Gårdagens middag på danska Noma, som precis fått utmärkelsen världens bästa restaurang 2021 var prisvärd och skandinaviskt avslappnad och prestigelös fine dining utan vita dukar. Rekommenderas starkt för den som gör dessa prioriteringar.
 |
| Braaainz! Jag skämtade igår om ungsbakad rådjurshjärna, men den första rätten var i själva verket en sås på renhjärna (eng reindeer brain custard), esrverad i ett renkranium, så där var jag inte profetisk. Otroligt gott, satte utgångsläget, som sedan bara eskalerade. |
Noma är på sitt sätt en dansk institution, som om och om igen blir topprankad som världens bästa eller bland världens bästa restauranger. Temat för hösten var vilt, men eftersom det är lite svårt att få bord så får man acceptera det tema som gäller för stunden.
 |
| Utomhusmiljön |
Med en egen för ändamålet specialbyggd anläggning norr om Christiania och de squatters som bosatt sig på de gamla bastionerna som försvarade gamla Köpenhamn mot svensken så erbjuds en unik miljö, som är avslappnad och skandinaviskt avskalad.
Vi pratar inte om white dining här med vita dukar, utan ljust skandinaviskt trä, vilket också ger en unik miljöupplevelse, till skillnad mot Stockholms stolthet Frantzéns, som är trångt inhyst på vindvåningen av ett lägenhetshus i Vasastan.
 |
| Taket över vårt bord |
Framför allt är priset i sammanhanget överkomligt med 2 800:- DKK för maten och 1 800:- för rekommenderat vinpaket, som det fanns absolut noll anledningar att ifrågasätta. Vi brydde oss inte ens om att kontrollera vinlistan. För övrigt så var det uppfriskande att se att man fick samma vin till två rätter på raken, där vinet fick agera en brygga i övergångarna mellan de sjutton rätterna och sidorätterna.
För hela paketet får man alltså hosta upp 6 300:- SEK per person om man dricker vin. Det fanns även ett utmärkt juicepaket för den som inte dricker alkohol, vilket vår vän i sällskapet valde, och som går på det lite lägre 1 000:- DKK.
 |
| Köket ligger som sig bör i stjärnkrogar numera helt öppet mitt i restaurangen |
Jag ska inte avslöja menyn, utöver den inledande renhjärnan ovan, men vi blev aldrig besvikna och till skillnad mot många andra restauranger satt huvudrätten perfekt. Portionerna är små och man blir därmed inte så mätt att man inte kan uppskatta det ena trolleriet efter det andra, vilket annars alltid är en risk
 |
| Huvudrätten visar den enkla avskalade miljön |
Atmosfären är avslappnad och prestigelös, någon dresscode existerar inte bland gästerna. Vill man framstå som förnäm ska man nog välja en annan restaurang.
 |
| Mitt under middagen kom passande nog ett SMS från Pinchos, som tydligen saknade oss |
Vi valde att bo på helt nyöppnade NH Collection i Köpenhamn, på andra sidan Christiania, vilket gjorde att man kunde ta en bilfri promenad från hotellet till restaurangen genom det väldigt speciella området. Hotellet kan för övrigt rekommenderas – nybyggt, modernt, fräscht och med suverän personal. Bor man i Malmöområdet går det förstås att besöka Noma utan att behöva bo över. Om man får ett bord – gästerna var internationella och likt den helt anmärkningsfria personalen från alla världens hörn.
Vilt- och skogstemat är utsålt fram till jul, men det kan gå att boka bord till det kommande havstemat. Ett tips kan vara att det är enklare att få bord om man är fler än två, då parborden går åt först. Sedan måste man betala maten i förväg redan vid bokningen, för att undvika okynnesbokningar.
52 kommentarer
Okej. Gillar att det inte är dresscode.
När började man äta hjärna på såna här ställen, någon som vet?
Åt ankhjärna där 2015 eller nåt sånt (halvåret innan de flyttade till Japan och sedemera Mexico), och ankstrupe och anktunga och massa andra konstiga delar av ankan, vars tillagning bestått av att den bara sotats med enris eller nåt så det nästan rann blod ur den och det varnades för hagelrester i bröstfileerna.
Ja, det låter ju.. gott.
Men då har man hållt på ett tag alltså.
åt på Noma för ett antal år sedan, då var det kalvhjärna som serverades om jag inte minns fel, men en bit in i menyn.
Kan konstatera att mina katter krasar i sig skallen först på gnagare. Och är de mätta t ex på en fet sork käkar de bara skallen. Bästa biten, hjärnan, hälsar rovdjuren.
Låt pensionärerna äta kattmat 🙂
Hjärna är ju väldigt energirik iom att det är mest fett, så det är en bra optimering för rovdjur att äta. Björnarna i Alaska gör samma när de äter lax, väljer hjärna, skinn och rom om det finns någon.
Och för människor är ju combon med socker och fett oslagbar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ser trevligt ut. Fick googla var det låg. Finns den där streetfood-marketen kvar på Refshaleøen? Litet annat typ av ställe såklart (inga stjärnor på den), men trevligt på sitt sätt.
Var mycket street i Christiania men kändes inte alltid som lokalbefolkningen.
Tänkte på den längst ut på halvön där han den där galningen seglade med sin ubåt. Men Christiania har sin charm. Själv gillar jag Västerbro mest, men sen har Christianshavn sin charm.
Köpenhamn
Var där för många år sen på en avbokning, men det var inte samma lokal tror jag? Då var det lite saker ur havet vill jag minnas. 17 rätter eller vad det nu var och inte värt priset.
Ny lokal.
En obildad fråga som alltid kommer upp när man är på ett finare ställe:
Ska man äta bladen också, eller är det bara dekoration?
Ibland, ibland inte. Personalen berättar när de presenterar varje rätt.
Har aldrig fått det berättat. Ser antagligen ut som en idiot när jag knaprar i mig något som inte var tänkt som förda annat än för vissa kaninarter.
Hahaha. Brilliant!! Påminner om en scen från Lucky Luke i Mexico. När matvraket Averell Dalton, den yngste av de onda bröderna, undrade vad det knapriga smaskiga skalet runt huvudrätten var. Vi kallar det lerskål, svarade mexikanen förbryllat.
Är man nyfiken kan man se den här. Mycket urspårningar, ångest och höjda röster utlovas.
https://www.imdb.com/title/tt4610372/
Följa Rene på instagram rekommenderas också, många galna idéer och kreationer som ventileras där.
2800 + 1800 = 6300? 4600 va?
DKKSEK 1.37
Kom att tänka på hur det var på 90-talet, när man handlade öl i danmark, då ville danskarna gärna köra "krone mot krone". Inte nu längre…
Ja de var tider det, när man som ung tonåring åkte över med säckakärra och plockade tre nya backar. Vad hände egentligen med valutan? Körd i botten. Efter ww2 var väl SEK jmf-bar med Schweizerfranc, nåt gick fel där.
Inte en chans i världen att jag skulle äta soppa på hjärna. Jag som inte ens kan äta svamp i maten.
Galna rensjukan?
Det är 630 goda luncher i Kista galleria..
1. De tar inte danska kronor i Kista galleria.
2. En god lunch där kostar inte 10 kronor.
3. En lunch på foodcourten i Kista galleria är inte samma typ av upplevelse som Noma etc, på samma sätt som en sväng på en Voiscooter inte är samma typ av upplevelse som fem varv runt Nürburgring i en Ferrari SF90.
Undrade hur lång tid det skulle ta, gick ju fort..
När jag blir nyfikten frågar jag:
Om man skriver om ett restaurangbesök i en blog eller bok: Går då notan att ta på företaget? Vinet?
(Jag missunnar dig absolut inte vare sig framgången eller att smörja kråset Lars. Men så här på internet vågar jag erkänna att 6300 faktiskt känns liite dyrt, även om det är gott.)
Tveksamt. Jag tar det privat med skattade pengar.
Längre svar.
Det är enormt enkelt. Är syftet med något privat så är det en privat utgift. I detta fall är det 100% självklart att detta var privat, eftersom vi hade med en privat vän.
Däremot så behöver jag prestera minst fyra blogginlägg om dagen vardagar och söndagar, och minst två på lördagar som är lågtrafik. Jag jobbar 80 – 100 timmar i veckan.
Det betyder att jag så fort jag gör något omfattande privat, som detta som tar en hel dag i anspråk, så ser jag till att få ut blogginlägg ur det om det matchar bloggläsarnas intressen. Det är fortfarande en privat utgift, men jag fick nu två blogginlägg – eventuellt skriver jag en tredje om Christiania, och jag tog ett antal foton till bloggens bildbank. Så att jag slösade bort god arbetstid på en form av privat semester blev iaf inte helt bortkastat, utan man får se det som avkastning på den privata utgiften. Vad jag väljer att skriva om av privata grejer handlar förstås om vad jag vill ha för offentlig profil.
Således har t ex Mont Blanc, Kilimanjaro, massa segling etc varit privat, men jag har skrivit blogginlägg om det som avkastning och profilering.
Sådant är specifikt jobb – resor för föreläsningar, möten, intervjuer, reportage, specifika resor för att ta foton, specifika researchresor – är jobbutgifter. Dock är vare sig intern eller extern representation längre avdragsgilla, men å andra sidan är därmed inte heller de tidigare underliga gränserna för representation något att bry sig om. Oavsett, det där sköter min redovisningsbyrå vad som är avdragsgillt eller inte. Resa och boende för föreläsning, möten eller research = avdragsgillt. Resemiddag = ej avdragsgillt.
Exempel på ren research var t ex resan till Ukraina. Rätt uppenbart att ingen åker till Ukraina (ett land i krig) för att ta semester. Blev både bok och blogginlägg av det.
Exempel på privat resa: Seglingen i Lofoten. Blev dock blogginlägg ändå, för som sagt jag behöver producera och kan jag variera innehållet genom att skriva om privata upplevelser så får jag lite avkastning på privata utgifter.
Viktigt på research- och jobbresor är förstås att man ordentligt dokumenterar vad man gjort. Finns ju Lex Läckberg, som postade bilder från poolen på Instagram och sedan försökte ta resan på jobbet. Det gick inte.
Det verkar finnas ett visst samband mellan männskors syn på ett restaurangbesöks pris och hur långa arbetsveckor de har. Det tycker jag är bra.
Nu har jag inte i Ukraina själv än men två oberoende källor bekräftar att kriget i Ukraina inte alls märks av på plats. Kanske i öster och i annekterade Krim? men inte annars.
Särskilt Lviv ska vara ett utmärkt turistmål och ligger ganska nära.
Jag var på Noma för många år sedan, typ 2-3 år innan de blev rankade nummer 1 i världen. Tyvärr min största krogbesvikelse men också en lärdom.
Jag gillar god mat och går i snitt någon gång per år på Michelinkrog och ett 10 tal gånger per år på krogar som är snäppet under. Topp 50 världsbästalistan för krogar är till stor del topp 50 listan över de mest exprimentella,nyskapande krogarna. Mat som gärna har en god story med udda tillagning med udda ingredienser i en god miljö. Det innebär dock inte att det är den godaste maten. En aldrig tidigare provad smakkombination kan ha en anledning….. Varannan rätt som vi fick då på Noma var inte god (tyckte vi alla 4 som var där) men den var unik så till vida att det var mycket gräs, udda alger från udda orter, udda servering etc.
Så skall man gå på finkrog så skall man börja med att fundera på vilken typ av finkrog/mat man uppskattar mest och välja en sådan som passar en själv om man skall få valuta för pengarna.
Absolut.
Ett tips till de som vill gå på en experimentell restaurang men ändå är rädda att de inte gillar vissa konstiga rätter, kör på den vegetariska avsmakningsmenyn. Det är betydligt svårare att bli äcklad av en fermenterad gurka än en fermenterad sjögurka.
Men mycket tråkigare med fermenterad gurka än det animaliska alternativet. Vegetarisk mat blir som bäst ett tillbehör till den riktiga maten.
Annars, Noma verkar underbart, men priset är över vad jag vill betala. Det får istället bli Nomas lillasyster Popl säljer goda hamburgare till normala priser och drop in.
/Hippie med ideal
Är nog en udda figur – avskyr fine dining. Föredrar en exemplariskt tillagad raggmunk med fläsk, en vällagad pasta på en lokal trattoria i Italien eller varför inte en Trigariatsou. Älskar lokal kvarterskrogsmiljö med "hemlagatkänsla"
Då ska du gå till Leif Mannerströms Kometen i Göteborg. Han tröttnade på finkrogen (Sjömagasinet) och lagar numera bara husmanskost av gourmetkvalitet på Kometen. Öht en härlig person, brukar stå för maten i VIP-loungen på bokmässan, och jag har suttit och snackat med honom när han själv tagit lunch där någon gång.
Eller äsch – han driver inte kometen längre tydligen.
Går man till rätt fine dining ställe kan raggmunk med fläsk vara en del av menyn men man får välja ställe med omsorg. Mattias Dahlgren hade nybakt rågbröd med rökt smör och det var det närmaste jag kommit upplevelsen av den godaste "skogsmat" man minns från när hungern är den bästa kryddan ute i det bistra snöslasket. Resturang Ekstedt tyckte jag hade genomgående rätter på rätt sida om god/intressant balansen utan bottennapp.
Med enstaka undantag har alltid "fine dining" varit påtvingat i arbetet…
Har iochförsig bara varit på några 1500kr restauranger, men tycker absolut inte att det är prisvärt. Föredrar tex fina steakhouse istället, kanske 6-800kr, mkt bättre val.
Jag jobbar 40 timmar i veckan och tycker fläskfile black an white för 150 på syltan vid T-banan är prisvärt. Lars som jobbar 100 timmar i veckan föredrar Noma.
Jag gissar att du Wolfbert jobbar 50 timmar per vecka?
Jag blir mätt redan efter förrätten, så det är fullständigt bortkastat att bjuda ut mig på lunch eller middag. Sill och potatis brukar slinka ner. En räk-sallad på Restaurang Plogen blir det ibland. Någon sa en gång att det är synd att Marjatta inte kan uppskatta god mat. Vin har jag inte druckit på flera år.
Den som slänger ut 6000kr på att äta middag kan inte vara riktigt frisk.
Tycker det var billigt för att äta på Tellus bästa restaurang. T.o.m. en medelklass som man själv har ju råd med det.
Eller tiotusentals kr på delar till bilen som gör att den gör kan köras rakt fram 402 m på 0,2 s kortare tid än utan de delarna.
Eller 300 tusen på ett nytt kök eller badrum till en villa som har ett fullt funktionellt.
Eller….
Många sjuka.
6000 pix för Brains med dryck, jag hade gått till Gitte Kik och käkat smörrebröd med nubbe och pilsner 6 gånger istället.
Jag älskar kommentarerna på cornus inlägg!
Inser att jag och Cornu har helt olika preferenser. Jag skulle inte ha ätit där ens om jag fick betalt den summa som Cornu betalade. Renskallen gav mig flashbacksvibbar till Indy 2 – De fördömdas tempel och den s.k. Dinner of Doom när de som dessert blir serverade "chilled monkey brain".
Osäker om jag få posta länk så uppmanar er som inte sett scenen att göra det. Sök på "Dinner of Doom" på youtube. You are in for a treat… 😉
Därmed inte sagt att det är fel men där är jag och Cornu helt olika.