UNT uppmärksammar att kulturgeografen Anders Wästfelt kommit fram till att 90% av de svenska kommersiella jordbruken försvunnit de senaste 25 åren. Istället ser man allt färre, men större jordbruk, i konstrast mot det traditionella svenska småbruket.
Wästfelt har korrekt rensat bort smågårdar och hobbygårdar ur statistiken, och då visar det sig att 90% av gårdarna försvunnit, och med det också en mycket stor andel av de som faktiskt försörjer sig på jordbruk.
 |
| Skymning över svenskt jordbrukslandskap. |
I sig behöver inte det här vara ett problem då den övergivna marken brukas av de kvarvarande bönderna, men Wästfelt påtalar att det hela gör att jordbrukarna tappar kontakten och kunskapen kring sin mark, som byggts upp under generationer. Därtill tvingas man bruka den tidsmässigt icke optimalt, då det helt enkelt blir för mycket mark för att genomföra alla åtgärder vid bästa tidpunkten.
En bieffekt som inte nämns är förstås att ju färre som faktiskt försörjer sig på jordbruk, desto färre hra också släktingar eller vänner som gör detta och stödet och kopplingen till jordbruket blir allt mindre. Vilket till slut gör att maten kommer från ICA och att konsumenterna inte längre bryr sig.
Har man ett tränat öga så kan man enkelt se hur många gårdar det finns på landsbygden i Sverige, och direkt se hur många av dem som bara är inaktiva gårdscentrum. Och att kanske 10% av det som en gång varit gårdar nu bara är att betrakta som bostäder blir snabbt uppenbart.
Sedan är det fullt möjligt att bedriva heltidsjordbruk på mindre gårdar än de 250 – 700 hektar som Wästfelt. Det handlar om att välja småskaliga metoder, som inte kräver dagens massiva investeringar i maskiner och modern utrustning, samt att ha en hög förädlingsgrad i det man säljer. Med 250 – 700 hektar mark arbetar man främst med att betala räntor till banken eller maskinleverantörerna.
50 kommentarer
Hög förädling kostar väl också pengar i form av investeringar?
Inte nödvändigtvis. De stora jordbruken idag har i princip noll förädling, utan är enbart primärproducenter. Att göra återtag och sälja förädlade produkter direkt till slutkund är ett exempel på förädling som inte kräver några större investeringar. Det är dock förstås beroende av att kunna nå slutkunder.
Tyvärr motarbetas detta av bla.livsmedelsverket mfl myndigheter.
Men ett lysande exempel är Wapnö. Och förmodligen den godaste mjölken jag druckit förutom farföräldrarnas, som stått svalt och delat sig över natta. Men det var 30 år sedan, tyvärr får inte mina barn uppleva detta på samma sätt men skogen finns ialla fall kvar och markerna betas av annans boskap.
Wapnö är iofs ett undantag, en stor gård som valt att förädla vidare. Konstigt att inte marknaden är större för därproducerat, nästgårdsproducerat, granngårdsproducerat mfl. "härproducerat" torde gå att sälja och det innebär ingen konkurrens geografiskt, per definition i begreppet.
Wapnö är iofs ett undantag, en stor gård som valt att förädla vidare. Konstigt att inte marknaden är större för därproducerat, nästgårdsproducerat, granngårdsproducerat mfl. "härproducerat" torde gå att sälja och det innebär ingen konkurrens geografiskt, per definition i begreppet.
@Rickard Ohlin Bra poäng! "Närproducerat" är en omskrivning av monopol. Det är därför det tjatas så mycket om den glosan.
För att få er att förstå…
En historia från 1940- talet.
En föraäljare åkt runt i Norrland.
Han kom till en by som hade problem med maten. De nästan svalt…
Sedan kom han till grannbyn. De hade en stor potatisskörd och tydleigen överskott.
Så försäljaren såg ju affärer och undrade varför de inde sålde sitt överskott till grannbyn….
Det blev tyst en lång stund och så yttrade sig bondmoran….
"De får väl odla sina egna potäter…"
Kapitalist. Du är fånig.
Har inte Arla(haren) och Skånefjanterier monopol eller?
Rätt intressant detta. När mina morföräldrar tog över en gård i runt 1960 var den på dryga 100 hektar en av de största bruksenheterna på flera mils avstånd. Idag arrenderas marken av en brukare med knappt 1000 hektar under plogen – och han är inte störst i området.Snabb utveckling…
Ja. Sedan når man någonstans en nivå där man även har anställda i jordbruket.
Jämför amn med gårdar jag följt i Halland, sedan 1970- talet, så drivs flera gårdar som sidoarrenden numera. Då var det fyra- fem heltidsantällda, idag kanske en halvtid….
Vad som också är en trend är att allt fler gårdar blivit investeringsobjekt av folk med god ekonomi. Då jordförvärvslagen i Sverige gör det enklelt att köpa gård här, jämfört med Frankrike eller så… Priserna är dessutom relativt låga. Och jordbruksdriften ekonomiskt ointressant.
Uppgifter som inte gärna brukar citeras:
1995 var det inte fler än 15000 lantbruk som hade mer än 50% av sina intäkter från lantbruk.
Idag finns det drygt 4000 mjölkproducenter varav de flesta måste sluta med nuvarande prisnivåer.
800 svingårdar….
Troligen blir det ett antal spannmålsodlande gårdar där man enligt politisk feghet bara odlar GMO-spannmål (då Sverige är ett av Europas GMO-"vänligaste" nationerna). Dessutom är klimatet sådant att den mesta spannmålen blir foderspannmål som blir en lågbetald bulkvara för export då ingen framöver ens behöver betala för GMO-foderspannmål. Resan från den kaxiga tonen 1995 då LRF och Centern bubblade om en "europeiska marknaden" till den globala lågprismarkanden har alltså just gått på 20 år…..
Bönder försörjer sig inte på jordbruk, utan på bidrag och handelshinder. EU är ingenting annat än en bondeunion för att maximera matpriserna i Europa. Hela deras utrikespolitik definieras av detta faktum, därav t.ex. handelsblockade mot Ukrajna som tvingade in dem i Putins knä istället. Och Putin bojkottar just matimport från EU för att det slår mot hela anledningen till varför EU finns.
Lantbrukets del av livsmedelspriset är idag 20%….
För ett årtionde sedan var det 30%.
Du låter som en gammal bondehatande sosse, med statarblod i ådrorna, som inte tänker längre än näsan räcker….
Bidragen har snarare cementerat den dåliga lönsamheten för jordbruket.
Krisen har skjutits upp, den omställning som behövs för att öka lönsamheten har inte inträffat ännu.
Nu står vi här med en kombination av lönsamhets och demografiska problem i stället.
Allt började med att skärholmsfruarna demonstrerade mot för höga matpriser 1972.
Av geografiska orsaker, ja, även klimatologiska, så är storleksrationalseringens effekter begränsade utan produktionen måste flyttas till Ukraina och så…
@Thomas Gunnarson Ja, så liten är själva matproduktionskostnaden i jämförelse med den transport, lagring, förädling, förpackning, distribution, tillagning som är nödvändig för att göra maten användbar. En rationell ekonomin fokuserar på det som är värdeskapande, och det är tydligen inte potatisplanterande utan chipspåseförpackande. Om potatisplantering är olönsam, hur ska den då finansieras? Genom att med våld ta andras pengar? Varför kan just bönderna anpassa sig till verkligheten? Åtminstone sker det i någon skala nu när jordbruk centraliseras för att få stordriftsfördelar. En småskalig potatisodlare och svinhållare kan nog försörja sig själv, men skulle leva väldigt fattigt med dagens mått. Det finns viktigare saker att uträtta.
Visst…
Hmm.. En rumän som jobbade i Spanien tills krisen kom dit letade jobba i andra delar av EU, mn flyttade hem och blev småbonde.
Han är då knappt trettio år gammal…
Och har ett jobb där som ger 4000kr i månaden…
Och det träcket inte så långt ens i Rumänien.
Så det lilla jordbruket får lösa matfrågan.
Precis som du säger….
Utan subventionerna finns inga stordriftsfördelar.
En mindre gård med egen förädling är mer lönsamma i så fall.
Potatisodlaren tillverkar hellre chipsen själv.
Avkastning per hektar skulle öka, rätt gröda på rätt plats i rätt tid.
Tar vi bort löneskatten kommer tiotalet ton äpplen per hektar att vara mer lönsam än något enstaka ton spannmål per hektar.
Problmet är generationsskiftena…
Potatsiodlarna är mestadels pensionärer sägs det…
Åtminstone de jag känner till här i traketn.
Fastän han gör som du menar, säljer skalad potatis direkt till storkök…
Just problemet med generationsskifte borde ha varit en ensak mellan den nya och den förra ägaren.
Tyvärr håller inte staten med.
Regeringen har nyss uppmärksammat att det är väldigt svårt att få ungdomar intresserade av att bli jordbrukare.Jag är inte förvånad. Det lockar väl knappast att investera 10 tals miljoner,slita 14 timmar om dagen , avlöna en revisor och sen iaf bli utkonkurrerad av lågprismat ifrån EU. Sverige måste ut ur EU om vi ska ha bönderna kvar.
Vad gör att du anser att man kan bedriva små jordbruk? Är det att bonden ska leva på existensminimum?
Finns bönder som kan leva på <40 hektar, så det är empiri. Det är förstås möjligt att gården är ärvd och skuldfri för att det ska fungera, och att man tjänat mer på att sälja till överpris som hästgård och att man i den lönsamhetsekvationen ignorerar alternativ kapitalinkomst. Och nej, det verkar inte handla om existensminimum.
Det svåra sägs vara gårdar mellan 50 och 100 hektar. Då måste man ha storskaliga maskiner, men arealen är för liten för att både betala dem och en lön.
Kan man inte köpa lagomskaliga och billigare maskiner istället?
En 100 hektars spannmålsgård var en hobbyverksamhet redan på 1980- talet.
Redan i slutet av 1980- talet bestämde sig svensk politik för att världsmarkandsanpassa svenskt jordbruk. Det blev bromsat då Bryssel kommit överens om att fasa ut problemen med livsmedelsförsörjningen och subventionerna som matbristen efter kriget skapat. Detta tog längre tid än tänkt, viljet både Bryssel och USA varit medvetna om…. Men idag är amerikansk jordbrukspolitik anpassad till bolagens behov av ständiga vinster, så numera är skattebetlarna i USA int bara ansvariga för bankernas lönsamhet utan även agrigolagens lönsamhet genom stligt finansierade försäkringar…
Troligen får vi liknande system i EU efter 2020….
Och då blir allt svenskt lantbruk hobby.
För en hobby få kosta……
Stöden är designade för stora arealer med ren råvaruproduktion.
De flesta EU länder motverkar den effekten med ett bra tilltaget grundavdrag för bönderna, det saknar vi här.
Grundavdraget gäller oftast alla medborgare, utom tydligen i Grekland som har special för vissa samhällsgrupper…
Det finns de som satsar, nu åker eller går jag till bondgården en bit bort och köper lågpastöriserad mjölk för 10 SEK/liter i en automat, enligt ägaren så går det bra, man fyller på en glas-eller plastflaska som man diskar och återanvänder.
Låter ju väldigt praktiskt. Själv dricker jag knappt mjölk längre. De flesta nya medborgarna är laktostoleranta.
Mejerivaror kan ju vara annat än dryckesmjölk. Ost och youghurt är de snabbast växande varugrupperna…
Och konsumtionen av mejerivaror är stor även i länder där folk är laktosintoleranta… Men inte av dryckesmjölk!
Jag drack knappast mjölk innan, men när den säljs på gården har jag börjat med det
Jordbrukspolitiken borde höra hemma under försvarspolitiken, det är en alldeles för viktig (självförsörjningsfråga) för att enbart få höra hemma under köp och sälj…
Hur tänker du nu?
Försvarspolitikerna klarar inte att sköta försvaret ens.
Jordbruk är för viktigt för att låta politiker lägga sig i det.
Systemet jobbar motstridigt…
Dels vill man rationalisera så att allt flyttar utomlands, då jordbruk är en låglönebransch och sådant skall vi inte ha i Sverige…
Dels så styr man djurhållning, som är det småskaliga hobbybaserade jordbrukets modell, mot "rationell stordrift" via djurskyddslagen, vilket öppet erkänns…
Så den som vill bedriva djurhållning i liten skala blir misstänkliggjort via föreskrifter och så…
Djurskyddslagen gäller enbart fysiska personer och icke juridiska personer, vilket med automatik slår ut det småskaliga som ofast bygger på genföretagande…
Jordbruket är den första branschen som totalhavererar vid minsta kris. Det är helt beroende av import och transport och distribution. Inget är mer sårbart än jordbruket. T.ex. finns det tydligen bara en enda matoljefabrik i Sverige (i Karlshamn, Blekinge). Bidragsodlade florister från Norrland måste skeppa ned sin skörd dit, och sen distribueras matoljan till miljoner hushåll med miljoner fordon, och tillagas i miljoner elektriska spisar. Hur funkar det vid strömavbrott? Inte alls! Vid kris har vi bara våra lager av mat att lita på, jordbruket och livsmedelsindustrin kommer att helt upphöra att existera i samma stund som krisen bryter ut.
Hmm…
Karlshamn lever väl på palmolja…
Import!
Jo fast den byggdes tack vare de tidigare subventionerna av rapsodling.
Nu används lokalerna mest som ett illa anpassat företagshotell.
Inte mycket verksamhet kvar där längre.
Så är det, men samtidigt var spannmålsskörden 2014 den största någonsin. Vi har ett "känsligare" men mer effektivt jordbruk än någonsin.
Det är ju positivt att färre människor måste sysselsätta sig med att ta fram mat åt andra människor och djur — resurser över till att producera något som uppskattas mer.
Jordbruket blir allt effektivare tack vare den ökade CO2-halten i atmosfären.
Det är klart att svensk spannmålsskörd helq tiden ökar, då kreaturen minskar…
Det gräs som skördqdes till kreaturen eller som de åt direkt på marken blir nu istället spannmålsodling för export som lågprisvara bulk….
Kan det vara så att siffrorna beror i stor utsträckning på geografi? Svårt att tro att 90% av bönderna på Österlen där jag är uppväxt har slagits ihop eller lagts ner. Är det många små Norrlandsbönder som lagt ner (det är ju trots allt inte säkert att klimatet ger förutsättningar för ett osponsrat jordbruk där).
En annan sak som slår mig är att 90% av lantbruken inte borde stämma. Kyrkan äger ofta stora arealer direkt eller genom prästlönetillgångarna. Med bara 10% kvar borde det då i de flesta bygder bara finnas kyrkarrendatorn och 1 bonde till. Stämmer verkligen det?
Apropå om det får att leva på mindre arealer, det är uppenbart att det gör om man väljer andra grödor än spannmål. Men det saknas kunskap och befintlig maskinpark funkar inte + de är ofta arbetskrävande och jordbruken har ju oftast inga anställda. ( plus att traditionen ofta innebär att man ska skratta ut den som tänker annorlunda, i alla fall är det min erfarenhet).
Fyra exempel jag råkar känna till personligen. 1 perenner, 2 jordgubbar+annueller 3 getter inkl förädling 4. Vin inkl förädling.
Av en 170 000 jordbruksenheter som finns drivs dess antingen som hobby eller som sidoarrenden… Väldigt vanligt i Sverige, till skillnad mot utomlands…
Skulle gissa att det är runt 6-8 000 fungerande lantbruksföretag. Resten är hobby…
Och då är uppgifterna mer rimliga…
Och självklart, de fastigheter som kyrkan, staten (sveaskog) och skogsbolagen äger ingår nog inte…
De har nästan hälften av landets jord.
Inse följande:
Svenskt jordbruk är underställd den gigantiska kontinentaleuropeiska jordbrukskolschosen – EU!
Genom att ersätta vårt EU-medlemskap, som kostar ca 40-45 GSEK/år, med ett betydligt billigare EES-medlemskap, så kan vi ha en levande landsbygdspolitik baserat på livsmedelsproduktion, såsom man har i Schweiz och Norge. En solklar win-win-situation.
För något år sedan införde EES-landet Norge tullar på hårdost och kött från lamm och nötkreatur, i syfte att skydda sitt inhemska jordbruk och upprätthålla en levande landsbygd.
Frankrikes ledande politiker, bl.a. f.d. president Chirac, ser den franska landsbygden med många jordbruk som en fransk kulturell källa och en garant för den franska identiteten. Härav följer att Frankrike mottar mest jordbruksstöd i EU.
Den extremt medietränade och antipatriotiske Fredrik Reinfeldt, å andra sidan, förvärrade läget än mer för svenskt jordbruk och landsbygd, genom att förhandla fram en reduktion av det svenska jordbruksstödet i EU:s långtidsbudget 2014-2020 med 17 %. Reduktionen för EU-länderna blev 10 % i genomsnitt.
Det är en sorglig utveckling vi ser i det svenska kulturlandskapet, när vi avbryter månghundraåriga jordbruks- och bebyggelsekontinuiteter. Bönder, som har en naturlig och mångfacetterad kontakt med jorden, är också i regel viktiga bärare av svenska traditioner.
Norrmännen har väl i och för sig 3-4 ggr högre subventioner till sina bönder (och därmed mycket högre matpriser).
Norrmännen fundera på att gå den svenska vägen nu när oljan inte flödar lika bra…
Agroetanols fabrik i Norrköping använder spannmål motsvarade produktionen från 100 000 ha. Om vi ökar etanolinblandning i bensin från 5 % till 10 %, som många länder har gjort, får vi en ökad marknad för våra bönder.