Den inrikes utflyttningen från Stockholms kommun har nu på allvar spridit sig till Stor-Stockholm, där utflyttningstrenden ökar bland de som har facit och faktiskt bott i regionen. Framför allt är det barnfamiljer som står för nettoutflyttningen, medan det finns en nettoinflyttning i sökaråldern 25-34 år.
 |
| Svårt behålla attraktiviteten med facit i hand. |
Nettoutflyttningen från Stockholms kommun fortsatte vara ganska stabil med en inrikes nettoutflyttning om 3970 peresoner. Den nedåtgående trenden, som inleddes runt 2010 kan väl sägas stabiliserat sig, om än på de djupaste nivåerna sedan den gröna vågen på 70-talet.
 |
| Inrikes flyttningsöverskott Stockholms kommun. |
Stockholms kommun är med facit i hand helt enkelt inte attraktivt. Att befolkningen i kommunen upprätthålles beror på inflyttningar från utlandet och att det föds barn. Nyfödda barn behöver dock inga egna bostäder, och köpkraften hos de som flyttar till Sverige från andra länder kan nog diskuteras, vilket gör att forna tiders rusande lägenhetspriser i Stockholm har svårt att hålla i sig, ens under årets normalt hetaste månad januari.
Rörelsen bort från Stockholms kommun har även spritt sig till Stor-Stockholm, från vilket flyttlassen fortsätter öka.
 |
| Inrikes flyttningsöverskott Stockholms län och Stor-Stockholm. |
Stor-Stockholm är helt enkelt inte attraktivt längre för de som redan bor i landet. SCB skriver:
“Det är främst den inrikes inflyttningen till länet som har minskat de två senaste åren. Stockholms län hade trots det den största befolkningsökningen bland länen med 32 957 personer. Det berodde delvis på ett högt födelseöverskott, men främst på ett högt invandringsöverskott.”
Utflyttningen sker framför allt i åldrarna 0 – 14 år och 35 – 44 års ålder, dvs barn och deras föräldrar. Kort sagt barnfamiljer. Trenden att trängas som en familj i en lägenhet börjar alltså ifrågasättas.
Dock sker utflyttningen i alla ålderskategorier, eller ligger runt noll (15-24 år +64 inflyttade, 85 – 94 år +16 infllyttade), men den stora inflyttningen sker av unga som ännu inte nått familjebildande ålder utan fortfarande söker karriär och livspartner. Nettoinflyttningen i åldersgruppen 25 – 34 år var +4 063 personer, vilket säger en hel del om hur stor nettotutflyttningen är i övriga åldersgrupper när det totala nettot ändå landar på -1676 personer.
Uppsala län och Södermanlands län har istället stora inrikes flyttningsöverskott, men Västmanlands län verkar misslyckats med att attrahera de flyende stockholmarna, trots goda järnvägskommunikationer på timmen från Västerås till Stockholm.
Om trenden håller i sig kanske man kan se en återkomst i byggandet av villor, vilket skulle lösa upp en av knutarna på bostadsmarknaden, och precis som nu friställa lägenheter i den för ungdomarna attraktiva storstaden och delvis få igång flyttkedjorna. Den andra stora knuten är pensionärerna, som av skatte- och kostnadsskäl ser få anledningar till att flytta från stora till mindre bostäder. Kanske därför barnfamiljerna flyr Stor-Stockholm? I villorna och de stora lägenheterna sitter det pensionärer, som inte kommer flytta förrän de bärs ut, och vill barnfamiljen ha större bostad får man helt enkelt söka sig längre bort.
Stor-Malmö är fortfarande attraktivt och har en stabil och omfattande inrikes inflyttning. Även Stor-Göteborg har fortfarande en positiv inrikes inflyttning, men är i en fallande trend och kommer om den fortsätter ha inrikes nettoutflyttning nästa år.
54 kommentarer
Vi gjorde själva så, vi träffades på krogen i Stockholm, bodde i andrahand nått år (över 14 000 i månaden för en trea) och köpte ett hus på landet i Skåne för nått år sedan. Funkar i princip utmärkt, men det kan vara svårt att hitta lite mer kvalificerade jobb i vissa branscher om man inte ids pendla till Malmö eller Lund (45 eller 60 min bort med bil respektive kollektivt).
Jag hoppas på en ny grön våg, och baserat på diverse byggrelaterade program på SVT (Husdrömmar och Det sitter i väggarna) känns det som att vi är på väg mot något sådant. Sen är det svårt att bedöma omfattningen av det.
… och våra boendekostnader är väl typ en tredjedel nu av vad de var. Allt man behöver finns i en mindre ord. Det som inte finns beställer man på nätet. Det är kanske kulturutbudet som är lite mindre och då kan man faktiskt unna sig en resa in till stan med familjen.
Det hade underlättat för att minska den möjliga överhettningen på storstäderna, men jag tror inte vi är där än.
Det som kan vara drivande är att hushållens tycker det blivit för dyrt för att bo i stan utifrån livskvalité. Annars räcker med att ta en titt på den regionala planeringen och kommuners översiktsplaner, ett stark fokus är urbaniseringen och fokus på starka stråk för kollektivtrafik. Alla orter/städer runt omkring hamnar fortfarande i skymundan. En framtidsspaning som talar emot att man ska bo i en stor kåk ute på landet är att folk i framtiden kommer vilja ha mer tidskvalite och behöva bo mindre.
Flyttade själv från Stockholm för tre år sedan. Känslan av otrygghet var utlösande faktor. Och att slippa trängsel är otroligt skönt.
Tog med mig jobbet dit jag flyttade, men besöker Stockholm någon gång i månaden i jobbet och det är trevligt att träffa bekanta, men påminns varje gång hur skönt det är att slippa de negativa aspekterna i Stockholm till vardags.
Kan känna igen känslan. Så skönt att sätta sig på sin singelplats X2000, ta på sig Bose lurarna och drömma sig bort medan man lämnar kaoset i huvudstaden bakom sig. Så länge man är på kontoret så är det okej men kaoset i trafiken och på centralen är inte njutbart. Till och med loungen är ofta överfull.
Så glad över att jag valde att distansarbeta i stället.
Som infödd Stockholmare och snart 30 år gammal är jag inte förvånad. Jag och sambon väntar bara på att hon skall slutföra sin universitetsutbildning i ett nationellt bristyrke, därefter hägrar någon mindre ort i Skåne. Lägre huspriser, lägre kriminalitet, mer trygghet och frihet. Jag vill inte skaffa barn i dagens Stockholm och vi har båda aktivt sökt oss till yrken där det finns en arbetsmarknad i hela landet.
Vad kul för er. Vad upplever du som droppen som fick bägaren att svämma över?
Hur känns det att snart få lämna Stockholm?
Har själv tackat nej till en fin senior tjänst/befodran pga lokalisering i Sthlm. Svårt att räkna hem så att säga jämfört med att bo ute i landet och redan ha motsv. stockholmslön.
"Trenden att trängas som en familj i en lägenhet börjar alltså ifrågasättas." Äsch det är väl bar att köpa större, man behöver inte trängas bara för att det är en lägenhet.
Vi har hållit ut ett par år med barn i Stockholm, snart ska äldsta börja skolan så då börjar det bli dags att flytta. Kommer dock bli någon kranskommun till stockholm, håller på att kolla på skolor och huspriser och försöker hitta någon plats med tillräckligt låga priser (så vi inte är piskade att jobba max alltid) och bra skolor/barnomsorg samt relativt låg nivå av social utslagning (dvs ett "tryggt område" för barnen att växa upp i). Stockholm erbjuder helt enkelt inte denna mixen, och det tror jag de flesta föräldrar inser.
Varken jag eller min fru när några som helst husdrömmar, det är egentligen ganska så bekvämt att bo centralt i lägenhet. Nära till allt, väldigt bra lokaltrafik, slipper äga bil eftersom det finns flera bra bilpoolar, kan cykla till jobbet (vardagsmotion och tidseffektivt) etc men när vi ser till våra barns förutsättningar så blir villa en bit utanför stockholm det mest realistiska alternativet förutsatt att vi vill bo kvar i Storstockholm.
Kan rekommendera Södra Roslagen. Humana priser och alla övriga egenskaper du söker. Man slipper trendkänsligheten som finns Söder om stan också, här bor det mest vanligt folk.
Ja vi kollar en del på åkersberga iaf, typ margretelund / österskär. Det är nog ungefär så långt ut vi vill flytta med tanke på behov av pendling.
Vaxholmsområdet är fint annars och bra kommunikationer in till Stockholm om man nu måste in dit varje dag vill säga. Trygg miljö att växa upp i för barnen.
Känner igen det här fast ur ett Malmö-perspektiv, såklart betydligt mindre stad. Bodde en kort tid i sthlm i början av 2000-talet men har ingen bra koll på era bostadsområden.
Ni har inte funderat på en kompromiss till ett vettigt pris, kanske ett radhus/kedjehus alt med tomträtt inte allt för långt ut från stan eller den lösningen finns inte? Utifrån det du skriver ovan låter det ändå som att ni uppskattar stans närhet. Är ju viktigt att sätta barnen först, men samtidigt följa sitt hjärta när det gäller flytt.
Kolla in obebyggda områden med närhet till kommunikation annars. Man kan alltid fråga bonden om de vill sälja av en bit impediment som man kan bygga kåk på. Finns många såna platser.
Jag rekommenderar södra halvan av Södertörn, dvs Rönninge, Vårsta, Tullinge, Västerhaninge, Vendelsö, Tyresö och sedan söderut ända ner till Nynäshamn. Rimliga priser på villorna, lantligt med vacker natur och kossor på ängarna och bra kollektivtrafik. Trafiken är lugn och gles också, så länge man håller sig där ute. In till stan blir det dock köer…
Nybyggda delarna i Upplands Väsby är trevligt. Nära till pendeln, massiv inflyttning av barnfamiljer, ok priser etc.
Efter min och min sambos flytt ut från centrala delar av Göteborg för ett antal år sedan så kunde vi knappt begripa hur vi kunde bott där från första början, inklämda i en skokartong med utsikt mot en flerbostadsfasad.
"Ute i landet" finns det möjlighet att förvärva rejäla stora hus med mark och ekonomibyggnader till, omgivet av natur och djurliv, lugn, tystnad och frisk luft för summor man knappt får nånting för i någon av våra storstäder.
Det har gett oss mer ledig tid, naturupplevelser, möjlighet till självförverkligande, riktiga problem (dvs. inte låtsasproblem som att internet ligger nere eller att bussen är försenad) samt nya insikter och kunskaper om byggnadsvård, jordbruk, självförsörjning, klimat, miljö och våra viktiga samband i naturen.
Såhär i efterhand känns nu storstadslivet för mig som att befinna mig i en bubbla filtrerad från verkligheten.
Var har ni flyttat då? Det är rätt dyrt i GBG kranskommuner. Kungsbacka ligger väl på samma prisnivå som Göteborg om inte högre. Där får man ju konkurrera mot andra högutbildade i budgivningarna.
@Goofy
Ca ett tjugotal mil österut. In i landet alltså.
@Mudden: Ingen kranskommun. Då har du verkligen flyttat långt ifrån. Småland.
Ja då beror det ju lite på, men kan ju vara ut på landet på riktigt. 20 mil är väl en bit bortom Jönköping.. några mil till så lika långt till både Göteborg och Stockholm
När det gäller flytt från större städer så är det ju knappast så att de som flyttar lämnar efter sig tomma bostäder. Går invånarantalet ner så måste det bero på att det bor färre personer per kvadratmeter. På 80-90-talen pratades det om kontorisering där bostäder blev kontor. Idag är väl trenden snarast det omvända? Plus att det ändå byggs en hel del nya bostäder centralt. Om invånarantalet ändå sjunker så måste det bero på att de som flyttar in bor mer spatiöst, vilket är en intressant trend.
Nja, det här handlar bara om den inrikes flyttningen (som i de flesta större kommuner är negativ). Samtidigt har vi bland Europas snabbast växande städer pga det kraftigt positiva utrikes nettot – en betydligt mindre köpstark grupp. Det skapar onekligen en intressant dynamik.
Det är fortsatt brist på moderna kontor i Göteborgsområdet. Omvandling av kontor till bostäder är mellan marginell och obefintlig.
Fan… det betyder alltså att min familj bara kommer följa trenden… Vårt hus kommer snart ut till försäljning i en skärgårdskommun N Stockholm. Här bor man ju kalasfint men det räcker tyvärr inte så flyttlasset går norröver till annat län där varken jag eller min fru har rötter eller nätverk. Vi vill komma närmare naturen och kunna låta våra barn få hålla på med de idrotter som de vill. Det funkar inte i Stockholm, förutsättningarna för idrott inom rimligt avstånd är katastrof.
Jag kan förstå att man vill flytta från länet. För min egen del så vill jag ha nära till stan, max en timme för jag älskar fortfarande Stockholm och staden ligger mig varmt om hjärtat men det finns mycket att anmärka på såklart. Främst våra politiker som styr på riksnivå men även i Stockholm. Kriminaliteten är ett stort problem men då våra politiker är ovilliga att vidta de åtgärder som faktiskt krävs så lär det inte förbättras i första taget.
Är det inte lite skvalp runt jämviktspunkten? -1676 personer av 2.3 miljoner invånare i Stockholms län s.k. StorStockholm. Kanske är det den sociala dumpningen till glesbygdskommunerna som ligger till grund för siffrorna?
Många jag vet får inte ihop livspusslet efter barn. Vill bo närmare föräldrar och släkt så de flyttar från stockholm. Får ner kostnaderna på köpet.
Men är man uppvuxen i en "storstad" så kan det vara döden att flytta ut på landsbyggden. Om man är van vid pulsen. Sen är Stockholm är en liten stad i internationell jämförelse. Det är nästan landet för mig.
Trängselskatt, dyra parkeringar och våld är väl en bidragande orsak.
Jag är en utflyttad stockholmare.
"Otryggheten" blev avgörande.
Jag har ganska bra koll på läget i norra sthlm. Visst de var inte jätte bra på 90 talet men då gick det ändå att isolera sig bättre, samt att råheten är värre idag.
De här inget man önskar sina barn
https://www.stockholmdirekt.se/ettsthlm/kulturkrock-i-skolan-jobbigt-att-alltid-vara-i-minoritet/repslD!lDCmDk7UJNpD4cifJd8WZg/
Vad menar du med "otryggheten", och varför sätter du ordet mellan citationstecken?
Var att bli förälder en bidragande faktor?
Lars EO Svensson har en hel del vettigt att säga i frågan.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/riv-upp-reglerna-som-driver-flyttlassen-fran-stockholm-31569
Här kan man finna hans egna inlägg i frågan http://www.ekonomistas.se tex https://ekonomistas.se/2019/05/27/amorteringskraven-felaktiga-grunder-och-negativa-effekter/
Det finns mer skrivet i frågan.
Regleringar stjälper som vanligt mer än de hjälper. Men de ger den nya politiker-adeln makt och en plats vid grytorna.
Lars EO har väl aldrig haft något vettigt att säga om något, så även denna gång. Det enda som händer om man gör något som underlättar folk att ta mer lån är att priserna justeras upp i motsvarande grad. Vad uppnår man då i slutändan av detta? Jo, vi har fortfarande samma problem som innan men bostadspriserna och skuldsättningen är högre. Om lägre räntor, mindre amorteringskrav etc som underlättar belåning skulle vara lösningen så skulle vi ju idag inte ha några problem på bostadsmarknaden.
Om han nu hade rätt i sina påståenden så kan man ju ställa sig frågan varför andra länder med betydligt tuffare amorteringskrav (på många håll har man 20-30 års amorteringstid för HELA lånet) har väl fungerade bostadsmarknader medan Sveriges bostandsmarknad, men en av världens mest generösa låneregler, har drabbats av en massiv infarkt?
Nu var det ju inte nödvändigtvis det du skriver som var min poäng utan snarare det faktumet att amorteringskravet kan vara den faktor som påverkar ut/inflyttning på marginalen vilket gör att det hamnar på lite minus istället för lite plus.
Till syvende och sist finns det inte en mängd tomma lägenheter trots att flyttnettot är negativt.
Sen kan man ju tillägga att låna till amorteringar är en bra lösning vilket verkar vara det som sker på ett flertal andra marknader som redan har amorteringskrav. Det kommer nog hit också snart. Det enda det gör är att höja tröskeln för att få lånet/köpa bostaden, i allt annat väsentligt är amorteringskravet tandlöst.
D.L. Jag kanske missuppfattar din poäng men jag tolkar sista meningen i ditt första inlägg som att du tycker att amorteringskravet är en styggelse.
Du skriver: "Till syvende och sist finns det inte en mängd tomma lägenheter trots att flyttnettot är negativt."
Det var ju det som var min poäng, det blir ju inte fler lediga lägenheter av att avskaffa lånerestriktioner utan det enda som kommer att hända är att priserna, och med det skuldsättningen, stiger ytterligare. Samma problem kommer att finnas kvar på bostadsmarknaden samtidigt som riskerna i ekonomin kommer att vara högre. Det är ju därför amorteringskravet infördes.
Om lättare lånerestriktioner skulle vara lösningen så borde det ju inte finnas några problem alls på den svenska bostadsmarknaden. Det finns ju få länder i världen där det är så lätt att låna (ja, vårt amorteringskrav är extremt milt i en internationell jämförelse).
Jag är negativ till regleringar ja.
Men poängen var att amorteringskravet sannolikt påverkar flyttkedjor och var folk kan välja att bosätta sig. Utbudet är också uselt, sannolikt är det också en konsekvens av regleringar, tex på Lars nya stadsdel Södermalm, som så vitt jag vet är den stadsdel med störst befolkning finns det just nu 14 st 3rok, varav 3 är nyproduktion. 11 begagnade alternativ alltså, på en stadsdel med 130 000 invånare.
Alla dessa regleringar får alltid oanade konsekvenser so man sen får reglera lite till för att "åtgärda". Detta oavsett om det är ROT/RUT-avdrag, Ränteavdrag mot inkomst av tjänst, amorteringskrav eller skuldkvotstak. Allt det där är bara skit och borde omgående tas bort.
Negativ till regleringar? Jag är böjd att hålla med, men få bör man börja med alla andra regleringar moder, centralbankens räntestyrning, och återinföra guldmyntfot.
Flyttade ifrån centrala Malmö till ett nybyggt radhus (friköpt) med fru och små barn för ca 1.5 år sen och inte ångrat det en sekund. Även här är gör man det opraktiskt om man ska bo i stan med barn med tanke på dåliga skolor, kriminalitet, trygghet o.s.v. Vet att det kostnadsmässigt inte går att jämföra med Stockholm. Men ett medskick är att om man är stadsmänniska och inte helt vill förlora sin själ samtidigt som man prioriterar barnen med gott samvete, så kan man ju fundera på om det går att gå ned lite i kraven på boyta och kvalitet. Byggs ju tonvis med brf-radhus, inte för att dom är optimala, men kanske är ett alternativ om man vill bo kvar i Sthlms utkanter?
Ska tilläggas att jag bor i utkanten av Malmö stad.
Efter 22 år i Stockholm/Nacka/Värmdö flyttade vi till norra Skåne strax innan jul. Bra med pendling snabbare än det var ifrån Värmdö till jobbet. Fått bra jobb med stockholmslön. 1/4 av huspris, nyrenoverat så jag slipper det med. Det bästa är sex timmar kortare körtid till italien med elbilen.
Siffrorna är på läns- (eller heter det nu region?) nivå. Undrar hur det ser ut om man tittar inom länets kommuner. Här uppe runt gården i Norrtälje har vi fått tre nya grannar från "smeten" (Sthlm innerstad + Solna) i 40-50 årsåldern som tackvare generösa arbetsgivare + små eller utflugna barn kan jobba hemifrån vissa dagar och pendla andra.
Går att kolla upp. Gjort. Blir separat blogginlägg. Kort version. Det är de centrala kommunerna som tappar, ytterkommunerna går uppåt, även om nettot blir negativt. Det är en rörelse utåt, där nettot spiller över länsgränsen.
Gissade det – länet är ju stort. Tittar man bara här uppe i Roslagen med Hallstavik som "centrum" så kan man ju bo i Östhammar (20 min bort) och därmed i Uppsala Region.
Vet inte om du är Norrtälje, Vallentuna eller vad. Men Norrtälje hade ett flyttnetto på +726, Vallentuna +371.
Danderyd fick en rejäl käftsmäll. Kanske var skattehöjningen som drev på?
Äh, ser att du skrev Norrtälje nu.
Norrtälje. Bra netto med en befolkning på 62000. Det har byggts och fräschats upp en del i centrala delarna och med buss 676 är man på Danders Sjukhus eller Östra på runt en timme.
Vet flera familjer från sthlm norra förortskommuner som flyttat till Norrtälje kommun.
En medelstor stad som Uppsala lockar alltfler barnfamiljer då man har nära till allt(cykelavstånd) och bra tågförbindelser till Stockholm. Uppsala har snitt 17 000 tågresenärer dagligen.
Det heter Stockholms STAD
Jag har träffat folk som flyttat ut p.g.a. en mycket direkt otrygghet.
När "annat folk" avrättas med skott i huvudet, där man trodde sig och de sina vara "trygga".
Det finns bra jobb långt bortom storstadsregionerna och interwebbs tillintetgör tidigare kultur och handelshinder.
Först och främst är det skatteregler och höga transaktionskostnader. Som bloggaren skriver, det är inte lönsamt att flytta för äldre utan man bor kvar i sin 5-rummare eller villa i Bromma eller Enskede trots att den äkta hälften gått bort för länge sedan.
White flight? Välbeställda och utbildade söker sig till villaorter med lämplig sammansättning på elevunderlaget i den lokala skolan.
Allt fler premium-brf-lägenheter i city ägs som övernattningsbostad eller som investeringsobjekt. Det pressar indirekt ut den övre medelklassen och även den undre överklassen till villaorten.
Den övre medelklassen har svårt att finansiera ett villaköp i häradet 8-10 miljoner och ser på alternativen längre utanför.
Kriminalitet och otrygghet. Home-invasions. Än så länge inte vanliga, men det ökar. Föräldrar börjar få upp ögonen för otrygghet och man hoppas att det är tryggare i mindre samhällen.
Barnrån är något som alla svennebanan-ungdomar och då särskilt killarna i storstäderna måste förhålla sig till. Allt fler känner någon som blivit rånad.
Vi flyttade från Södermalm till Upplands Väsby, nybyggt hus med utsikt över en sjö. Nu har vi två barn och vi lever på en lön. Sambon har två års studier kvar sen när hon är klar blir det nästa flytt, troligtvis till en mindre stad typ Vänersborg, Trollhättan, Hjärup, laholm etc.
Jag får jobb var som helst, när sambon är klar så borde det vara likadant. Ska bli skönt. Har försökt övertyga henne att vi ska flytta till Dalarna men vi får se.. 🙂
Österlen är fint. Eller Bohuslän ute i kustbandet.