Fredagsmysspaning: Saint Barths i kulturella ropet

Dags för lite fredagsmys, och denna gång en spaning. Den forna svenska slavhandels- och vapenhandelskolonin Sankt Bartholomei (numer franska Saint Barthelemy, eller Saint Barth’s i engelsk kortform), har seglat upp i svenskt kulturliv. Dels via Niklas Natt och Dags senaste Bellman-noirroman 1794, dels via ett antal kapitel i min egen kommande Redovisningsavdelning Marviken, och dels på lördag med premiären av buskisoperan Candide på Kungliga Operan i Stockholm.

Stranden Grand Cul-de-Sac på Saint Barth’s.

En spaning på något kräver att den förekommer tre gånger. Och Saint Barth’s har nu seglat upp inom svensk populärkultur.

1794, Niklas Natt och Dags uppföljare till den hyllade 1793, utspelar sig delvis på den svenska slavhandelskolonin Sankt Bartholomei med huvudstaden Gustavia. 

Själv har jag ett antal kapitel (säger inte hur många pga spoilers) från ön i min kommande agentthriller och nutida science-fictionroman Redovisningsavdelning Marviken, som släpps i maj.

Och i morgon lördag har operan Candide premiär i en torrhumpande buskisversion på Kungliga Operan. Antagligen kommer väldigt många lättkränkta bli kränkta av denna svenska … tolkning, där man bland annat får följa hur huvudpersonen lockas ut i krig av storskurken Ronald McDonald, och bland annat hamnar just på Saint Barth’s komplett med sjungande förslavade körer i svenska folkdräkter och … viss annan täckande klädsel. Antagligen någon form av politisk kommentar, men det sparkas hej vilt åt alla håll, inklusive mot HBTQ, såg det ut som på gårdagens generalrepetition och fuskpremiär.

Det lär bli rubriker, eller så är det svenska kulturetablissemanget så blasé att det krävs allt mer för att få några ögonbryn att lyftas i kulturstockholm. Typ att man avrättar folk i publiken med ljuddämpad pistol. Candide gör åtminstone sitt bästa, och i synnerhet kommer nog många i allmänheten som aldrig skulle få för sig att betala för detta (annat än ofrivilligt via skattesedeln, därifrån det mesta av pengarna kommer) att bli kränkta och upprörda på nätet över en föreställning de aldrig kommer se själva.

Oavsett så kommer Saint Barth’s nu funnits i svensk fin- och fulkultur tre gånger inom ett år. 

Vad blir då konsekvenserna av detta?

Blir det då något uppsving för svensk turism till ön? Sannolikt inte. Inträdesbiljetten med typ 4000:- SEK per natt för det billigaste hotellrummet vid lågsäsong, 150:- för en öl, plus att man bara kan komma till ön via små aluminiumburkar till flygplan – de enda små nog att kunna landa på den mikroskopiska flygplatsen, tillika världens tredje svåraste flygplats – sätter nog effektivt stopp för svensk tillströmning av turism.

Istället kommer kanske den svenska svarta historien om hur Sverige handlade med afrikanska slavar och plöjde ner dessa pengar i en del av Stockholms nuvarande byggnadsminnesmärken, och senare hur man blev vapenhandelsstation för amerikanska inbördeskriget, att komma upp till ytan. Och detta med tillhörande sedvanliga arvsskuld för vårt koloniala arv. Kom ihåg att du personligen är att anse som ansvarig för den svenska slavhandeln på 1700- och 1800-talet, och än idag njuter frukterna när du ser vissa byggnader i Stockholm.

Ha ett forsatt trevligt fredagsmys, och var beredd på rubriker om den nya buskisuppsättningen av Candide, även känd som Stefan och Christer möter Voltaire.