Mount Scenery på Saba är med sina 877 möh Nederländernas högsta punkt. Det är en trevlig promenad för den som har sina lårmuskler, knän och vader i ordning. Foton nedan.
Nederländernas högsta punkt |
Hotellet uppgav att stigen upp till toppen på Mount Scenery skulle ta en och en halv timme, men vi var kanske inte helt ovana vid att gå i backar efter Kebnekaise, Galdhöpiggen, Mont Blanc och Kilimanjaro för min del, plus Elbrus mfl backar för Lena. Således tog stigen upp 50 minuter från starten vid The Road, inklusive pauser för vätskaintag på vägen. Det blir lite varmt i den tropiska hettan, men inte lika varmt som promendade från flygplatsen 18 möh till hotellet 450 möh. Nedfarten gick lite snabbare, och med under två timmar är det en trevlig promenad och väldigt vacker om man vill sträcka lite på benen.
Stigen. |
Svårighetsgraden, givet att man har fysiken, får nog sättas till 1/5 (Keb östra leden anses vara 3), då det är trappsteg på alla brantare partier, och uppe i de i princip ständiga molnen finns det till och med räcken att hålla i. Det blir nämligen rätt halt i fukten.
Regnskogen på bergets topp. |
Den ena av de två högsta punkterna krävde dock lite scrambling på slutet, dvs att man behövde använda både händer och fötter. Det fanns dock ett grovt rep för att assistera.
Rep. |
Ena toppen. |
Författar- och bloggarjäveln på toppen. |
Stighöjden är cirka 450 meter från starten på stigen. Har man inte bråttom och har rikligt med vatten och proviant kan nog många fullt friska klara av det hela. Man ska dock ha respekt för att det är mycket jobbigare att gå nedför än uppåt, om man inte har rätt teknik.
Ena toppen. Det är stup rakt ner, även om det inte syns så bra på bilden. |
Utrustning var vatten, druvsocker om det skulle krävas (krävdes ej), en första hjälpen-EDC, en ryggsäck med regnjackor om det skulle behövas och fotriktiga gymnastikskor istället för kängor. I mitt fall ett par trail-GTX från Asics. Kängor hjälper dock i synnerhet på nedvägen för att avlasta fotled och vader, och kanske kan vara bra.
Utsikt över Windward vid tillfällig lättnad bland molnen. |
Således har jag nu gått Sveriges,Norges, Nordens, Nederländernas, Frankrike, Italiens, Västeuropas, EU:s, Tanzanias och Afrikas högsta toppar. Danmark också, men det kanske inte räknas.
Saba och Mount Scenery på avstånd och gott väder. |
7 kommentarer
Nog kan väl Danmark få räknas – förutsatt att du väljer att som Danmarks högsta punkt definiera Gunnbjørn Fjeld istället för Yding Skovhøj eller Møllehøj 😉
Gissar att han faktiskt inte ens har fixat Møllehøj men tror att Himmelbjerget räknas. Eller om det nu är tårnet på Ejer Baunehøj som räknas.
Högsta punkt är väl stolparna på storabältbron?
Rø-senderen
Själv har jag bestigit högsta punkten på Key West, härom året. Lätt som en plätt 🙂
Vad är rätt teknik för att gå nedåt? Kan någon beskriva, så att jag slipper göra fel? Hade kanske behövt det när jag besökte Sveriges lägsta punkt 😉
Hur ser svårighetsskalan egentligen ut för bergsbestigning? En person med CP-skada och vissa balanssvårigheter som lätt går i trappor hade t ex inte klarat passagen med klippor och rep. Om det däremot är lutande stig och trappor skulle det gå fint, även om det så klart är jobbigt.
Kom du ihåg att både besöka tavernan och guvernörsresidentet? (OBS popkulturell referens)