Sedan alliansregimen tog makten i Sverige förvärvsarbetar 67 580 fler ungdomar än under Göran Perssons gamla socialistregim. Att ungdomsarbetslösheten procentuellt sett ökat beror på det tidiga 90-talets sk babyboom och den regim som tar över i september kommer automatiskt lösa den procentuella ungdomsarbetslösheten i takt med att babyboomens barn blir äldre. Under den kommande mandatperioden minskar antalet ungdomar i åldern 20 – 24 med ca 85 000.
Mycket av detta inlägg är en upprepning av förmiddagens inlägg, men detta är så viktigt att det förtjänar ett separat inlägg.
Antalet anställda ungdomar under 25 år ökat kraftigt sedan man sänkte arbetsgivaravgiften för ungdomar 2007, nämligen med hela 12.5%.
Socialisterna avser nu att avskaffa den lägre arbetsgivaravgiften för ungdomar och ska alltså ersätta detta med 20 000 tvångskommenderade undersköterskor med 75% av marknadsmässig lön.
Under Göran Perssons socialistregim stagnerade, rent av föll antalet anställda ungdomar. 2001 – 2005 minskade antalet förvärvsarbetande ungdomar med 3.2%.
Antal förvärvsarbetande i åldern 20 – 24 |
När den lägre arbetsgivaravgiften infördes mitt under 2007 skuttade förvärvsarbetande ungdomar upp med 8.1% eller hela 25 984 ungdomar, fler än Löfvéns 20 000 tvångskommenderade undersköterskor.
2006 – 2012 ökade antalet förvärvsarbetande ungdomar med otroliga 21.1% eller 67 580.
SCB:s statistik sträcker sig tyvärr inte till 2013 än. Det ska bli mycket intressant att se hur 20 000 tvångskommenderade undersköterskor ska ersätta 67 580 ungdomsjobb.
Jag tittar här på “vuxna ungdomar”, dvs 20 år och uppåt, då man innan dess förhoppningsvis går i gymnasiet och förvärvsarbete inte borde handla om överlevnad, utan om frihet, möjligheter och utveckling. Trots allt har föräldrar fortfarande försörjningsansvar i Sverige, ett mystiskt liberalt arv om eget ansvar. Kanske vore något för socialisterna att avskaffa?
Antalet ungdomar i ålder 20 – 24 år kommer framöver minska kraftigt när babyboomens barn blir 25 år eller äldre. Det är rimligt att ungdomsarbetslösheten därmed faller, oavsett vad för idiotier politikerna hittar på. Dock är det väldigt viktigt att politikerna håller tyst om det fallande antalet ungdomar, då de annars erkänner vad som verkligen driver detta och att politiken inte är vad som löser det hela de kommande åren.
Antal ungdomar åldern 20 – 24 år
mellan år 2000 och år 2025 |
Från den demografiska toppen för åldern 20 – 24 år om 671 940 individer i år 2014 kommer antalet ungdomar falla till 587 503 vid nästa val 2018. Det är en minskning med 84 573 individer. Botten inträffar enligt SCB år 2020 på 555 420 personer eller 116 520 färre än idag.
Kort sagt minskar andelen ungdomar med med 12.6% under den kommande mandatperioden. Med en ungdomsarbetslöshet på 23.9% (Ekonomifakta) så kommer detta naturligtvis märkas.
Bland konsekvenserna blir att bostadsbristen för ungdomar löser sig automatiskt men också att vi går mot högskoledöden, speciellt för “universiteten” utanför de riktiga universitetsorterna Lund, Uppsala, Göteborg, Stockholm och Linköping. Kanske även Umeå/Luleå. Men Linné-“universitetet” mfl lär få problem.
Politikerna vet detta, men håller förstås tyst. Man kommer spara miljardbelopp på neddragningarna i universitetsvärlden. Samtidigt kan man slå sig för bröstet att bostadsbristen för ungdomar försvann, även om det finns en överhängande risk för en priskrasch för små lägenheter, liksom att ungdomsarbetslösheten med lätthet halveras.
Det kommer behövas 85 000 färre ungdomsbostäder under mandatperioden 2014 – 2018, då de allra flesta svenska ungdomar flyttar hemifrån innan 25 års ålder, bland de tidigaste i EU.
En och annan kommunal amatörpolitiker och kommunal fastighetspamp känner dock inte till detta, men det är en annan fråga. Det rätta är att inte bygga studentlägenheter och inte bygga ungdomslägenheter, åtminstone ur ett investerarperspektiv.
19 kommentarer
Inlägg som det här där du effektivt slår hål på en återkommande myt inom svensk politik (något som alla bara vet) borde du tagga med en speciell tag.
Jag tänker även på inlägg som tag upp hur mycket som spenderas i sjukvården som du skrivit om innan (per capita, inflationsjusterat osv) men även andra typer av inlägg som effektivt punkterar allmänna osanningar. "Satsningar" genom att inte skära ner lika mycket kan väl också tänkas hamna här.
Nu är de ju skrivna med en mix av konformism och bias. Jag lyssnar när Cornu säger att han bara skriver, hit och dit hursomhelt. Men de frågor du tar upp ser du som sanningar. Det är en sorts fälla. "När X-auktoriteten talar så måste det ju stämma"…
Dessa kan vara akademiker, det kan vara SCB, det kan vara massor. Om det efter sådär 50 år visar sig vara fel….ja…då är vi ju alla döda.
Nu säger jag inte att Cornu sitter på alla svaren och han är definitivt partisk utifrån sin egen uppfattning av verkligheten. Däremot är han en av de få (journalister?) som faktiskt tar sig bort till SCB.se´s databaser när han vill titta nogrannare på ett fenomen och därifrån drar fram rådatan och analyserar/presenterar denna. Sedan om han gör rätt analyser och om orsak och verkan kommer i rätt ordning osv är som vanligt mer svårtolkat.
Men om hela media-maskineriet i Sverige t.ex. pratar sig röda i ansiktet över att sjukvården går på knä så är det intressant att se vad det grundar sig i. Det är här opersonliga siffror är av intresse, t.ex. antalat arbetade timmar inom vården i förhållande till "brukare", antal inflationsjusterade kronor per brukare inom sjukvården. De här siffrorna (som visar att det inte alls är tal om något ekonomiskt haveri inom sjukvården) är få som presenterar eller letar fram. Här ser jag att den här typen bloggar fyller ett väldigt viktigt syfte. Siffrorna han drar fram är så sanna de kan bli, tolkningarna och svaren han drar från dem ska man däremot vara försiktigare med.
Sedan ska man inte använda den typen av information för att slippa göra något, bara för att pengarna finns där så behöver det inte betyda att allt är bra. Men det är en större mycket mer advancerad diskussion.
Men om poängen var att man inte kan lita på någon, vare sig "akademiker" eller ens SCB´s data, så blir det svårt att ta några beslut ö.h.t.
"Sedan alliansregimen tog makten i Sverige förvärvsarbetar 67 580 fler ungdomar än under Göran Perssons gamla socialistregim. Att ungdomsarbetslösheten procentuellt sett ökat beror på det tidiga 90-talets sk babyboom.."
Jaja. Varför skulle inte också det ökade antalet ungdomar i arbete också kunna förklaras med babyboomen?
Arbetstillfällen skapas inte genom samlag.
Jodå, befolkning i arbetsför ålder skapar jobb helt automatiskt i en fungerande marknad. Cornu påtalar t ex gång på gång korrekt att det rätta är att se på BNP per capita. Det är lika självklart som att inte "invandrare stjäl jobb ifrån svenskar".
Det finns ju så klart en del jobb som inte ungdomar passar till och därför blir en plötslig stor ungdomskull marginellt proportionellt missgynnad, men att påstå att antal jobb beror på politik, andel i jobb beror på stor ungdomskull… alltså, jag gillar inte heller socialism men man behöver ju inte lägga argumentationen på den nivån.
Att prioritera vissa grupper (i detta fall personer inom ett visst ålderspann) på andra gruppers bekostnad är klassisk svensk socialism. Cornu verkar inte bry sig om de nackdelar som kommer av sådan politik.
Hm! Som Magnus skriver, det är lite intressant att skylla stigande arbetslöshet bland ungdomar på babyboomen, men inte sysselsättningsökningen…
Borde inte sysselsättningen också minska när antalet 20-24åringar minskar?
För alla ungdomar jobbar enbart med ungdomar som kunder? Nja. Gruppen 20-24 är inte köpstark och är genererar inte speciellt många jobb.
T ex har ju antalet anställda undersköterskor i åldersgruppen ökat med några tusen. Det blir inte färre äldre bara för att det blir färre yngre framöver.
Nu förstår jag inte. Det handlar om antalet 20-24-åringar som är sysselsatta i ditt diagram. Det antalet kommer förstås också att sjunka när åldersgruppen 20-24 krymper.
Ett bättre sätt att eventuellt mäta politikens inflytande vore att jämföra relativ sysselsättningsgrad över tid. Andelen 15-24-åringar som är sysselsatta ligger rätt så konstant men har ökat lite från 2006 (39.8%) till 2013 (41.5%), sannolikt för att det har blivit billigare att anställa ungdomar.
Men antaler duktiga (anställningsbara) ungdomar svänger rimligtvis i takt med det totala antalet ungdomar. Procentuell sysselsättning däremot borde följa konjunkturen, möjligen i viss grad påverkad av politiken. Andel i jobb borde därför vara mer beroende av politik än antal i jobb.
Du menar att 35-åriga Södermalmshipsters kommer sluta köpa espresso för det finns färre ungdomar? Eller hur menar du att ungdomsjobben blir färre för att det blir färre 20-24-åringar? Kommer det bli färre som behöver vård i hemtjänsten? Kommer behovet av yrkessoldater bli mindre (typiskt ungdomsjobb)? Kommer det bli färre barn i barnomsorgen (också många ungdomar som börjar jobba där) osv?
Tvärt om kommer babyboomens stora kullar att bli 25+ och köpstarka när de vår "vuxenjobb" och kommer istället dra upp efterfrågan på klassiska ungdomsjobb inom t ex detaljhandeln.
Fast undersköterskor och barnskötare är ju knappast rena ungdomsjobb. Jag tror fortfarande att sysselsättningsgraden är ett lite bättre sätt att mäta eventuell politisk framgång på än absoluta tal. Att fler personer i gruppen 25+ tillkommer kommer förstås också att motverkas av att antalet pensionärer ökar.
Bilden ser ut ungefär så här: 20-24 år, befolkning och sysselsättning.
Det är ganska precis lika stor andel i åldersgruppen som är sysselsatta idag som 2006, mest på grund av att konjunkturen inte varit så bra efter 2007, men detta kan också ha motverkats av politiska åtgärder.
Du skulle kunna ha rätt i att sysselsättningsgraden kommer öka med färre ungdomar, men den totala sysselsättningen tror jag inte kommer hänga med upp.
Man kommer tydligt i valrörelsen att se vilka siffror som väljs. Alliansen kommer välja "antal sysselsatta", medan oppositionen kommer välja "andel arbetslösa" när de försöker beskriva ungdomars situation.
Intressant om vi kommer i en situation då studentlägenheter kommer stå tomma och eventuellt behöva rivas (Bert tar dem innan dess visserligen).
Studentbostäder är ju dessutom utmärkt lämpade för flyktingmottagning. Därtill ofta belägna i dynamiska tillväxtregioner där det är lättare att få jobb, plus inte sällan centralt i städerna. En ren win-win för integrationen alltså.
Jo det kommer nog tveklöst bli så om det läget uppstår och trycket av nykomlingar består.
Annars hörde jag ett rykte om att MP de senaste dagarna ökat sina Facebook likes kraftigt senaste dagarna, börjar bli riktigt stora i Syd-Amerika.
https://www.facebook.com/miljopartiet/likes
http://www.socialbakers.com/facebook-pages/34780126150-miljopartiet-de-grona
Du sa i ditt förra inlägg att antalet undersköterskor etc. har ökat med 9.1% under senaste 7-8 åren. Det inkluderar väl även anställda inom tex privata vårdcentraler och sjukhus?
Marknaden har väl helt enkelt ökat tack vare alla privata inrättningar och vi konsumerar mer vård, alternativt har effektiviteten blivit sämre när utbudet i storstäderna har ökat.
Valrörelsen har börjat även hos Cornucopia.