Rapport från Älvsbyn

Gårdagens två föreläsningar i Älvsbyn kan väl sägas varit lyckade (även om jag blev hes fram mot kvällens föreläsning). Från kvällens öppna föreläsning, sponsrad av (fp) i Älvsbyn, finns ett litet reportage hos Älvsbyn just nu. Några faktafel i artikeln, men ändå OK.

Trots den lite olyckliga tiden 16:30 – 17:30 kom drygt fyrtio åhörare till föreläsningen, vilket man ska vara mer än nöjd med på en så liten tätort som Älvsbyn med ca 5 000 invånare i centralorten och 8 000 i denna vidsträckta norrbottenkommun.

Älvsbyns centralort framstår, trots sin lilla befolkning, som en utmärkt plats att bo på, med full service inklusive gymnaisum, nybyggda skolor, centrumshopping och flera stora privata eller små arbetsplatser som t ex Älvsbyhus och Polarbröd.

Föreläsningen i kommunens regi hade samlat alla kommunala chefer, företrädare för näringsliv, fack och skola mfl, och här ligger en styrka hos svenska småkommuner – möjilgheten att nå ut till alla. Alla småkommuner kommer inte lyckas, alla kommer inte göra rätt, men möjligheten att vända 8 000 personer i Älvsbyns kommun är större än att vända 800 000 i Stockholms kommun.

En annan möjlighet är järnvägen. Polarbröd, Älvsbyhus och kommunen bygger just nu en lastningsterminal mellan Polarbröd och Älvsbyhus. Polarbröd tar redan emot sitt mjöl direkt från järnvägsvagnar, men har behövt lasta lastbil för att köra fryscontainrarna till en tågterminal. Framöver kommer man kunna lasta direkt från fabriken. Det är inte orimligt att lastningsterminalen kan locka till sig fler företag. Transporter till Älvsbyn är trots allt mycket billiga, eftersom Norrbottens råvaruindustri gör att det finns tomma returekipage, både på landsväg och järnväg, som återvänder norrut och ger möjlighet till billig frakt. Transporterna norrut saknar i princip miljöbelastning, eftersom lastbilar och godsvagnar hade återvänt ändå. I själva verket kan detta gynna Norrbotten i takt med att transporter blir allt dyrare.

Gårdagens besök inleddes med ett studiebesök hos Polarbröd, där jag fick besöka hela bageriet, inklusive alla hygienzoner med allt vad det innebär i form av kläder etc. Förutom VD:n Karin Bodin träffade jag också hennes far, mor och moster på familjens fristående investmentbolag i lokalerna intill Polarbröd, som allt mer fokuserar på förnyelsebar energi och hållbarhet. Även inom Polarbrödkoncernen tittar på att expandera inom alternativ energi. Livscykelanalyser visar att den totala miljöbelastningen för ett köp av Polarbröd i Göteborg inte skiljer sig från att köpa bröd bakat lokalt, tack vare att man så målmedvetet jobbat igenom hela kedjan från jord till bord. Tyvärr har inte konsumenterna än så länge varit intresserade av helt ekologiskt Polarbröd – när man lanserade en sådan produkt sålde den inte, då kunderna handlar på priset och idag innehåller inte sortimentet några ekologiska produkter.

Generera försörjning för mänsklighetens väl är en målbild så god som någon. Karin Bodins föreläsning på kommunens Visionsdag före mig.

Pratade även någon timme med Karin Bodin, ombord på tåget till Umeå på kvällen. Likt hennes syster, marknadschefen Anna Borgeryd, har hon stenkoll på hållbar utveckling, resurskrisen, peak oil, klimatkrisen, bank- och penningsystemets problem, problemen med omöjlig evig ekonomisk tillväxt etc. Man skakar på huvudet åt grön tillväxt och åt regeringens framtidskommission, även om Anna Borgeryd varit delaktig. Engagemanget handlar inte om någon greenwashing, utan det är är ett genuint engagemang är min bedömning. Både Karin och Anna reser land och rike runt, speciellt Anna, och föreläser och debatterar i frågan.

Polarbröd kan man äta med gott samvete. Det är ett företag som aktivt arbetar med hur de ska överleva de stora framtidsfrågorna på ett hållbart sätt. Och inte via lite handel i utsläppsrätter eller andra avlatsbrev. Efter att pratat med VD:n på tåget i någon timme står jag för det, även om läsarkommentarer förstås kommer mena att jag är lättmanipulerad och lurad. Men jag tror inte att de läsarna ens har träffat Anna Borgeryd eller Karin Bodin, eller resten av familjen och sett och diskuterat engagemanget, på en detaljnivå som skulle få många kommentatorer på den här bloggen att skämmas.

Som familjeföretag måste man inte ägna sig åt kvartalsekonomi, utan frågan landar i, som Karin Bodin påtalar på föreläsningar, hur man ska kunna fortsätta och även vara ett familjeföretag i ytterligare 130 år och generera försörjning för mänsklighetens väl. Det är också vad hållbarhet handlar om för mig – att hållbart och stabilt sträva för mänsklighetens väl och för att våra barnbarns barn ska kunna leva ett gott och tryggt liv. Men så är jag väl snarare en hållbar liberal humanist än en fascistisk ekosof, som ser människor som ett problem i sig, istället för en del av jordens ekosystem. Problemet är att mycket av det vi gör idag inte är hållbart, dvs bygger på ändliga resurser eller utarmar framtida generationers försörjningsmöjligheter.

I kontrast mot detta har man politiker som bara tänker på nästa val, något eller några år framåt i tiden, eller externa börsbolags VD:ar som tittar på nästa kvartal och sin egen bonus. Hållbarhet handlar om att titta 100 år framåt och hur vi kan göra för att ligga på en nivå som fungerar även om 100 år, såväl som om 1000 år. Det kan vi inte med fossila bränslen och överexploatering av resurser. Det kan vi inte heller om vi binder ris för egen rygg och straffar oss själva i försök att vara bäst i klassen, likt i vargfrågan.