Stockholmsbörsen slog nytt rekord under måndagen och stigande räntor i USA drog upp dollarn, samt guldpriset rejält. I Asien är börsutvecklingen blandad under tisdagsmorgonen.
Starkare |
Med en uppgång på +0.61% för OMXSPI blev det förstås nytt börsrekord på Stockholmsöbrsen. OMXS30 gick +0.38% och fortsätter halka efter, utan att heller ligga på rekordnivå.
Mer intressant är kanske en ordentlig rörelse i dollarn som nu ligger på 8:80 USDSEK och den starkaste nivån på över ett år. Bakom kanske ett kliv på 0.05 procentenheter för den amerikanska tioåringen ligger, och räntan är nu på 1.63% mot 1.45% innan de fortsatt skenande inflationssiffrorna förra veckan.
Detta drar även upp guldpriset till hela 528:- SEK. Priset har gått från cirka 491:- SEK per gram i början av november, eller ca +7.5% på två veckor, och är nu på sin högsta nivå på nästan ett år. Återstår att se hur långt den här rörelsen kan ta oss – prisrekordet någonsin uppe vid 580:- SEK noterades under coronakrisen 2020.
I USA gick S&P-500 oförändrat enligt min feed med -0.00%, vet ej om det stämmer. Nasdaq 100 var också oförändrad med -0.07%.
I de asiatiska tidszonerna ger inte börserna någon ledtråd om dagens riktning. ASX 200 går -0.67%, Hang Seng +1.14%, KOSPI -0.15%, Nikkei 225 +0.05% och Straits Times -0.00% (fel?).
Ska man killgissa efter tre dagar med raka börsrekord och oförändrade börser hos Husse, så kanske det är dags för en liten paus i rekorden på Stockholmsbörsen? Men bloggen har alltid fel.
3 kommentarer
Den här inflationen är väldigt intressant!
https://www.epsilontheory.com/im-so-tired-of-the-transitory-inflation-debate/
Utdrag:
The Ghost of Arthur Burns
When US oil prices quadrupled following the OPEC oil embargo in the aftermath of the 1973 Yom Kippur War, Burns argued that, since this had nothing to do with monetary policy, the Fed should exclude oil and energy-related products (such as home heating oil and electricity) from the consumer price index.
Then came surging food prices, which Burns surmised in 1973 were traceable to unusual weather – specifically, an El Niño event that had decimated Peruvian anchovies in 1972. He insisted that this was the source of rising fertilizer and feedstock prices, in turn driving up beef, poultry, and pork prices. Like good soldiers, we gulped and followed his order to take food – which had a weight of 25% – out of the CPI.
Burns didn’t stop there. Over the next few years, he periodically uncovered similar idiosyncratic developments affecting the prices of mobile homes, used cars, children’s toys, even women’s jewelry (gold mania, he dubbed it); he also raised questions about homeownership costs, which accounted for another 16% of the CPI. Take them all out, he insisted!
By the time Burns was done, only about 35% of the CPI was left – and it was rising at a double-digit rate! Only at that point, in 1975, did Burns concede – far too late – that the United States had an inflation problem. The painful lesson: ignore so-called transitory factors at great peril.
Kostandadriven inflation utan motsvarande lönedriven inflation är väl inget problem?
Ja det var ju i den vevan som jordbrukssubventionerna kom för att dölja för konsumenterna de skenande kostnaderna för jordbruksprodukterna.