Länsförsäkringar har publicerat en rapport med det passande namnet Medelklass utan medel. Där framgår det att var sjunde svensk inte klarar sig en månad utan inkomst på grund av obefintligt sparkapital. Hur ser det ut för dig?
Även medelklassen med höga inkomster saknar sparande och problemet är inte isolerat till låginkomsttagare. Gissningsvis beror detta på att de fasta utgifterna (t ex boende) anpassas till inkomsterna och marginalerna ökar därmed inte bara för att man får högre inkomst. Länsförsäkringar skriver:
“Dåliga marginaler vid utebliven inkomst är inget som enbart karaktäriserar hushåll med låga inkomster. Om man ser till hur stor andel av varje inkomstgrupp som skulle klara sig högst en månad på sitt sparkapital så är det höga siffror även i de övre inkomstgrupperna. Exempelvis är det hela 17 procent av de hus håll som per månad tjänar 45 000 – 49 999 25 kronor innan skatt, som inte skulle klara mer än en månad utan inkomst.”
 |
| Andel som klarar sig högst en månad utan inkomst per inkomstgrupp på hushållsnivå.
Källa: Länsförsäkringar, Medelklass utan medel |
Gissningsvis kan utseendet på ovanstående ha med hushållens storlek att göra. Spiken i intervallet 40 001 – 55 000:- SEK beror rimligtvis på att det är två normalinkomsttagare som flyttat ihop till större bostad och skaffat barn. En sorts dubbling av spiken runt 20 000:- SEK. Intervallet mellan är antagligen singelhushåll med mycket god lön.
Samtidigt ska man vara ärlig med att nästan hälften av hushållen klarar sig åtminstone ett halvår.
 |
| Hur länge skulle du klara dig på ditt sparkapital om du skulle förlora din inkomst?
Källa: Länsförsäkringar, Medelklass utan medel |
Vid inkomstbortfall drar man i första hand ner på nöjen, sedan sparande, sedan resor och bil. Först därefter mediakonsumtionen och sedan mat. Boendet är det sista man tänker sig att dra ner på. Vilket med tanke på transaktionskostnaderna i en flytt inte är så underligt. Resultatet blir fattig och hungrig, men i en fin lägenhet.
Länsförsäkringar rekommendationen om en årslön på banken.
“Många experter förordar att man har en sparbuffert på en årslön. Även om man vid utebliven inkomst är berättigad A-kassa eller någon form av statligt bidrag så kan det dröja innan man faktiskt får ta del av de medlen. Samtidigt så vet vi att pensionerna kommer att minska och att ersättningarna från välfärds systemet är lägre idag än vad det var för några år sedan. Detta betyder att vi idag har en ökad 0sårbarhet om något händer i livet och har man inte sparkapital nog att klara sig längre än en månad kan man därför inte sägas ha ekonomisk trygghet.”
Att 48% klarar mer än ett halvår är ändå godkänt.
Hur ser det ut för dig som läsare av bloggen? Svara nedan.
51 kommentarer
Det gäller ju även att anpassa utgifterna efter inkomsterna.
Själv räknas jag till den ekonomiska, eller snåla, delen av befolkningen. Slösar sällan på pengar, men gillar att lyxa till det ibland. Mina vänner skulle inte kalla mig snål.
Skulle vilja veta vad som menas med "klara sig" enligt LF, innebär det att hålla samma standard som vanligt eller får man dra åt svångremmen? Och sparkapital undrar jag också vad som menas med. Är det pengar på bankkonto så är det väl inte många som har sex månadslöner eller en årslön i avista eller i kontanter. Man borde rimligtvis inkludera andra likvida tillgångar, som fond- eller aktiesparande. Och i så fall borde man kunna avyttra bilen också. Då finns det inte många som inte skulle klara sig mindre än sex månader!
Samtligt sparkapital, inklusive fonder och aktier.
Bilen är för de flesta belånad och skulle bara ge lägre utgifter men inget sparkapital.
Jag verkar ha bristande verklighetsförankring alltså. Förstått att det finns en del som lånar till bilen men jag trodde i min enfald att det vanliga var att man skulle kunna sälja fordonet och kanske klara sig ett par månader bara på det. Men jag får väl tro dig.
Många köper alltså hus för miljoner men har inte mer än ett par månadslöner i spenderpengar. Skumt.
Skumt vet jag inte, det beror förstås på den individuella situationen, men amortering är också sparande och i många fall kan det vara klokare att amortera rejält framför att bygga upp en stor buffert.
Rent generellt köps bilar med lånade pengar och faller mycket fort i värde, tveksamt om det blir så mycket över efter en försäljning, snarare står man antagligen med en restskuld. Däremot ska man inte underskatta de kostnader som bilägandet medför, där ligger den största vinsten.
Greenious: visst kan man se amortering som ett slags sparande, men jag undrar hur man ska göra vid en kris med detta slags sparkapital? Det som skett är ju att man betalat av lånet men det innebär endast mindre månatliga kostnader i form av räntor. Och det är ju bra. Men det finns inga pengar i fickan, så att säga. Det enda sättet att dra nytta av det man amorterat är att åter belåna den underliggande tillgången. Jag tvekar på att låneinstitutet skulle bevilja detta om man blivit arbetslös!
Jag kanske inte skulle uttrycka det som Sandow ("skumt"), men lite oansvarigt är det att köpa hus och sen inte har buffertar. Vad gör man om grannens unge råkar slänga in en boll genom fönstret? Börjar spara till ett nytt fönster eller? Och Jo, grannens föräldrar kanske är lika oansvariga och kanske inte kan lämna bidrag till nya rutor. Jag tänker mig att även annat kan hända som gör att man behöver pengar.
Angående bilen så antar jag att belåning av den ofta hänger ihop med magert sparande. Den som får loss pengar för bilen (dvs inte har skulder som behöver lösas med försäljningslikviden) har ju redan sparande.
Annars lär man kanske sälja eller åtminstone ställa av bilen för att inte dras med massor av kostnader (bilen kostar ju bortsett från skatt, försäkring, soppa och service även de inköp man kan göra för att man har bil). Är man arbetslös så har man inte så stor nytta av bil kan jag tänka.
Många jag känner lever enligt "slösa" modellen. Får man högre inkomst fixar man dyrare vanor och på det sättet status. Dyrare bil, kläder, viner,mat, resor osv. Spara ligger inte för.
Sen är det ju ofta så att en olycka sällan kommer ensam. Arbetslöshet som beror på sämre tider. Börsen går ner och även alla andra tillgångar. Bilen och huset som ofta står för den största belåningen är ju bra om man har betalat av på.
Själv passade jag på ex och köpte begagnad bil i januari 2009. Då gick det att ge skambud på de som var tvungna att tvångssälja.
Många säljare och få köpare.
Tillgång och efterfrågan. Även liknande på aktier och hus.
Nu blev jag nyfiken på hur många som har sin bil belånad på denna blogg… själv har jag inga lån på min iaf, bilens värde idag är över 300. En bil under 100k är väl nästan självklart att äga skuldfritt väl? Eller bara jag som är naiv som tror det?
Jo. Det vore intressant att veta. även om jag tror att utfallet på den här bloggen blir missvisande. Många här som är ekonomist intresserade och har annan syn på ekonomi än medelsvensson.
@ Sandow & Anonym
Helt utan buffert är ju naturligtvis inte särskilt klokt. Nog bör man ha tillräckligt för att klara av att betala självrisken om nåt händer, och att byta tvättmaskinen när den går sönder osv. Men min erfarenhet är att folk som sköter sig, och amorterar, ändå har långt bättre möjligheter att låna av banken vid behov än de som inte amorterar alls. Genom amorteringen skapar man sig mao ett låneutrymme som i regel faktiskt står öppet även om det råder finanskaos.
Sen kan ju förstås värre saker inträffa, men då kanske bekymren är något större än vad ett lån kan lösa.
Jag har de senaste veckorna fått min världsbild rubbad när jag insett att nästan alla i min bekantskapskrets köpt sina bilar med lånade pengar. Trodde absolut som ovanstående att man sparade till sin bil, framförallt om den inte kostar "mer än" runt 100 000 kr.
Är detta ett nytt fenomen? Eller kräver "dagens standard" att man köper en ny bil och när räntorna ändå är så låga kan man lika gärna ta den på avbetalning?
Personligen känner jag mer och mer att jag är en udda fågel som drömmer om billiga 80-talsbilar och vill kunna fixa allt själv, medan grannarna har städhjälp och ringer rörmokare så fort det är stopp i toaletten :/
@Josefin
Som företagare är det ur alla aspekter långt mer lönsamt att leasa bilen genom företaget än att betala den kontant. Du får nämligen dra av momsen om du leasar (25%), men får inte dra av en krona om den betalas kontant.
Så det är en tämligen enkel slutsats att dra, majoriteten av alla bilar som säljs är lånefinansierade.
@Josefin
Din upptäckt gjorde jag för ca 20 år sedan. Trodde det var självklart att man köpte bil med hopsparade pengar. Idag tror jag nog att det är t.o.m sällsynt. Billån eller belåna bostaden mer är nog vanliga sätt.
Så att vara imponerad av vad folk kör omkring med för bilar kan du sluta med. Oftast är det banken/kreditinstitutet som äger deras gunstling.
Greenious: även med försäkring så tar det ju ett tag innan försäkringspengarna kommer, och ofta kommer ju pengarna ändå inte förrän du har ett kvitto att visa upp.
Dessutom finns ju ingen bra garanti för att man får låna när det irisar, dessutom kan ju olyckan vara framme på helgen. Pga av detta förespråkar jag att man ser till att ha en buffert innan man amorterat, att vara likvid är viktigare än att kunna tjäna någon hundralapp på räntegapet.
S/S Josefin: jag gissar att det är ganska vanligt att man lånar till bilen. Orsaken tror jag inte är så mycket ekonomiska förutsättningarna (i slutändan skall ju pengarna fram ändå, mer så ifall man lånar) utan tror det snarare är frågan om attityder.
Skojar ni? Köper de flesta bil på kredit? Är folk dumma i huvudet? Våra tre familjebilar är alla betalda kontant, varför skulle någon behöva låna pengar till en bil? Bättre begagnad bil kostar ju praktiskt taget ingenting.
Och kan tillägga att jag har en 80-tals bil(numer som hobby-bil) som jag har haft i 25 år. Det är inga som helst skillnader i komfort i den bilen jämfört med en ny. AC, farthållare, automat, V6 och drar inte mer mer bensin på långresa än vad en trött Toyota Prius gör. Lite mindre säkerhet förstås, inte ABS, antisladd och krockkuddar och annat skit som bara går sönder i alla fall.
Men man får väl köra lite försiktigare istället och sätta på riktiga däck på vintern(läs dubb, inte feministdubbfria däck). Enda problemet är att det tar lite längre tid att få tag på reservdelar över tid, men å andra sidan är det färre saker som kan gå sönder än i nya skitbilar.
Billiga begagnade bilar på blocket betalas nog mestadels kontant. Men det säljs över 1000 nya bilar om dagen i Sverige. De är nog mestadels betalade med lån.
Bilfirmorna vill att man betalar med lån och cash är inte king. Senast jag köpte dyr begagnad bil så om jag finansierade bilen med minst 50% lån fick man 2 gratis service.
Bättre erbjudande och rabatter med lån än utan lån!
Nils, av ren nyfikenhet, totalt sett blev det dyrare eller billigare totalt med lån?
Reality check please.
Ni kan väl på fullaste allvar inte vara förvånade över att bilinköp finansieras via kredit hos bilhandlarna?
Stefan: jo, lite förvånade blir nog en del. Det finns fortfarande människor som anser att man inte ska låna till konsumtion. Såklart vet jag att billån existerar men jag trodde (ärligt!) att man lånade en mindre del eller i alla fall inte till större delen av köpesumman.
Nya bilar, definitivt. På denna blogg är nog de som köper ~3-5 år gamla bilar kontant överrepresenterade. En äldre undersökning visar att det bara var 20% eller nåt sånt av bloggläsarna som köpte bil med lånade pengar om jag minns rätt.
För den som tycker bilar är roligare än allt annat så är valet förstås enkelt, köp en ny bil till max belåning. För den som är mer intresserad av privatekonomi så är detta givetvis slöseri.
Allra mest sparsamt är förstås att inte äga någon bil alls, men det är kanske en annan diskussion…
En begagnad Skoda Diesel komplett med egen farmartank bakom det stora vedförrådet är nog det ultimata för läsarna av denna blogg… 😉
Om någon undrar vart alla billiga gamla bilar från 80-talet tagit vägen kan jag ge svaret! De har exporterats till Bosnien! Av 2-3 gamla krockade avställda VW Golf – helst en diesel – så bygger man ihop en "ny" fullt fungerande bil! 🙂
Efter gränsen mellan Kroatien / Bosnien så såg jag, när jag åkte runt två veckor i somras , flera 10-tals bilskrotar som annonserade att de köpte upp gamla bilar…
@gbd crvx
Naturligtvis blir det dyrare. Tror lånet ligger på ca 3,5% ränta + aviavgifter. Men det sjuka/goda med det hela var att jag tog halva bilens kostnad på lån och får 2 fria service. Ca 5-6000/st. Sen vid första betalningen kan man betala av hela lånet med en extrabetalning och vips så var lånet borta.
Jag var förstås en aning ironisk när jag var förvånad över att folk köper bil på krita. Det som gör mig mest förvånad är dock att folk skaffar bil med privatleasing. Då har man hål i huvudet på riktigt. Sen sa någon att man får ett par servicar inkluderade när man finansierar med lån. Vet inte om jag skall skratta eller gråta. Har just servat min Mammas Aveo(2011 -alldeles för ny och fullproppad med skit som kan gå sönder). En dunk syntetolja för 300:- och ett oljefilter för en hundring. Plus några för det mesta obefintliga kollar av remmar och kyl/spolvätskenivåer. Eventuellt en koll med felkodsläsaren. Tar 20 minuter när jag gör det. På en verkstad tar det nog bara 10 minuter och de betalar hälften för oljan mot vad jag gör. Nåt annat gör de inte, jag har jobbat i sådan verksamhet. Tror inte jag byter det mot aldrig så låg ränta på 100000 eller hur mycket folk nu lånar till sina bilar.
@Magnus Ström
Jo jag meckade också med min Volvo 142 på den tiden. Brytarspätsar, tändning, ventiler och olja. Men nu på en 1-2 år gammal och dyr bil är det inte lika lätt. Dels att släcka servicelampan + vill jag kunna visa servicebok att jag följt serviceintervallet när jag ska sälja bilen om något år. Hur gör du med det?
Kör 30-40000 mil. Sen säljer jag. Ingen frågar efter service bok då.
Lever ensam i en etta och har ingen direkt dyr livsstil medan jag har sparat ganska mycket. Så minst några år baserat på årsinkomsten och hur mycket jag gör av med på varje lön.
Jag har ytterst flexibla utgifter, så jag kan dra ned mina kostnader rätt duktigt med kort varsel, samtidigt finns det ju kostnader som är svårt att styra över, som statliga/kommunala skatter & avgifter, som tyvärr kan dyka upp där man minst anar det.
Men även om jag mot förmodan helt skulle stå utan inkomster, så har jag ändå kapitalet att klara mig åtminstone ett par år. Likviderade jag även alla tillgångar (exkl boendet) borde jag klara mig även fram till första pensionsförsäkringen faller ut.
Men det är ändå högst teoretiskt, och med alla möjliga variabler som kan förändras med tiden så finns inga garantier. Inflation, realräntan, skatter, avgifter och andra politiska beslut kan förändra ekvationen drastiskt. Inte minst risken att staten beslagtar pensionssparandet á la Argentina, när statens utgifter skenar.
Egoistiskt och överleva?
Det är väl bara att begå ett tillräckligt allvarligt brott.
Sedan sötebrödsdagar i svenskt lyxboende i trivsamt fängelse.
Gratis studier.
Äntligen kunna läsa bibeln på latin, till exempel.
Får man möta barnbarnen ofta?
Är man ett gott föredöme?
S-tan.
Alltid något som hindrar mina planer…
Jo, särskilt om du är på ålderns höst, vården är bättre inom kriminalvården, likaså maten. Men det alternativet blir först aktuellt om politikerna snor pensionssparandet.
Vad som däremot förvånar mig är att trots det ökande antalet svenska hemlösa, och politikernas förakt för dessa, att ingen ännu tagit det alternativet. Klubba en politiker och få mat och husrum… Men det är förstås mycket möjligt att det redan hänt, men tystats ned.
Undrar om någon av er satt sin fot på en svensk anstalt. Det är inget kul att vara i fängelse, så mycket kan jag säga.
Du har en Point där!
Måste förstås kolla innan.
Men jag har hört att maten är ok, till exempel.
Fast det är ju all mat jag inte lagar själv.
Dessutom är det väl varmt och ljust?
Slipper bädda och tvätta?
Tid till motion.
Simma?
Fan jag börjar bli frestad.
Ett tips i all välmening för den som vill slå sig in på brottets bana, ta gärna kontakt med någon som jobbar inom kriminalvården och fråga hur de intagna mår.
Före eller efter?
Under sin vistelse.
Ähh de har bara fel attityd, de vill ju inte vara där, klart att det då känns pissigt!
Vi som skulle vilja ha en paus från att dag och natt knega ihop skatt till politiker som ändå bara förslösar den på dumheter hade sett det som betald semester, dvs ungefär som att vinna högsta vinsten varje dag!
Det räcker väl med att Eliasson oroar sig över hur brottslingarna mår.
Är det inte högrisk att det blir villkorligt lr fotboja nu om ens åtal? Fängelserna i Sverige är väl överfulla just nu?
Nu hade ju jag tänkt mig begå en riktig ruggig handling.
Byta ut en nia mot en etta i deklarationen, till exempel.
Om inte det, minst, ger livstid efter ett häftigt gatlopp då vet inte jag vad edert land har utvecklats till.
Det beror på situationen. Är det en begränsas period där inkomsterna med stor sannolikhet återkommer så är det en sak eller en oväntad stor utgift typ krockar med en Tesla. Är det däremot arbetslöshet med dålig arbetsmarknad så är det rätt tuffa beslut som måste tas och rätt snabbt dessutom.
Men tillgång på snabblån, kortkrediter mm gör att folk anser detta vara en "buffert".
Kreditkortet spelar en roll i sammanhanget, men kanske då inte använt som i Lyxfällan. Det man får med kreditkort rätt använt är ju en likviditet utan kostnad: skulle man behöva kan man ju betala x tur på studs och slippa vänta på likvid från fondförsäljning (det gör man istället lagom tills kreditkortetåkningen skall betalas).
Som oekonom har jag t.ex. svårt med t.ex. definitioner av inkomst/intäkt. Senaste/sista billånet blev dock historia runt millennieskiftet. I dagens läge utan dramatik på ränte- och amorteringsfronterna och med bibehållen pension och annan statistik klarar jag mig gott minst tjoget år längre än min förväntade livslängd, så det finns en trevlig marginal för onödigheter.
Indelningen i första diagrammet ger en aning missvisande bild om det handlar om inkomst före skatt. >50% av hushållen med två arbetande hamnar i översta gruppen, där alltså bara 7% får problem första månaden.
Som en relativt sparsam övre medelkomstintagare på 33 år som har sålt bostadsrätten och flyttat in i en hyresrätt med sambon så kan jag svara att jag borde klara mig i alla fall 5 år i nuvarande läge. Det endast på kapital som ligger på räntekonton, dvs inte sälja av några aktier eller någon bil. Tar vi i lite, säljer av bil, aktier och håller igen lite så borde 10 år fungera.
Men det ska väl kanske köpas bostadsrätt och bli barn i sinom tid så ovanstående är rätt så hypotetiskt.
Kan inte säga att jag är förvånad. Sverige har en av västvärldens fattigaste befolkningar enligt de jämförande vetenskapliga undersökningar som gjorts. När Luxembourg Wealth Study (LWS) 2006 undersökte befolkningens tillgångar i 9 västländer bla Kanada, USA, Sverige, Finland, Storbritannien, Italien och Cypern visade det sig att svenskarna var klart fattigast. Var tredje svensk familj (LWS jämför hushåll, inte individer) hade inga besparingar. Svenskarnas medianförmögenhet var mindre än hälften så stor som finnarnas, knappt 25% av britternas och inte ens en sjättedel av italienarnas. En spekulation från min sida är att detta till en del beror på att medborgarna i andra länder, typexemplet vore här Italien, hyser en lägre tilltro till ekonomiskt stöd från stat och kommun vid eventuella problem än svensken. En annan spekulation är att det oerhört höga inkomstskatter i Sverige från slutet av 60-talet och framåt, och den därmed lägre disponibla inkomsten, fått en kraftig påverkan på det privata sparandet.
Jag har skrivit ett 20-tal blogginlägg om detta och statistiken är tydlig än idag. Svenskarna är luspanka jämfört med andra europeiska länders befolkning.
Blir kul för Italienarna när "hair cut" kommer.
Nya sedlar ges ut samtidigt och finito sparkapitalet.
Kanske.
Spännande tider.
Vet inte hur det är, men de kanske är mer benägna att ha kontanter där (isht efter problemen i Grekland borde de).
Och byta sedlar? Det kan de ju inte göra i bara Italien. Gör de det italien så måste de göra det i Finland också. Det är en av nackdelarna med EMU, valutan och därmed valutapolitiken är gemensam.