Dags för lite fredagsmys. Med försäljning av gården lever vi nu i en utställning, där allt står redo för visning och ser ut som på mäklarfoton, och det mesta är återvunnet eller utflyttat. En fördel är att det inte är så mycket kvar att flytta när försäljningen är klar. En nackdel är att det det känns mer som ett hotell än en bostad, även om man får bädda själv.
Vi är väl uppe i sjutton lass till tippen nu efter att orkanen orsakade tre lass för att hantera det sönderblåsta vedskyddet, plus några vändor fullastade släp med återvinning. Rensningen påbörjades i september när beslut togs om flytt och är väl nästan klar nu, även om det alltid finns lite mer att göra sig av med.
Ladan är i princip tömd, utom på lite Bra Brädor (TM) som köparen kan ta över, samt lite trädgårdsredskap som fortfarande kan komma till bruk och lite konst och möbler i utställningslokalen, samt i arbetsrummet/konferensrummet. Överväningen är iaf tömd enligt ovan. Ladan är dammsugen, vilket skett med en kombination av grovdammsugare och en spånsug som hanterats genom att krypa runt på knä. Det blir annars en hel del hö i en lada som brukats för … höförvaring i 20 år. Hö tar sig annars in överallt i en svensk vanlig lada som är naturligt välventilerad.
Inne är det mesta borta. Jag har ju publicerat en del foton på biblioteket genom åren. Nu finns inga troféer och tack från Ukraina kvar, inget Masterexamenbevis, inget diplom från Kilimanjaro, inget Stora Ljudbokspriset, inget Måsfågeln i original. Bara det som behövs för att kunna jobba, samt att böckerna fortfarande står kvar i bokhyllorna.
Frågan är om alla Ukrainagrejer någonsin kommer få plats igen, men kanske gör Lena och jag en utställning någon gång någonstans.
Det är rent av städat och tömt i alla förråd inklusive kattvindarna och skåp, så öppnar man dem ser det ut som nedan.
Vart har då allt tagit vägen? Det som inte återvunnits eller gått till kretsloppsekonomin via Erikshjälpen, sålts eller getts bort till vänner, har gått till övernattningslägenhetens förråd och garderober, vilket tagit några vändor med bil, samt en hyrd stor skåpbil vid ett tillfälle. En del har skänkts bort, som senast den gamla frysen i garaget som nu kommer bereda en vildsvinsjägare i en grannby stor glädje. Svårt att sälja en 24 år gammal frys vars kvarvarande livslängd kan diskuteras, även om det är en Electrolux.
En stor fördel är att det nu inte finns mycket till som ska flyttas när det väl blir försäljning, även om kvarvarande möbler förstås måste säljas eller återvinnas. De får inte plats i lägenheten och det mesta är ändå optimerat för huset, som t ex bokhyllorna som kan vara svårmöblerade annat än i ett perfekt rum. De är dessutom 20+ år gamla.
Ärligt talat är värdet på gamla möbler sådant att det inte är värt flyttkostnaden. Undantaget är väl sängen, som är rätt ny och premium – är det någon möbel som är värd pengarna är det dels arbetsplatsen och dels sovplatsen. Det är där man tillbringar större delen av tiden. För 20+ år sedan – en del möbler är från 90-talet – så var inte den personliga ekonomin sådan att det handlade om några märkesmöbler direkt, och inköpskostnaden av en ny IKEA-möbel blir grovt förenklat lika mycket som att flytta med den 20 år gamla dito. Iaf om man ska använda flyttfirma.
Innan vi fastställt var vi kommer bo framöver så blir det mellanlandning i övernattningslägenheten. Det blir en downsizing jämfört med gården som kan heter duga – från tio eller elva rum inklusive kök, arbetsrum i ladan och gäststuga till två i öppen planlösning utan avdelat kök, plus typ 200 m2 lada som förrådsutrymme – men är fortfarande större än att bo på en segelbåt. Och högre i tak.
Faktum är att det är rätt najs att inte behöva leta efter varandra hemma när vi är i övernattningslyan, eller behöva ropa eller använda Internet för att kommunicera. Efter att ha haft lägenheten i några år kan jag konstatera att man behöver faktiskt inte så värst mycket, egentligen. Det har bara blivit väldigt mycket ansamlat efter 55+42 års liv.
Med det önskas ett härligt fredagsmys. Ny planerad visning på gården den 10:e maj tror jag, och det kommer förbi snokande bilar titt som tätt. En del med lite dålig uppfattning om det där med allmän väg(förening) och privat väg.
Så länge får man bo i en utställning. Rent och fint är det iaf. Ständigt redo för visning för de fall som vill ha visning utanför inplanerade datum. Men hotellfrukost och bäddning får man ordna själv.
