Svenskarna vill ofta framhäva Sverige som ett land där man bor på landet och är ett naturälskande folk, men i själva verket är Sverige det sjätte mest urbaniserade landet i EU och åttonde mest urbaniserade i Europa. Vi är i själva verket inte ens särskilt lika våra nordiska grannar, utan mer lika Nederländerna eller Belgien än ett skandinaviskt land. Detta gör att Sverige ofta inte ska jämföras med våra nordiska grannar. Graf nedan.
 |
| Normal-, Median- och Medelsvenssons |
Demografin i Sverige påminner alltså mer om Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Italien än Finland, Danmark eller Norge. Mest lika i urbaniseringsgrad bland de nordiska länderna är vi med Island, som har sin befolkning koncentrerad till huvudstaden Reykjavik och omkringliggande småstäder och förorter.
 |
| Urbaniseringsgrad i EU respektive övriga europeiska länder hos Eurostat. Data oftast från 2020, men hos de som släpar efter med rapporteringen gäller 2019 eller 2018. Data: Eurostat databas il_clvho01 |
Endast 19.3% av svenskarna bor i det som klassas som landsbygd medan 41.5% bor i förorter eller småstäder och 39.5% i storstäder, vilket alltså ger 80.7% i urbaniseringsgrad.
När man tittar på olika statistik som relateras till hur folk bor måste man ta urbaniseringsgraden i beaktande. Staden och stadslivet innebär annat än boende på landsbygden och i glesbygden, bland annat kring inkomster, arbetsmarknad, kommunikationer, segregation, brottslighet eller aktuellt coronapandemin.
Medan Sverige har en urbaniseringsgrad om 80.7% har t ex Norge 68.4%, Danmark 67.2% och Finland 71.0%. Att tro att det inte skulle påverkat exempelvis spridningen av Wuhan-pesten i de olika länderna är väldigt naivt. Uttalar man sig om Sverige kan man inte tas på allvar i frågor där demografin spelar roll, om man då jämför med Norge, Finland eller Danmark.
Den höga urbaniseringen i Sverige innebär också att det är kört för landsbygden – det finns helt enkelt för få väljare för att landsbygden ska vara något att bry sig om för politikerna. Efter en viss nivå blir antagligen urbaniseringen därmed självuppfyllande. Urbaniseringen är resultatet av decennier av medveten politik från samtliga politiska hörn, center och utkanter. Att Stureplanscentern tagit över det tidigare Bondepartiet är bara symptomatiskt med detta och den som försöker bygga väljarunderlag på 20% av befolkningen istället för 80% är dömd att misslyckas.
Samtidigt vill t ex Miljöpartiet att fler ska flytta till städerna och landsbygden ska planteras igen för miljöns skull, vilket det alltså egentligen inte finns något politiskt motstånd mot oavsett hur mycket vi som bor på landet tjuter i frågan.
Svensken är en stadsbo och den nationalromantiska bilden av den naturälskande svensken i sin röda stuga på en fjälltopp mitt i skogen på en ö i skärgården är en ren myt. Det är inte ens så att stadsborna särskilt ofta ens lämnar staden, utan deras uppfattning av landet och naturen är närmsta kommunalt skötta grönområde med anlagda stigar (de facto park), eller det där gröna längs motorvägen de ser genom bilrutan i 120 km/h.
 |
| Storbritannien med sin 87.5% urbaniseringsgrad ligger demografiskt därmed närmare Sverige än Norge, Danmark och Finland. |
Hur Eurostat räknar förklaras på SCB på denna länk. 24 kommuner i landet klassas som storstäder. Majoriteten av landets yta klassas som landsbygd i form av “glest befolkad kommun”. Exempel på dessa är t ex Härryda, Bollebygd, Mark men också Kungsbacka. Borås klassas som storstadskommun, medan Lerum och Alingsås är småstäder eller förortskommuner. Avgörande är den sammanhängande befolkningsdensiteten i respektive kommun.
Definitionen är att om minst hälften av kommunens befolkning bor i kluster om sammanhängande kvadratkilometer med minst 300 invånare per kvadratmeter och minst 5 000 personer totalt i varje kluster är man en småstad eller förort, och om minst 50 000 personer bor i sammanhängande kluster om minst 1 500 personer per kvadratkilometer och minst hälften av kommunens befolkning bor i sådana kluster är man en storstad. Annars är man landsbygd. Det kan t ex i en kommun med 41 000 invånare finnas en centralort med 20 000 invånare i tät bebyggelsekluster enligt ovan, men samtliga kommer då klassas som landsbygd eftersom det är färre än hälften av kommuninvånarna.
Kort sagt går alla kommuner med enbart orter med mindre än 5 000 invånare bort och klassas som landsbygd, men också många andra. På SCB:s karta kan man se detta och exempel på landsbygd är t ex Kungsbacka, som består av många mindre byar eller glesa villamattor, centralorten till trots, Alingsås är exempel på småstad och Borås exempel på storstad.
57 kommentarer
Ja det är kallt och regnigt och myggigt i naturen. Skavsår får man oxå. Bättre att stanna i sin välpreppade lägenhet och surfa på internet & spela datorspel. Man kan ju se filmer från skärgården och vildmarken på youtube.
Och har du möjlighet kan du kolla på naturen i 4k eller hela 8k om du är tät.
Vi flyttade bort från storstaden för ett antal år sedan till en gård på landet och det är det bästa beslut vi har gjort i hela våra liv. Ångrar det inte en sekund.
Vilken frihet att slippa storstadens trafikkaos, stress, masskonsumtion, avgaser och buller.
Det är väl inte för alla och det friheten kommer med en hel del ansvar men som uppväxt på landsbygden så var det en stark saknad att få flytta tillbaka till en plats nära skog och natur efter studier och arbete i stan.
Har aldrig greppat den här stressen folk upplever med städer. Vad är det för stress som finns där som inte finns någon annanstans?
Det är väl individuellt? Där vi bor nu finns inte alls den stressen som vi upplevde. Det har väl och göra med jäktandet, trängseln bland folk, och allt oväsen från trafiken t.ex. men som sagt det är nog individuellt.
Jag bor strax utanför sthlm. Lite som att bo på landet, med gångavstånd till natur o bad, sjöutsikt, lugnt område med höginkomsttagare, trevliga grannar, etc. Ingen som helst stress. Jobbar hemifrån. Några km till ICA Maxi och alla andra.
Har lyckats förena det bästa från både landsbygd och stad.
Ja, det finns busshållplats ca 200m bort. Har provat den en gång på 20 år. Det var ingen höjdare, att åka buss alltså.
Vad räknas som stad och på landet inom EU? Vi är ju rätt få personer här som lever i ett stort land.
Det är lite komplicerat, men förklaras bra här hut Eurostat räknar https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2015/Urbanisering–fran-land-till-stad/
Precis, pratar vi landet eller utanför storstadsregionerna men ändå i ett samhälle? Barnfamiljer vill förstås inte ha långt till skola, fritidsaktiviteter, mataffärer och annan basservice. Måste vara svårt att vara två heltidsjobbande vuxna boende långt från allt och samtidigt klara av familjevardagen med allt vad det innebär. Kvinnoyrken utan för storstäderna återfinns förmodligen också främst inom kommunalsektor som hemtjänst och äldreboende med tillhörande skiftarbeten och oflexibla arbetsvillkor som omöjliggör hemarbete. Men har man hittat en väg ut ur ekorrhjulet så är det bara att gratulera.
Sverige skall gå före och visa världen vägen hur man löser klimatkrisen. Då kan enbart de bo på landsbyggden som behövs, i den mån det är tillåtet, för att ta till vara naturresurserna på landsbyggden.
Övriga måste flytta in till tätta städer till stora energieffektiva familjsområden som kan trafikförsörjas med effektiv spårtrafik.
Jadu, hur pass energieffektiva är egentligen städerna?
Det handlar nog mest om något som kan liknas vid kreativ bokföring.
Visste du att om jag odlar ett ton spannmål så binder jag ungefär 2,4 ton koldioxid.
Säljer jag detta ton till någon i en stad räknas det som att jag förbrukar dessa 2,4 ton co2.
Egentligen skulle dessa 2,4 ton tillgodoräknas mig och den i staden stå som förbrukare.
Låt säga jag odlar ytterligare ett ton spannmål och även denna gången binder 2,4 ton co2 men nu köper Ikea upp spannmålen och lagrar det i en gruva.
Nu har vi däremot bundit 2,4 ton spannmål som inte kommer tillbaks i atmosfären.
Vem har nu varit en miljöhjälte?
Ikea är väl miljöhjälten i detta fall. Varken du eller konsumenterna i staden har gjort något särskilt för miljön.
I städerna kan man försörja sig inom tjänstesektorn och då behövs inga miljöskadliga industrier eller ytkrävande jord och skogsbruk som negativt påverkar den naturliga naturen.
Man kan alltid retas med ironi
Men det ser ut att vända. Städer blir alltmer oattraktiva att leva i.
Vore intressant att köra en PCA på datan och se hur länderna grupperar sig. (Man skulle även då kunna lägga till inv/km2 och kanske BNP per capita)
Norge lägger stora pengar på levande landsbygd och vi gjorde tvärtom.
Är väl en indikation om varför huspriserna skenar.
Kanske blir bättre nu med distansjobb
SVT körde ju igår all in på att nu minsann går flyttlassen från städerna…känns som en ickenyhet att köra på Rapport och Aktuellt, intressant att folk flyttar, nyhet-nej.
Finns det nåt bra mått som även inkluderar tätortsnära boende?
Bor man på kanske tio minuters bilväg från ett samhälle, så är det väl nätt och jämnt att man kan räknas som landsbygdsboende?
Mycket bra statistik och föredömligt presenterat av bloggaren, fortsätt nu så här så får vi andra ha "landet" i fred utan allt för mycket störande element.
PS. 99,9% av alla Fjällrävenkläder har aldrig sett vildmarken DS.
Alltså "outdoor" kläder är oslagbart för oss småbarns föräldrar.
Houdini och Lundhags är typ det ända jag har då jag lever mitt liv mellan typ sandlådan och bilen till jobbet.
När jag pluggade så gick jag en kurs ledd av en kinesisk-svensk professor inom kulturella skillnader (med fokus på affärslivet). Han såg "stugan" som något väldigt svenskt och förklarade det som att vår kultur är väldigt kollektivistiskt, men inom alla kulturer så ryms det en motpol. I "stugan" är vi individualister.
Jag tror absolut det ligger något i det. Drömmer själv om livet på landet, men innerst inne så vet jag att jag föredrar att fortsätta bo i, eller i nära anslutning till, stan.
Lögn, förbannad lögn och …
Ja, om man räknar småstad som 200 invånare är urbaniseringsgraden över 80 procent i Sverige. Men så är det ju inte riktigt, va? Inte sedan vikingatiden i alla fall. OECD:s definition på "urbant system" är tätorter med minst 50 000 invånare. Då lever över 60 procent av svenskarna utanför de urbana områdena. Nej, vi är inte som Nederländerna. Har ni åkt bil där och sett hur vansinnigt tätt bebyggt det är, nästan utan avbrott. Valet av statistik handlar väl om vilken agenda man vill driva.
Fel. Se definitionen hos SCB i länken. Kungsbacka räknas som landsbygd – i princip alla villaområden blir landsbygd som Eurostar räknar.
Min by m 1500 invånare klassas som landsbygd, så att 200 på näpnare klassas som stad är ren lögn från dig.
Ja precis, Holland borde nog vara >5 ggr mer urbaniserat än Sverige om man mäter rätt – varje kvadratmeter där nere är använd. Här är det mest skog.
Urbanisering innebär hur många som bor i stad. Resten kan vara tomt.
Urbanisering handlar inte om hur stor del av arealen som är bebyggd, utan hur stor andel av människorna som bor i städer. Om det är 1 eller 100 mil obebodd skog mellan städerna påverkar inte urbaniseringsmåttet.
Att det är skog snarare än jorbruk är ju ett tecken på att det inte bor så mycket folk där, vilket alltså innebär en mindre andel av befolkningen som bor på landet.
He, he.
Detta borde ju visa på hur pass urbana en del är och som inte begriper vad landsbyggd egentligen är.
Tror man att landsbyggd är skog och inga grannar inom synhåll, ja då är man nog så urban som man kan bli.
Jo, jag har åkt runt en del i Holland och Belgien.
Det är väldigt mycket jordbruksmark och enfamiljshus i de länderna.
Men även betydligt tätare mellan lantbruksdjur och djurstallar.
Tror man att enfamiljshus, jordbruksmark, djurstallar och lantbruksdjur inte tillhör landsbyggd då vet man nog inte vad landsbyggd egentligen är för något.
Behövs nog lite mer statistik för att ge en rättvisande bild. Föreslår procent av landet som är täckt av asfalt, samt procent av landet som är uppodlat…
Varför då? Urbaniseringsgrad handlar om interaktionen mellan människor. Annars är väl Danmark världens minst urbaniserade land med tanke på att Grönland är danskt och befolkning per km2 därmed går mot noll. Men vad spelar inlandsisen på Grönland för roll för någon som helst analys av samhället?
Nej, ljuger gör jag inte. Men vi talar kanske om äpplen och päron. Jag har i ärlighetens namn inte tittat Eurostats statistik utan gjort en bedömning av urbaniseringsgraden utifrån SCB (tätort = minst 200 invånare i sammanhängande byggelse). Jämförs dessa många diminutiva tätorter med vad OECD klassar som urbana områden är Sverige internationellt sett inte särskilt urbant.
Datat ovan är Eurostat. Ska man räkna 200-byar hamnar vi nog på 99% istället för 80.
Nej
Du röstar på SD eller MP, va? Verkligheten spelar ingen roll.
Man kan ju fråga sig vad som egentligen menas med sammanhängande bebyggelse.
Kan det snarare vara en bebyggelse med en viss funktion än hur tät bebyggelsen är?
Låt säga det sammanhängande står 200 ladugårdar jämte 200 hus jämte 200 åkrar.
Är det då en tätort?
Det står i blogginlägget ovan. Föreslår att du läser.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ja, och? Du medger att under en miljon bor på orter mindre än 1000 invånare. Alltså 10% av Sveriges befolkning. Hur ger det lägre urbaniseringsgrad än 80% större ort och 20% på landet?
Vem som har kontakt med verkligheten kan vi ju diskutera. Vad jag röstar på har du inte med att göra.
2015-12-31 fanns enligt SCB 1990 tätorter i Sverige. 1967 av dessa hade mindre än 50000 invånare (OECD:S definition). Det innebär att det året bodde 58,2 procent av befolkningen utanför verkligt urbana områden i Sverige, där många delar landsbygdens problem i form av dålig service, bilberoende mm. Om vi tar tätorter mindre än 10000 invånare blir bonnläpparna 37,4 procent av befolkningen. Som en parantes kan nämnas att 1257 tätorter hade mindre än 1000 invånare.
Jo, jag har läst.
Men jag blev lite förvirrad.
Siffrorna känner lite tveksamma minst sagt.
Här är första meningen.
"Definitionen är att om minst hälften av kommunens befolkning bor i kluster om sammanhängande kvadratkilometer med minst 300 invånare per kvadratmeter"
Du menar väl 300 invånare per kvadratkilometer?
Det känns liksom mer rimligt.
@Ygg,
Faktum är att ju glesare befolkning man har på landsbyggden desto sämre service blir det.
Och desto mer beroende av bil blir man.
Men kanske inte bara på landsbyggden?
Så stor skillnad är det kanske ändå inte mellan en lanthandel och en jourbutik.
Eller en lokal pub för de som bor i närområdet oavsett om den är på landet eller i en stadsdel.
1967 fanns här, där jag bor betydligt fler människor och betydligt fler livsmedelsbutiker.
Men det fanns även betydligt fler specialbutiker samtidigt som det var färre invånare i närmsta större stad.
Så jag är inte så säker på om städerna var mer utarmade 1967 än nu när där bor mer människor.
Jag menar att det är fel att likt Cornu envisas med att känna storstadens puls på platser som Åkarp, 6324 invånare, ("Hasselmusens paradis" enligt Länsstyrelsen) precis som Stora Skedvi Kyrkby inte är urbant. Mindre tätorter och landsbygden delar erfarenheten av att bortprioriteras. I mindre städer har ofta bankkontoren, butiker, posten, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen försvunnit, ofta på grund av den "urbana normen" snarare än befolkningsminskning. Jag kan hålla med Eurostat om att vi har 24 verkligt urbana områden – inte "storstäder" (är Östersund en storstad?) – i Sverige Där bor drygt 40 procent av svenskarna. Sedan är frågan var man drar gränsen för de som bor på den verkliga "vischan" men det rör sig om en betydligt större grupp än vad man ofta föreställer sig. Här finns också en politisk sprängkraft som en del politiker kunnat nyttja. Att säga att Sverige är till 80 procent urbaniserat och att landsbygdsfrågor är irrelevanta leder tanken fel. Då slutar man som Stureplanscentern.
Så det kanske inte handlar så mycket om hur stora städer man har eller hur tätbefolkade man är.
Utan mer om hur pass livskraftig landsbyggden egentligen är?
Det kan ju vara bra att veta åtminstone ifall man är intresserad av att göra en riskanalys för lokal matförsörjning eller liknande.
Men även, som Cornu påpekade, att den rurala normen blir osynliggjord i den offentliga debatten.
Det handlar om hur tätbefolkade man är där det faktiskt bor människor.
Detta verkar vara jättesvårt att förstå, gissar på sorgearbete och det är svårt för många att ta in hur många som bor på större orter i Sverige.
Vilken rurala norm? Med endast 20% rural befolkning så är det ingen norm, det är ett undantag.
Jag bor ganska ståndsmäsdigt på landet.
Gården är på 137 skuldfria ha och 350 kvadratmeter bergvärmd boyta.
Stor ladugård och rejäl maskinhall plus lite andra ekonomibyggnader.
Varför ska jag sörja att folk hellre vill bo i skokartonger?
Min poäng är mer att om landbyggden blir alltför svagt och överges alltför mycket gör det städernas invånare mer känsliga för störningar.
Även där har jag inget att sörja.
Men däremot de som bor i städerna borde ta och fundera lite över hur pass bra det egentligen är.
Om den rurala normen är osynliggjord som jag säger eller är som du säger ett undantag liknar mer en debatt om påvens skägg.
Det är alltså mer en detalj i ett sammanhang som jag ser att vi är överens om.
Att vi knör ihop oss i Sverige på liten yta runt storstadsområden (trots enorma potentiella ytor också runt storstadsområden) och låter fastighetspriser rusa iväg på dessa upplevt trångt bebodda ytor beror väl mest på hur kommunalt vatten, avlopp och el är koncentrerat. Planläggning av områden sker efter den tillgången.
Blir lite ologiskt när det är nåt område relativt tätt knött med en massa obygd runt om samtidigt som priserna på fastigheter på den lilla knökade biten drar iväg.
Landsbygdsfolk är precis som höginkomsttagare, minoriteter som kan köras över och förnedras lite hur som helst av politikerna. Oftast av socialisterna som med ett brett leende inhöstar välbehövliga röster från Södermalm.
Jag är inte så säker på att det går att dra slutsatser om Wuhan-pestens spridning baserat på hur urbaniserat ett land är. Spanska sjukan slog hårdast mot Jämtland och Arjeplog i Sverige och de är ju knappast urbaniserade.
Kolla inlägget om det.
Så du menar att hur tätt folk lever där de faktiskt bor har ingen påverkan på smittspridningen?
Ett gammalt trick för ingenjörer är att observera extremlägena. I det här fallet torde det vara att ingen möter någon annan, och det andra extremfallet att alla har en ormgrop med varandra. Verkligheten ligger någonstans mellan extremvärdena. Och man kan dra slutsatser av extremerna, helt utan att vara expert.
Jag tror att smittspridningen påverkas av många faktorer, de flesta dåligt förstådda. Men datorsimuleringar jag sett visar att smitta sprids så länge det finns befolkningsutbyte mellan platser. Om en population finns i tio små städer eller i en stor, har ingen som helst betydelse för hur många som blir smittade, endast hur lång tid spridningen tar.
Jag funderar på om inte Danmark ändå borde räknas som minst lika urbaniserat som Sverige med hänsyn till att alla landsdelar ligger så pass nära staden? Danmark är ju ett så litet land, stort som bara Småland och Skåne, och kan således inte ha landsbygd som ligger särskilt frånskild från stadsmiljön såsom i flera delar av Sverige. En ort som i Sverige kallas för förort kanske i Danmark kallas för landsbygd?
Jag tror inte att siffrorna taar hänsyn till vad ett område "kallas för" i olika länder.
Statistiken är väl i sak korrekt, men rejält yxigt när man klumpar ihop kommun för kommun.
Så det är klart att det blir anmärkningsvärt höga siffror på urbanisering om hela Kiruna kommun klassas som småstad/förort, eller när Borås klassas som storstad.
Jag orkade kanske inte läsa allt fullt ut. Men är det alltså så att det nått på urbanisering som publiceras i inlägget är beroende av hur den administrativa uppdelningen ser ut? Dvs att beroende på hur små respektive stora vi har valt att kommunerna ska vara så påverkar det utfallet?
Att Danmark skulle vara minst urbaniserat i Norden låter väldigt märkligt.