt boende då jag lyckats bli en nöjd hyrestorsk. Oavsett vill jag inte utsätta mig för risken att köpa idag då jag inte kan sia om framtiden och dess spelregler. Jag väntar!
Sålänge inte riksdagen lägger sig i och ändrar spelreglerna (vilket inte är så troligt med tanke på att det skulle kunna vara impopulärt) så är det inga frågetecken – låneavtalet gäller.
Man skall nog vara mer oroad för vilka förändringar i marknaden som kan inträffa vilket man kontrar genom att se till att man har låg skuldsättningsgrad – dvs lägger in kontantinsats och amorterar. Varför då oroa sig för att det skall bli amorteringskrav?
Det var mer riktat till att riskera en bostad som sjunker kraftigt i värde när jag egentligen kan vänta en stund till dvs det blir en sämre affär än vad jag kunde ha gjort.
Vad är problemet egentligen. Man lånar idag för att betala tillbaka en annan dag med ränta. Min sambo och jag ville ha hus men priserna var höga så vi köpte en billig bostadsrätt i bruksskick , för vi räkna med amortering i boendekostnaden så den ska vara avbetalad inom 25 år. Förstår inte människors syn på pengar idag, har man inte råd så lånar man mer, inte spar mer. Hoppas nedgången av bostadspriser kommer gå långsamt annars kommer många högt belånade familjer få lida, då man inte kommer ha råd att sälja.
Tror att vid detta läget, spelar det ingen större roll om det blir amorteringstvång eller ej. Bankerna med Swedbank i spetsen har bestämt att nu är det dags att strypa lånetillväxten oavsett. Det kommer att ske stegvis men kommer att skapa en spiraleffekt då bankerna blir mer restriktiv allteftersom ekonomin och kreditvärdigheten ser sämre ut. Jag kan tänka mig följande steg:
1.) 15% kontant-insats
2.) amorteringskrav på nya lån över 70% av marknadsvärdet
3.) reglera lån vs. inkomst till liknande nivåer som Danmark/USA alltså typ inte möjligt att låna mer än 3netto årsinkomster
4.) allt eftersom kreditförlusterna ökar så stiger spreaden mot statsskuldväxlar (RB sätter noll-ränta men boräntorna ligger fortfarande på 3-4%)
5.) ….
För att förtydliga – det är inte RB som sätter räntan på statsskuldsväxlar…
Varför drog "ingen" (alliansen) i nödbromsen redan 2008 ?
Var de så jävla rädda att inte bli omvalda ?
Bubblan måste ju spricka nån gång det förstår de flesta, om det blir en långsam pyspunka som sakta understöds av inflation eller om det blir en riktig KINApuff a´la 1991 kan man ju fundera på, men visst vore det bra att så tidigt som möjligt göra något konstruktivt eller iaf. försöka.
Kinapuff modell 1991? Om 1991 var en kinapuff så kommer 201? vara en handgranat. Om man tittar på hur vårt valuta och banksystem fungerar så är det en slags maskin som omfördelar välstånd från de som faktiskt skaffar fram det (dvs arbetande svennar) och omfördelar det till de som kontrollerar penningmarknaden (bank och finansfolk). De senare tillför egentligen ingenting vitalt.
Systemet är konstruerat för att producera bubblor för det är ett effektivt sätt att fånga in svennes välstånd sett över hela konjunkturcykeln.
Jag lovar att nästa kreditbubbla kommer att vara än värre än dagens bostadsbubbla. Det som behövs är ett nytt politiskt system som möjliggör finansiella reformer så att fokus ligger på effektiv kapitalallokering till förädlande verksamhet och inte på spekulation och kronisk pengavärdesförsämring.
De här reformerna skulle göra mängder av bank och finansmänniskor arbetslösa och beröva dem deras viktigaste levebröd. I och med att pengar ger rejält med politisk makt i Sverige är sådana reformer omöjliga då bankerna är mycket, mycket rika. Vi lider av vad amerikanarna kallar "regulatory capture".
Förstår inte riktigt varför man ska amortera jättesnabbt, om man nu inte vill det.
Man har ju bostaden som en säkerhet mot lånet. Det viktiga är ju att säkerheten står i motsvarighet till storleken på lånet. Säg istället att man ska ha en marginal mot marknadsvärdet, samt att amorteringstiden motsvarar på något sätt bostadens livslängd.
Du har ju rätt i princip (till skillnad från en del hetsiga personer här). Men det finns ett par goda skäl att se till att man har en tillräckligt god amorteringstakt. Eller sparande.
1. Renoveringsbehov som ständigt gnager på ditt hus. Inklusive tak, fasad, badrum och kök etc etc.
2. Pension. Efter pension börjar det bli dags att fundera på att klara sig på en tredjedel av inkomsterna man är van vid. Om man vill bo kvar förstås. Dels på grund av att man får en något lägre pension än lön. Men framför allt eftersom din make/maka/sambo oundvikligen kommer att dö någon gång. Eller vice versa om du dör först.
1.) Ja, detta kommer ju vara svårt att kontrollera att renoveringsbehovet(=bostadens livlängd) Svårt att säga vem som har ansvaret här. Måste ju nästan vara kreditgivaren som får stå tomhänt om det visar sig att bostaden var ett luftslott.
2. Här kanske man kan sätta en gräns för hur stor del av den totala inkomsten som får gå till bostaden. Och sedan får man göra någon form av mjuklandning iom pensionen. Om sambon går bort eller på annat sätt försvinner får man helt enkelt byta bostad om man inte har råd att betala, samma som idag eller?
Om man tar resonemanget med bostaden som säkerhet. Först och främst bör man ha en marginal och inte ha så hög belåningsgrad av flera skäl, bland annat för att det finns en risk i marknadsvärdet vilket innebär att man kanske skall vara belånad till högst 70% – nu lånar banken ut mer än så och det är rimligt att man amorterar ner till denna nivån tämligen snabbt.
Sen kan man amortera i betydligt lägre takt – livslängden på en byggnad anses i bokföringssammanhang vara 50år så en amorteringstakt motsvarande det får väl anses vara minimum. Ser man amortering som ett sparande för renoveringsbehovet bör man amortera i högre takt än så (alternativ fondera medel för framtida renoveringsbehov). Jämfört med normala amorteringstider är detta jättesnabbt – normalt är väl att amortera på en bra bit över 100år.
Hur länge man tänkt behålla det man lånar till är en viktig parameter. Kanske man tänkt ha kvar det man köpt mer än 40 år? Kanske man tänkt sälja efter fem?
Man kan inte om lån på fasta tillgångar kategoriskt säga "Om du inte amorterar av dina skulder på 30 – 40 år,så ska du inte ha de där skulderna."
Varför är det en viktig parameter menar du?
Främst för att det är svårt att sia om framtiden. Ju längre in i framtiden desto svårare.
Men – visst – tidsaspekten kanske först blir intressant när man ser på vad det är man lånar till. Det är skillnad på att låna till konsumtion t.ex. resor eller boende t.ex. villa eller spekulation hm… aktier .. eller villa/sommarstuga/koloni/lägenhet på tre års sikt.
Det är på så vis jag anser tidshorisonten intressant. Låna till spekulation eller konsumtion är, anser jag, mindre klokt- eftersom det är kortsiktigt.
( Här på bloggen snackas normalt mest om vad man lånar till. Och där är bostadslån tydligen något enbart det "normalbegåvade BLT/BLK fårket" ägnar sig åt 🙂
Yeeee… sett över 50 år så…. vetefan hur det går. Tidsaspekten bör hursomhelst vara med. )
Eftersom det är svårt att sia om framtiden så är hur länge man tänkt behålla det man lånar till inte en så intressant parameter när det gäller boende. Ofta så är det ju omständigheter som inte var kända när man flyttar in som avgör när man flyttar ut – man får därför ofta utgå från att man kommer bo där tills vidare. När det gäller sådana tillgångar bör man snarare se till tillgångens livslängd – för byggnader kan man nog anse att 50år är en rimlig livslängd på en byggnad, en bil kanske 10år, semesterresa kanske 1v (eller kanske några månader om man räknar från bokningsdatum).
Tillgångar som har längre livslängd tror jag inte gemene man investerar i, men i den mån någon investerar i det så kan man kanske motivera längre amorteringstid. Kanske gör man det isf via ett bolag eller så eftersom det är dumt att planera sin privatekonomi på mycket längre sikt än 50år…
Ekplantering är en investering på längre tid än 50 år. Dock så är det ju inte så att alla måste låna till alla typer av investeringar. Tror att allt fler kommer börja investera efter sin egen plånbok och låna mindre när väl räntorna sticker upp 1-2 procentenheter.
Jag tror inte det är så vanligt att folk investerar i ekplantering och i den mån de gör det så är det nog inte att anse som privatekonomi med tanke på att man själv inte kommer att vara kvar när det är dags för avverkning.
Även om man inte lånar till en investering så har man ofta en alternativ användning av likviderna (t.ex. låna ut dom) och då kan räntan spela roll ändå. Nu förväntar jag mig iofs inte att folk tänker speciellt mycket över vilka alternativ man har och värderar dem mot varandra.
För övrigt anser jag inte det vara en investering att låna pengar och köpa något för gäldenären. Investering för mig är att man avstår från konsumtion nu för framtida fördelar. Däremot kan amortering ses som en investering.
Man kanske ska införa amorteringssubvention under en 5-10 årsperiod? Kostnaden för det kan motsvara kostnaden för dagens rut, rot och räntesubvention. Dvs byt rut, rot och räntesubvention mot amorteringssubvention. Tillsammans med amorteringskrav, så kanske det kan bli nåt bra…?
Amorteringssubvention? Så alla människor som inte äger sin bostad ska subventionera de som lånat pengar för att köpa en? Det är ju ännu värre än räntesubvention. Rent konkret kommer detta att innebära att den lågavlönande äldrevårdsbajstorkaren Inga, 27, boendes i en hyresetta i sumpan, kommer att subventionera bankdirektör Per-Erik, 53, boendes i en trevånings lyxvilla i Djursholm.
Samma som idag ju. Precis som Spånken skriver; RUT, ROT, Räntesubvention …
För att Inga 27 också ska bli en vinnare i hyresettan så gäller Amorteringssubventionen inte bara bolån utan självklart också för alla de SMS-lån Inga tog inför julhandeln.
Alla nöjda.
Enligt ditt sätt att se det subventionerar Inga redan Per-Eriks städning, renovering och räntan på hans lyxvilla.
Så hur gör vi nu…?
Till skillnad från i dag när Inga subventionerar Per-Erik's ränteavdrag? Skall man ta ditt resonemang skulle man ju slopa ränteavdragen (RUT och ROT också för den delen) – vilket jag iofs inte motsätter mig.
Om det nu är önskvärt att folk amorterar på sina skulder och man vill avveckla ränteavdraget så skulle man ju till att börja med kanske vilkora ränteavdraget mot att amortering sker i viss takt i förhållande till avdraget. På det viset skulle faktiskt Inga subventionera Per-Erik i mindre omfattning eftersom Per-Erik tvingas amortera ner skulden och därmed räntan och därmed även subventionen.
Ja, jag anser att ränteavdrag, rut/rot och dylikt bör avskaffas. Att avskaffa speciellt ränteavdraget lär dock vara omöjligt då det är starkt kopplat till bostadspriserna.
Skärpning Baronen. Dina inlägg för ju inget framåt… Bakåtsträvare.
Anonym: precis, är det önskvärt att alla ska amortera? Till vilken utsträckning? Kan man baka ihop alla subventioner som finns idag och rikta mot amortering? Vad blir effekten på "totala ekonomin" i Sverige?
Pengarna finns reserverade i statsbudgeten och istället för att en överbelånad (vad nu det är) ska ruta och rota sig fram i livet, så kanske en inriktning mot amorteringssubvention är bättre för allas (läs: Sveriges) vår ekonomi. Även Ingas.
Frågan om till vilken mån det är önskvärt att alla/vissa amorterar och till vilken utsträckning faller tillbaks på frågon om vad överbelåning är. Det finns flera parametrar man kan titta på. En av dem är belåninggsgraden, det är inte helt lyckat att ha en belåningsgrad på nära 100%. En annan är belåning i förhållande till inkomst (eventuellt korrigerad för olika "nödvändiga" utgifter), man måste ju klara att betala räntan och helst även klara att räntan stiger.
Effekten på ekonomin är nog inte så god i det korta loppet, men i det långa loppet kommer den effekten ändå. Lever man på kredit blir det förr eller senare dags att betala.
Jag tycker som BVK att ränteavdragen borde avskaffas (eller rättare sagt de borde inte ha varit där till att börja med). Problemet är alla bolåneknarkare som drabbas av slopade avdrag – även om man undantar befintliga lån så lär det ju drabba bostadspriserna negativt.
Spånken: Man kan inte fixa ett trasigt system genom nya krystade justeringar. Det enda som händer då är att man får en annan sorts skevhet som manifesterar sig i en annan form av dysfunktion.
Gjorde en intressant iakttagelse, man får en högre sparränta på ex Bluestep än man betalar för ett bostadslån hos ex SBAB och då har jag inte ens räknat med ränteavdraget. Det lönar sig alltså att spara pengarna istället för att amortera, iaf fram tills ränteläget ändrats.
Detsamma gäller mig för mitt CSN-lån jämfört med sparande på SBAB. Även om man räknar med att man inte har något ränteavdrag på CSN.
Bluestep har ju råd att betala hög ränta eftersom de lånar ut till hög ränta/hög risk.
Men i och med insättnigsgarantin så är det staten som subventionerar risken du tar genom att sätta in pengarna hos ett företag som tar stora risker.
Bra för dig, dåligt för resten av skattebetalarna/insättningsgarantibetalarna.
Så har jag lagt upp det. Månadssparar till räntekonto istället för att amortera, #winning.
Men din förhoppning om att räkna in ränteavdraget gick kanske lite för snabbt? Dina ränteintäkter (sparräntan från Bluestep) kvittas såklart mot dina ränteutgifter (bolånekostnaden till SBAB)…
Och skillnaden med CSN-lån med ett sådant upplägg är att man får skatta för ränteintäkterna, men inte dra av räntekostnaderna (eller vad man nu kallar det som CSN lägger på skulden årligen).
Lite beroende på vad Bluestep har för vilkor kan ett sådant upplägg vara lämpligt. Man skall dock tänka på att inte överskrida insättningsgarantin. Eventuellt skall man se till att åtminstonde lån till motsvarande summa som man har på sparkontot får lösas utan extra kostader.
Har inga lån själv och missade den detaljen att man så klart kvittar ränteintäkterna emot ränteutgifterna.
Amorteringskrav på topplån är nog bra men varför ska vi amortera av hela skulden?
Om vi inte har några skulder vem ska då låna våra pengar som vi sätter i på banken?
Alla ska när som helst kunna sälja sitt boende och vara skuldfria, även om priserna minskar med ca 10-20%.
När vi dör så ska dödsboet ha plus i kassan det räcker.
Amorteringskrav just nu i krisen kommer att döda ekonomin totalt, börjar vi amortera så minskar vår konsumtion och arbetslösheten ökar dramatiskt.
Äntligen en vettig människa. Det är puckat att kräva amortering – det är att kräva enorm förmögenhetsuppbyggnad utan vettiga skäl. Förresten, med 2% inflation i snitt så minskar lånen i värde så mycket. Det räcker långt för att bygga upp marginal, iallafall om man inte tar upp nya lån på huset stup i kvarten.
Men att amortera kan ju även ses som en investering då det blir mindre månadskostnad för varje månad man amorterar och med dom pengarna kan man investera istället.
Vettig? Ekvationsteorins lösning på våra ekonomiska problem verkar vara att vi skall ta nya större lån och blåsa upp bostadsbubblan lite till, och lite till, och lite till och hela tiden hoppas på att bubblan aldrig kommer spricka.
Kanske är det så enkelt att bankerna gärna vill ha tillbaks pengar de lånar ut – för det är faktiskt det som ligger i konceptet att låna något.
Bankerna vill inte alls ha tillbaka pengarna, de vill ha avkastningen. Och jag vill inte ha miljoner bundet i mitt hus när jag dör. Jag är inte intresserad av att någonsin gå under 50% bolån.
Swedbank verkar iaf vilja ha tillbaka pengarna av att döma av artikeln som refereras till i artikeln.
De vill ha amorteringslag som gäller bolån med hög belåningsgrad. Swedbank följer den frivilliga överenskommelsen om att kräva amortering på topplån och vill tvinga alla konkurrenter att följa efter. Bottenlånen har nog gärna swedbank intakta som mjölkkor.
För att förtydliga: amorteringskravet kommer nog aldrig att avse mer än till en viss nivå – kanske ner till 60-70%. Bankerna sitter nog hellre med fordringar med lägre risk (hög belåningsgrad är en risk) av flera skäl.
Några i tråden har, trotts alla inlägg av cornucopia, förstått varför man behöver amortera.
Amorteringskrav är naturligtvis sunt, och en gång i tiden fick man sunda råd av banken. Det var det som de fanns till för.
Men det spelar ingen roll. När festen är över kommer ingen att få låna av bankerna
Menar du med det att cornus inlägg har argumenterat för detta så pass illa? För såvitt jag kan se har cornucopia? hela tiden förespråkat att man skall sträva efter att vara skuldfri (dvs t.ex. amortera på bostadslån).
många glömmer det faktiska VäRDET av bostaden, inte värdet vi har nu pga överbelåning och avsaknad av förståelse för pengamängder.
Vad hade alla dessa mångmiljonbostäder kostat ifall vi hade haft rimliga tidsbestämmelser och räntor på lån och amortering dom senaste 20 åren?
hur många nollor det är i priset spelar bara roll för banken.
Ränteutgifter upp till 100 000 kr är avdragsgilla till 30 procent och över 100 000 kr är avdragsgilla till 21 procent. Sänk denna gräns till 50 000 kr. Det skulle öka amorteringarna snabbt.