Nej, jag pratar inte om hästkött, utan om att svenskarna likt irländarna överger sina hästar när ekonomin tryter. I bland annat Bonnier/Expressen kan vi läsa om en travhäst som dumpats i en snötäckt hage av en än så länge okänd ägare.
Än så länge finns resurser för att ta hand om hästen och den sk Djurambulansen tänker gå till botten med saken. Men genom att ta hand om hästen visar man att metoden är fullt gångbar och alltså riskerar att uppmuntras. Än så länge. Frågan är vad som händer när dumpandet av hästar går upp i hundratals eller tusentals?
En häst, som inte går till slakt, måste avlivas och destrueras. Det är inte tillåtet att gräva ner kadaver längre i Sverige (generellt – finns några enskilda kommuner och öar där man fortfarande får göra det).
Svensk Lantbrukstjänst tar 1025:- SEK inklusive moms för att avliva en häst på plats, och 4300:- för destruktionen. Kan tillkomma transportkostnader också, vet inte om häst hanteras på de rutinmässiga rundorna.
Med tanke på vad hästhobbyn kostar till en början så är man rätt illa ute om man inte har 5325:- SEK för avlivning och destruktion. Det finns inte heller några tecken på att hästgårdspriserna har återhämtat sig än. Samtidigt är förstås det aktuella fallet en enskild anekdot och inte en trend. Oavsett orsaken så ligger det antagligen en tragisk situation bakom, på ett eller annat sätt.
14 kommentarer
Men har man inte 5325:- till detta kanske det är mer lockande att sälja som häst^H^H^H^Hnötkött. Skillnaden mellan hästköttskandalen är väl att svenska hästägare som inte längre har råd har haft hästen för skojs skull medan rumänska(?) ägare mer haft dessa för arbetets skull. Likheten är att man inte har råd med hästen längre – lösningen verkar vara lite olika dock…
Många säljer sina hästar till illegal slakt, tjäna några kronor istället för att betala flera tusen. Ganska enkelt att föreställa sig hur djuren behandlas på ett illegalt slakteri.
http://stabilekonomi.se/ar-kottdebatten-slut/
Hästar skall akta sig för illegala slakterier. De kan bli styckmördade.
Jag kom på mig själv häromdagen med att gnola
"Where have all your money gone?
Gone to horses every one,
when will you ever learn…"
Dottern har fem hästar, som hon har gift sig med.
Mycket sympatiska djur, flertalet av dem räddade hon för många år sedan från slakt. Pris ca 1500:-/st, men det var ju bara första månadsbetalning på en livslång "amortering".
Cornucopia, ditt inlägg är på pricken!
Även om man har 5000 spänn är det säkert en del som inte har hjärta att avliva hästen och hoppas att den får leva vidare om man dumpar den.
Den kan väl så klart frysa och hungra ihjäl istället vilket är sämre, men om man inte själv tvingas titta på så är det ju lättare att ignorera.
Ibland styrs ju folk mer av känslomässiga snarare än ekonomisk/logiska överväganden.
Jag läste i nån halvgammal skrift om livsmedelsförsörjning vid blockad/krig att hästpopulationen i Sverige är 100 000 djur!? Jag tycker det låter oerhört högt. Jag vet inte vad slaktvikten på en häst är, men det känns ju som att det skulle bli en hel del kalops att fördela av de där.
Förresten så ogillar jag hästar. Oberäkneliga, otrevliga och onödiga djur.
Eller med andra, kanske lite utslitna, ord:
Bits där fram, sparkar där bak och kastar av på mitten!
Sverige utmärker sig för ett relativt stort antal tävlings-, islands- och sällskapshästar. Sverige har efter Island näst flest hästar per invånare i hela Europa. En undersökningen "Hästar och anläggningar med häst 2010", från Jordbruksverket, skattade antalet hästar i Sverige till 362 700 år 2010.
Det land som efter Island har mest islandshästar var i alla fall för något år sedan Sverige, som jag har erfarit.
.
Det är sannolikt att en del av svenska avlidna hästar transporteras till kontinentaleuropeiska skrupelfria slakterier. Via diverse mellanhänder hamnar slutligen hästköttet bl.a. i den falskdeklarerade snabbmaten som säljs i svenska livsmedelsaffärer. Detta kriminella beteende underblåses av EU:s jordbrukspolitik, som också säger att det är livsmedelsproducenterna, i det här fallet slakterierna, som ska kontrollera och garantera livsmedelsprodukternas kvalitet. Nationella kontrollorgan är förhindrade att regelbundet kontrollera livsmedelsimporten.
Sifforna är inte helt säkra… Man måste nämligen anmäla till tyhp länsstyrelsen eller jordbruksverket att en häst är död/exporterad. Det finns hästar i registren som är uppåt 50 år gamla…
När jag hade en ardennermärr på 1970-talet. Så föla hon…
Ett hingstföl som jag skickade till slakt på hösten -77 som drygt 6 månader gammal…
Jag fick 925 kr från slakteriet. (räkna om den summan till dagens värde..)
Idag är hästpriserna, tydligen, minus 5000 kr…
Då slakten kostar 5 000 kr.
Självklart så är det bästa att släppa hästen i en annan del av landet och elda upp "hästpasset"..
Kanske att man måste "sälja" hästen till en målvakt för att komma ur knipan rent administrativt…
Problemet är att de där utskrotade brukshästarna är så fullproppade med antibiotika och antiinflamatoriskt att de inte är tjänliga som människoföda.
Som bekant är det inga friska hästar som skrotas ut, de säljs. De som skrotas är de som nått sina försäkringstak hos Agria och där ägaren helt enkelt inte vill betala mer.
Hästfolk KAN vara djurvänner, men absolut inte alla, de ser hästen som en kombinerad statussymbol och förnöjjelseprodukt.
Hästarna har inte fått mer antibiotika än du efter en Thailandsresa….
Det där är bara en bluff för att industrin skall kunna styra matmarknaden ihop med politiken…
Alltså kunna kontrollera prmärproduktionen, där köpare och säljare annars skulle kunna mötas. Ett för båda parter fördelaktigt sätt.
Med en karenstid på en vecka fram till slakt så är djuret rent…..
Å andra sidan är Marcus inte lovlig som människoföda vare sig före eller efter Thailandsresan – hur mycket detta beror på antibiotikan låter jag vara osagt…
På Papua Nya Guinea finns det urbefolkning som fullständigt skiter i Marcus hälsodeklaration. Ju sämre han springer desto bättre 🙂
Jo, men om han kommer tillbaks från Thailandsresan så befinner han sig nog på betryggande avstånd från dem…