Dags för lite fredagsmys. Med försäljning av gården lever vi nu i en utställning, där allt står redo för visning och ser ut som på mäklarfoton, och det mesta är återvunnet eller utflyttat. En fördel är att det inte är så mycket kvar att flytta när försäljningen är klar. En nackdel är att det det känns mer som ett hotell än en bostad, även om man får bädda själv.
Vi är väl uppe i sjutton lass till tippen nu efter att orkanen orsakade tre lass för att hantera det sönderblåsta vedskyddet, plus några vändor fullastade släp med återvinning. Rensningen påbörjades i september när beslut togs om flytt och är väl nästan klar nu, även om det alltid finns lite mer att göra sig av med.
Ladan är i princip tömd, utom på lite Bra Brädor (TM) som köparen kan ta över, samt lite trädgårdsredskap som fortfarande kan komma till bruk och lite konst och möbler i utställningslokalen, samt i arbetsrummet/konferensrummet. Överväningen är iaf tömd enligt ovan. Ladan är dammsugen, vilket skett med en kombination av grovdammsugare och en spånsug som hanterats genom att krypa runt på knä. Det blir annars en hel del hö i en lada som brukats för … höförvaring i 20 år. Hö tar sig annars in överallt i en svensk vanlig lada som är naturligt välventilerad.
Inne är det mesta borta. Jag har ju publicerat en del foton på biblioteket genom åren. Nu finns inga troféer och tack från Ukraina kvar, inget Masterexamenbevis, inget diplom från Kilimanjaro, inget Stora Ljudbokspriset, inget Måsfågeln i original. Bara det som behövs för att kunna jobba, samt att böckerna fortfarande står kvar i bokhyllorna.
Frågan är om alla Ukrainagrejer någonsin kommer få plats igen, men kanske gör Lena och jag en utställning någon gång någonstans.
Det är rent av städat och tömt i alla förråd inklusive kattvindarna och skåp, så öppnar man dem ser det ut som nedan.
Vart har då allt tagit vägen? Det som inte återvunnits eller gått till kretsloppsekonomin via Erikshjälpen, sålts eller getts bort till vänner, har gått till övernattningslägenhetens förråd och garderober, vilket tagit några vändor med bil, samt en hyrd stor skåpbil vid ett tillfälle. En del har skänkts bort, som senast den gamla frysen i garaget som nu kommer bereda en vildsvinsjägare i en grannby stor glädje. Svårt att sälja en 24 år gammal frys vars kvarvarande livslängd kan diskuteras, även om det är en Electrolux.
En stor fördel är att det nu inte finns mycket till som ska flyttas när det väl blir försäljning, även om kvarvarande möbler förstås måste säljas eller återvinnas. De får inte plats i lägenheten och det mesta är ändå optimerat för huset, som t ex bokhyllorna som kan vara svårmöblerade annat än i ett perfekt rum. De är dessutom 20+ år gamla.
Ärligt talat är värdet på gamla möbler sådant att det inte är värt flyttkostnaden. Undantaget är väl sängen, som är rätt ny och premium – är det någon möbel som är värd pengarna är det dels arbetsplatsen och dels sovplatsen. Det är där man tillbringar större delen av tiden. För 20+ år sedan – en del möbler är från 90-talet – så var inte den personliga ekonomin sådan att det handlade om några märkesmöbler direkt, och inköpskostnaden av en ny IKEA-möbel blir grovt förenklat lika mycket som att flytta med den 20 år gamla dito. Iaf om man ska använda flyttfirma.
Innan vi fastställt var vi kommer bo framöver så blir det mellanlandning i övernattningslägenheten. Det blir en downsizing jämfört med gården som kan heter duga – från tio eller elva rum inklusive kök, arbetsrum i ladan och gäststuga till två i öppen planlösning utan avdelat kök, plus typ 200 m2 lada som förrådsutrymme – men är fortfarande större än att bo på en segelbåt. Och högre i tak.
Faktum är att det är rätt najs att inte behöva leta efter varandra hemma när vi är i övernattningslyan, eller behöva ropa eller använda Internet för att kommunicera. Efter att ha haft lägenheten i några år kan jag konstatera att man behöver faktiskt inte så värst mycket, egentligen. Det har bara blivit väldigt mycket ansamlat efter 55+42 års liv.
Med det önskas ett härligt fredagsmys. Ny planerad visning på gården den 10:e maj tror jag, och det kommer förbi snokande bilar titt som tätt. En del med lite dålig uppfattning om det där med allmän väg(förening) och privat väg.
Så länge får man bo i en utställning. Rent och fint är det iaf. Ständigt redo för visning för de fall som vill ha visning utanför inplanerade datum. Men hotellfrukost och bäddning får man ordna själv.
65 kommentarer
Lider med dig. Fruktansvärt jobbigt att bo i en heminredningskatalog. Som tur är har du inte homestylat i shabby chic-stil. Har flyttat en del och varit på många visningar och en del hus är gräsligt inredda. Hoppas det blir sålt snart så du kan lägga detta bakom dig.
Vet inte om det direkt är att lida, det finns ju inte så mycket kvar att skräpa ner med. Det är mer att det är lite annorlunda. Men också påminner om hur lite saker man egentligen behöver, vilket är en insikt.
Häng ut skylten så slipper ni bädda!
Jag har flyttat tre gånger i mitt vuxna liv, så jag har ingen direkt erfarenhet av att flytta. Dessutom flyttade jag senast i början av 90-talat och då var det inte så vanligt att stajla.
Däremot har jag upplevt sonens flytt med två småbarn och då var det inte jättekul att förvandla ett högst levande hem till ett utställningsobjekt inför visning.
Hoppas ni slipper hotellkänslan allt för länge, men det borde ju gå att lägga förväntningarna på slutpris på en nivå som gör att det går fort att sälja en sommaridyll så här års.
Tja, det står ”pris eller bud” hos mäklaren. Köpare och säljare ska bara vara överens om nivån.
Finns ju även andra parametrar som existerande lånelöften, sälja befintlig bostad, inflytt om ett halvår, olika villkor osv som kan påverka villigheten att mötas kring ett bud.
De som inte får lån är ju absolut svåra att påverka med att acceptera ett lägre bud. 😉
Det är ju tillåtet att köra fram till vändplatsen där man ser huset i alla fall.
Att köra fram till Subarun (där den står på mäklarbilderna) är helt okej om ni inte har satt upp förbudsmärken.
Det finns många gårdar som liknar eran där vägen fortsätter efter att ha passerat över gårdsplan.
Alla åker inte runt med NVDB karta som visar vilka vägar som får eller inte får statligt driftbidrag.
Brukar sällan stå privat på garageuppfarten på villor. Antar att folk kör fram till garageporten där också?
När det blir uppenbart att vägen är en återvändsgränd så vänder man såklart. Allt annat är suspekt.
När det gäller villor brukar det vara mer uppenbart. Garageuppfarten är dessutom oftast i 90 grader mor vägen och så kort att det uppenbart inte är en väg.
Det varierar. Konstaterar bara att det finns lite olika uppfattningar i frågan.
Det är tillåtet för allmänheten att köra på en enskild väg. En skylt som det står “Privat” på har ingen rättslig verkan. En skylt som berättar att fordonstrafik inte är tillåten på vägen, t.ex. skylt C1 eller C2, har dock rättslig verkan.
Om det finns anledning att tro att vägen bara leder fram till ett hus så är det förstås oartigt att inte vända direkt.
Har råkat ut för motsatsen en gång. Gamla småvägar där vi skulle svänga höger efter x hundra meter. Men när vi kom fram fans det bara ett gammalt torp/sommarstuga med en väldigt brant garageuppfart (inkl brevlåda & soptunna). När vi så småningom backade tillbaks och klev ur bilen och ägnade oss åt huvudklining så kom den vänligen torpägaren ner och förklarade att det inte var en garageuppfart utan den gamla vägen som bara var väldigt smal. Nåja, vi var i alla fall inte de första.
Hade en 4-åring och en 2,5-åring när vi flyttade senast, minns att det inte var inte helt lätt att hålla huset i ”visnings-skick” mellan visningarna… men man blev snabb på att städa det viktigaste och ställa iordning saker efter ett par tre visningar.
Lego-samlingen fick huseras några månader hos en kollega (som hade ett ledigt rum, den var visst inte större än så på den tiden) och Legorummet stylades till något som liknade ett opersonligt tonårsrum.
Ja, jösses, det kan inte vara enkelt med små kaospiloter i det läget.
Kanske inte rätt tråd men gissar att sannolikheten att du ser det här är större! Tänkte skicka lite blandat stöd idag och länken till Jonas FB-sida (som du har på flera ställen) säger att innehållet inte är tillgängligt. Tillfälligt fel eller något som behöver ändras?
Det fungerar när jag testar. Du kanske måste vara reggad på FB? Annars står hur man stöder i artikeln här på bloggen.
Var ett tillfälligt fel för funkar nu. Beklagar att jag inte väntade men tyckte det vore synd om det var ngt permanent fel!
Lugnt. Ingen skada skedd.
Det är väldigt befriande att göra sig av med grejer. 90+% av sakerna som ligger år efter år i förråd används aldrig ändå. 😄
Exakt. Skulle säga 95%.
Jag släpade med mig en låda med mopeddelar i mina tre flyttar, men så plötsligt fick jag bra betalt för dessa numera veteranmoppedelar.
Mina IKEA-möbler som jag hade i pojkrummet sålde jag för några år sedan, fick riktigt bra betalt för dessa också och de hade använts av våra barn också och även tjänat som förvaringsmöbler i källaren en tid.
Jag skulle önska att jag hade lite lättare att göra mig av med saker, men sin personlighet styr man inte helt över. Jag ser det som att återbruk är vettigt, men det är också ett helvete ibland.
Tyvärr är återbruk i egen regi också ganska dyrt eftersom man måste hyra förrådsplats ibland.
Sen kan man när man börjar flyttslänga upptäcka att man har duplikat eller till och med tripplikat av vissa grejer som man trodde var försvunna.
För snart 10 år sedan packade jag in mina grejer i min 30 år gamla Mercedes och flyttade till Tyskland. OK – jag hämtade lite saker senare också med skåpbil, inklusive mitt piano. 6 år senare gick ett rejält flyttlass till Moldavien, plus att jag har ett förråd kvar i Berlin. I sommar ska vi flytta tillbaka till Sverige – jag har redan magsår över allt vi samlat på oss under bara 10 år. Men du har helt rätt – sängen är nog viktigast. Plus vår fina moldaviska hörnsoffa. Och 30 kartonger med böcker. Och… jag ger upp! Hade behövt din lada att lagra saker i…
Välkomna hem!
Tack!
Hyrde lägenhet 3 månader i Stockholm för 10 år sedan. Möblerad, men inga köksgrejer.
Mitt flyttlass var en 65 liters ryggsäck. Kläder, tallrik, bestick, kastrull och stekpanna.
Oerhört befriande.
Hade gjort mig av med allt annat året innan då jag sade upp studentlägenheten och stoppade allt jag ägde i 2 flyttlådor i morsans källarförråd och drog utomlands.
Älskar hotellkänslan. Kalt, tomma ytor, fullt av potential.
Det är rätt gott att leva ur en ryggsäck och vad man verkligen behöver. Oftast när vi reser blir det inte mer än så. Sedan är det en sak att göra det några veckor kontra göra det en längre tid.
På våra breddgrader kan klädseln behöva variera över årstiderna, och formellare klädsel för olika tillställningar är svår att få ner i en ryggsäck.
Jag både förstår och inte förstår att ni säljer. Jag har sett bilderna, ser väldigt fint och idylliskt ut. Är det inte känslomässigt jobbigt att lämna det?
Men ni kanske är ute efter att skapa något gemensamt tillsammans? För det är väl så, om jag är rätt informerad, att din hustru fick gården på köpet så att säga när ni träffades?
Fast å andra sidan kan det såklart vara bra med ett uppbrott också, är ju en bra anledning till rensning som du påpekat. Du har helt rätt i att behovet av saker faktiskt är rätt begränsat.
Vi har redogjort för varför vi säljer här https://cornucopia.se/2026/03/nytt-spannande-steg-i-livet-vi-saljer-garden/
Närmare detaljer är och ska vara privat förstås. Länken är vad vi har att säga om saken. När ändå allt är utlagt hos mäklaren kan vi numera bjuda på exteriör- och interiörbilder, men det räcker väl där. Även kändisar behöver inte dela med sig av allt.
Sorry, förstår om mitt inlägg tolkades som om jag försökte rota i ert privatliv. Det var absolut inte avsikten. Pennan (fingret) slant lite. Privat är privat.
Det är lugnt. Finns ingen dramatik eller konstigheter bakom, vi är öppna med att vi flyttar, men tänker inte gå in på olika faktorer som väger in i beslutet, som tagit några år att arbetas fram.
Flyttade från villa på 150 m2 till parhus på 94 m2 för 5 år sen. Det blev många resor till återvinningen och Erikshjälpen. Min fru fick upp återvinningsstationen som “Ställen du besöker ofta” i Google maps. Vi hade ett glapp på ett drygt halvår då vi hyrde möblerat. Flyttfirman vi anlitade använde kontainrar, så de stuvade in allt bohag vi avsåg att behålla i en kontainer som sen åkte upp i ett ställage. Väldigt praktiskt. Det gällde bara att inte komma på att det var något man behövde under mellantiden.
Kvalitetsmöbler kan man glömma att få något betalt för. Vi hade ett fint matsalsbord med stolar som vi försökte sälja, men det slutade med att Erikshjälpen fick hämta det.
Verktygen inkl en rejäl snickarbänk hamnade hos dottern. Åker dit ibland och lånar tillbaka grejor. Sen har jag nu skaffat en del nya verktyg och inrett en bod till arbetsplats.
Men vet man inte vart man skall ta vägen är det knepigare. Exempelvis trädgårdsmöbler har man begränsad nytta av i en lägenhet.
Böcker finns (tyvärr) begränsad efterfrågan på. Eftersom man bara läser en bok en gång (utom mina Hornblower-böcker och min kompletta inbundna samling av Frans G Bengtsson), så hamnade många hyllmeter i en kontainer på återvinningen.
Vissa möbler får man ju ge bort som du konstaterar. Ingen betalar för en soffa idag, oavsett om det är en kvalitetsmöbel eller ej. Kanske om man lämnar sina märkesmöbler till ett auktionsverk.
Det går absolut att sälja märkesmöbler, om man håller sig till den ganska smala fåran av svenne-övremedelklass-designklassiker utan udda färg- eller materialval.
På auctionnet är det inte så ovanligt att totalkostnaden för köparen är högre än ett nytillverkat exemplar.
Och då har jag inte nämnt klassiker som inte tillverkas längre där tom vissa Ikea-möbler kan gå för höga belopp.
Vårt IKEA-skåp Stockholm med flätad rotting tog vi med oss. Hade definitivt gått att sälja över inköpspris.
Matsalsmöbler förutsätter plats. Dagens unga (de som köper möbler) verkar helst äta uppflugna på barstolar runt köksön, drickandes vin medan värdfolket lagar till käket intill.
Vilket iofs här helt och fullt värdigt och rätt najs.
Den olivoljan är f.ö väldigt god.
Finns alltid i mitt kök. Bra val.
20+ år på en bokhylla. Det är väl ingen ålder, en bokhylla är svår att slita ut. Lycka till med ett nytt boende.
De är rätt skrymmande och kostar rätt mycket att flytta, samtidigt som det ska väldigt mycket till att de ska passa in i ett rum.
20+ år på en bokhylla. Det är väl ingen ålder, en bokhylla är svår att slita ut. Lycka till med ett nytt boende.
Ha ha, när vi köpte ett gammalt fiskarhus som en arkitekt förfulat och fyllt i 20 år, lovade han förstår städat, men när vi skulle få nycklarna sa han bara “jag orkade inte”, ni får välja att ta allt som är kvar eller så ringer jag scouterna som tar det till sommarauktionen. (på den tiden scouter jobbade och det fanns sommarloppisar som tog ALLT). Vi tog över och fann mängder av sånt “man kan ta till vara”, och tog resten som huvudbidragare till sommarloppisen i tre år, en del auktionerades ut. Alla nöjda och glada, flyttstäd håller liksom bara en dag i alla fall. Ett alternativ att tänka på. Är det nån som har rätt att säga “jag orkade inte” är det vårt strävsamma författarpar.
Vi hade en granne som inte kastat något under 70 år. När huset skulle säljas klarade inte arvingarna att rensa ut (de kunde inte heller slänga något). Till slut såldes fastigheten med inventarier. De nya ägarna ordnade en bondauktion och drog in närmare 100.000 kr.
Förresten är det biologiskt ångesten från att skiljas från det som kan sparas och vara bra att ha. För att förenkla det finns det en nervkärna Accumbens som elönar oss, och Amygdala som kopplar känslor till föremål. Som liftare på 60 talet såg man clocharderna i Paris, och har sedan dess sett samma barnvagnar och kundvagnar i hela världen när det går överstyr. Då har hjärnbarken bakom pannan (prefrontala cortex) tagit över.
Så att det är svårt är inte konstigt, det gäller ekorrar och människor, biologin vill att vi inte överger det som kan användas framöver.
Vi har haft en otrolig tur med våra flyttar. 2004 sålde vi en lägenhet, budade vi på en villa med sjöutsikt och fick den, 10k över vår ekonomiska smärtgräns. Vi fick alltså den första och enda vi tittade och budade på. Bägge affärerna klarades av inom några veckor.
2023 sålde vi villan och budade på en lägenhet med en formidabel sjöutsikt i Hammarby Sjöstad, och fick den, den här gången med god ekonomisk marginal. Försäljning av villa och inköp av lägenhet inom en vecka. En otrolig tur att den lägenheten råkade vara ute till försäljning just då. Liknande lägenheter säljs väldigt sällan. Vi hade räknat med att behöva mellanlanda någonstans och köpa något tillfälligt, men nu vi slapp det. Visserligen hade vi lägenhet och villa parallellt i två månader, men då fick vi tid att renovera utan att stressa, samt även flyttstäda utan att stressa.
När jag hör om folk som hållit på i åratal börjar jag inse vilken otrolig tur vi har haft.
Har man de ekonomiska musklerna som några decennier i villa borde innbära (19 år i ert fall) så borde det inte behöva ta flera år att hitta det man vill.
Man måste inte sitta passiv och vänta på att något man vill ha ska komma ut till försäljning. Det går att fråga folk om de vill sälja sin fastighet. Då slipper man göda mäklare och hemnet. Fast det kanske är för osvenskt. Är det bara jag och Ebba Busch som köpt vår fastigheter på det viset? Svar nej. Min syster gjorde samma sak, en dag när hon körde hem från golfbanan, så såg hon en dansk i sin trädgård. Hon stannade till med caben och frågade om han ville sälja. Svaret blev ja.
Ska någon låna pengar kan mäklare vara bra, alla banker accepterar inte lån annars, och vill man säkerställa att transaktioner och pantbrev hanteras korrekt så är ju mäklare och bankernas Tambur-system rätt bra. Finns enormt många fällor om man råkar ut för bedragare. Av den anledningen ska man inte köpa BRF:er kontant, utan alltid ta lite lån initialt för att säkerställa att panterna på lägenhten löses – annars kan man bli av med alla pengarna och sedan tvingas lösa säljarens skulder. Helst ska man inte heller köpa villor kontant, utan först lite lån så banken ser till att pantbreven hanteras korrekt.
Som privatperson gör man bostadsaffärer högst sällan och har knapapst kompetensen att undvika missarna om motparten är bedräglig.
Ja, både bank och mäklare var involverade i våra fastighetsaffärer, men de fick bara små arvoden för kontraktsskrivning och de juridiska bitarna. Mäklaren är dessutom vän till familjen, så det blev kompis-pris på det, och banktjänstemannen känner vi genom golfklubben, så den var också medgörlig.
Vad gäller begagnade möbler är det vi lite ovisst andrahandsvärde. Tik och viss design av klassiker brukar väl hålla sig hyfsat. 13:37 var det ja 😉
Det gör ont i mig att se er sälja, ni har vart gården så kära. Ett stort steg, men väl överlagt. Att slänga är en befrielse, men se inte tillbaka. Jag är i din ålder, har byggt eget hus, som jag sen sålt. Det var 13år sen sedan och har bara vart där en gång efter det. Men brukar kika på Google Maps eller motsvarande flygbilder för att se hur det utvecklas. Skall bli spännande att se vart ni hamnar om det kommer avslöjas, jag har tankar om det, men delar dom inte här. Hoppas kunna fortsätta beställa dina pockets signerade, men portot kanske blir dyrare när avståndet ökar 😉 Jag önskar er all välgång och lycka! Keep up the good work! //451 Kba
Har väl tittat på min förra villa via satellit 3-4x och kört förbi två gånger på 20 år tror jag.
Min erfarenhet av slutfasen på tidigare flyttar:
“Så, äntligen äntligen äntligen klart. Nu är det bara städgrejorna och de där pärmarna på fönsterbrädan kvar”.
Brukar betyda att det är cirka 8 timmars arbete kvar.
Det är då man kommer på att 150 kg vapenskåpet sitter fastbultat i en garderob… 🙂
Ha ha 😃 En vän till mig skulle bara göra en sista snabbtitt i huset. De nya ägarna var på ingång och nycklar skulle lämnas. Han var redan lite sen och borde redan varit klar.
En hastig titt uppe på vinden. Renstädat och tomt. Eller vänta nu…
Han noterade plötsligt en liten garderobsdörr på var sida om långväggen där snedtaket gick ner mot väggarna. Där fanns det en slags långgarderob på varje sida som han inte ägnat en tanke åt på de senaste 20 åren.
Något orolig gläntade han på de små dörrarna… smockfullt med prylar och proppfulla kartonger i båda utrymmena! 😱
Ganska intensiv våg av stress som sköljde över honom där enligt han själv 😂
För 24 år sen gjorde nog Electrolux stabila och hållbara grejer, men numera är det inte lika självklart. Vårt nästan 9 år gamla frostfria frysskåp behövde avfrostas för tre år sen. Det höll till i januari i år då vi behövde göra om det, men nu höll det bara i tre månader.
Vad ska man köpa numera? Samsung?
Det är nog stor chans att den där 24 år gamla frysen fortfarande fungerar när en man köper idag pajar om 5 år.
Men LW har dock rätt i att den är inte möjlig att sälja, bara att skänka.
Gjorde ett riktigt bra klipp för 8 år sedan, köpte en kombi från Samsung på cirka 1.5 standardstorlek i bredd (60% kyl, 40% frys) för 7777kr. Nöjd med min i alla fall.
Två saker att tänka på är väl att några av de nyaste med touchskärm har börjat visa annonser så undvik dem samt ifall de har kamera. Ska du ha en sådan som gör isbitar tror jag att man måste ha hantverkare som drar vattnet för att försäkringen ska gälla så kan bli lite fördyrande också.
Min fråga riktar fokus mot det viktigaste av allt: missen, eller var det missarna?
Vad händer med den/dem?
Vi sålde vår villa för ett tag sedan efter typ 20-rundor till tippen och säkert lika många till frälsis. Ovanpå det kanske 100 annonser på blocket? Jobbigt var det, men jäklar vad skönt den dagen när vi äntligen lämnade över huset till nya ägarna. Kommer också ihåg finliret inför varje visning där jag stämde av allting med referensbilderna i mobilen. Slitsamt det också.
Nu är allt som är kvar magasinerat och vi bor i tillfälligt boende. Märkligt vad litet man saknar alla prylarna. Skönt.
Ha, har referensbilder i mobilen också.
Hur påverkas preppingen av flytten från land till stad?
För/nackdelen med att flytta ifrån en hyresrätt (och börja i god tid) . Det är just nu motsatsen till homestyling. Väggar med fyllda flyttkartonger och på golven ligger isärskruvade möbler och säckar/kartonger med textilier/elskrot som skall kastas
– hoarder chick.
Angående att (långtids?)lagra bokföring: SSD-diskar, särskillt i konsumentvariant, lider av degradering och bitröta i ej strömsatt läge över tid.
Redan efter ett par år kan data komma att korrumperas och dataförlust inträffa. Vanliga hårddiskar håller bättre, men även dessa behöver verifieras, roteras och skrivas om med jämna mellanrum.
Samt att _väldigt_viktiga_saker_(TM) givetvis skall sparas på flera ställen med olika teknik (HDD, SSD, USB-flash, Band, CD) från olika tillverkare.
Man roterar ju minnena så de ligger inte ej strömsatta över längre tid. Plus att man har dem lokalt på datorn, på lokal backup, på offsite klientsidekrypterad molnbackup, lokal spegling till lokal NAS osv.