eget företag

Artikeln innehåller betallänkar för Adlibris, Bokus, Storytel, Bokus Play, Bookbeat och  Nextory.

Dags för lite fredagsmys. Härom veckan passerade min bokförsäljning en miljon exemplar. Lite om mitt skrivande och karriär som författare nedan.

Min mest sålda roman är fortfarande min tredje roman Stjärnklart, när jag började hitta min form efter de överdrivet tekniska Midvintermörker och Midsommargryning. Sedan har Midvintermörker, Höstsol och Drönarhjärta sålt ungefär lika mycket, även om Midvintermörker förstås har flest bokår på sig och med det lite handikapp.

Min författarkarriär började med Midvintermörker (2011), som jag gav ut på egen hand efter att två förlag var intresserade men drog ut på tiden. När jag började skriva på Midvintermörker hade vi värnpliktsförsvar, men försvarspolitiken ändrades hela tiden så när boken var klar hade vi yrkesförsvar, och jag tröttnade på att skriva om den i väntan på att förlagen skulle få tummen ur och gav ut själv.

Sedan nappade nystartade Massolit på romanen och tog in den. JAg sålde på egen hand 1 387 exemplar av Midvintermörker. Massolit sålde 12 470 böcker på ett år, vilket visar på styrkan hos ett förlag. Idag är försäljningen en bit över 100 000 ex av romanen.

Sedan Stjärnklart (2014) har jag gett ut en ny roman om året, vilket även med min försäljning är nödvändigt om man ska kunna leva på författandet, då jag än så länge sålt mindre än 20 000 böcker utomlands, vilka för övrigt inte är inräknade i min miljon sålda som bara avser Sverige.

Personligen tycker jag att varken Midvintermörker eller Midsommargryning står sig. De är bra action men börjar kännas utdaterade, plus att de var mina första romaner och jag hade kunnat skriva dem betydligt bättre idag.

Sedan är jag en kommersiell underhållningsförfattare (=kiosklitteratur, dvs bästsäljande böcker som faktiskt säljer och läses av andra än kultureliten) och inget annat, dvs jag skriver som yrke och som försörjning, inte för några högre värden och har inga illusioner om annat. Men mina böcker drar in nog med pengar för att Norstedts ska ha råd att ge ut ett antal andra smalare och fina författares litteratur.

Tyvärr väljer en del läsare att börja med Midvintermörker och blir därmed avskräckta, eftersom de tror att jag som författare skrivit en enda evighetserie och inte olika oberoende serier eller fristående böcker. Ni som läst hela min utgivning vet att böckerna både skiljer sig åt och förändrats över åren både i form och berättande.

Stjärnklartserien och Höstsolserien fortsatte likt Midvintermörkerserien med att ha många huvudpersoner i manus, som också strök med under berättelsernas gång. Med Fallet (2019) bröt jag sedan med detta och även min i mitt tycke bästa roman Redovisningsavdelning Marviken (2020) fokuserade istället på en huvudperson och ett perspektiv som det heter på litteraturspråk.

Marviken drabbades tyvärr negativt av pandemin, med uteblivna föreläsningar, releasejippon och signeringar, samt ett inställt storseminarium på bokmässan där jag och Peter Englund skulle prata slaget om Poltava. Men den romanen kommer för mig förbli svårslagen. En dag kanske …

Den nuvarande Hjärtaserien är mer en hybrid med en huvudperson som perspektiv, men också flera andra perspektiv som biroller, några återkommande och några för varje roman i serien. Hjärtaserien kommer förmodligen efter 2025 ha sålt mer än Stjärnklartserien för övrigt, men är också fler titlar, men med färre bokår. Idag säljer jag för övrigt ungefär 200% mer (3x) av min senaste roman än jag gjorde med Stjärnklart när den kom.

Jag har under mina snart fjorton år som författare (Midvintermörker kom ut under bokrean i februari 2011) sett stora förändringar i branschen. När jag började höll man på att överge formatet med treårskontrakt – första året inbunden, andra året pocketutgåva och tredje året sålde man slut på pocketen, varpå utgivningens sedan lades ner.

På grund av framför allt strömningstjänsternas ljudböcker så har detta med åren förändrats till att kontrakten blir allt längre, då en boks backlist kan leva väldigt länge via onlinetjänsterna. Jag har författarkollegor som blivit erbjudna 25-årskontrakt, men huruvida de skrivit på är en annan sak. Ett tag fanns det författare vid ett av Sveriges största förlag som bara fick en engångssumma på typ 1500:- SEK för e-bok och sedan noll på försäljningen. Med långa kontrakt har de förstås blivit blåsta, men många författare är glada bara de blir utgivna och som ny författare är det lätt att hamna i dåliga kontrakt på dagens långlivade marknad.

Bokförsäljningen har också förändrats. Idag finns det författare som enbart ges ut som ljudbok för strömningstjänsterna, och de stora svenska författarna på A-listan har kanske gått från att sälja 300 000 inbundna böcker och att bokhandeln tog in hela pallar av deras senaste titel till varje butik, till säg 50 000 sålda inbundna och bara kartonger till butikerna, men istället säljer de 800 000 ljudböcker online. Detta är en grov förenkling men för att förklara principen.

Själv har jag en allt mer ovanlig försäljningssfördelning. Jag har inte tappat 75% av pappersboksförsäljningen, utan fortsätter sälja ungefär som tidigare på papper även om det gått ner något tiotal procent sedan runt Höstsol, men inte dramatiskt. Istället har ljudböcker ökat, men inte så mycket som för många andra författare. Jag säljer helt enkelt fortfarande bra på papper. Jag säljer också extremt bra på ljudbok, drygt 10% mot branschens 0.5-2.0% beroende på genre. Kanske läser technothrillerläsare oftare e-bok?

Något annat som är ovanligt idag är att mina romaner alla fortfarande trycks på papper och faktiskt säljer på i pappersutgåvor, även om de äldre titlarna sällan finns i bokhandeln längre. Det bekräftar dock att jag har pappersboksläsare. För de äldsta titlarna fram till Stjärndamm, som generellt inte finns i bokhandeln (undantaget SF-Bokhandeln som ofta har Stjärnklartserien, som är den mest säljande svenska icke illustrerade vuxenscience-fictionen i modern tid med över 300 000 sålda, och förstås Marviken i egenskap av kontrafaktisk roman, vilket brukar klassas till sf-genren) så är pocketförsäljningen ungefär i linje med e-boksförsäjjningen, men den tuggar på.

I alla fall så börsnoterades Massolit, men köptes via ett omvänt köp av Storytel som tog över börsplaceringen. Storytel i sin tur köpte Damm förlag och slog samman med Massolit som Massolit Förlag, men ganska snart därefter köpte Storytel också Norstedts, i vilket Massolit-Damm absorberades. Detta var 2017, men pga att jag redan hade kontrakt på Höstsolserien så står det Massolit på de böckerna, medan Fallet var min första roman med Norstedts på omslaget.

Min nästa roman Jägarhjärta kommer nu i juli.

Jägarhjärta är nog den av mina romaner som har högst tempo, vilket också mina testläsare sagt, inklusive kollegorna och vännerna Mats Svensson och Chris Berg.

Mina romaner finns förstås i din välsorterade lokala bokhandel, som Akademibokhandeln, SF-Bokhandeln eller Ugglans fristående bokhandlare eller förstås online hos Adlibris, Bokus, och via strömningstjänsterna Storytel, Bokus Play, Bookbeat och  Nextory.

Vad gäller frågan jag ofta får vad tjänar du bäst på, så är mitt svar strunta i det och skaffa boken i det format och via den leverantör som fungerar bäst för dig. Annars betalar sig inbundet förstås bäst, följt av köpt ljudbok och e-bok till fullpris första året innan prissänkningen. Strömningstjänsterna och pocket betalar ungefär lika mycket.

Vad är då en miljon sålda böcker eller drygt 100 000 om året numera? Jag brukar säga att jag är ungefär den femtionde mest säljande vuxenskönlitterära författaren i Sverige och en av kanske hundra vuxenskönförfattare som kan leva på skrivandet i Sverige. Tillkommer barnboksförfattare och facklitterära författare.

Att leva på författande innefattar förstås exempelvis en undersköterskelön, vilket hundratusentals personer lever på i Sverige. Även inkluderat många författare. Alla lever inte som A-listans 10 – 20 toppsäljare och majoriteten av författare i Sverige har författandet som bisyssla och kan inte leva med en heltidslön på det hela, utan skriver vid sidan om ett yrke som betalar räkningarna.

Sverige och svenska är en liten språkgrupp och med det blir det också färre som kan leva på skrivandet än i exempelvis engelska språket. Men där finns det också fler människor.

Sedan går det knappast att lyckas som författare utan hårt jobb – där skiljer sig inte författande från något annat företagande. Författande är ett jobb. Böcker skriver inte sig själva och det är ingen räkmacka man glider runt på, antagligen inte ens A-listan.

Det brukar sägas att det krävs tre storsäljande romaner för att kunna leva på författandet, och för mig stämde det rätt väl då det först var efter min tredje roman Stjärnklart som jag kunde ta ut en heltidslön. Det var året 2014 och då åtta år efter jag slutade jobba som IT-konsult. De åtta åren syns på min statliga- och tjänstepension och kommer kosta fram tills jag dör i form av lägre pension. Först 2016 tjänade jag tillräckligt för att kunna börja sätta av tjänstepension igen, så där saknas tio års pensionskapital. Det där är inget unikt som författare, utan många egenföretagare har en sådan historia och verklighet.

När jag började skriva var jag fascinerad av författare som kunde skriva internationella romaner. Idag är jag där själv och har råd att faktiskt göra researchresor sedan efter Stjärnklartserien. Sedan blir det en dags övernattning här, en dags övernattning där. Så många platser jag varit på och blivit idiotförklarad för att jag inte stannat en vecka på. Men är det research så är det. Och vem har tid att ta ledigt? Det finns böcker att skriva.

Med det får jag önska alla ett riktigt trevligt fredagsmys. Och tack för att ni läser, inte bara mig utan all litteratur och alla författare.

För er som undrar vad jag använder när jag skriver så är det en Macbook M1 Pro 14 tum från 2021 med 16 GB arbetsminne, 512 GB SSD-disk och svenskt tangentbord. Så nu vet ni det, eftersom alla undrar vad jag skriver med.