Storbritannien

USA har förmågan att ställa spetsflyget F-35 på marken för alla eller utvalda europeiska och andra köpare inom ett dygn och sitter därmed på en kill switch för nytt stridsflyg. Europas demokratier behåller lämpligen sina tidigare Eurofighter, F-18 mfl spetsflyg istället för att skrota ut dessa och bör framöver anskaffa europeiskt stridsflyg som Gripen eller Rafale, samt inleda nya gemensamma stridsflygprojekt. Uppgifterna om en kill switch är baserad på öppna källor, men kräver också en förklaring. De länder som köpt F-35 är förstås medvetna om problemet, men trodde aldrig att USA skulle bli en drittsirkus, utan förbli en pålitlig och trovärdig allierad och partner.

I en artikel hos Asia Times diskuteras cybersäkerhetsproblemen med F-35, som inkluderar att programvarorna ODIN och ALIS måste ringa hem till USA dagligen för att flygplanen ska kunna flyga. Cyberangrepp kan därmed slå ut F-35 om de nödvändiga servrarna sänks eller åtkomsten till dessa blockeras.

Ett citat från Asia Times:

“He points out that ALIS’s complexity, compounded by single points of failure, such as Central Points of Entry (CPE) and the Autonomous Logistics Operating Unit (ALOU), further exacerbates the vulnerability.”

Ett inlägg på LinkedIn nämner också detta:

“F-35 Lightning II: Requires continuous software updates from Lockheed Martin via ALIS/ODIN; without U.S. approval, essential functions could be disabled.”

För att enkelt förklara – kan F-35 slås ut genom cyberangrepp mot en enskild central känslig punkt kan förstås USA även stänga ner denna åtkomst själva. Det finns inget enklare cyberangrepp än det man själv utför mot sig själv, och det kan enkelt göras genom att man blockerar all åtkomst via berörda datanät från utvalda länder. En sådan blockering av trafik kan utföras centralt av USA:s myndigheter oavsett vad tillverkaren Lockheed tycker om det hela och det finns många exempel globalt där specifika tjänster blockeras i olika länder, t ex Signal i Qatar. Det är bara en fråga om att i centrala nätverksfunktioner genomföra en blockering, vilket något förenklat kräver några minuter med ett tangentbord för den som har rätt centrala behörigheter.

USA kan alltså inom ett dygn göra Europas F-35 obrukbara nästa gång de dagligen ska ringa hem till USA.

Berörda länder i Europa är Belgien, som ska skaffa 34 F-35, Danmark som ska skaffa 27, Italien som ska skaffa 115 stycken, Nederländerna med 52, Norge med 52 och Storbritannien med 60 – 80 stycken, eventuellt 138 plan, Tjeckien med 24, Finland med 64, Tyskland med 35 – 45, Grekland med 20 plan, Polen med 32 – 64 plan, Rumänien med 48. Till det kommer länder som Kanada, Australien, Singapore, Schweiz, Israel och Japan, som alla kan få sina F-35 obrukbara om USA:s regering så vill. Dessa siffror är från Wikipedia, så de kan vara osäkra och inte nödvändigtvis spegla de senaste uppgifterna.

Europa måste behålla sina tidigare stridsflyg operativa och förbandssatta, dvs Eurofighter Typhoon, Panavia Tornado, F-16, F-18 mfl. Sverige flyger iaf Gripen som inte har denna problematik utan som inhemskt flyg kontrolleras av Sverige även om det skulle funnits ringa-hem-funktioner, och Frankrike sitt eget Rafale. Det kan också vara lämpligt att om möjligt ta sig ur avtalen om F-35 pga fördyrningar och förseningar och beställa Gripen eller Rafale istället, samt omgående påbörja nya projekt för nytt eget europeiskt stridsflyg, men lägg aldrig mer alla ägg i samma korg som med F-35, utan lämpligt är att fortsätta ha åtminstone tre olika plan – franskt, svenskt och europeiskt.

F-35:s prestanda och funktion är också en debattfråga, men en annan. USA har försökt bygga en schweizisk armékniv som ska lösa alla problem, men har istället blivit dyr och överkomplicerad. Det går också med den moderna radarutvecklingen diskutera om smygförmågor längre är särskilt värdefulla. Visst, stealthförmågor gör många äldre radarsystem värdelösa, men modern radar kan se planen ändå. En modern radar kan idag hitta en civil liten drönare, som har mindre radaryta än en F-35.

F-35 har i huvudsak leverats och beställts under kriget mot terrorismen, när hotbilden var bondearméer i tredje världen, och är till skillnad mot Gripen och andra äldre stridsflyg kanske inte lämpligt för det fullskaliga kriget. Det är i alla fall inte testat i ett fullskaligt krig där kriget inte begränsas till dueller i luftstrid eller att jaga motståndarens luftvärn i SEADS.

Idag är hotbilden den dimensionerande ryska motståndaren, som kan verka på samtliga krigets arenor, inklusive cyberarenan. Men det största hotet mot F-35 sitter i Vita Huset, ett ovalt rum som än så länge med den nya regimen visat sig skita i den amerikanska försvarsindustrin, som annars är den som får 90+% av amerikanskt militärt stöd till Ukraina, men nu ser ut att få detta bortryckt. En blockering av ett lands F-35 skulle förstås helt torpedera Lockheed Martin och kanske hela den amerikanska försvarsindustrin, men än så länge verkar den nya regimen skita i den industrin. Mycket talar också för en betydande risk att man skiter i sina på pappret allierade och när som helst kan vilja tvinga fram en kapitulation inför ryssen.

Underhållet och driften av F-35 är också komplicerad och svårare att utföra under fältmässiga förhållanden med tillfälliga (väg)baser, utan kräver ordentliga flygbaser. Detta i kontrast mot Gripen som kan servars av snabbutbildade värnpliktiga under fältmässiga förhållanden, då systemet togs fram för det fullskaliga invasionskrigets krav under kalla kriget.

Relaterat så håller även USA i det regelbundna utgivandet av kryptonycklar till kommunikationsprotokollet Link 16, som idag används av Natos stridsflyg och luftvärn, inklusive Gripen och Patriot. Om USA vägrar lämna ut nya nycklar kommer den kritiska datakommunikationen mellan t ex stridsledning och flygplan att slås ut, med digitala luftlägesbilder tomma. Det går förstås att flyga ändå via radiokommunikation, men man kastas tillbaka 50 år i tiden till innan vi hade dessa luftlägesbilder redan på gamla Viggen. En beskrivning av nyckelhanteringen för Link 16 finns att läsa här. Link 16 är dock en mjukvarufråga där Väst förvisso till kostnader och tid kan byta till ett annat system när man har tagit fram eget luftvärn eller flyg (gäller alltså ej F-35 eller Patriot), men för system där man inte har tillgång till programvaran är det antagligen kört.

Slutsatsen är att USA och regimen i Vita Huset sitter med en kraftig hållhake på Europas försvar i form av en kill switch och kan specifikt med luftförsvaret på Putins uppdrag eller om man vill tvinga fram en europeisk kapitulation (“fred”) för Ryssland hota med att ställa mycket europeiskt stridsflyg på marken och eventuellt även slå ut datakommunikationen via Link 16. Särskilt de länder som tecknat sig för F-35 är således sårbara för amerikansk utpressning. Således får vi se vad dessa länder väljer – stödja Ukraina och riskera slå ut sitt eget flygvapen?

Länder som Finland köpte F-35 i tron att man därmed även köpte amerikanskt beskydd, likt Sverige tänkte när vi skaffade Patriot istället för fransk-italienska SAMP/T. Istället kan man köpt en trojansk häst.