Den andra halvan av filmatiseringen av den klassiska SF-romanen Dune går nu upp på bio. Det är utan att spoila för de som inte kan denna nästan 60 år gamla berättelse en studie i makt, tyranni, propaganda och är mer grandios, men också djupare än första delen. Men tyvärr håller den inte hela vägen, då man håller sig väldigt nära förlagan och spänningen går därmed förlorad när klassisk dramaturgi försvinner till förmån för budskap och specialeffekter.
Jag tror inte att någon fan av Frank Herbets klassiska verk blir särskilt besviken. Det finns en punkt i handlingen som avviker rejält från romanen, nämligen frågan om huvudpersonen Paul Atriedes gravida mor, men det hanteras snyggt och med intakt huvudhandling, samt en nigning åt fansen mot slutet.
Denis Villeneuves tolkning av romanens andra halva blir ett fokus på makt, propaganda och religiös fanatism och hur all makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. På det viset har filmen ett betydligt större djup än den första Dune 1, som mer var upplagd som ett klassiskt SF-actionäventyr med svart och vitt, gott och ont, goda och onda.
Filmens teman är således extremt aktuella i dagens värld.
Tyvärr försvinner spänningen bortom en avgörande punkt i handlingen. Grundläggande dramaturgi ska vara att framgång ska mötas av motgång och på så sätt pendla runt detta för att bibehålla spänning (slutstriden i Jedins återkomst är ett exempel på nästan perfekt dramaturgi), men när det istället mer blir en filmad historieskildring så försvinner spänningsmomentet. Det blir inte spännande om det bara går nedåt, nedåt, nedåt eller uppåt, uppåt, uppåt, utan … tråkigt.
Bland skådespelarna utmärker sig den annars bildfagre Austin Butler som skurken Feyd-Rautha, sminkad nästan till oigenkännlighet undantaget hans karaktäristiska läppar. Efter att tidigare spelat Elvis och just nu Gale Cleven i aktuella Masters of the Air, så gissar jag att vi här, likt huvudrollen Timothée Chalamet och Zendayas kvinnliga huvudroll, ser en av Hollywoods nästa generation storstjärnor.
Det finns inget att anmärka på specialeffekterna och filmen gör sig verkligen återigen att ses på IMAX för att ta in landskap och scener. Och likt vi gjorde rekommenderar jag att se om Dune 1 alldeles innan, så man påminns om den romanröriga handlingen och förstår referenser som Jamis.
Men filmen håller alltså inte hela vägen. Fast gillar man något lite tyngre, djupare och vuxnare än de förvisso dramaturgiskt korrekt uppbyggda äldsta tre Star Wars-barnfilmerna, så är det bara att gå och se även tvåan. Om inte annat för att visa att alla filmer från Hollywood inte måste följa Hollywoodmallen.
Kommer det då uppföljare? Tja, det beror förmodligen på mängden droger publiken förväntas ta. Då Dune ansetts varit omöjlig att filma, men uppenbarligen gick med rätt gott resultat, och efterföljande Dune Messiah släpptes 1969 mitt under LSD-perioden så är det väl tveksamt. För Children of Dune och sedan God Emperor of Dune osv behövs det allt mer av psykotiskt sinnesutvidgande substanser för att uppskattas, så jag är lite tveksam till om det blir mer än detta. Då får man nog kraftigt modifiera handlingen och därmed göra alla bokstavstrogna Dune-fanatiker upprörda och när de går ut i jihad (som bytte namn till heligt krig i Dune 2) så ska nog Hollywoodproducenter passa sig.
Eller så låter man sig vara nöjda med detta och går vidare till något annat. Ibland kanske man ska låta filmer bli klassiker och inte försöka matcha dem. Två filmer duger gott, Lex Alien+Aliens eller Terminator+Terminator 2. Att göra något enormt franchise av detta är bara dömt att sätta filmbolag i konkurs.
47 kommentarer
Det finns 2st miniserier från början av 2000-talet som jag har för mig sträcker tom Dune Messiah. Riktigt bra.
De sändes på SciFi channel och finns säkert på Cdon eller liknande ställen
Kanske Dune Messiah går att göra.
Jag hoppas de filmar den också, både för att Villeneuve vill göra det men framförallt för att den utgör en sammanhållen historia tillsammans med Dune.
Children of Dune hette andra miniserien och eftersom tredje boken heter så, så gissar jag att den täcker andra och tredje boken (har bara läst de två första böckerna själv och tycker bara den första är bra).
Jag läste nånstans att Dune Messiah är klar för att filmas.
Det är väl den som skulle kunna gå att filma – det blir bara mer och mer utflippat ju längre in i bokserien man kommer. Största svårigheten lär bli hur man hanterar Lady Jessicas barn, det måste nog vara med om man inte ska ändra radikalt i handlingen, men det var ju just det som var den stora skillnaden mellan boken och Dune 2.
Lär behövas ordentligt med specialeffekter för att kunna hantera det barnet filmiskt.
Läste precis ut första Dune boken. Hade sett första filmen innan (som alltså är första halvan av första boken) och blev väldigt hooked när filmen helt plötsligt fick mer tyngd (tyckte mest den var väldigt snyggt gjord). Boken är väl värd att läsa.
Jag undrar om någon läst hela serien? Är det värt det?
Den första boken tillsammans med Dune Messiah tycker jag för min del kanske räcker. Inte för att det blir direkt dåligt sen, men för att de två första böckerna tydligt hänger ihop. De berättar Pauls historia från början till slut, och ärligt talat så försvinner mycket av Herberts budskap om man inte läser Messiah också.
Ja. Ja! Och alla efterföljare som utspelar sig i samma “universum”.
Jag är lite såld på Dune.
Fritt ur minnet: Det är inte makten som korrumperar, det är de korrumperbara som söker makten. /Frank Herbert
De tre första. Läste från ca 1980 (tvåspråkig bokslukare i tidiga tonår), tror inte de ens fanns i svensk översättning då. De bildar en enhet, även om kvaliteten sjunker med tiden.
Har inte sett film (bara sett utsnitt från gamla Jodorowsky- respektive Lynch- versionerna). Än.
Därefter kom God Emperor som kändes som urvattnad soppa på samma spik.
Det som därefter färdigställdes/skrevs av sonen – jag kom typ 10 sidor, sedan gav jag upp. Bara “Geschäft”.
(Och jag räknar mig ändå som scifi-nörd.)
Hej Magnus, såg inte Dune tråden förens nu. Jag har läst hela serien på 6 böcker flera gånger och gillar dom fortfarande. Visst finns det delar som inte håller världsklass men som helhet är dom bra och läsvärda.
Men det är ju min åsikt och åsikter är som arslen, alla har ett.
“Ibland kanske man ska låta filmer bli klassiker och inte försöka matcha dem. Två filmer duger gott, Lex Alien+Aliens eller Terminator+Terminator 2.”
Bra exempel. Och ibland skulle till och med en räcka gott. Lex The Matrix.
Minns gåshudsupplevelsen när jag såg Matrix för drygt 20 år sedan, så jag tänkte härförleden att detta är en perfekt film att se med grabben. Men min upplevelse är att inte ens ettan har åldrats speciellt väl. Dåliga skådespelare och riktigt dåligt manus – hela den här “mänskligheten är ett batteri”-idén är ju en fruktansvärt korkad premiss som inte borde lämnat brainstormingmötet. I så fall hade det väl varit bättre om maskinerna använde mänskliga hjärnor som processorer eller nåt.
Fattar inte riktigt hur jag kunde tycka The Matrix var så bra då, men jag gissar att den representerar är en genre/stil som Wachowski-syskonen uppfann, som sedan gjorts oändligt mycket bättre av alla andra som försökt efteråt.
Har inte sett den (ettan) sedan den var ny så du har säkert rätt i att den inte åldrats väl. Vilket ärligt talat ganska få filmer gör, i synnerhet de med tema om framtid eller sådana som har tidstypiska “coola” specialeffekter.
Poängen var väl mest att de lyckades göra några riktigt usla uppföljare och borde nöjt sig med ettan.
Ja, helt enig om uppföljarna!
Tycker ändå vissa filmer håller oväntat bra. Barn är ju bra testpiloter – om de tycker mina gamla favoritfilmer är bra måste ju dessa filmer ha verkshöjd. Ett bra exempel är de första Star Wars-filmerna från sent 70-tal. Samtliga mina barn var helt trollbundna när vi såg dem för några år sedan, vilket är rätt mäktigt med tanke på hur gamla de är och hur “dåliga” effekterna är.
För att inte tala om såna katastrofer som Starship Troopers 2.
Watch out!
Om 20år gör Disney uppföljare och släpper fram idioter som p*ssar på ursprungskreatörens vision.
(Somehow Pa… ul returned?) ☹️
Du har inte läst böckerna förstår jag?
O ja. 13.15 några snäpp upp i tråden postar jag just vad jag tycker om de första böckerna (trilogin) som jag slukade redan på tidigt 80tal.
Och ja, jag vet vem den blinde predikanten som återvänder från öknen är.
(“It was your son they killed out there!”)
Det är inte det som är poängen.
En klåpare skulle ha “återupplivat” honom som en klon någon gång post “God Emperor of Dune” i brist på ideer till intrig.
(Det kanske t o m Herbert junior gör, vad vet jag? Öh. Jag har försökt läsa *hans* klantiga försök att profitera på faderns verk men givit upp.)
Min lokala biograf visade Dune part 1 ikväll så jag tog chansen att se om den (tappat räkningen på vilken gång i ordningen, men första gången på bio). Mycket taggad inför att fortsätta från det ganska abrupta slutet och se Part 2 nån dag i närtid. Hade dock föredragit att se den i en lite mer påkostad biosalong som inte har uppenbara diskontinuiteter i ljusstyrka (pga att bilden är sammansatt från 3 projektorer tror jag) och taklampor som skallrar med basen…
Dont shoot the messenger.
Jag såg ettan först när den gick på någon kabelkanal i höstas och när filmen tog slut efter dryga tre timmar undrade jag högljutt “vad f-n, det var ju bara halva storyn?”. Först senare när reklamen för del 2 började dyka upp insåg jag att de gjort en Peter Jackson. Jahajaja.., då väntar jag nog tills del två också kommer på burken om något år.
Kan tipsa om att Avalon Hill gjorde ett brädspel med samma namn. Har spelat det några gånger på 80-talet – som jag minns det spelade man varsin fraktion, samlade spice, aktade sig för sandmaskar och slogs med ordentliga inslag av förräderi och hoppades att det inte skulle resultera i family atomics.
https://en.wikipedia.org/wiki/Dune_(board_game)
Family atomics. Najs.
Jag blev också snopen när jag såg part 1 första gången och den tog slut “helt plötsligt”. Är lite avundsjuk på kompisen som följde med och såg part 1 på bio igår och inte hade sett den ännu, nu kan man ju se dem som en helhet.
Finns många olika adaptioner av Dune i spelform, inte minst klassiska Dune II som väl i princip var det första spelet i RTS-genren. Även om Westwoods senare spel Command & Conquer och Red Alert förfinade spelmekaniken betydligt (kunna välja och styra flera enheter åt gången inte minst!) så märktes ju DNAet från Dune i att man samlar resurser med “harvesters”. Dune 2000 var ju sen en tyvärr något bortglömd förfinad version, där man kunde bygga på de framgångsrika koncepten från Red Alert.
I höstas testade jag också det nya Dune: Spice Wars, ett lite annat koncept som bättre fångat den politiska aspekten med spelet och balansen mellan de olika husen i Landsraad (man vill inte bli för framgångsrik för tidigt i en spelomgång…), men vars RTS-spelmekanik jag var mindre förtjust i.
Sjätte gången på 40 år. Dune, förstår inte varför just denna roman lockar till visualisering, om inte just för att det gjorts tidigare.
Kryddig tillvaro, likt Indisk outsourcing?
En film för alla som älskar sand, enligt SR:s Jenny Teleman:
https://sverigesradio.se/artikel/matriarkatet-och-jattepenisar-i-sanden-bast-i-dune-2
“Kampen står om vatten” ytterligare ett minnesvärt citat från Jenny Teleman.
Har hon ens sett filmen som hon recenserar?
Det verkar hon ha gjort. Det var en riktigt kul recension att lyssna på – för ni har väl lyssnar på inslaget innan ni länkar eller kommenterar?
Fyra av fem P1-bollar! Fan, man kanske ska gå och se den ändå.
Har hon sett filmerna kan hon knappast säga att kampen står om vatten.
Fremennerna är helt klart mest inriktade på vatten. Så deras kamp är utan tvivel främst om vatten.
Men inte de andra.
Det tycker jag är en minst lika träffsäker beskrivning som om den stod om kryddan. Vatten och kontroll över vatten är väldigt centralt för handlingen i Dune, både bokstavligt och bildligt.
Jag tycker att 80-talsfilmen Dune är bra. 😄
Musiken är fantastisk. Suggestiv stämning.
Sting o agent Cooper när de var unga o vackra! Patrick pre Picard, så vacker. Å en ubåtskapten som old man och och…
Får slå ett slag även för Foundation – för de som missat den:
https://en.wikipedia.org/wiki/Foundation_(TV_series)
Oj, har stiftelsen serien kommit på film också.
Asimovs böcker lär vara betydligt lättare att filmatisera.
Den har det men den har inte så mycket med Asimovs böcker att göra. Ganska steril, styltig show tycker jag men det finns vissa element som är riktigt snygga (kejsartreenigheten). Se den, men ha inte för höga förväntningar om att få se Asimovs verk.
Blir intressant att se om min åsikt överensstämmer med bloggarens eller om jag som ofta varit fallet håller med SvDs recensenter, som denna gång satte sex prickar på tärningen.
Är väl som någon annan redan noterat ovan läge att se om den första innan man ger sig in i del 2 så man inte missar några detaljer. Och att se allas vår Stellan i fettdräkt är ju bara det värt den upplevelsen 🤣
Håller i övrigt med om att det nog kan räcka med dessa två filmer och att det vore ett vågspel dömt att reta upp den ena eller andra sidan (eller båda) av dels bok(stavs)trogna och dels filmfans som uppskattar en begriplig story.
Vill man ge sig på att filma populär men knepig science fiction vore det väl istället hög tid att någon gjorde ett seriöst försök med Rendezvous with Rama 😉
Ja, eller liftarens guide till galaxen.
Vad det ett skämt om Rama? Den är ju Villeneuves nästa annonserade projekt efter Dune.
Se där, det hade jag missat. Har dock alltid gillat den boken – den första – och undrat om någon skulle ta sig för att filma den. Den är ju egentligen inte någon överdrivet dramatisk historia som kanske inte skulle bli mer än en visuellt spektakulär upplevelse om man gjorde den “boktrogen”.
“Dessvärre” finns ju även de tre uppföljarna som ger möjlighet till mer action och – liksom i fallet med Matrix – även att i någon mån desarmera magin och den mystiska sidan av den första.
Liftarens guide är filmad – bla. med en av mina skådisfavoriter John Malkowitch i en mindre roll.
Litet speciell men filmen har sina höjdpunkter…
Jag vet, frågan är om det verkligen var ett seriöst försök.
Gissa vem jag tänker på:
* Heter Vladimir i förnamn
* Notorisk lögnare
* Bryter alla avtal
* Avrättar politiska motståndare
* Startar blodiga erövringskrig
Det måste vara våran svenska suoerskådis, “Sällan” Stellan Skarsgård som briljerar som superskurk. Nästan omöjlig att känna igen den gamle hunken nu.
Han nämndes inte ens i recensionen?
Lördag kväll ska det vallfärdas till stan för att se skiten – har haft bokningen i typ en månad nu! Jag är ganska säker på att jag kommer att gilla den. Ge mig lite maskar, coola explosioner i öken och någorlunda förhållning till boken så är jag nöjd. Har varit svag för Dune-universumet sedan RTS spelen från 90 och 00-talet.
Det var länge sedan jag läste “Arrakis – Ökenplaneten”, 90-talet då det existerade bokreor? Jag tyckte den var intressant, sci-fi men också drag av ålderdomlighet. Jag minns att mins studiekamrat som läste filosofi var upprörd över bokseriens referenser till “den Ariska Rasen”. Blå ögon, övernaturliga krafter.
Såg nu filmen på IMAX i Fredags.
Jag är mycket nöjd med upplevelsen. Klart sevärd på stor duk.