Var kort över till London över dagen för att ta lite foton till bildbanken, och kan konstatera att jag skulle lämnat systemkameran hemma och bara kört med iPhone, samt valt en dag med bättre väder än skuggfri vit himmel.
Naturligtvis går det att pilla med inställningar på systemkameran – en Sony A6400 spegellös – men det misslyckades jag med. Hårdvara gör en för övrigt inte till en bättre fotograf, lika lite som mjukvara eller tangenbord gör en till en bättre författare.
Iaf, vädret i London var vitmulet vilket ledde till skuggfria och med det odramatiska bilder och en i princip helt vit himmel för ännu tråkigare bilder. Kunde varit värre, men de får duga till bildbanken. Men jag vet inte om det inte är dags att sluta med systemkamera och bara köra med iPhone. Systemkameran är från 2019 och telefonen – en iPhone 15 Pro – är från 2023. Det händer en del med kamerakvaliteten och underliggande mjukvara om man säger så, och en smartphone har en enorm processorkraft som man inte hittar i en systemkamera.
Lite exempel utan bildredigering. Både iPhone och systemkameran har 24 Megapixels upplösning, som om det är vad som avgör, men lite olika proportioner.
Motivet är minnesmonumentet för Household Divisions förluster under första och andra världskriget. Hästhögvakten är väl det som finns kvar idag?
Som man ser här är det betydligt mer liv på himlen på iPhonefotot och bättre färgkontraster. Mer liv i bilden helt enkelt, särskilt givet usla skuggfria omständigheter. Man vill ha kontraster och skuggor för liv i en bild.
Det går förstås att köra lite bildmaniupulation, framför allt göra bilden mörkare och mer färg för att få fram lite liv i himlen. Men det går även att göra med iPhone.
Kanske dags att kasta in handduken. iPhone 15 Pro har 3x zoom, och det är framför allt med tele som systemkameran behövs. Numera finns det dock linser att sätta på en smartphone för att få ordentlig räckvidd. Dock har systemkameran bildstabilisering i sina objektiv, men jag ponduspostulerar att det ordnas i mjukvaran på en smartphone.
A6400 är fortfarande en fantastiskt bra kamera, men det gäller att ljuset är rätt eller att man slipar ordentligt på inställningarna, på ett sätt man inte behöver med en hyfsat bra smartphone.
Återkommer en annan dag med lite foton och en rekommendation om den säkerhetspolitiska promenad på ca 6 km jag tog för att fånga in allt som var av intresse till bildbanken. Utom finansdistriktet City, annat än på avstånd, men det fanns inte tid till det separat. Får bli någon annan gång. Med bättre väder.
67 kommentarer
För generella resebilder så duger mobilkameror gott!
Men tycker själv att det är omöjligt att replikera ljuset och dof:en i mina bättre fasta 50mm/30mm-objektiv om man fotar med vidöppen bländare. Har ett SIGMA-objektiv som typ känns som att det har en inbyggd Lightroom-preset, allting ser automatiskt magiskt ut. Nästan fusk. Men man orkar ju sällan släpa på kameran så 99% blir mobilbilder iaf. Vilket funkar! Familjefotoalbumet behöver inte se ut som en Mapplethorpeutställning.
För vanligt folk är nog systemkameran inte längre relevant. Min dammar sedan länge i ett skåp. För jobbig att släpa med sig helt enkelt.
Dock, om man ska jämföra resultatet så är det förstås så att ljuset utomhus även en grådassig dag lätt är en faktor 100x starkare än inomhus, så även en liten minisensor som finns i mobilen får tillräckligt med ljus för att få bra kvalitet. Inomhus, på kvällen/natten och andra situationer där ljuset är svagt så är det en helt annan historia. Antibrus-mjukvara kan dölja en del, men det är svårt att uppbringa detaljer som inte finns i datan. Det brukar bli en kompromiss mellan brus eller smetiga gradienter.
Ja, den mindre bildsensorn hos en mobilkamera medför en del nackdelar som är svårt att komma bort från, men för de flesta så är det tillräckligt bra.
Satt med nybörjarna på skjutbanan då en av dem testade att med sin samsung fota tavlan på 25 meter. .22 hålen syntes. Fascinerande.
Apropå bildstabilisering. För flera år sedan prövade jag att filma med min dåvarande Samsung när jag skulle göra ett rödljusrace med min Camaro. Det blev däcktjut och för att få någorlunda stabilitet så lät jag telefonen vila mot ratten. Men det ryckte och for, tänkte då att den filmen blir omöjlig att se. Döm om min förvåning när jag kollade filmen, mjukt och fint i rörelsen.
För oss dödliga så sker väl bildstabilisering vid filmning enbart i mjukvara? Så det borde en telefon vara bra på.
För stillbild så handlar det väl om att kompensera för darr vid längre slutartider och då måste man nog använda någonting mekaniskt. Klassiskt sett ett stativ. Nuförtiden något slags “motrörelse” av optik eller sensor. Eller ett stativ med “motjuck” (gimbal eller vad det nu heter – snyggar även till filmning).
Men vill man fotografer i stil så tar man fram sin bälgkamera i fickvariant. Men lite eltejp kan man få bälgen ljustät och bygger man en insats så går det att köra 120-film 🙂
Mobilkameran tar normal minst 3 bilder med olika exponering, och sätter ihop till en bild för att få hög dynamik (HDR), medan en gammaldags systemkamera bara tar en bild. Således gör mobilkameran en massa bildbehandling så att det skall bli en bra bild, även om fotografen inte är så skicklig.
Tar man nattbilder tar den ännu fler bilder. Min Samsung håller på i flera sekunder, sen blir det en jättebra bild. Förmodligen tar den en massa bilder som den stackar, och rensar bort brus, samt applicerar samma HDR-algoritm som på dagen. Skulle jag göra lika bra bild med systemkameran måste jag också ta flera bilder, och sen hålla på och jobba i photoshop en bra stund. Mobilkameran gör allt detta automagiskt.
Min gamla systemkamera har jag inte använt på flera år, men laddar batteriet då och då utifall.
Däremot är systemkameran överlägsen för snabba förlopp i dåligt ljus. Mobilen duger dock i 99% av fallen.
Sista meningen sammanfattar det bra. Testa att fotografera innebandy i en sunkig gymnastikhall med valfri mobiltelefon.
Ett annat område är om man vill göra en förstoring av en liten del av bilden, fungerar oftast bätttre med bild från systemkamera.
Jag vill påstå att kameran gått tillbaka till att vara ett verktyg för ett hantverk: fotografering. Det krävs att man vet vad man vill och hur man styr kamerainställningarna dit man vill ha dem. Mobiltelefonerna har kraftiga filter inbyggda från början vilka oftast gör ett bra jobb, men är man inte överens med dem så är det jobbigt att rädda dem i efterbehandlingen. Mobilen “fuskar” genom att ta flera bilder etc och man får acceptera att i vissa lägen måste man ta flera bilder med systemkameran också om man vill ha samma resultat.
I slutändan har systemkameror betydligt större bländare och bättre sensor, så enskilda bilder kommer alltid vara bättre. Men det kräver kunskap att efterbearbeta bilderna på ett sätt som är lika bra eller bättre än filtert i mobilen.
“Men det kräver kunskap att efterbearbeta bilderna på ett sätt som är lika bra eller bättre än filtert i mobilen.”
Marknadslucka?
Mjukvaran finns redan, fast för mobiltelefoner. Borde inte någon som gör systemkameror använda den i sådana, så tar den ifrån telefonen det övertaget?
Senaste åren har det dykt upp tonvis med appar som inkluderar mobilfunktionalitet. De stora spelarna som tex Adobe har precis kommit med viss funktionalitet, men Photoshop riktar sig mest till de som ser fotografering som ett hantverk och inte ett verktyg där man med AI får en typ av plug-and-play funktionalitet.
Systemkameror tar fortfarande överlägset bäst bilder. Men mobilkamerorna dödade helt marknaden för pocketkameror och billiga resekameror.
Stämmer inte riktigt! om du fotar i RAW med systemkamera har du motsvarande kanske 20 exponeringar. Det dynamiska omfånget i en iPhone är inte i närheten…
RAW ger förvisso bättre dynamiskt omfång, men kommer inte i närheten av 20 exponeringar. Var har du läst det någonstans? Även med RAW måste du ha minst 2 exponeringar, 3 om du har stort omfång, för att få en bra exponering i hela bilden om du kommer upp över 10 stegs omfång.
HDR finns i näsyan alla moderna sytemkameror , dock inte alltid så snabb. Leta !
Jo, körde Sonys DRO istället för HDR. Får testa med HDR, som dock som sagt tar tre foton, vilket hörs och fungerar dåligt på rörliga motiv förstås.
Lagt in DRO/HDR i snabbvalsmenyn nu så ska vara enkelt att byta.
På sätt och vis är det som att jämföra en iPhone med en Macbook pro när det kommer till att skriva en roman. Det funkar lika bra, men är väsensskiljt när det kommer till användargränssnitt och flexibilitet. Sen är kanske inte en a6400 direkt en sann liknelse en mbp med sin förhållandevis lilla sensor och med den sjussvaga kitlinsen. Men om man bara ska göra något standard som att skriva en rapport eller ta en stockbild så funkar det ju.
Sportfoto, då gör en systemkamera och ett riktigt bra objektiv underverk.
För en vanlig Svensson, nja då är en mobilkamera lika bra. Den ger dessutom chansen att fånga bilder man annars aldrig får.
Hade ett 180/2,8 en gång i tiden, fantastiskt objektiv för rörliga objekt som sport.
Jag fotar som hobby (och har ställt ut lite). Vitsen med stor kamera är inte att den tar klart bättre bilder. Vitsen är att den sänker tempot på allting. Jag tvingas tänka efter, ställa in, göra val, ta ställning, anstränga mig. Och att den känns något bättre ergonomiskt.
Vill du ha en neutral bild som du kan efterbehandla efter eget tycke så är systemkamera fortfarande bättre. För dina exempelbilder hade du nog kunnat få en precis lika bra bild om inte bättre med att ta bilden i RAW, med exponeringskompensationen på, säg, -2/3 EV och sen justera skuggor och highlights. Sen kan jag förstå de som inte har tid eller lust eller pengar att lägga på det, och då funkar mobilen bättre (mer troligt man har med den också).
Sensorstorlek spelar också givetvis roll i dåligt ljus. Det går liksom inte komma runt fysikaliska saker som att större sensor-pixlar = mer utrymme för fotonerna att träffa = mindre brus.
På enklare smartphones är bildstabiliseringen nog gjord med mjukvara, men en iPhone 15 Pro har riktig optisk stabilisering, som på en systemkamera.
Moderna systemkameror har ofta sensorbaserad bildstabilisering, dvs bildsensorn flyttas runt för att kompensera för fotografens skakiga händer.
Angående tele så är det ju imponerande vad man kan göra med en Sammasunga Ultra.
Stod med kollegor i ett fönster och skulle se öppetider i en butik 300 meter bort. Med 100x zoom gick det strålande se…
Finnes även en RAW app för att få helt “äkta” bilder.
Spegelfria systemkameror i all ära. Men är man inget proffs är det för lång “ledtid” för att ta bilden.
Hade förmånen att dejta en av de duktiga fotograferna i landet och de bilder hon kunde ta “pre-repro” var enormt bra.
Men hon skulle _aldrig_ släppa en bild utan att justerat den i efterhand.
Och då skulle jag föredra en iffon eller sammasunga som “vet” vad man vill göra nästan varje gång.
Men ja. Jag har varit i Atlas Copcos besöksgruva med systemkamera som jag visste hur jag använde. De bilderna blev grymma. Men det är som sagt nog en kvarts jobb bakom varje om man räknar kamerabete och efterjustering.
Älskar även denna graf kring “stages of a photographer”
https://www.japancamerahunter.com/wp-content/uploads/2015/08/Stages-of-a-Photographer-4chan-720×604.png
HDRhålet är klassiskt 🙂 Alla fotografer går nog igenom fasen där de tycker HDR är fantastiskt vackert, liksom de går igenom den ännu värre fasen ICM, sen en fas med jättemörka svartvita bilder, vinjetteringsfasen etc innan de hittar sin stil.
Ingen slump att “first tripod” inträffar kort efter HDR-hålet uppstår.
Kontra, inte vs…
Kan man hantera en systemkamera så är den givetvis bättre än en mobiltelefon. Den är liksom dedikerad till en enda uppgift, att ta bilder. Mobiltelefonen har andra saker att kompromissa med så det är svårt att se hur den kan bli bättre än en dedikerad systemkamera.
Men mobilkameran har utvecklats med stormsteg. Kameran i premium mobiltelefoner idag tar utmärkta bilder men de uppfyller nog inte kraven om de ska publiceras i National Geographic. 99.99% av befolkningen är dock inte journos för bildmagasin så det fungerar ändå.
Jag behöver fotona till en blogg.
Då räcker även en något äldre iPhone mer än väl.
Vill du sälja fotoböcker till fotonördar eller förstora upp till kvaderatmeterstort så .. En stor lins med stor bildsensor är som det gamla uttrycket “There is no substitute for kubik inches”.
Fast här är det bara square inches.
Just allmänhetens tolerans har minskat dramatiskt de senaste 20 åren. Förr hade alla tidningar anställda fotografer som tog bra bilder. Idag tror jag det är enbart Göteborgsposten som har anställda fotografer(?) Idag nöjer sig folket med en suddig mobilbild på en bilkö i en artikel om en bilkrock. Att vi bokstavligen dagligen översvämmas av dåliga bilder har gjort att dessa normaliserats och många tolererar dessa dåliga bilder eftersom de vant sig vid denna undermåliga kvalité. Och de är inte bara tekniskt dåliga, Svensson är generellt inte alls lika duktig på att komponera bilder som utbildade fotografer.
Jag hade en Pixelfån förut. Löjligt *snabb* bildbehandling jämfört med nästan alla andra, det är den nog världsledande på.
Men även om den ofta producerade väldigt dramatiska bilder som lämpar sig väl för publicering på webben så är det inte vad jag vill ha. Dessutom sög den på makro, vilket är något jag använder i jobbet hela tiden.
Numera sitter jag med en Motorola Edge 50 Pro som jag köpte på rea. Jävligt bra bild om man bra med ljus, jävligt fejkad (fast oftast “bra”) bild om man har dåligt med ljus. Och makron är imponerande.
Sista bilden ser ärligt talat inte bra ut från iPhone.
Jag har förvisso äldre telefon och kameror är du men jag fascineras fortfarande att även min gamla D300, som alltså är 18 år gammal, tar bättre kort än en fem år gammal iPhone. Objektivet är väl typ dubbelt så gammalt. Ingen av dem är väl särskilt bra i mörker, men å andra sidan kan man styra över vad Nikonen fokuserar på istället för att frustrerat hinta om vad man skulle vilja eventuellt ha skarpt (i ett kort, sedan nollställs det).
Även om sen hypade ”ai enhance”-bildbehandlingen kunde kompensera för liten sensor och kass optik (jag är tveksam) så är ju användarupplevelsen fruktansvärd i jämförelse. Fast en mobil väger ju mindre.
Men i första paret bilder vinner ju iphone helt klart.
Andra paret beror ju på min snabba redigering och vad jag tyckte blev bäst, vilket är subjektivt.
Såklart! Kan ju skilja sig åt i hur mycket man kan tricksa innan det ser skit ut. Raw ska vara bra för sånt men jag har aldrig förstått tjusningen. Roligare att ta kort än att sitta och klicka som en dåre.
Kameror än idag spottar ut en typisk jpeg med enkla picture style inställningar som bäst ger en respektabel nivå av film-simulation, som att dom inte förändrats de senaste 15-20 åren på det viset. Deras fördelar är att dom fångar en rå-data fil direkt från sensorn vi kan modifiera fritt och rädda oerhört många foton utan att ens behöva tänka på att öppna upp photoshop (om man fortfarande ger dom sina pengar), för att kunna rädda den. Deras sensorstorlek och frihet till större och bredare optik tillåter med billiga medel och god smak, pixel-peeping till den grad att man i 100% storlek bara kan bli missnöjd med sin egna förmåga som fotograf – eller finna ett smuts på sensorn, eller känna missnöje med optiken. Typiskt misstag att göra.
Vad mobilerna gör är den här redigeringen av rå-datan i realtid och dessutom åt skogen bra. Dom faller bara på optik och sensor, men är ändå mer än skapliga för att göra bra förstoringar med. Det har utvecklats bra som tusan och behöver delas lite fynd med den ordinarie kamera-marknaden och Sony borde vara igång på det med tanke på att Xperia fortfarande är igång. Nothing 3 mobilen kanske har tele-lösning (dvs zoom) som gör det bra nog att fundera på, också.
Nuvvarande favoritkamera i min ägo är en Kiev 4a och jag hoppas att en dag, ta den tillbaka till staden där den byggdes.
Köpte en Kiev-66 i Kiev. Plus ett 30 mm supervidvinkel. Fantastiska grejor, men tyngre än min mobiltelefon (Nokia 1800, som det inte alls går att fotografera med). Jag frågade också på ett 45 mm objektiv till Kiev-kameran. Plocha, blev svaret. Dåligt. Tillverkat i Ryssland. Avståndsringen verkade vara smord med klister, t ex.
Tyvärr är det för bökigt med film nuförtiden. Projektorerna har gett upp, dessutom.
Menar du Kiev-60? För 40-50 mm brännvidd skall du använda linser från Pentacon Six systemet (helt kompatibla). Zeiss Jena Flektogon 50 mm är en bra lins som jag ägde en gång i tiden innan jag bytte till Pentax 67 systemet (min ekonomi blev bättre och proffsen bytte till digitalt).
Jag tittade efter ordentligt. Den jag köpte i Kiev heter Kiev 88 CM. Bildformatet är 6×6. Tidigare hade jag köpt en på sovjettiden tillverkad Kiev 88, men slutaren på den är mycket ojämn, så den gick bara att använda på tider 1/4 s och längre. Men jag har köpt en 30 mm supervidvinkel till den också, på plats på fabriken i Kiev, för cirka 1000 SEK. Det är olika fattning på de två 30 mm. På den gamla passar sökarprismat på Hasselblad V-systemet. Jag har inte provat på den nyare 88 CM.
Om man håller en kamera med så vidvinkligt objektiv som här är fallet i horisontellt läge, kan man få byggnader , statyer och andra höga föremål att se helt normala ut i den övre halvan av bilden. Beskär bort den nedersta tredjedelen – halvan. Man slipper att bli sjösjuk som då man skrollar nedför Cornus bild av r-ska utrikesdepartementet. Fast med en digital bild kan man ju lätt göra en korrigering så att vertikala linjer blir parallella.
Kiev 88CM tar Pentacon 6 objektiv så du bör använda en Zeiss Jena Flektogon 50 mm på den om du är intresserad av 40-50 mm brännvidd.
Din gamla med skruvfattning får du konvertera till bajonettfattning om du skall kunna få något vettigt på den. Även om den är en kopia på Hasselblad 1600F så passar inte Hasselbladlinserna.
Vad säger ni om en gammal bladare 501c/m? Skall man kosta på den ett digitalt bakstycke eller köra vidare med film? Eller bara använda mobilen, en s24 Ultra?
Har testat digitala bakstycket.
Sjukt bra!
Om de inte varit lite för tidiga hade de satt en ny branschstandard.
Storleken på chippet har verkligen betydelse.
Kanske en begagnad komplett H3DII, 31 Mpx. Det är bakstycket som kostar. Men 500-seriens objektiv passar inte. Jag hade med mig H3DII på en Färö-resa. Vilka bilder! Tills batteriet tog slut. Jag hade inte tagit med mig laddaren och GPS-tillsatsen drog hiskeligt med ström.
Jag jobbar som fotograf och filmare men äger också en Sony A6400. Kameran ÄR gammal, men autofokusen slår många nyare kameror på fingrarna.
Om jag får ge dig ett råd Lars, behåll kameran och använd den. Men byt glugg. Kika på en beg Sony Zeiss E 24 f/1.8.
Då har du plötsligt en kamera som kan producera bilder som ser ut som taget med en fullformatskamera.
Sedan vad både alla systemkameror och iPhones har problem med från start (don’t mention Android…) är att allt ser så fruktansvärt digitalt ut.
Men det kan du skruva på i bildinställningar. Öka kontrast, minska färgmättnad.
Så, dags att plåta! Kör på “A” med full bländaröppning (f/1.8). Och gå nära “subjektet”. Det kommer bli fab.
Jajo, jag har det multifunktionella 3.5-5.6/18-135 som ger mig bäst variation för mina behov utan att behöva byta objektiv.
Fotar alltid i A-läge, men som sagt som bäst 3.5.
Yes. Och då får du tyvärr bilder som inte blir mycket bättre än en från en iPhone.
Kolla på insta under taggen #sony24mm18z (verkar vara ngn som bara plåtar unga tjejer med det objektivet men bortse från det).
Och sedan ändra settings i färginställningarna! (Eller redigera RAW i Lightroom). 😊
Fast jag är bara ute efter foton att använda till bloggen.
Om du sparar bildfilerna i råformat slipper du pilla med inställningar på systemkameran innan fotograferingen. Då kan du göra lämpliga inställningar i råkonverteringen. Det brukar finnas rätt mycket exponeringslatitud att hämta hem i en råfil. En JPEG-fil sparas oftast med åtta bitars djup. Då kastas rätt mycket information bort redan i kameran.
Jag sparar alltid i råformat eftersom jag inte har tid/lust att ställa in kameran optimalt för varje bild jag tar. Det är ändå ett fåtal bilder som blir bra nog att användas och dessa kan man göra lämpliga justeringar på vid råkonverteringen.
Om man inte vill använda råformat av någon anledning så är nog en systemkamera bortkastad av bildkvalitetsskäl. Det finns förstås andra fördelar med en riktig kamera jämfört med en telefon, framförallt ergonomiska.
Visst kan man göra mycket i efterbehandlingen om man har en råfil, men merparten av slutresultatet kommer från inställningarna när man tar bilden. Effekten av kort skärpedjup finns det ingen app som gör ett perfekt resultat och det omvända är väl tekniskt omöjligt om man inte låter AI gissa bakgrunden. Skillnaden på kort och lång exponeringstid går inte heller att fixa om man har rörliga motiv etc etc. Men jag håller med om att råfilerna är mer förlåtande, det är svårare att fräta ur högdagrarna eller bli helt utan ljus i de mörka partierna.
I bloggarens fall handlar det mest om kontrast, vitbalans, färgmättnad, färgton, skärpning, mm. Dessa är egenskaper som styrs av sensorn.
Givetvis kan inte sensorn påverka hur ljuset bryts genom objektivet. Utom på sätt och vis med en sensor som har Dual Pixel Raw (sist jag kollade, för flera år sen, var det unikt för Canon). I bildfiler från en sådan sensor kan man justera skärpedjup, och lite annat, i efterbehandlingen. Med begränsningar, förstås.
För mig som har fotograferat längre med film än med digitalkamera känns det naturligt att kunna koncentrera mig på inställning av bländare och slutare för att få till den bild jag vill ha. Att hålla på med andra inställningar är distraherande och förtar en del av nöjet med att fotografera. Sådan gör jag hellre hemma i lugn och ro..
Med det sagt så använder jag förstås mobiltelefonen ganska mycket. Förmodligen mer än en riktig kamera, men det varierar med tiden. För samtidsdokumentation (även kallar familjebilder) är en kamera som alltid är med till helt överlägsen.
OT men relaterat: Jag brukade tänka att jag höll på med rätt kostsamma hobbys innan jag blev varse om vad mina hobbyfotografer till vänner lägger på objektiv, kameror och tillbehör. Det stärkte min förhandlingsposition gentemot hustrun samt dämpade min egen konsumtionsångest en aning.
Min största mardröm är att jag dör och frun säljer kamerautrustningen för priset/värdet jag sagt till henne….
Ouch.
WAF (Wife Acceptance Factor) är viktigt för den med en dyr hobby. 🙂
Jag har en fru som har en dyrare hobby än min, så här är det lugnt …
Alltså du får helt annan grunddata att jobba med med en systemkamera. Speciellt om du går upp till fullformat. Sony A7 tex. Med raw-format så kan du redigera väldigt mycket på kort tid och få fram väldigt mycket detaljer ur en bild. Men för out of the box så fungerar såklart telefoner väldigt bra idag.
Ja det blir ju så klart bättre med systemkamera. Speciellt om man tar till de bättre modellerna som i dag finns på marknaden. Eller varför inte en Fuji GFX100S II. Men då blir det tungt att släpa på. Har själv en Nikon fullformatare som slår mobilen varje gång men som bloggaren konstaterar så blir skillnaden inte stor om man inte behöver dra upp bilden till större format. Dessutom ligger ju stora kameran oftast och samlar damm nuförtiden….
Så mobilen är överlägset bäst eftersom du alltid har den med dig och bilderna blir riktigt bra nuförtiden.
För mig blir det även olika världar. System går du ut med enbart för att ta bilder. Mobilen kan du slöfota med och dokumentera på ett enkelt vis utan att du från start ens hade för avsikt att fotografera något.
Ja det blir ju så klart bättre med systemkamera. Speciellt om man tar till de bättre modellerna som i dag finns på marknaden. Eller varför inte en Fuji GFX100S II. Men då blir det tungt att släpa på. Har själv en Nikon fullformatare som slår mobilen varje gång men som bloggaren konstaterar så blir skillnaden inte stor om man inte behöver dra upp bilden till större format. Dessutom ligger ju stora kameran oftast och samlar damm nuförtiden….
Så mobilen är överlägset bäst eftersom du alltid har den med dig och bilderna blir riktigt bra nuförtiden.
För mig blir det även olika världar. System går du ut med enbart för att ta bilder. Mobilen kan du slöfota med och dokumentera på ett enkelt vis utan att du från start ens hade för avsikt att fotografera något.
Jag hade en D300 förr. Enormt lyft med en Sony A6400 pga utrymme, vikt, blåtand med GPS-koppling till telefonen, wifiöverföring av bilder direkt till mobilen för publicering mm mm.
Nackdelen är att man inte kan slå ihjäl rånare med den om någon försöker stjäla den, vilket man kunde med D300. Har jag hört från en kompis.
Dock, ska testa extern lins och grepp på iPhone nu, trots allt tar jag kanske 90% av mina bilder med iPhone – bara på specifika resor/fototillfällen som systemkameran alls åker med.
Systemkameror har till stor del spelat ut sin roll för gemene man. Men just zoom fungerar dåligt på mobilen. Även i svagt belysta ytor. Jag fotar allt vardagligt med mobilen men tar annars med min Sony RX10 som ger fantastiska bilder i vissa fall. Jag hoppas rykterna stämmer att DJI kommer och släppa en systemkamera snart. Den kan bryta dominansen som Canon, Sony, Nikon och de andra har nu.
Den stora skillnaden mellan systemkameror och mobilkameror är att mobilkamerorna innehåller mera automatisk bildjustering för att okunniga fotografer ska kunna ta “bra” bilder i “svåra” ljusförhållanden.
Systemkameror innehåller mindre automatik för bildmanipulering och bygger mera på att fotografen vet vad de vill ha för resultat och hur de ska ställa in kameran för att få det.
Kameran i min Samsung S24 Ultra driver mig till vansinne ibland då kamera-AI’n väljer att “snygga till” bilderna, i synnerhet nattbilder.
Om jag vill ha en bild på månen i en lucka i det dramatiska grenverket på en ek, och vill att exponeringen ska ligga på månen så att dess detaljer blir tydliga medan trädets grenar blir svarta mot natthimlen pga underexponeringen, men när bilden är tagen så kommer “lilla AI’n” och ljusar upp förgrunden så att det ser ut som bilden är tagen med en klen blixt och därmed förstör hela idén med bilden.
För den som vill grotta ned sig i hur systemkamerors exponeringsmätning fungerar och hur man kan utnyttja den till sin för så rekommenderar jag att läsa om Ansel Adams “Zonsystemet”, finns bra förklaringar på nätet för de som inte vill gå hardcore och köpa hans böcker.
Nu publicerat Londonfoton med systemkameran här för bedömning.
https://cornucopia.se/2025/05/foto-sakerhetspolitisk-promenad-i-london/
Jag har ärvt kameran min morfar har fotograferst mycket med. Troligen från början av 1900-talet.
Lådkamera, fantastisk Zeiss-lins, 6×6 cm våtfilm. Vet inte om det går att få tag på numera, inte försökt på tjugo år.
Då fotade den fortfarande bra.
Om du menar 120 film så går det absolut att köpa fortfarande, bladfilm likaså. T.ex. Brunos om du är i Stockholm. Framkallning med efterföljande skanning av någon med färgseende är det numera sämre med i Sverige, där rekommenderas Carmencita Film lab i Valencia.
Möjligt. Negativen är ca 6×6 cm. Kanske något mindre.
Ska testa Brunos i Stockholm vid tillfälle. Tack för tipset!
Så som varande gammal yrkesfotograf så har jag ett par reflektioner.
Den första är, den kamera du har med dig hela tiden, det är den bästa kameran! Därmed sagt: JA det finns ett gott skäl att betala lite extra för en mobiltelefon med bra kamera, för du har den alltid i fickan, redo. Och ja, mobilbilder idag är bra, tillräckligt bra för det mesta, inget snack om saken.
Det andra är. Man vill gärna ha tillgång till råformat RAW, för, det ger möjlighet till justeringar, både ett par exponeringssteg uppåt och neråt, men även när det gäller att kunna justera till färger. Tar jag nuvarande telefon så sparar inte standardappen i DNG (nå väl…adobes standardiserade format för RAW ) men väl med en för 60 kronor köpt app till telefonen.
Sedan så. Det beror ju på vad man gör med sin bild efteråt. För web, publicera lite på sociala media etc, inga problem. Ska man däremot förstora upp det och göra det större så landar man lite i att det handlar inte bara om megapixel eller hur många megapixels det interpoleras på en sensor som är åtta millimeter stor, utan på hur stor sensor man har.
Det går också finfint att jämföra en modern mobilkamera med 50 Megapixel, med en tio år gammal systemkamera med kanske 20 Mpixel och konstatera att huuum, hur kan den senare ge lite bättre bild?
Ska man vända lite på det så…ligger digitalt fortfarande hyggligt långt efter gammalt analogt foto. Om man tar exempelvis en Pentax 67 (ja 60mm x 70mm negativ) så motsvarar det ungefär 150 Megapixel i upplösning (och då tar vi inte hänsyn till bättre färgupplösning). Får man för sig att gå över till minsta storformatskameran, ja då landar vi på kanske 250-350 Megapixel i upplösning. Än idag.
Men javisst, digitalt är snabbt, billigare, och praktiskt. Inget snack om saken. Det passar nog bäst för de flesta.