Sammandrag från försvarsseminariet: Militär närvaro på Gotland nödvändig

Under gårdagen bevistade jag det av (kd) arrangerade försvarsseminariet på inbjudan av huvudarrangören Mikael Oscarsson (kd), riksdagsledamot och medlem i försvarsutskottet. Skall försöka sammanfatta mina intryck från seminariet utan allt för vilda utsvävningar i oväsentligheter. Jag var väl den enda försvarsrelaterde bloggaren som var närvarande, Oscarsson nämnde att han även bjudit Chefsingenjören och en till som kanske vill förbli anonym, men att dessa inte kunde komma.

Seminariet var titulerat Försvaret, Ryssland och Gotland, och var nästan hämtat pärm till pärm från min bok Midvintermörker, eller åtminstone de omständigheter jag redovisar skönlitterärt i boken. Efter 22 månaders research för boken så är det lite fascinerande att här sitta på ett seminarium i Riksdagen, med försvars- och säkerhetspolitiska experter och hänga med på alla detaljer som sägs till 110%.

Seminariet resulterade i lite uppmärksamhet i media över att (kd), nu likt (fp) tidigare gjort, kräver militär närvaro på Gotland, vår i dagsläget mest avgörande strategiska resurs.

Jag är politiskt obunden och är inte medlem i något politiskt parti. Jag kan alltså byta åsikter, och lyssna på goda argument. Och jag har inget problem att ibland agera nyttig idiot och föra ut budskap från enskilda partier om dessa ligger i linje med mina egna. Så ha överseende med att det här inlägget kan ses som (kd)-positivt i den här frågan.

Allt i detta inlägget är som vanligt mina minnesbilder och mina tolkningar. Personerna kan ha sagt eller menat något annat.

Politiska funderingar
Det är intressant att två av alliansregimens småpartier nu kräver en minskning av skadan som den rödgröna axelmakten orsakade när de 2004 lade ner försvarsmaktens närvaro på Gotland. Samtidigt är det de statsbärande (m)oderaterna som både sitter på försvarsministerposten med vapenvägraren Tomhylsan som försvarsminister på pappret och finansminister Borg som de-facto försvarsminister.

Försvarsministern var inte närvarande, medan närvarande social(m)oderater pratade om ökat europeiskt samarbete och även gått ut med en debattartikel om medlemskap i NATO. Men för att bli medlem i NATO bör man inte bli en belastning genom att öka NATO:s yta, men sänka försvarsförmågan.

Under panelen underströks också att både Storbritannien och Tyskland nedrustar, och det går att ifrågasätta vad amerikansk ekonomisk kapacitet är i framtiden.

Som sades under den avslutande panelen så finns det en sorts anständighetsgräns för ett lands försvar. Sverige ligger idag långt under anständighetens gräns.

Närvaro
Det är förstås alltid kul att träffa flera läsare av bloggen och även köpare och läsare av Midvintermörker, speciellt när man gör det i skydd av Riksdagens säkerhetskontroll. Vilka det är som läser min blogg och bok låter jag vara anonymt, förutom att Mikael Oscarsson uppenbarligen gör det.

Närvarande partier var förstås (kd), med flest representanter, hög som låg. Till det kom en delegation från social(m)oderaterna, som i form av statsbärande parti hade näsorna i luften och inte verkade vilja göra så mycket mer än att prata med varandra och inte representanter för väljarfårket. Kanske hade moderaterna jobbat på Handelsbanken, vissa likheter fanns i beteendet.

Bland oppositionen, som numera leds av försvarsutskottets ordförande Juholt, var vad jag vet bara (mp) och (sd) representerade. Inte ens försvarsutskottets ordförande var intresserad, vilket säger en del.

Miljöpartiet representerades i form av riksdagsledamoten och medlemmen i försvarsutskottet Peter Rådberg (mp). Rådberg sitter också i krigsdelegationen, den reducerade del av Riksdagen som skall skickas till hemlig anläggning (Riksbunkern i Nora eller Lindesberg, beroende på vem man skall tro på och om Riksbunkern alls finns kvar) i händelse av krig och därifrån leda landet. Jag har inte träffat Peter Rådberg på 21 år, men vi var faktiskt kollegor 1990-91 (japp, Sverige är litet om man har ett gott minne), då jag jobbade som vikarie under ett år på samma skola som honom i Trollhättan. En skola som han för övrigt jobbar kvar på, men med tjänstledighet för riksdagsarbete. Först som ersättare från 2005, och sedan ordinarie sedan 2006. Vi pratade en del om skolan, och jag konstaterade att med lärarlegitimationen så kommer han inte längre kunna jobba som lärare eftersom han inte undervisat sedan 2006, utan måste sätta sig själv i skolbänken för att kunna gå tillbaka till jobbet efter han lämnar Riksdagen. Peter hade iaf redan 1990 ett stort engagemang för miljön och fick högstadieskolan Sylteskolan att inta en tydlig miljöprofil redan 1990. Det byggdes växthus och skaffades rent av höns. Kul att träffas igen i all hast.

Sverigedemokraternas närvaro var i form av en politisk tjänsteman och ingen riksdagsledamot. Alldeles efter seminariet var det en votering i Riksdagen, så man kanske inte ville riskera att en riksdagsledamot missade den när man inte omfattas av övriga partiers skolkrätt kvittningssystem. (sd):s representant var iaf så engagerad att han stannade kvar eftersnacket ut, även om han mest lyssnade. Även (sd):s medlemmar är människor även om de verkar ganska utfrysta, så jag skakade iaf hand.

De tre experter som höll var sin föreläsning och sedan satt som en pga tidspress stressad panel var överste (ret) Bo Pellnäs och generalmajor (ret) Karlis Neretnieks med en väldigt bred meritförteckning bl a fd rektor för Försvarshögskolan, tidigare regementschef på P 18 på Gotland och numera arbetandes på Totalförsvarets Forskningsinstitut med den konstiga förkortningen FOI.

Den tredje föreläsaren var Claes Arvidsson (Schibsted/SvD), som redogjorde för vad Ryssland är för något, bland annat baserat på en resa och serie intervjuer med försvarsfolk och politiker i Ryssland han gjort nyligen. Arvidsson hade en så brutalt otäck utstrålning att jag inte ens vågade hälsa, då han ser ut som han kommer bita huvudet av dig om du tilltalar honom utan att först göra en kow-tow. Eller så tog jag mig inte tid. Har skickat ett marknadsföringsex av Midvintermörker till honom tidigare, men inte fått någon respons.

Intressant nog verkar inte de ex av boken jag skickat till försvarsutskottets medlemmar kommit fram, utan fastnat i hanteringen hos Riksdagens postrum eller något. Eller så arkiveras de som offentlig handling och når aldrig tilltänkt person, alternativt destrueras i rädsla att paket om >500g är ondsinta, vad vet jag. Ledtråd blir framöver att skicka böcker etc hem till riksdagsmännen istället för via Riksdagen. Gav iaf Mikael Oscarsson en bok, samt en till Bo Pellnäs och en till Karlis Neretnieks, som samtliga verkade väldigt positiva till upplägget. Därmed är mina marknadsföringsexemplar slut för tillfället. Får ta hem fler.

Fick en de kommentarer från närvarande politiker och tjänstemän angående en svensk JAS 39-insats i Libyen, som var intressanta men får stanna i mitt minne.

Mikael Oscarsson

Seminariet inleddes med att Mikael Oscarsson gav sin syn på försvarsmakten, Ryssland och Gotlands strategiska läge. I stort inga nyheter för er som följer bloggen eller försvarsbloggrannar som Wiseman. Rysslands massiva ökande försvarsanslag, upprustning och modernisering samt den massiva utbyggnaden av offensiv amfibiekapacitet, inte bara Mistral, utan även Ivan Gren som skall baseras i Östersjön togs upp. Och att den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön och tillträde till Baltikum.

Oscarssons inledning kan väl ses som en lägesbeskrivning, och det är intressant att den i princip följer exakt samma bild som jag själv har eller skriver om.

Bo Pellnäs

Bo “för övrigt anser jag att Gotland bör försvaras” Pellnäs gick igenom läget, Rysslands upprustning, basering av luftvärn mm. Han pratade också om Rysslands mål och Rysslands avsikter. Idag har landet inga fientliga avsikter, men avsikter kan ändras över en natt. Men man har mål. Och upprustningen är ett tydligt mål att återupprätta landet som en stormakt, även inom kärnvapen. Landet har långsiktiga mål att återupprätta imperiet, men inga avsikter mot Baltikum eller oss idag. Men likt för Georgien kan avsikter ändras fort.

En liten inflikning om luftvärn kan vara på sin plats. Modernt strategiskt luftvärn med lång räckvidd (20-50 mil) kan effektivt lägga en sköld över stora områden som blir i princip en no fly-zone för en motståndare. Medan det strategiska luftvärnet kan skjuta ner kryssningsrobotar eller ballistiska missiler, och inte bara flygplan, så kan man även kombinera med mer taktiskt luftvärn som i sin tur skyddar det strategiska luftvärnet och även kan skjuta ner styrda bomber och andra precisionsvapen. Det är ett helt annat slags luftvärn än det många kopplar till begreppet, och kan till skillnad mot flyg verka 24 timmar per dygn, sju dagar i veckan. Exempel här är ryska SA-20 (S-300), SA-21 (S-400) och kommande S-500, medan för svenskar kanske amerikanska Patriot är mer känt.

Sverige saknar sådant här luftvärn. Vi har en enda pjäs av BAMSE förrådsställt, i övrigt är det enda hög- och långräckviddiga luftvärn vi har HAWK – Homing All the Way Killer, som nu faller för åldersstrecket. Och inget är baserat i Gotlands militära vacuum.

Trots sin armébakgrund förordrar Bo Pellnäs faktiskt en fortsatt reducering av arméstridskrafterna, som inte behövs i planerad form och omfattning. Istället vill han se ständig sjömålsrobot-15 basering på Gotland, kombinerat med modernt luftvärn, vilket förvandlar Östersjön till ett svenskt innanhav där Sverige bestämmer. Till det skall komma markstridskrafter som enkelt kan flyttas till ön under luftvärnsskydd, vilket vi alltså inte kan göra idag. Vi har inte ens något kvalificerat modernt luftvärn på våra krigsfartyg som alltså inte kan eskortera förstärkningar till Gotland.

I övrigt förespråkar Pellnäs att Uppsala återupprättas som flygflottilj, att vi tar fram kvalificerade obemannade flygplan och att vårt ubåtsvapen skall vara så omfattande att två ubåtar skall ligga dolda till sjöss 24/7 och avspana Östersjön i två riktningar. Det räcker för att freda Sverige och Gotland. Sveriges försvar stavas Östersjön, om vi bara har nödvändig närvaro på Gotland.

Han vill också se ett Östersjökommande under en civil chef, som samordnar såväl försvarsmakten, kustbevakningen, tullen, sjöräddningen och polisen och via Östersjökommandot skall vi börja samöva regelbundet med Polen utan NATO-medlemskap.

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson gav en dyster bild över Ryssland efter sin resa där. Han hade där frågat alla han träffade “Vad är Ryssland?” Ett svar hade varit “Vad är Putin?” Ett annat svar från en oppositionell som kallade Ryssland för en korrumperad råvaruproducerande bananrepublik och U-land där maktens kompisar kontrollerar råvarutvinningen. “Som Nigeria, fast med snö.”

Sammanfattningsvis så är läget osäkert. Riktningen vet vi inget om, vad som helst kan fortfarande hända, och händer. Kritiska journalister mördas på löpande band. En regimrepresentant från Rysslands försvarsutskott hade spenderat en timme med att skälla ut den svenska delegationen av journalister och bland annat sagt att “Georgien, ett land så litet att man inte hittar det på kartan.”

Ryssland förstår två saker. Antalet eldrör och handlingskraft. Svensk obeslutsamhet eller kompromissvilja är ett föraktfullt tecken på svaghet och skall behandlas därefter. Han pratade också om Kharganovdoktrinen (osäker på stavning här) och att utnyttja ryska minoriteter i grannländer som ett casus belli, skäl för krig. Minoriteter som för övrigt finns i Baltikum.

Arvidsson noterade att stora delar av Ryssland är som ett U-land, och visade illustrativt upp en bygata av lera, men man lägger nu ständigt kraftigt ökade resurser på försvarsmakten, precis som många U-länder och bananrepubliker.

Claes Arvidsson avslutade med att den enda säkra slutsatsen är att vi vet väldigt lite om framtiden för Ryssland. Att naivt tro på att allt går i rätt riktning kan vara ett tragiskt misstag.

Arvidssons bild står i bjärt kontrast mot de naivister som aldrig satt sin fot i Ryssland men direkt avfärdar alla former av hotbilder idag eller i morgon.

Skulle för övrigt inte vilja bli intervjuad av Arvidsson, hans blick ser rakt igenom dig. Vilken ryss som helst kan nog inte skälla ut den karln…

Karlis Neretnieks

Den bästa föreläsningen hölls av Karlis Neretnieks, och han redogjorde för den svenska solidaritetsdoktrinens tomma ord via två scenarion NATO behöver gå in i hos sina baltiska medlemsländer, och vad Sveriges solidaritetsroll kunde bli.

Återigen handlade det bland annat om luftvärn och baseringar av strategiskt luftvärn i Kaliningrad och öster om Baltikum, vilket lägger ett lock runt området, som endast går att komma runt via Sverige.

Karlis var noga med att påtala att inget av scenarierna kommer inträffa. Det går inte att förutse framtiden, utan något helt annat kan hända.

Det scenario som Neretnieks främst diskuterade handlade om hur en eskalering av hotbild gör att NATO undsätter det i princip oförsvarade Baltikum utan att krig har utbrutit. Baltstaterna själva har en brigad var av rent infanteri, utan splitterskydd eller tyngre vapen, och saknar eget flyg. NATO-länderna flyger på ett roterande schema incidentberedskap med några plan över Baltikum, medan staternas infanteri främst används för att bistå NATO eller USA i staternas egen Långtbortistan-doktrin.

För övrigt kontrollerar Ryssland energiproduktion, energiimport, bankväsendet och media i Baltikum och har börjat i baltisk media framföra den ryska historieskrivningen att baltstaterna frivilligt anslöt sig till Sovjetunionen och att det var oerhört positivt för dem och snällt av Ryssland att släppa in dem i Sovjetunionen.

En undsättning av Baltikum skulle innebära att man skickar in tre markbrigader via flyg och fartyg, och där kan Sverige bli tillfrågad att ställa upp med en mekaniseradbataljon. NATO kommer antagligen också begära att få basera sina sjöstridskrafter i Karlskrona och Stockholmsskärgård, samt begära tillgång till de få svenska flygbaserna, inklusive antagligen Visby flygplats. Karlis undrade syrligt vart det svenska flygvapnet då skall ta vägen, och att USA kommer kräva luftvärnsskydd, något vi inte kan ordna. Skall vi uppfylla solidaritetsförklaringen här måste vi alltså även tillåta amerikanska markförband i form av minst luftvärn på svensk mark.

Oavsett så har vi på inget sätt övat att ta emot utländska stridskrafter i Sverige, så i praktiken blir det kaotiskt och kommer inte gå.

Och den svenska insatsorganisationen IO2014 (klar till 2019) är modulär. Det tar tre månader för Sverige att sätta ihop en faktiskt markstridsbataljon, så vi kan inte svara upp mot solidaritetsdoktrinen där.

Svenska krigsfartyg saknar kvalificerat luftvärn och får som Karlis uttryckte det ligga väldigt nära tyska krigsfartyg för att få något som helst skydd.

När som helst kan en sådan undsättningsaktion gå över till krigstillstånd, vilket ställer till fler problem. Det behöver inte heller handla om att Baltikum är problemet, utan att Baltikum kan få agera syndabock för någon oförrätt Ryssland upplever på annat håll. Säg t ex att NATO släpper in Georgien som medlem. Som markering kan då Ryssland aktivt börja bygga upp för eller manipulera fram ett ingripande i Baltikum för att sätta ner foten. Eller så kan det vara en situation i Japan som ger utfall i att man ger sig på Baltikum istället osv. Baltikum är svagt och har ryska minoriteter.

Neretnieks underströk att om han vore Ryssland och skulle invadera Baltikum så skulle han 12 timmar innan anfallet besätta Gotland och basera luftvärn där, vilket helt skulle sätta stopp för all tillgång till Baltikum. NATO skulle i sin tur behöva slå mot Gotland först innan de kan undsätta Baltikum om så vore fallet.

I min bok Midvintermörker har jag baserat en svensk motövning på Gotland och boken utspelar sig på lite drygt ett dygn, men vid ett överraskningsanfall så finns ingen svensk trupp på ön, och det är ens frågan om man behöver 12 timmar för att ta hand om hemvärnets infanteribataljon om den alls hinner mobilisera.

Gotland skulle bli föremål för en kraftmätning mellan Ryssland och NATO. Allt som behövs för att undvika detta under alla omständigheter är svensk militär närvaro på ön, i enlighet med Pellnäs upplägg.

Det andra scenariot vore ett överraskande ryskt anfall mot Baltikum. I det läget har Sverige ingen handlingsfrihet. NATO kommer flyga rakt över Sverige, och om vi står för solidaritetsdoktrinen kommer vi låta dem göra det. Sverige skulle i luften bli en krigsskådeplats och NATO skulle antagligen utan att fråga besätta Gotland, om inte Ryssland redan gjort det. För att i det läget undsätta Baltikum skulle en extrem flyginsats krävas för att slå ut ryskt luftvärn på Gotland och i Kaliningrad. Något helt annat än vad som idag sker i Libyen. Östersjön skulle bli till NATO:s nackdel.

Det här kommer förstås inte heller hända, utan något annat kan ske.

Eftersnack
Pga votering så droppade politikerna av ganska omgående efter lite snabba frågor i panelform, speciellt när voteringslarmet ljöd. Bland de som stannade längst var Karlis, undertecknad, (sd):s representant och några personer som får förbli anonyma då de inte är offentliga personer. Bland annat kom det fram en del saker om rysk operativ och strategisk ordergivning och signalspaning.

Ryssland ger fortfarande ut förbandsorder skriftligt, i tre kopior som överräcks fysiskt via ordonnans eller direkt från högre chef till förbandschefen. Finns ingen som helst möjlighet att signalspana av order om att t ex flytta förband för att anfalla Georgien. Och definitivt inte genom att avlyssna Internettrafiken i Sverige…

Efter vi lämnade Riksdagen bollade jag bland annat lite idéer kring försvarets rekrytering med Neretnieks, som väl tyckte att det var intressanta förslag, men att svenska myndigheter inte kan samarbeta över gränserna. Han hade som regementschef på P 18 t ex försökt fixa eget dagis i anslutning till garnisonens område för enkel hämtning och lämning, men inte ens en sådan banal sak hade varit genomförbar.

Fick även en liten enkel guidning genom delar av Stockholm efteråt av Karlis.

Funderingar
Det är ett intressant initiativ av (kd) att bredda sin politik till att aktivt tala för en förstärkning och lösning av den gotländska situationen. Som Neretnieks scenarion visar så ligger ett oförsvarat Gotland mitt i smeten och bristen på försvar kan rent av vara direkt farligt för ön.

Många gotlänningar är genuint oroade över den RoRo-hamn som i rysk-tysk regi byggts av projektet North Stream i Slite hamn. Tydligen har man av “kostnadsskäl” inte ens byggt in några sprängtunnlar i den, så den kan inte vid invasionshot ens förstöras snabbt och enkelt.

Överlag verkar det som (kd) vara på offensiven nu, och t o m vågar prata kärnkraft i det här läget.

Det skall iaf inte falla någon skugga på vare sig (fp) eller (kd) där åtminstone några försvarsutskottspolitiker försöker stämma i bäcken och arbeta för en ändrad inriktning. Men det kanske inte hjälper när försvarsministern heter Anders Borg.

Midvintermörker
Avslutar med obligatorisk reklam för min technothriller Midvintermörker, som just handlar om det som diskuterades på seminariet, ett ryskt försök att ta kontroll över Gotland annandag jul 2012 för att basera strategiskt luftvärn på ön, allt utifrån rådande svenska och ryska förutsättningar.

SSG-utbildade kustjägarofficeren och författaren Kaj Karlsson har skrivit en recension av boken på sin blogg som överlag är positiv och rättvisande.

“Researcharbetet är gediget, detaljerna genomgående bra och fackuttryck skänker trovärdighet. Den politiska kontexten är smart och genomtänkt och det är tydligt att författaren är kunnig i samhällsfrågor. Striderna beskrivs i huvudsak på ett bra sätt, även för den som inte är bevandrad inom området […] Underhållande med ett högt tempo och är en bra läsning för alla som är intresserade av Försvarsmakten och svensk säkerhetspolitik.”

Ytterligare en militär (reservist i det här fallet) som inte har något att anmärka på researchen och tekniken.

Kaj Karlsson kommer för övrigt ut med en egen bok i dagarna, och har nu presenterat sitt omslag.

Midvintermörker finns iaf att köpa hos Ord & Bok 199:- plus frakt 19:-, Adlibris 237:- fraktfritt, Bokia 233:- plus frakt 19:-, Ugglan 233:- plus frakt 19:- eller Bokus 253:- fraktfritt. Studenter kan med fördel köpa boken hos Lycknis bokshop för 185:- kronor.