Många väljer att en fyrtioprocentig risk att förlora femtio procent av sitt kapital. Denna risk kan enkelt elimineras. Svar nedan.
 |
| Aktiebrev från Krugerkraschen |
Bloggen fortsätter sin mission att sprida god julstämning.
Många väljer att ta en risk som ligger på ungefär 40% att förlora 50% av sitt kapital, t ex den där miljonen som du skrapat ihop genom gnetande fram till du fyllde 30 år, och som egentligen inte räckte till något.
Konstruktionen som innebär denna risk kallas äktenskap.
Det är svårt att få fram siffror på hur många äktenskap som slutar i skilsmässa, och omöjligt att hitta data på hur många av dessa som omfattades av äktenskapsförord.
Visst data finns. Äktenskap som slutar i skilsmässa slutar i medel efter 11 år, men äktenskap totalt sett slutar i snitt efter 30 år, då det slutar med att ena parten dör, vilket sker i snitt efter 45 år. Det går antagligen att utifrån dessa siffror räkna ut förhållandet mellan skilsmässa och att ett äktenskap avslutas med döden. Låt X vara andelen skilsmässor, och Y andelen dödsfall.
Detta ger ekvationssystemet
X*11+Y*45=30
X+Y=1
Således är Y=1-X och vi får ekvationen
X*11+(1-X)*45=30 eller X*11 + 45 – 45*X = 30
vilket förenklas till
45 – 30 = 36*X eller 36X = 15
Andelen skilsmässor är alltså 15/36=0.42 eller 42% givet i snitt 11 år till skilsmässa, 45 år till att ena parten avlider och ett snitt på 30 år totalt. En grov avrundning till 40% passar därmed bra.
Ett annat sätt att titta på statistiken är skilsmässokvoten, dvs förhållandet skilsmässor dividerat med giftermål per år, men eftersom man först skiljer sig efter i snitt cirka 11 år så säger det inte så mycket, utan är bara en kvot. Siffrorna bakom påverkas t ex av åldersfördelningen av befolkningen och babyboom etc. Då skilsmässor sker snabbare än dödsfall inom äktenskapet bör dock kvoten vara överdriven och mycket riktigt blir skilsmässokvoten högre än 42% enligt ovan.
 |
| Skilsmässokvot 2000 – 2019. Data: SCB |
Annars kan man notera att finanskrisåret 2008 hade botten i skilsmässokvot. Om detta hade justerat för demografiska effekter kunde man spekulerat att färre skiljer sig när det är dåliga tider och man inte litar på sin privatekonomi. Sedan överkompenserar man efteråt när man är på grön kvist igen. Men för den slutsatsen måste man gräva i datat. Det blir intressant att se statistiken för pandemiåret 2020 när den kommer in. Gäller även Corona Pandemia och quarantinys, dvs barnafödandet och hur det påverkats när många bara suttit hemma och varit uttråkade, men pga eftersläpningen på nio månader kan man nog först se det framåt våren 2021.
I alla fall, fyra av tio äktenskap slutar i skilsmässa. Med det kan du förlora 50% av ditt kapital i bodelningen. Är du egen företagare kan du dessutom förlora 50% av ditt företag, då det räknas som en tillgång i bodelningen, till skillnad mot en utbildning och karriär som anställd som inte behöver delas.
Din bästa investering är således att vårda ditt äktenskap för att undvika att bli av med 50% av kapitalet, eller att undvika risken i princip helt genom ett korrekt utformat och hos Skatteverket registrerat äktenskapsförord. Skulle du ta en fyrtioprocentig risk att förlora 50% av ditt kapital?
Många silar mygg och sväljer kameler när det gäller risker och investeringar. En skilsmässa är inget misslyckande, utan tvärt om väldigt vanligt. Det enda som är säkrare i ett äktenskap är döden. Däremot är förstås du kära läsare, helt osårbar och ser alla som skilt sig som misslyckade. Andra ser det mer som att misslyckandet är att stanna kvar i ett äktenskap som passerat bäst förut, och som drivs på slentrian, gammal vana, bekvämlighet och rädslan för skilsmässan och dess sociala och ekonomiska konsekvenser för att till slut dö gamla, bittra och fyllda av ånger. Jag brukar gratulera den som skiljer sig, precis som jag gratulerar den som gifter sig.
Ha en fortsatt god jul och gott slut där i stugorna, radhusen och lägenheterna.
/Cornucopia? – levererar god stämning sedan 2008
 |
| Kastad brudbukett |
38 kommentarer
Det är ju värt rätt mycket att inte vara ensam. Dessutom sparar man ju lätt ihop en ny större förmögenhet om man är två, det blir knappast dubbelt så dyrt att vara två, snarare billigare då man inte behöver spendera pengar på krogen.
Absolut. Men du tar 40% risk att förlora 50%. Går enkelt att undvika med äktenskapsförord.
Jag håller inte med om hur du tänker, om man är gift är man tillsammans och när man splittrar är det 50/50 av vad man tidigare har haft tillsammans. Nu har kanske en person inte haft nånting tidigare och det är nån legal rån. Man förlora ingen kapital man bli bara rikare på erfarenhet, äktenskap är ju at dela. Alla är vinnare, ibland även advokater. 🙂
Det är billigare med allt att leva två.
Putte
Jo, men sedan kommer eventuellt barnen och dom är inte helt gratis i drift. Har sett en uträkning på det någonstans. Nå´n miljon 0-18 år eller så. Styck.
Göran: Tror du barn är gratis när är lyckligt alla tillsammans? Det spela ingen roll…
Yaku
Visst är det så. Det går på nöjeskontot.
Jag och frugan hade lyckligtvis nästan exakt samma mängd kapital från början, vår första lägenhet köpte vi 50/50 andel av eftersom vi kunde lägga in 50/50 av insatsen och sedan har det rullat på därefter. Enda skillnaden är att jag tjänar rätt mycket mer men det kommer jag ju troligtvis göra även efter en ev skilsmässa så det spelar inte så stor roll.
Trevligt att du utgår från att bloggens läsare står för hela hushållets tillgångar. Som att vi alla har nyimporterade thai-fruar.
Och du åtgår från att alla bloggens läsare med tillgångar är män.
Ja, men det stämmer ju väldigt väl
Är man singel så är man friare. Man kan flytta och resa oftare. Man kan flytta var man vill för att ta ett bättre jobb eller starta ett företag.
Ja, det är verkligen roligt vid 55
"Carpe diem" är jättebra men sen landar man i 55+ och funderar över om man borde varit mer strategisk i sitt liv. Kanske är jag lite bitter men livet blir ofta annat än man tänkt sig.
Jo men den andre förde ju sina tillgångar till boet så i en helt jämställd värld får man tillbaks exakt samma som man lade in. Go jul förresten;)
Tänker spara ihop en miljon på 5 år som en förstärkning till pensionen. Tack vare corona ligger jag nu rejält före tidplanen. En miljon är förstås bara en godtyckligt vald siffra som det går att spara till den utan att göra avkall på något.
Eller så flyttar man utomlands som många andra när de går i pension. Mer valuta för pengarna.
Allt är inte pengar. Få en egen familj är en frihet och en upplevelse som av åtminstone mig upplevts bättre än att oftare gå på krogen. Resor med familjemedlemmar ger mig mer även för längre tid än ensamma resor. Igår kom vår dotter med en bilderbok hon gjort från vår resa till Sahara 2018. Hon hade också under en kort tid med befarad pest som visade sig vara icke pest bearbetat allt filmmaterial som legat sedan hennes tonårstid från den då för familjen dyra foto safarin till Kenya. Hennes lillebror hade beställt en lyxkorg med många produkter som var nya för oss som vi bara börjat smaka på.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Instämmer. Att få egna barn innebär att man som man prioriterar ner sig själv till #3.
#1 barnen
#2 sambon
#3 sig själv
Payback känslomässigt på den investeringen är enorm när de sen blir självständiga. Jag fortsätter att curla så länge jag kan, fast de nu är runt 30. Och de verkligen uppskattar det, och vet om att de är speciella i min värld.
Förmodligen så har det bidragit till att det gått riktigt bra för dem, att alltid veta att det finns någon som gör allt om det skulle skita sig. En trygghet.
Man lär dem simma så de vågar hoppa i från bryggan men stå kvar och släpp dem inte med blicken…
+1
Min dotter har dykcertifikat så när hon hoppade fallskärm såg jag upp istället för ner. Själv nöjer jag mig med mera ytliga verksamheter, än.
Vänliga hälsningar
Nanotec
När jag flyttade till Sverige från Helsingfors, var det mina kompisars pappa, som tog mig till Stockholm, betalade för båtbiljetten, fixade ett tillfälligt boende hos en av sina söner, hjälpte till att ordna ett vikariat på ett sjukhus och en lägenhet i andra hand. Han betalade också för taxiresorna och köpte mat till mig. Han visste att jag hade det jobbigt hemma.
Mina föräldrar lånade mig inte en enda krona, eftersom familjen tyckte att flytten bara var ett löjligt påhitt och att jag skulle komma tillbaka hem med svansen mellan benen och att de skulle få hånskratta åt mig för all framtid. Efter drygt 40 år är jag fortfarande kvar i Sverige och har ett större sparkapital än någon annan familjemedlem.
Jag vågade aldrig börja med "egen uppfödning", pga att båda mina föräldrar missbrukade vansinnigt mycket alkohol, så jag var livrädd för "en törstig avkomma".
Nåja, man förlorar kanske 50% av eget kapital men man får ju 50% av den andres kapital också! Så risken är ju bara hög om man har väldigt mycket mer kapital än partnern.
Så klart ett väldigt alarmistiskt inlägg som kräver en mer grundlig analys för att vara relevant.
Man kan ha väldigt olika inkomster. Den man är gift med kanske har ett lågavlönat arbete, en s k "leksakslön".
Min farfar och farmor firade guldbröllop, mina föräldrar likaså. Nu har vi bara ett par år till innan vi har kommit lika långt. Alla "drabbas" väl inte av den stora kärleken men ibland har man nog inte velat se problem FÖRE äktenskapet. Vi som lever nästan ett helt liv tillsammans har mer ihop än nygifta, man ser ofta gamla par som går hand i hand. Tanten får allt när jag dör, jag tar inget med mig…. Vi ser barn och barnbarn tillsammans ibland och säger till oss själva: detta har VI åstadkommit.
Skrivit avtal, får se vad det värt den dagen jag måste leta fram det.
Men om man har barn ihop ligger det i ens eget intresse att den andra får råd med bra boende iaf för barnens skull.
Det kommer du få vara med att betala för oavsett. Men att faktiskt dela på merkostnader för barn på ett rättvist sätt utifrån inkomst är tyvärr inte det vanligaste. Alltför många betalar inte en krona mer än vad försäkringskassan tvingar dom till.
Fast försäkringskassan räknar ju ut vad du ska betala i relation med den andra föräldern utifrån inkomsten du och den andra föräldern har. Så att betala mer än vad försäkringskassan räknar ut innebär ju att du betalar mer än din del så att säga. Dvs inte längre delar på utgifterna på ett rättvist sätt…
Aip mannen. Jag tror kassans uträkningar är i lägsta laget.
Tänk när barnen ska ha hockeyklubba, gås-jacka, ny cykel, häst…
Men hur vanligt är det att bara en part har några tillgångar? Ok, visst att det inte ofta är helt jämt fördelat, men så jävla ojämt är det ju inte.
Och om din partner bestämmer sig för att lägga all sin tid på att handla med aktier och tiofaldigar sitt kapital. Tror du att vederbörande sedan har lust att dela det med dig när du vill ha skilsmässa?
Jag tänker inte gifta mig. So there you go.
Vårda äktenskap för att slippa bli av med kapital? – det är klart att man inte vill skänka bort frukten av sina strävanden…. Men…
Är du inte riktigt klok?
Eller bara själlös?
Att slippa se en lat, avundsjuk och patriarkgnällig partner med wish och tv beroende är ovärderligt.
Pengar är inte allt.
En gammal kollega sade att:
"Det är så dyrt att skilja sig för att det är värt det."
Låter som en efterkonstruktion 🙂
Statistik är för alla andra, de kloka och erfarna vet mycket väl att man skall vara väldigt rädd om en hustru man haft länge, dvs inte låta passionen eller äventyret svalna eller lågan slockna. Utan partner får man göra allt själv, inklusive affärsanalysen.