Vad kan egentligen en arbetsgivare kräva av sina anställda på en arbetsplats? Förutom att de tiger och gör sitt jobb alltså? Jag tänker på arbetsplatsregler som inte har med arbetsuppgifterna eller säkerhet att göra.
Bland banala exempel jag själv varit med om har varit hur man på den tiden amerikanskägda Volvo Personvagnar hade totalt förbud mot alkohol i tjänstemannalokalerna. Var man förbi Systembolaget på lunchen fick man lämna eventuella inköp i bilen, eftersom det öht inte fick förekomma några alkoholhaltiga drycker, inte ens plomberade sådana, innanför väggarna. Nolltoleransen kan man ju se som ett utfall av säkerhetstänk och påverkar i övrigt inte arbetet eller personlig integritet alls, och är fullt rimligt. Finns ingen anledning att anställda ska få förvara rusdrycker på arbetsplatsen och man kommer runt en hel del potentiella problem genom ett förbud. Tämligen rimligt.
Men man kan gå vidare. Inga exempel jag drabbats av personligen.
Förbud mot att ha hörlurar på sig och utan att störa lyssna på musik för att avskärma sig från alla andra i kontorslandskapet.
AstraZeneca hade (har?) på 90-talet en regel att en kvinna och en man inte fick vistas i samma rum med dörren stängd. Kanske ett utfall av en del skandaler med trakasserier i USA?
Tvångslunch, där man måste ta lunchpaus mellan vissa tider, trots att man upplever produktivt flow. En regel som direkt minskar arbetsprestationen.
Förbud mot att äta eller dricka på arbetsplatsen.
Och sedan har vi naturligtvis det amerikanska begreppet dresscode, som även existerar på en del svenska tjänstemannaarbetsplatser.
Min fråga är dock vad arbetsgivaren egentligen har rätt att kräva annat än att man gör sitt jobb?
Någon som vet? De enda avtalen som gjorts upp mellan arbetsgivare och anställd är normalt anställningsavtalet, som just specificerar vad man har för jobb och vad man ska få i ersättning för att man gör detta jobb. Om det inte i ett påskrivet avtal står att man inte får ha hörlurar på sig, kan arbetsgivaren förbjuda hörlurar?
Det finns en annan sida av myntet. Regler som belönar visst beteende, rent av med högre lön. Arbetsplatser som ger högre lön till icke-rökare, då dessa är sjuka mer sällan. Arbetsplatser som ger högre lön till föräldrar, då dessa sägs vara mer fokuserade på att bli klara med sina arbetsuppgifter så de inte behöver jobba över, samt kan vara kreativa med VAB vid egen sjukdom istället för att belasta arbetsgivarens sjukersättningsskyldigheter. Sådana belöningssystem brukar dock finnas i anställningsavtalet.
Helt klart är det så att arbetsgivaren, i egenskap av ägare av utrustning (och lokaler, även om de nu råkar hyras) helt själv har rätt att bestämma över bruket av utrustning, inklusive datorer, och lokaler. Men inkluderar det förbud mot personliga kaffekoppar i lokalerna?
Har ni några egna exempel på mer eller mindre The Office-inspirerade galna arbetsplatsregler?
42 kommentarer
En medarbetare fick utskällning för att han regelbundet läste tidning på rummet under fikapausen.
"25 anställda vid statliga LKAB har under flera år fuskat till sig lön motsvarande mångmiljonbelopp. En person har på helgen stämplat in åt de andra i skiftlaget, som stannat hemma med full lön, enligt SVT:s Nordnytt."
Där går en gräns!
Förbud mot hörlurar har jag varit med om på en liten it firma. Ursäkten var att man skulle vara närvarande på kontoret trots att alla satt med egna projekt. Resultatet blev en arbetsplats med mer skitsnack under arbetstid än jag annars varit med om. Samma chef tyckte iofs att vi skulle vara gladare när han väl kom till kontoret, han satt på annan ort normalt sett.
Arbetsgivaren har rätt att kräva en hel del men om denne utövar sin rätt i tid och otid kommer det endast resultera i en bitter personal som endast gör det man måste för att behålla jobbet och inte ett dyft mer. Kan vara något att tänka på innan man sätter upp regler.
Jag tycker nog arbetsgivaren kan få ha ganska långtgående rättigheter när det gäller att sätta arbetsplatsen.
Sen gäller det ju att arbetsgivaren har både rätt och ansvar att "leta och fördela arbetet" på mest effektiva sätt.
Förstås kan man ju inte ha direkt kränkande regler som bikinitvång eller huvudsjalförbud.
Men man får ju vara ganska obstinat om man inte klarar att förhålla sig till till exempel shortsförbud på arbetsplatsen.
Tre timmars påtvingad lunchpaus, som jag förstått att vissa busschaufförer har, är jag förvisso också tveksam till.
Men i allmänhet tycker jag det finns värre sätt en arbetsgivare kan utnyttja arbetstagare än ordningsregler på arbetsplatsen.
Skulle tro att många av dessa regler, om de inte är triviala, görs upp i kollektivavtal. Alltså inte lagstadgade men som överenskommelse mellan fack och arbetsgivare.
The answer is blowing in the wind.
Det krävs dock en hel del för att en arbetsgivare ska få *sparka* en anställd, alltså bryta anställningsavtalet. Och det är väl ytterst det som avgör vad arbetsgivaren "får" kräva. Uppsägning enligt avtal får ju göras nästan hur som helst, givet lite formella krumbukter om "arbetsbrist" för just den individens påstådda kompetens.
Inom min tid i servicebranschen hade vi ett separat avtal vid sidan om anställningsavtalet som reglerade allt från att från nagelvård till relationer mellan anställda. Runt två sidor allt som allt. Några valde att inte skriva under och eftersom man var tvungen att skriva under innan man skrev på anställningsavtalet så togs helt enkelt någon annan in.
Ur minnet.
Lunch skulle ske bestämda tider, missade man tiden fick man ingen lunch och om passet innan inte kom tillbaka i tid så fick de som tog senare lunch en kortare rast. Det var ett tag sen men det var inte det värsta.
Krav på 2×15 minuters rast som man inte fick säga nej till, och om man gjorde det så fick man ändå inte gå tidigare. Detta för att rökarna inte skulle känna sig orättvist behandlade. Så ickerökarna var alltid ca 20-40% effektivare per dag men fick inget för det, man kan ju gissa vad det ledde till.
Dresscode som chefen lade ner då den endast kunde definieras efter chefens väldigt nyckfulla klädsmak.
Finns gott om exempel där man försöker bestämma hur folk ska göra men får ett motsatt resultat.
Ojdå. 2×15 minuter blir väl 30 minuter? Och det skulle motsvara 20-40% av arbetstiden?
Låt mig se, 30 minuter 20%, blir väl 150 minuter om dan? 2 1/2 timme?.
30 minuter 40% resulterar väl i 75 minuter? 1 1/4 timme?
Ja, det känns konstigt att bli tvingad att ha två 15 minuters paus med en arbetsdag på drygt en timme.
–
Finns en liten risk att du tillhör de normalbegåvade, och därmed inte klarar att räkna med mer än de två räknesätten. Lägga till och dra ifrån. Skulle det vara så kan du ta lärdom och undvika abstrakta uttryck som procent i framtiden. Allt enligt devisen att "hellre tiga och bli tagen för en idiot än att yttra sig och bekräfta"
Var inte så sarkastisk, jag tror inte att dina beräkningar imponerar på så många i det här forumet.
Ibland kan det vara så att man måste tänka lite längre. Kan det inte vara så att de som röker tar paus rätt ofta. I varje fall är det min erfarenhet att det var ett spring för att komma ut för blosset, specellt förut.
Galgresan, för att vara besserwisser så är du väldigt snabbt med att döma… Rökarna nöjde sig sällan med sina tilldelade raster, det fanns en tendens att dra över på tiden och de förlorade även tempo vid varje paus. I slutändan så var övriga, dvs de som inte tog pauser, ca 20-40% effektivare.
"hellre tiga och bli tagen för en idiot än att yttra sig och bekräfta", det är en devis som stämmer ganska bra…
Jag jobbade i en datakonsultfirma med drygt 100 anställda under 70-talet.
Under ett company meeting med hälfterna inbjudna, så hade vi ett antal sessioner,
medan försäljningschefen samlade alla hälfter och talade om vilket krävande jobb konsulterna hade
och att det därför var viktigt att hälfterna erbjud en harmonisk och avkopplande miljö vid hemkomsten.
Inget dekret förstås, snarare en allvarlig uppmaning.
Vet ej vilken effekt det hade – jag märkte aldrig någon skillnad
Som gammal småföretagare och löntagare periodvis under livet så har jag försökt att se min anställning som en administrativ åtgärd där arbetsgivaren är uppdragsgivare och administratör.
Det gör situationen litet lättare rent psykologiskt, då jag jobbat utifrån tanken att jag gärna vill göra jobbet på ett sätt som jag själv skulle önskat att en anställd gjort…
Det har medfört att jag alltid haft en öppen attityd mot arbetsgivaren/uppdragsgivaren…
På gott och ont.
Jag har visserligen läst en instruktion en gång att om man påträffar en berusad medarbetare ska man hjälpa denne hem och tillkalla sin chef, eller något liknande. Har dock aldrig varit aktuellt annat än möjligen på personalfest på jobbet.
Förövrigt går utvecklingen just mot att man ska göra sitt jobb, sen får man göra nästan vad som helst så länge man inte stör andra. Om man inte gör sitt jobb så framgår det kanske inte direkt, men efter en tid blir det uppenbart för alla. Och då ligger man i riskzonen för att få sparken i nästa neddragning, som ju nu för tiden kommer med jämna mellanrum. Men risken är rätt liten att någon sitter av tiden. De flesta är mycket motiverade och jobbar ofta mer än vad som behövs.
Visst finns det säkert dokumenterade regler för det mesta, men de anses ofta som gammaldagsa och ignoreras, om nu någon mot förmodan känner till dem.
Anders Sjöblom i Skene fick sparken för att han jobbade med upprullade byxor.
Men konstigt nog gick det bra i 37 år så ingen kan påstå att Stora Enso tog ett förhastat beslut…
I större internationella företag regleras ju det mesta av "Code of Conduct", eller uppförandepolicy på svenska. Dessutom brukar arbetsmiljökrav och annat leda till att skyddskläder och andra hjälpmedel regleras tydligt.
I svenska företag så landar det mesta kring arbetslagstiftningen och lokala kollektivavtal. De kan i princip reglera vad som helst.
Slutligen, företag som sysslar med "försvarshemlig" information, brukar ha ett tillägg till anställningsavtalet som reglerar hur man får hantera den informationen (ett sekretessavtal alltså). Det brukar också leda till att vara extra tydlig kring vem som har upphovsrätt och liknande (=företaget)
Sekretessavtal är standard i datorspelsbranschen – inte bara för anställda utan ofta får alla som överhuvudtaget sätter sin fot på kontoret skriva på ett NDA (non-disclosure agreement). Så det är verkligen inte bara företag som hanterar försvarshemligheter som sysslar med det. (Jag har en bekant som jobbat både på FRA och i spelbranschen, och enligt henom är spelbranschen betydligt mer hemlighetsfull och paranoid än FRA – löjligt nog!)
En skillnad mellan NDA och "Code of Conduct" kan vara att det ena (NDA) är ett faktiskt avtal medan det andra (Code of Conduct) är en pådyvlad policy. Avtal blir juridiskt bindande medan det andra inte är det.
I slutändan så är det vad som regleras i avtal och lag som utgör det som arbetsgivaren kan kräva av de anställda, dock när det gäller avtal så krävs det att de är skäliga, inte strider mot lag eller kollektivavtal och lite sånt.
När du skriver under ett anställningsavtal så ställer du dig till arbetsgivarens förfogande. Det åtagande du gör gentemot en arbetsgivare är oerhört stort och alltid större än vad alla utan kunskap i ämnet vet om.
precis – du kan egentligen bara få "sparken" av två skäl: arbetsbrist och illojalitet. Det brukar dock vara trickigt med bevisbördan i det senare så det brukar landa i förlikningar…
Ofta väldigt bittert för skötsamma medarbetare att psykopaterna och rötäggen drar vinstlotterna…
Hade för ca 10 år sedan en mellanchef på Volvo Personvagnar som plockade in alla konsulter för samtal, var för sig.
Sedan informerade han om att varje år skulle alla konsultbolag på avdelningen gå samman och bekostade en resa, övernattning och fri sprit för samtliga anställda på avdelningen. Men UTAN konsulter.
Efter det att resan var klar, så hade man ytterligare en beställning på ett år påskriven. Trevligt!
Trodde inte att ett sådant beteende var möjligt i ett svenskt företag, men nu vet jag bättre.
Ett litet tips i alla välmening om det finns några högre Volvochefer som läser denna blogg: Ha lite bättre koll på er organisation, och då menar jag inte de som är längst ner i näringskedjan och övervakas in absurdum, de sköter sitt jobb. Skiten sitter i mitten.
En arbetsgivare har väldigt stor frihet att bestämma ordningsregler på en arbetsplats. Viktigt är dock att dessa regler måste gälla lika för alla. Han kan inte utkräva ansvar för brott mot en ordningsregel av en eller vissa anställda om det kan visas att reglerna inte har tillämpats för andra i motsvarande anställning.
fel, du kan tex ha en fålla anställda som går under jouravtal som tvingar dem till helt andra arbetstider och därmed inte kan nyttja flextid.
eller skillnader i kollektivavtal mellan tjänstemän och arbetare..
…"för andra i motsvarande anställning"!!!
För övrigt sorterar inte ordningsregler under kollektivavtal. Ordningsregler är en del av arbetsgivarens rätt att "leda och fördela arbetet".
Arbetsgivare kan i stort sett kräva vad som helst tyvärr. Därmed är det inte alls svårt att sparka någon. Det är bara att komma på en dum regel och följer upp folk som inte gör det så blir man sparkad. Det är inte som många tror att vi har så många rättigheter i Sverige.
Det som är avgörande i Sverige är facket, där mycket i lagstiftning hänvisas till kollecktiv avtal. Mycket som ett företag gör måste "förhandlas" och därmed kan en bra fack klubb tjatar ihälj arbetsgivaren eller jälvas genom att följa lagen till punkt och pricka för att kohandla om något annat. Till slut kommer både sidor överens för att sluta tjafsa.
Så enkelt är det inte. Ett exempel enligt ovanstående resonemang:
Företagets stjärnsäljare som drar in miljoner till firman är en slarver som går i shorts på jobbet och käkar lunch vid skrivbordet trots att det uttryckligen inte är tillåtet. Chefen säger inget eftersom han är rädd att förlora sin stjärnsäljare. Då är det, strikt juridiskt, inte möjligt för arbetsgivaren att agera mot övriga mindre framgångsrika medarbetare på kontoret om dom beter sig likadant.
Uttalade regler finns men sunt förnuft råder:
– Vi får inte sätta upp kort/bilder/instruktioner på våra avskärmningar kring skrivborden.
– Vi får inte ha egna blommor på skrivbordet.
– Vi får inte äta eller dricka vid skrivbordet, endast i fikarummet.
– Vi får inte ha papper liggande kvar på skrivbordet vid arbetsdagens slut.
– Vi får inte hänga av kavaj/jacka vid den egna stolen.
Så klart bryter alla på hela våningsplanet mot åtminstone 2-3 av dessa urlöjliga påhitt dagligen.
Lite grann som att Stockholm-Enköping-sträckans hastighetsbegränsning ligger på 120 km/h men den kollektiva marschfarten är 150 km/h.
Faran med detta beteende, att stifta lagar som strider mot det sunda förnuftet och den kollektiva överenskommelsen är att förtoendet för de styrande urholkas. Lagstiftarna gör sig själva en björntjänst.
En arbetsgivare har väldigt fria tyglar att kräva det mesta av sina anställda enligt bastubadarprincipen (googla).
Många regler på arbetsplatser är inte för relationen arbetsgivare-arbetstagare, utan för att inte orsaka slitningar arbetstagare emellan.
När jag jobbade åt SonyEricsson var det förbjudet att ha med kamera på arbetsplatsen. Fast det satt kameror i de telefoner vi gjorde och vi uppmuntrades att använda telefonerna vi gjorde som våra egna. Kanske inte helt genomtänkt.
förstås har alla glömt pinuppbilderna i verkstäderna… det finns väl inga företag som tillåter det idag??
var dock på ett företag i Italien förra året som hade fina utsmyckningar i sina lokaler. Å andra sidan hade de jordgolv i en verkstad också…
Det är inte alls ovanligt att kvinnor har "brandmanskalendern" på kontoret. Om det inte är okej med pinupkalendrar så är det inte heller okej med brandmanskalendrar.
Konstiga NDA:er där det anses vara ett avtalsbrott om man jobbar på ett konkurrerande företag ett år efter avslutad anställning. Har även varit med om krav på utdrag från belastningsregistret trots att det är olagligt (privata företag har inga sådana rättigheter). Jag har inget i bagaget men tål inte hur vissa företag beter sig på den fronten. Hade en potentiell arbetsgivare som ville kolla upp min ekonomiska situation innan anställning för att se om jag hade "pokerskulder" eller liknande. Har även varit med om möten där jag uppmanats ta på mig skulden för andras misstag genom att skriva på handlingar vilket jag totalvägrat.
Bara för att något står i ett avtal gör inte med nödvändighet att man är juridiskt bunden av det. Tricket här är att skriva en klausul i avtalet som t.ex. den här och hoppas på att den anställde inte bryter mot den – för att bryter den anställde mot en sådan klausul så händer det ändå inget.
NB Den som testar ovanstående gör det dock på egen risk – det är i slutändan domstolen som har sista ordet gällande vad som gäller ifall tvisten går till domstol.
Bra Lars, erfar att du sätter fingret på något viktigt – varför jag vill komplettera med något väldigt relaterat och aktuellt
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/vissa-f%C3%B6retag-tj%C3%A4nar-p%C3%A5-att-ha-dumma-anst%C3%A4llda-2268638
"Är du tillräckligt dum för att vara effektiv på jobbet…? Är du tillräckligt klok(fri, ekonomisk frigjord[eget tillägg]) för att då och då ställa frågan: Varför? och därmed krångla till det? Klicka på länken och lyssna några minuter på Roland Paulsen.
När jag jobbade på Ericsson i Norrbotten så hade vi morronfika och eftermiddagsfika på fasta tider. På morgonen det 09:00 – 09:15. På eftermiddagen var det 14:00 – 14:15. Satt man iställer inne på sitt rum och läste tidningen kunde man få en reprimand av chefen att den "sociala kompetensen" behövde bli bättre. När jag så småningom flyttade till Mälardalen så frågade jag på nya jobben "när har vi fika-rasten?". "Vi har inga fikaraster" Häpp! Folk jobbade hela tiden. Däremot gick folk iväg och spontan-fikade i olika gäng lite då och då under dagen. Tycker det systemet är bättre än att försöka tvinga in folk i en påtvingad gemenskap på fasta tider.
När jag var hos tandläkaren sist ( de är ganska många som jobbar där ) talade tandhygeinisten om att de anställda hade fått gratis influensavaccinering.
Hon verkade nöjd med att ha fått den vaccinering hon annars skulle ha betalt för, betald av företaget.
Detta var innan jag läst detta inlägget, så jag frågade inte vidare.
Alla är dock inte vänner av vaccinering och uppfattar dessa detta gratiserbjudande som ett tvång?
Har man tackat nej till denna borde det kännas lite dumt att sedan sjukskriva sig för influensa.
En annan "oskriven lag" på arbetsplatserna i Norrbotten är att man ska vara med i facket och att man snällt och lydigt ska gå på alla fack-möten i sann kollektiv-avtal anda. Är du inte med i facket så tittar alla snett på dig: "han åker snålskjuts när han också får påökt med 1,5 % tack vare fackens hårda förhandlingar..". Även cheferna tycker att du är suspekt om du väljer att stå utanför. I Mälardalen är det inte alls hundraprocentig uppslutning på detta område.
Men den absolut viktigaste regeln är:
FRÅGA ALDRIG KOLLEGORNA HUR MYCKET DOM HAR I LÖN!
DET ÄR ABSOLUT HELGERÅN I SVERIGE!
(I Kina är det dock inget konstigt eller kränkande att man vet varandras löner.)
Prova att fråga er chef: hur mycket har mina kollegor i lön så får ni se..
Säg upp er och kör egen verksamhet så slipper ni slava för andra för en skitlön. Ni som inte är entreprenörer kan åtminstone byta jobb tills ni hittar en bättre arbetsplats, alltför många sitter kvar på samma skitjobb av bekvämlighet.
En arbätsgivare bästemer allt i dit liv i Sverige mäniskor är för fega att protestera
En arbätsgivare bästemer allt i dit liv i Sverige mäniskor är för fega att protestera