De föll sig så att jag tog rödögat till London med Norwegian i söndags morse och gick en säkerhetspolitisk promenad för att fylla på bloggens bildbank pga Storbritanniens starka engagemang för Ukraina. Lite foto och redovisning av denna sex km promenad som man lätt hinner med på en förmiddag trots fotografering, och sedan kan ta flyget hem igen. Krigshistoriepodden skulle förstås stanna minst tre timmar vid varje byggnad och staty och spela in ett separat avsnitt på plats, varpå promenaden skulle ta några veckor.

Alla foton med en Sony A6400 utan HDR-aktiverat och pga vit himmel så blev det som det blev, och skuggfritt tråkigt.
Från Gatwick tar man lämpligen Gatwick Express till Victoria Station där denna optimala säkerhetspolitiska promenad tar sin början.

Sedan går man ner för Vauxhaull Bridge Road … till Vauxhall Bridge.

Detta är initialt mest transportsträcka och bra tillfälle att lära sig som fastlandseuropé inte bli överkörd av britterna, som kör på fel sida. Det är dock inga backar att tala om och var exakt noll problem att släpa runt på en 10 kg lastad Goruck GR2 som flögs som handbagage.
Väl framme vid Vauxhall Bridge kommer det första stora fotomotivet. Den välkända SIS-byggnaden. Alltså inte ett svenskt SIS-hem utan Secret Intelligence Service, fd MI-6, även känt som James Bondhuset. Alltså britternas utrikesunderrättelsetjänst som nu har många ögon på Ukraina.

Därefter fortsätter man på Themsens vänstra bank utan att korsa bron för att passera förbi SS – Secret Service fd MI-5 – i Thames House. För er som läser eller tittar på Slow Horses, så är detta alltså förlagan för The Park. Fast i parken tvärs över gatan bor det uteliggare i ett tältläger. Kanske inte den tryggaste platsen att gå på. SS är iaf inrikesunderrättelsetjänsten, något som britterna är väldigt bra på efter decennier av The Troubles och inbördeskriget mot IRA.

Sedan är det dags korsa Themsen på Lambeth Bridge, varifrån man kan få lite bättre bilder på Thames House.

Därefter blir det den klassiska promenaden mitt emot parlamentet på Westminster.

Denna gång var iaf Big Ben renoverad, men det var förstås omöjligt att inte få med byggnadsställningar, kranar eller pråmar ändå. Ovanstående foto blev någorlunda oförstört. Någorlunda.
På promenaden här hittar man Special Operations Executives monument över de hemliga agenter man drev under andra världskriget och som utförde spionage och sabotage på tyskockuperad mark.

Här kom faktiskt en överraskning för mig. Nämligen att hela den nästan en kilometer långa muren förvandlats till National Covid Memorial med ett rött hjärta för varje britt som omkom i Covid-19. Namn har fått skrivas dit av anhöriga, högst ett namn per hjärta.

Det blir en rätt slående påminnelse om pandemin, något som är dött och begravet i tysthet här i Sverige.
Sedan vänder man tillbaka över Westminster Bridge och når turistträsket på allvar. Här tar man förstås obligatoriska foton på Big Ben.

Sedan är det gatan till Victoria Embankment som gäller.

Sedan finns det enorma mängder statyer och minnesmärken. För att inte tråka ut er så räcker det med monumentet över slaget om Storbritannien.

Man passerar också (New) Scotland Yard och polisen.

Sedan når man det enorma försvarsdepartementet och svänger upp för Horse Guards Avenue. Från Big Ben hit skulle det ta några veckor för Krigshistoriepodden pga alla statyer och minnesmärken man kan göra tretimmars poddar om.


Här finns även ett minnesmärke till Gurkhasoldater.

Försvarsdepartementets amazoner var onekligen före sin tid och väldigt progressiva.

Alla har förstås besökt Horse Guards högvakt. Jag råkade komma precis vid vaktombytet så fick plåtat en löjtnant som hade lite samtal med de beredina vakterna under översyn av automatvapenbeväpnad brittisk polis.

Ingen blev nedsparkad eller biten av en häst vid tillfället iaf.

Men många bra foton blev det.

Därefter svänger man ner för Whitehall och passerar förstås regeringskansliet och premiärministerresidenset Downing Street (10).
Här finns massor med monument på vägen, t ex kvinnor under andra världskriget.

Försvarsdepartementet, UD och Downing Street flaggade alla med Ukrainas flagga.

Därefter kommer det väldigt anonyma utrikesdepartementet där man med fördel kan svänga in för att ta lite foton.

Även finansdepartementet ligger här, men det kollade jag inte upp förrän fortsatt promenad ner till Westminster med insidan av parlamentet och Winston Churchulls staty.
Här någonstans fanns ytterligare ett monument i dödskultens Storbritannien.

Som förskonade från krig i 200 år har vi i Sverige inte lärt oss hedra våra stupade, som får nöja sig med lite abstrakt konst i form av veteranmonumentet på Djurgården, ordentligt undangömt så ingen råkar se det av misstag. Vore väl snyggt om vi kunde sätta upp ett minnesmärke på typ Riksgatan iaf? Eller skulle någon bli kränkt då?

In på Great George Street.

Här passerar man finansdepartementets baksida – ingången ligger inte här, utan är från King Charles Street vid UD.

Därefter höger in på Horse Guards Roads och till Churchill War Rooms. Återigen ett tre timmar långt avsnitt med Krigshistoriepodden, men jag avstod pga tidsbrist från att gå in.

De verkade sakna en Automower på UD.

Sedan passerar man baksidan på Downing Street.

Sedan når man Horse Guards Parade, som tyvärr var nedlusat med läktare av okänd anledning. Här finns amiralitetshuset och även admiralitetscitadellet, en märklig betongklump överväxt med murgröna och även den med läktare.

Household Divisions monument hittar man också här, likt publicerat igår.

Därefter är den säkerhetspolitiska promenaden över på 5.76 km klockat enligt min Apple Watch och ganska exakt två timmar.

Jag fortsatte dock upp till The Mall och sedan till Trafalgar Square för att ta en bit turistlunch i form av en Trafalgar Pie på The Admirality. Bortsett från priset helt okej.

Jag fortsatte dock att promenera ner till Themsen igen för att hinna få klicka av några foton i riktning mot Citys skyskrapor. Inget optimalt väder för detta dock, men det blev några från det absurda Sfinxmonumentet med sin stenstod stulen donerad från Egypten.

Sedan var det dock inte mer tid, utan dags att dra via tunnelbanan på Embankment. Innan dagen var slut hade jag klockat 19 000 steg.

Vill du själva ta rödögat till Gatwick (svårare för er som bor i Stockholm och måste lägga på ytterligare en timme medan flighten bara tog 90 minuter från Landvetter här på framsidan) till London och ta en förmiddagspromenad och sedan hem igen, så har ni kartan nedan och en del sevärdheter kryssade enligt foton ovan.

57 kommentarer
Haha, vad har Krigshistoriepodden gjort dig? 😀
Absolut inget. De klarar skämt. Snarare är jag imponerad av hur mycket de kan prata om något.
“Sedan går man ner för Vauxhaull Bridge Road … till Vauxhall Bridge.”
Påminner mig om hur häftigt jag tyckte det var att att spendera en hel del tid på adressen, Players Street, Players court, Players Walk.
(Ja det luktade cigarettrök i lokalerna fortfarande)
Galet! Imperial war museum slapp undan?
Var där 1985.
En sak de inte hade då var Lord Ashcroft Gallery, en utställning med massor av Viktoriakors och om de som tilldelats dem. Såg den strax före Covid och man blir inte oberörd av att läsa om alla mottagare. Tyvärr ska den tydligen stänga om en dryg vecka, men med fotoförbud är det kanske inget som passar för bloggen:
https://www.iwm.org.uk/events/lord-ashcroft-gallery
För övrigt rätt tänkt att skippa Churchills War Room, efter vad jag hört av vänner som varit där är det en typisk turistfälla. För en utflykt en bit bort kan jag rekommendera en dag i Bletchley Park utanför Milton Keynes, gärna sommartid med bra (d.v.s. otypiskt engelskt) väder. Man nämner Arne Beurlings arbete med att knäcka G-skrivaren, men annars är det Enigma för hela slanten. Hur som helst, trevligt ställe i lummig parkomgivning, komplett med ankdamm. Vägg i vägg finns även det brittiska datormuseet.
https://www.bletchleypark.org.uk/
https://www.tnmoc.org/
Big Ben är väl egentligen den största klockan (inte uret alltså) som finns i tornet?
Ja eller iaf smeknamn för den största klockan, officiellt tror jag den heter the Great Bell. Tornet hette ursprungligen bara Clock tower men döptes om till Elisabeth Tower i samband med något jubileum.
Jag är dock hyfsat kul på fest och påpekar inte detta om någon kallar hela schabraket för big Ben.
Hade gärna sett att klockan när bilden togs hade visat sju minuter över halv två. Hade känts bättre när bilden kommer användas på bloggen sen. Men kanske inte riktigt värt att planera resan efter det 😉
Tack för en rejäl påfyllnadsdos av min anglofila sida. Alldeles för länge sen jag var över senast!
Fick foton på en karavan med vintagemotorcyklar med förare i passande klädsel också med Trafalgar Square i bakgrunden för att maxa anglofilin.
Vintage motorcyklar undrar vilka årgångar det var på dessa i Sverige anses bilar vara veteran vid 50 år motorcyklar vid 40 år. Men eftersom det är i England gissar jag att det är motorcyklar från -50 och-60 tal.
Ser väldigt mycket ut som styling. Kanske inte var så gamla, men kläderna var … brittiska.
30 år gäller för båda bilar och motorcyklar. Åtminstone enligt lagen.
Jag tänkte på när dom vart besiktningsbefriade. Det är 50 respektive 40 år
Skatte befriade blir bilar och motorcyklar vid 30 år
Du såg nog “distinguished gentleman’s ride” som gick av stapeln den 18/5 världen över.
+1
Churchill War Rooms kan verkligen rekommenderas.
Eller ja. I princip samtliga museer i London kan rekommenderas.
Britterna har aldrig varit blyga för att hylla starka kvinnor. I Sverige räknas bara starka kvinnor om de är rätt (vänster) sorts kvinnor.
Har känt ett tag nu att det börjar bli dags för en Londonresa igen.
Ps. Fin kattbild du “ritade” 🙂
Mjau.
Har för många favoriter av landmärken i London för att det ska räcka med två timmar.
Battersea Power station.
Senate House
The Barbican
Greenwich Foot Tunnel
Tate Modern
Battersea åker man ju förbi på Gatwick Express, men jag missar alltid att ha kameran uppe.
Utan gris är väl Battersea Power Station inte så rolig?
Prima avslagen schtarköl till pajen också. Det finaste ögonblicket på dagen.
Den var kall och fin.
Hm, det är väl lite oartigt att dricka kall öl i England?
Minns en replik från en episod av Endeavour, i översättning “kom nu, innan ölen kallnar”.
Härlig artikel!
Vill någon underrätta en fåkunnig vad rödögat är för något färdmedel?
Nog har du George väl sett hur Norwegians Boeing ser ut?
Mycket fin artikel för övrigt. Ger sug efter en Londonresa igen!
Aha, jag blev lurad av formuleringen ’ tog rödögat till London med Norwegian’ och trodde jag missat något extra transportmedel från bloggaren till Landvetter 😅
Edit: från bloggarens hemort till Landvetter
Rödögat avser ju tidigt tåg eller flyg pga röda ögon för man går upp så förbaskat tidigt.
I Amerikat kallas främst de flighter som går österut över natten för red eye. Avgår typiskt sent på kvällen för att ankomma i lagom tid för att gå rakt till jobbet, utan att ha fått speciellt mycket sömn…
Fakirflyget är en annan benämning.
Ah, now it all makes sense 🙂 Tackar!
Ett härligt monument är Royal machine gun corps monument.
Med liten stil är följande text ingraverad
“Saul has slain his thousands, and David his tens of thousands”
Passande citat.
För en fattig knegare. Hur var priserna? Har några main bastards och Fellas jag skulle vilja besöka och jag har aldrig tagit mig tiden eller kostnaden för åka till den delen av Europa. Long overdue.
Norwegian 1007:- SEK i en riktning, inget incheckat bagage.
Tog du dig hem på annat sätt?
Kul! Det är ju sådär man ska uppleva sitt närområde, utnyttja lågprisflyget och kör dagsresa eller med en övernattning. London ligger lite bättre till för Götisarna än för Stockisarna, ja faktum är väl att Götisarna generellt har det lättare att ta sig till intressanta resmål i Europa. Vi Stockisar har möjligen det lite lättare med Finland och baltstaterna.
Imponerande reportage och bra mix av bilder!
Anekdot från Londonbesök i yngre dagar
Hamnar i hotellhissen med några engelska “damer” från landsbygden (IYKYK)
De skvallrar rätt öppet om nån händelse och jag bara lutar mig bak mot hissväggen och skrockar lite.
Varav den mest paranta vänder sig om
“Are you having a laugh son!?” (med ett leende)
“yes I am, mam. Yes I am” 😁
Få ställen där jag garvat med främlingar i slumpmässiga encounters som just London.
Eller som när det varit en terrorattack veckan innan och jag skulle till Duxford och titta på flygsaker.
De intervjuade ALLA i security så det var något så när “kö”….
“bla bla bla”
“Business or pleassure”
“Just pleassure”
“And what kind of pleassure are you looking for…. sir”
Varvid jag som ensamresenär naturligtvis INTE klarar av att hålla käft
“I plan to pleassure myself”. 😁🤪*nudge nudge wink wink*
Varvid polisen börjar garva så mycket att han efter 15 sekunder bara viftar förbi mig. “Oh this is silly”
Ingen terrorist kan ha så dålig humor uppenbarligen.
För övrigt. Prova inte det någonannanstanns än i just UK.
Jag fick en rejäl hårtork + oändlig sälerhetsintervju av nån flygplatshitler på JFK när jag på ”you will adress me as sir” svarade ”jawohl mein fuhrer”.
OT men Duxford är förmodligen bästa platsen i Europa för att se massor av historiska flygplan. Jag har varit där två gånger men det blir fler besök. Så bra!!!
Glöm inte Cosford, Hendon och (för marinflyget) Yeovilton. Gillar man pansar är Bovington platsen att åka till. Med Michelinmått är de alla trestjärniga.
Anglofilin drabbar hårt, som tur är ska jag snart ska till Skottland och åka kanalbåt. Efter denna London beskrivning funderar jag allvarligt på om man kan ta båten till London istället för att åka hem. Den går dock förtvivlat långsamt så jag misstänker vi kommer bli upphunna långt före vi når England🤷♂️
Kanalbåt i Skottland? Du måste (också) gilla serien Great Canal Journeys med Timothy West och Prunella “Sybil” Scales… :-). Har du skruvat ihop programmet själv eller anlitat någon researrangör?
Betongsschabraket vid Horseguards är väl en luftvärnsinstallation från andra världskriget?
Nä, brittiska flottans ledningscentral, går ner under jorden nio meter också. Byggd 1939 för att vara bombsäker. Döptes sedermera till HMS Saint Vincent (stenfregatt), numera MARCOMM COMCEN (St Vincent).
Man stöpte igen kulsprutegluggarna och planterade murgröna för att försköna betongklumpen typ på 1950-talet. Är väl lika orivningsbar som tyska flakturms.
https://en.wikipedia.org/wiki/HMS_St_Vincent_(Whitehall_shore_establishment)
Denna artikel uppskattades mycket, tack. Ser fram emot bilderna sen i olika sammanhang.
Tog ca 200 bilder. Alla blev inte tillräckligt bra, men det finns fler vinklar. Redan postat två i Ukrainaartikeln.
Nu har promenader kanske fått oväntat mer ‘sticky’ än Ukrainaartikeln.
Apropå Gatwick så flög vi för en massa år sen (13?) från Arlanda till London City Airport. Klart lyckat. Arlanda terminal 2(?) var på den tiden glest befolkad -> inga köer till säkerhetskontrollen. LCY var inte heller överdrivet trångt, snarare tvärtom. Det gick spårväg utanför porten direkt till City. Den bästa Londonresa jag har gjort när det gäller markdelen av resan.
Pandemin var inte en fullt lika stor katastrof i Sverige som i många andra länder. Kanske därför den är ganska bortglömd nu, och saknar monument. Eller så beror det på det svenska kynnet.
UD kanske vill främja livet för insekter och satsar därför på blomsteräng?
I London lämnar man numer gräset oklippt då det är bra för djurliv och biologisk mångfald samtidigt som det sparar pengar och minskar utsläpp.