Vad gör väl en mule för skillnad?
När jag ursprungligen stängslade gården så var det tämligen bråttom att få fram nya betesmarker i takt med att fåren betade av redan inhägnad mark. Stängslingen blev inte optimalt satt och med åren har fåren berättat vilka stängsel de tyckte skulle bort. I samband med vårens förbättrade vargstängsling har även en del stängsel avvecklats för att rationalisera och få rakare linjer.
Spåren i landskapet är tydliga, där man kan se vad som fåren betat i ordning till betesmark, respektive vad som fanns 80cm eller längre utanför stängslet. Gräset är som bekant alltid grönare på andra sidan och 80 cm är ungefär så långt som en fårmule räcker när man pressar ut huvud och hals genom ett fårstängsel.
 |
| Ja, ni kan nog gissa var stängslet gick tidigare och vad som betats de senaste sju åren och vad som varit på andra sidan. |
 |
| Samma här, rätt tydligt vad som är betat och vad som fått växa upp. Skillnaden mellan betesmark och obetad är tydlig. |
 |
| Baggar är som en del män. Tycker att mammor med barn är rätt fåniga och hänger hellre för sig själva eller
med andra män. Om tackorna inte brunstar är de inte intressanta och är betesmarken tillräckligt stor upprättar man prompt en baggflock och hänger, tar en öl, spelar lite biljard, kollar på film etc. Sköna killar gör sköna grejer tillsammans. Här bagge som gått åt sidan och chillar i en kuperad och varierad betesmark om ca 2 ha. Utrotningshotad ung gutefårsbagge på bilden. Endast ca 5 000 gutefår finns kvar, mot ca 200 000 gråvargar. En naiv tanke är att med en 2 ha stor och kuperad och delvis beskogad hage, så kan några får komma undan vargens synfält och kanske inte blir offer för bärsärkagången, utan ulven kanske nöjer sig med att döda hälften. |
Annars goda nyheter. Ännu en varg skjuten enligt jaktlage §28, den här gången i Eriksmåla, Småland, när han satte efter kvigor i ett inhägnat område (Vargfakta). Helt prislös bild hos Svensk Jakt. Den fårdräpande vargen i Skåne ska också preventivt få skyddsjagas utanför §28 (Vargfakta). Men tyvärr fortsätter vargens besinningslösa nöjesslakt nere i södra Sverige och enstaka fällda vargar är en klen tröst för drabbade djurhållare.
I övrigt mätte jag upp den rutinmässiga gårdssynen, ej den veckoliga inspekteringen av alla stängsel, och den dagliga sommarrutinen innebär ca 1 km gång. Med 180 dagar om året med sommarbete och ca 180 dagar med halva sträckan under vinterutfodringen, så går jag alltså 270 km, eller 27 mil. Tillkommer de längre vändorna med översyn av stängsel, vilket antagligen lägger till ytterligare 5-10 mil om året. Bra för folkhälsan får man förmoda.
47 kommentarer
Hittade lite siffror på den här sidan: http://www.de5stora.com/omRovdjuren/fragor/fragorSvar/detalj.asp?FrageId=1869
"År 2006 angreps sammanlagt 562 stycken tamdjur, varav 427 dödades. Mer än hälften av de angripna djuren var får, 120 stycken var kalkoner och resten var nötboskap och häst.
Lodjur orsakade flest angrepp och därefter kom varg, björn och kungsörn. Järv angriper inte tamdjur (bortsett från ren) eftersom den lever där det inte finns så många sådana. För mer exakt fördelning kan du gå in på Viltskadecenters hemsida och titta på viltskadestatistik 2006.
År 2006 angreps också 41 hundar, varav 19 dog. Varg angrep flest (ca 60 %) och därefter lo, kungsörn och björn. På Viltskadecenters hemsida (viltskadestatistik 2006) kan du hitta en tabell över 2000-2007. De flesta dödas då de springer lösa i skogen. I Sverige är det ytterst ovanligt att hundar tas på gården."
2006 dödades och skadades alltså ungefär 600 tamdjur per år av alla rovdjur, inte bara varg. Räknar vi högt med 20000 kr per djur så motsvarar det alltså 12 miljoner i värde.
Nu är det möjligtvis fler djur som dödas idag än 2006 men om siffrorna på den sidan stämmer och jag räknat rätt så skulle det ju bara kosta en liten spottstyver för staten att betala ut ersättning. Hur kan det vara så svårt?
Tillkommer också emotionella skador men lantbrukare är väl inte rädda för lite blod.
Sen tillkommer alla tamdjur som dödas av rovdjur utan att det rapporteras. Höns, ankor, gäss mfl som tas av hök, räv eller grävling.
Siffror från 2006 är inte längre relevanta då antalet vargar femfaldigats sedan dess. Med ökad täthet minskar det vilda snabbare och följaktligen ökar antalet angrepp på tamdjur.
Jag har gjort en sammanställning som jämför populationer och antal angrepp som visar på att vargen är 14 gånger mer benägen att angripa tamdjur jämfört lodjuret och 42 gånger mer benägen jämfört björnen. (Förvisso sover björnen halva året varför den egentliga siffran kanske borde vara 21.)
http://www.vargfakta.se/vargangrepp/antal-tamdjur-dodade-av-rovdjur-2003-2010/
Visst är det gamla siffror men även med en femdubbling så handlar det fortfarande om småpengar för att få till rimliga ersättningar och därmed uppnå större acceptans för den nuvarande rovdjurspolitiken.
Nu läste jag förresten också på samma länk att uppskattningsvis 30-40000 renar äts upp av rovdjur varje år där lodjur tar de flesta. Det skulle i så fall göra lodjur till det överlägset dödligaste rovdjuret i Sverige. Renar är dock inte så dyra så det kostar inte mer än 60 miljoner för staten i ersättning.
Pengar är inte allt. Du får inte mer betalt för 5-10-20-30 års avelsarbete än för ett godtyckligt djur.
Tycker du det är OK att ditt hus brinner ner och allt du har går förlorat? Men det är OK, för du får ju pengar från försäkringsbolaget?
Administrationen och vargprofitörerna på länsstyrelserna kostar mångdubbelt mycket mer pengar än man betalar ut till djurhållarna. Kul när någon med 35 000 i månadslön betalar ut 3000:- spänn för en tacka…
Sametingets beräkningar talar om 45.000-60.000 rovdjurstagna renar i dagsläget (Källa)
Beräkningen jag gjort är med utgångspunkt i de områden där alla tre rovdjuren får vistas. Övre delen av Sverige, ovan renbetesgränsen är inte tillåten för varg.
Men sett till fysisk skada är lodjur, järv och björn värre men de är då många gånger fler. Ur huvudet 1500-1800 lo och 3500-3800 björn.
Här har du något att fundera över för att sätta de 60 miljonerna i perspektiv:
Tar du bort renarna från Sveriges övre hälft försvinner en stor del av födan för lo och järv. Det är inte troligt att biotopen skulle kunna bära så många rovdjur om inte renarna fanns. Älg är inte ett vanligt bytesdjur för lo och järv.
Följaktligen köper staten (du och jag) mat till rovdjuren till en kostnad om drygt 60 miljoner årligen.
Enligt en rapport från 1998 kostar rennäringen ca 200 Mkr årligen i stöd och ersättningar och skit så förslagsvis lägger vi ner hela skiten och utfordrar lodjuren och vargarna med rysk kaviar och champagne, det blir förmodligen ändå billigare.
Ja, 200 Mkr netto, alltså, inklusive alla intäkter renarna genererar.
Alternativet är så klart att Skåne tilldelas ett motsvarande stöd, så att jag och andra urskåningar kan få bidrag för att laga spettekaka över öppen eld, föda upp gäss, bränna hemma och riva av gamla Edvard Persson-sånger på dragspel. Samt klä oss i folkdräkt och sitta och yra i en egen låtsasriksdag som Statens Fastighetsverk byggt åt oss.
Och så kan vi ha lite kulturutbyte med samerna, det verkar fränt att köra sönder biotopen i fjällvärlden med skotrar, crosshojar och överbetning tycker jag.
…men deltagandet i låtsas-riksdagen ska så klart vara villkorat på kulturrasistiska grunder. Endast den som kan prata äkta skånska ska få stå där och uppvigla mot andra delar av landet på det allmännas bekostnad.
Nedbrunnet hus är en haltande jämförelse då dina djur existerar för att ätas upp medan min lägenhet existerar för att någon ska bo där. Skillnaden är vem som äter upp dina får och som Jesper säger så betalar vi alla en del för att rovdjuren ska bli mätta, när det ändå handlar om så lite pengar ser jag ingen anledning att snåla, ska vi ha politiska rovdjur så får vi också stå för den riktiga kostnaden.
För mig personligen skulle det räcka om vi hanterade rovdjur som vi hanterar mördare, dvs spärrar in dom, men det är ändå väldigt många som vill ha dom i frihet och det är trots allt också en rimlig ståndpunkt som jag är ok med.
Du vill ha mördare i frihet? Otydlig referens, men jag förstår vad du menar.
§28 kan jag "leva" med nu när man inte (än så länge) automatiskt förhörs och utreds, samt utsätts för husrannsakan och beslagtagna vapen. Det är rent av tillåtet att skjuta varg utanför inhägnat område enligt §28, t ex om den rusar an mot djur innanför stängslet.
Helst skulle jag dock vilja ha samma regelverk som för räv, dvs fri skyddsjakt inom 200 m från anläggning för tamdjursuppfödning (räv gäller det fågeluppfödning och lammuppfödning, varg tar även större djur och bör omfatta alla tamdjur). Det kanske kommer tids nog, men än så länge är regelförändringen sedan årsskiftet rätt bra.
Jesper, ok, med tanke på att det enligt samer.se bara finns 260000 renar i Sverige så innebär det alltså att nästan 25% av alla renar är spill, inte konstigt att den näringen inte kan stå på egna ben, men som du säger så supportar det ju vildlivet och det finns ju ett värde i det också.
Blev visst lite otydligt där, nej jag vill inte har mördare i frihet. 🙂 Samma regelverk som för räv låter i mina lekmannaöron som en bra kompromiss och i så fall kommer det säkert tids nog om några driver på. Statens kvarnar maler långsamt.
260.000 renar är förmodligen vinterstam dvs. före föryngring. Nu kan jag inte exakt reproduktionsdata för renar men med 60% vaja och 1 kalv per föryngring skulle man hamna på +156.000 kalvar under våren.
En intressant notis jag skrev om för någon dag sedan var att modeindustrin upplevde brist på renskinn till följd av uttaget av rovdjur – http://www.vargfakta.se/nyheter/modeindustrin-upplever-brist-pa-renskinn-finland/
Bara så vi är på det klara:
Rovdjuren är (enligt undersökningen) inte alls avgörande för lönsamhet i rennäringen. Även om vi sköt bort vartenda rovdjur norr om Stockholm har rennäringen inte en chans att gå med vinst.
Källa på det vore klädsamt.
http://www.regeringen.se/content/1/c4/38/87/126fa93a.pdf
Kalkylen visar på 260 Mkr utgifter och 60 Mkr intäkter.
Om nu rovdjuren tar 75% av alla djur så skulle så klart intäkterna magiskt kunna öka till 240 Mkr, men det låter inte realistiskt.
Tar mig tid att läsa rapporten noggrant senare men att hänvisa till en rapport från 1998 när det kommer till rovdjur känns inte som ett tungt vägande argument vad beträffar dess påverkan på rennäringens ekonomiska bärighet.
Rovdjurstrycket har ökat högst markant sedan dess och man (O. Liberg, TT, 8 augusti 2013) konstaterar nu att vi inte haft så här många rovdjur sedan 1850.
Läs vad jag skriver.
Jag har sagt att rennäringen skulle gå med förlust även utan rovdjurstryck.
Däremot har jag absolut INTE sagt att rovdjuren inte påverkar rennäringen.
Gissningsvis var väl rovdjurstrycket dessutom lägre 1998, men rennäringen lyckades ändå gå med 200 Mkr förlust. Så den kanske kostar oss skattebetalare ännu mer idag, i så fall.
Jag ser att kostnadssidan är en aggregerad uppskattning vad beträffar företagens specifika driftkostnader. En stor del härleds också till avskrivningar på inventarier som inte påverkar kassaflöde.
Dessutom belastas rennäringen i denna rapport med kostnader som är externa (bilskador 30 miljoner) vilket jag har lite svårt att se som inbegripet i själva rörelseresultatet.
Vidare görs rapportens antagande i brist på resultaträkning från de enskilda näringsidkarna. Verkligheten kan vara en annan.
Samerna har drabbats av "bidragssjukan" i likhet med jordbruket och fisket. Bidrag är inget jag stödjer. Bättre att de blir näringsidkare men det kräver en omstöpning av hela marknaden för samtliga livsmedel.
Jag skall vid tillfälle dryfta denna rapport med samer jag känner. Skall bli intressant.
Hälften rätt. "Jordbruk" och "fiske" är breda verksamheter.
Produkten "renkött" och "renhorn" skulle det egentligen inte röra nån i ryggen om det försvann från marknaden.
Verksamheten är ett ekonomiskt sänkhål, parasitisk och dödsdömd. Sen ska man inte glömma att den också är rasistisk, eftersom man måste vara "av samisk härkomst" för att bedriva renskötsel. Bara det är en anledning att dra in varenda krona.
Du glömde renskinn. Modeindustrin verkar som sagt sakna just den produkten i alla fall.
Att ingen skulle sakna renkött låter jag passera som trams.
Hur du lyckas definiera fiske som en bred verksamhet är oklart. Jordbruk är brett men bara om man ser till det som just brett. En spannmålsbonde är inte bredare än ett halmstrå och en grisproducent skiljer sig inte mycket från en renhållande same.
Verkligen? Om vi jämför, när åt du svartsoppa och spettekaka senast, Jesper? Jag och 1000000 skåningar skulle förmodligen sakna renkött lika mycket som våra 17000 samer skulle sakna spettekakan om den försvann.
Jag har en idé: För att spettekakan inte ska försvinna så kan du betala mig pengar för att sälja spettekakor med förlust. Vad tycker du om den idén?
Resten tänker jag inte kommmentera. Visst är t ex en spannmålsbonde smalt, men det var inte det du skrev. Du skrev "Jordbruk". Och nu har du ändrat dig till "spannmålsbonde". Det är oärligt.
Ja, och utöver det:
1. Spannmål är en matvara som ingår i majoriteten av svenskarnas kost, undantaget möjligen några allergiker och LCHF-människor. Samma sak kan inte sägas om renkött.
2. Det finns inte heller några rasistiska Nürnberglagar om vem som får producera spannmål och inkassera bidrag för detta. Samma sak kan inte sägas om rennäringen.
Har blivit tvungen att börja åka kommunalt då företaget flyttat till andra sidan den igenkorkade stan. För mig blir det 5km extra gång per dag, vilket blir ca 100 mil extra om året. Bra för hälsan kanske men dåligt för psyket att åka kommunalt.
Förövrigt verkar mularna lika effektiva som min antika Stiga bioclip.
C Y K E L … Cykel
Nja, jag ser det som smygmotion, så cykel skulle vara lite fusk. Sen har cykeln punka sen tio år tillbaka…
Hur var det nu igen.
Att jämföra 5000 Gutefår med 200 000 vargar worldwide är att blanda äpplen och päron.
Får är en art, Gutefår är en ras av arten får (Ovis aries).
Gråvarg är en art (canis lupus) och att jämföra en art med en ras är ju befängt.
Antigen ska Du jämföra antalet av arten får med arten varg, eller en ras av varg med en ras av får.
Tex Gutefår 5000 mot skandinavisk feneotyp av varg, 500?
Då talar ju siffrorna ett helt annat språk, men rätt ska ju vara rätt
Öhh, hur har du fått för dig att det finns en skandinavisk fenotyp för varg med 500 exemplar? En referens tack. Och om den nu finns, har den något värde överhuvudtaget,som egen fenotyp? Eller menar du den inavlade varianten, den som måste flyttas och gullas med för att överleva?
Jag utgår från att du menar en blåögd blond skamdinavisk varg?
Det där med art är ju en definitionsfråga, man har ju blivit lite mer restriktiv med artdefinitioner numer. Varg och hund är samma art, då de får fertil avkomma till skillnad mot alpacka och kamel eller häst och åsna. Däremot är ju vargen en genetiskt friskare hundras då en varg lätt kan bli 30 år medan en större hund bara blir ca 10 år innan den drabbas av cancer.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gråvarg benämns Canis lupus lupus (Wiki) och inte bara Canis Lupus.
Att det skulle finnas någon speciell "Fennoskandisk" är en myt och avfärdades relativt tidigt (O. Liberg, Jakt & Jägare 13 december 2009)
– När forskare och myndigheter talar om Skandinaviska vargar handlar det om att definiera vilken vargpopulation vi pratar om. Med skandinavisk varg menar vi inte en speciell ras, eller underart, utan helt enkelt ett geografiskt område, förklarar Olof Liberg.
Ps. Länkarna blev fel i föregående inlägg. Ds.
Utöver det så har ju vargen varit i princip utrotad minst en gång (kanske flera?) i Skandinavien, så OM det har funnits en särskild skandinavisk varg är den förmodligen redan utdöd sedan länge.
Art vs ras. Hund och varg är samma art. Det finns alltså 100-tals miljoner djur i denna art, som artmässigt knappast är hotad.
Jämförelsen mellan raserna varg och gutefår är alltså helt relevant.
Ojdå, att hund (Canis familaris) skulle vara samma art som varg (Canis lupus) är i så fall lika relevant som att Tamfåret (Ovis aries) och Mufflonfåret (Ovis orientalis) skulle vara samma art.
Och då måste Du ju räkna in alla som till hör dessa och inte bara Gutefåren. M a o X antal miljoner får.
Eller för den delen jämföra antalet mellanpudlar med antalet vargar.
En art förblir en art även om de kan få avkomma med andra arter.
Och Gute förblir en sort av får medan varg är en art med Canis lupus lupus som nominatras.
Men bara i europa hittas bl a spansk varg (Canis lupus signatus) och den italienska (Canis lupus italicus), samt de amerikanska vargarna.
Att prata om den skandinaviska varianten var kanske att ta i, den sköts väl ut på 60-talet, även om man fortfarande pratar om skandinaviska vargar och de vargar vi har nu får kanske helt enkelt hänföras till den Euroasiatiska pga invandring.
http://www.de5stora.com/omrovdjuren/varg/kortfakta/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Art
Det verkar som det börjar hända saker inom rovdjursområdet, myndigheterna börjar dra örona åt sig och är inte så restriktiva med att bevilja skyddsjakt som tidigare, många börjar nu inse vad den gråe ställer till med.
Skall vi ha en levande landsbygd med betande djur och ett varierat landskap då finns det inte plats för några vargar, ingen människa orkar med att stängsla och hålla efter sina stängsel i flera år för en liten besättning av får eller nöt, då lägger man ned och låter det växa igen, en hungrig varg hittar alltid något ställe där han kan ta sig in hur man än stängslar. Vi får heller inte glömma våra hästar med ryttare som är utsatta för vargens härjningar, hur många vill släppa ut småflickor på häst i skogen när det finns varg i området. Vi får hoppas att det blir fri jakt på vargen, men det är väl att hoppas för mycket.
Hur rovdjur hanteras är, som Wilderäng tidigare påpekat, länsberoende.
Huruvida myndigheterna (NVV och Lst) kan tänka sig att möta Miljödepartementets mål om 180 vargar är okänt.
Med cirka 500 individer i dagsläget blir genomförandet politiskt "otrevligt". 320 individer försvinner liksom inte av sig själv.
@Lars Sundberg:
Omsvängningen hos myndigheterna kan väl lika gärna bero på att stammen nu nått livskraftiga nivåer? Dvs målet är uppnått, då kan man ju slappna av lite.
Livskraftig nivå (Favorable Reference Population) sett till sårbarhetsanalysens resultat uppnåddes redan vid 120 individer.
120 individer motsvarar en säkerhetsfaktor om 2-3 givet resultatet av MVP-analysen (40,75).
Trots ett nuvarande numerär om cirka 500 ansåg inte NVV att arten uppnått Gynnsam Bevarandestatus (FCS) när revision genomfördes i juni.
Tror knappast att myndigheterna har sån koll, de går på vem som skriker högst.
Tidigare när det bara var gråben i Värmland och Dalarna struntade man totalt i det hela, eftersom det inte bor så mycket folk i dessa landskap, men nu när det börjar springa vargar det bor mer "betydelsefulla" människor, med hästar och större gårdar, då börjar det hända saker.
"Priceless" = "obetalbar", inte "prislös".
Du saknar några getter så du får rensat på höjden också. Allt under 1,5 meter blir totalt avbarkat och slyn försvinner.
Klenare sly tar gutefår upp till ca 3-4 cm diameter. De hakar fast stammen i hornet och drar ner trädet, kliver sedan över stammen och står och betar till alla löv är borta. Smakliga grövre träd, 4-7cm sälg iaf, gnager de sig in genom stammen och stångar sedan omkull när stammen är försvagad.