Guld är en etablerad hedge av tillgångar mot inflation, men guldet går också i sina cykler, precis som inflationen.
Nedan hittar ni en graf över priset på guld i svenska kronor per gram sedan 1971 och övergivandet av Bretton Woods guldmyntfot.
Latest in Bretton Woods
Jag har inte skrivit en rad om Warren Buffet tidigare på bloggen, trots att han är mångas husgud. Men jag nämnde honom i förbifarten i en kommentar på förra inlägget, och fick naturligtvis skit för det. Så jag tänkte utveckla resonemanget.
Med all rätt så anses Warren Buffet via sitt konglomerat Berkshire-Hathaway (NYSE:BRK-A,BRK-B) vara en av världens bästa investerare. Och som en av de allra rikaste i världen är det inte något att argumentera om. Pengar ljuger inte.
Däremot anser jag att man bedrar sig när man tror att hans form av value investing och buy-and-hold är ett universellt medel till rikedom. Det tål att utvecklas.
Likt Jesus var en outlier långt ut på normalfördelningen och t ex enda människan som någonsin kunnat gå på vatten och förvandla vatten till vin, så är Buffet en outlier långt ut på listan över investerare. Bägge tillbeds förstås, och det har skrivits otaliga böcker om både Jesus och Warren Buffet. Men att försöka gå på vatten som inte frusit till is brukar bara resultera i att man blir blöt om fötterna. De flesta försöker inte ens upprepa bedriften.
Sätt er ner med Nassim Nicholas Talebs The Black Swan – The impact of the highly improbable eller hellre föregående bok Fooled by Randomness. (Kan för övrigt inflika för alla rasister i min läsekrets att det är intressant att en av dagens mest intressanta tänkare är från Libanon). Att världens rikaste man under en specifik period kunnat investera sig rik betyder inte att ni kan upprepa detta, och inte heller att han kommer lyckas med det framöver.
När jag talar om tur så talar jag om yttre omständigheter man inte kan påverka. T ex att gå in på börsen i slutet av 1960-talet och dra nytta av den tjurmarknad i tillgångar som gällt sedan Kondratievcykeln vände i samband med Vietnamkriget och övergivandet av Bretton Woods guldmyntfot. Övergivandet av guldmyntfoten ledde som vi alla vet till massiva uppvärderingar i pappers- och reala tillgångar, och den som visste vad den gjorde kunde tjäna enorma pengar långt fram till IT-bubblan sprack.
Turen ligger alltså i att haft en korrekt strategi under en epok vi antagligen aldrig får se igen under mänsklighetens framtid.
Samma strategi kommer inte nödvändigtvis att fungera framåt i tiden.
Och denna strategi har inte heller fått Berkshire-Hathaway att klara finanskrisen. Aktiekurs nedan.
Eller ens klara sig nämnvärt bättre än börsen. Nedan är Berkshire-Hathaways A-aktier jämfört med att bara tagit en rak position i det amerikanska börsindexet S&P-500 sedan 1991, vilket är relevant för min del då det ungefär var då jag började med aktier. Blått är Berkshire, grått är S&P-500.
Den som valde Berkshire har på 20 år fått 10% bättre avkastning än börsindex. Men börsindex har gett 20 års utdelning ovanpå detta, medan Berkshire inte delat ut ett öre någonsin.
Kort sagt. Warren Buffets aktier i Berkshire-Hathaway har inte nödvändigtvis gått mycket bättre än index. Under stora perioder har rent av börsindex gått bättre, även om man framför allt klarade sig bättre under finanskrisen. Men antagligen lär en enkel MA50/MA200-strategi mot index klå aktier i Berkshire-Hathaway. Det kan studeras i ett annat inlägg eller lämnas som en övning åt läsaren. Jag har gjort en sådan utredning för OMXS30. Det gav ca 10x pengarna i svenska kronor, ungefär som att sitta i Berkshire-Hathaway, oräknat valutaeffekter.
Notera att Buffet korrekt var skeptiskt till IT-boomen, men börsindex föll bara tillbaka till Berkshires nivå på IT-kraschen. Så Berkshire var inte bättre om man tillämpade buy-and-hold. Berkshire underpresterar i uppgång, men går bättre än börsen när den faller. Man skall alltså möjligen köpa Berkshire när börsen står högt och börjar falla, och sedan sälja och köpa tillbaka börsindex när index börjar stiga. Kanske en möjlig tillflykt för pengarna istället för bankboken när man gör exit enligt MA50/MA200, men det får man titta närmare på. Tror mer på bankboken själv.
Skickligheten hos Berkshire-Hathaway ligger i de enorma summorna. Att kunna hantera så stora belopp och ändå följa börsindex är rätt imponerande. För en liten småfräsare är det inte så konstigt, eftersom man inte har någon större påverkan på börsen och kan gå ur och in utan att dra ner eller upp kurser.
Iaf har inte ens Berkshire-Hathway lyckats nå upp till forna höjder från före finanskrisen. Men vem har det? Inte jag iaf.
Så hur har Buffet kunnat bli så rik? Svaret är att han hållit ut så länge som han gjort, och att det i mycket handlar om OPM. Other peoples money. Berkshire var ursprungligen ett textilbolag, men med utmärkt fingertoppskänsla började man breda ut sig inom framför allt försäkringsbolag. Försäkringsbolag ger stora pengar från försäkringstagarna, som kan sättas i arbete i väntan på att försäkringarna faller ut. T ex kan de lånas ut inom koncernen och investeras.
Du skall därför som någon som dyrkar Buffet försöka göra det samma om du vill bli rik. Låna andras pengar och använda din fingertoppskänsla för att investera dessa i något som ungefär motsvarar börsindex.
Då hade du likt Buffet blivit rik under åren 1970-2009.
Men baserat på kurvorna ovan krävs det ingen som helst skicklighet av dig för att tillämpa samma strategi som Buffet. Köp börsindex och sitt kvar. Krävs ingen fundamental analys alls från dig som småfräsare.
Historisk prestanda säger ingenting om framtiden, oavsett om det gäller Buffet eller TA MA50/MA200 eller någon annan FA/TA-strategi etc. Det kan vara ett beslutsunderlag, men det ser alltså bättre ut att investera i S&P-500 än i Berkshire-Hathaway. Om man tror på stigande börs i reala termer.
Tror man på evig fortsatt real tillväxt i en ändlig värld, och att dagens alla problem försvinner även justerat för underredovisad inflation – kör på. Men tror man inte på det så är inte Buffets strategi något ni kan upprepa, inte ens om ni kan låna pengar av era kunder för att uppnå detta.
Man skall vara medveten om att Buffet med analytikerstab har en väldigt bra fingertoppskänsla, men ändå inte lyckats mycket bättre än börsen under långa perioder. T ex har man köpt in sig i amerikanska järnvägsbolag härom året, vilket kan vara en tillväxtmarknad när peak oil drabbar oss. Man tog även en enorm position i fysiskt silver när silvret stog runt 2-3 USD, men sålde sedan 2006-2007 runt 7-8 USD om jag minns rätt (ngn kan kolla upp det hela). Idag står silvret dock på 27 USD eller något sådant. Man kan inte alltid göra perfekta affärer.
Nu skall jag prova att gå på vattnet. Men jag misstänker att jag till skillnad mot Jesus inte blir annat än väldigt blöt om fötterna utan presterar precis som alla andra. Min strategi är istället att se till att ha rejäla stövlar så jag inte får några bestånde skador av försöket.
Kan ni gå tillbaka i tiden och investera era aktier på börsen 1967, så kommer buy-and-hold fungera utmärkt. Idag är det dock år 2010. Jag tror mer på buy-hold-exit. Och på att med en slägga slå sönder statyer föreställande falska gudar.
Avslutar med ett citat från nyutkomna boken Affärsvärldens bästa citat:
“Aktiekurser går ned för att smålänningarna skall kunna köpa. Sedan går de upp igen och då börjar stockholmarna handla. Så är det bara. Sedan får analytikerna säga vad de vill.” – Aktiestinsen i Blekinge Läns Tidning 6/12-2000
En strategi så god som någon.
Via Zero Hedge står det läsa att delstaten Kelantan vill införa gulddinarer och silverdirhams som pengar, inklusive betala sina anställda med detta. Över tusen butiker och restauranger har också sagt sig villiga att acceptera dinarer och dirhams som betalningsmedel.
Mer står att läsa hos Financial Times och den malaysiska nyhetsbyrån BERNAMA.
Och nej, det är inte ett aprilskämt. Hos BERNAMA kan man läsa att centralregimen förstås överväger åtgärder för att sätta stopp för det hela.
Men som Zero Hedge påtalar, går projektet igenom så kommer Kelantan tjäna enormt på det om detta är snöflingan som sätter igång lavinen och en våg av regioner och rent av länder som överger fiatpengarna till fördel för åtminstone guldmyntfot. Skulle ens en bråkdel av världens länder försöka köpa upp sin rådande penningmängd i guld kommer priset på guld lätt tiofaldigas på kort tid och västerländska valutor som USD och EUR skulle krascha. Även SEK förstås.
Den som är först på tåget kan tjäna enormt på det. En fördel med guld och silver är att man som privatperson inte behöver vänta på att detta sker, utan kan själv redan sitta bekvämt på tåget och vänta på avfärd.
Nu kommer förstås alla försök att överge fiatpengar att motarbetas, det kanske rent av kan kallas finansiell terrorism att sluta använda amerikanska papper som endast är uppbackade av USA:s … ingenting. Kärnvapen kanske? Kärnvapenmyntfot? Acceptera våra pengar, eller så hälsar våra kärnvapenbestyckade hangarfartygeskadrar på och kör lite kanonbåtsdiplomati.
Det är en intressant nyhet, men det återstår att se vad det blir av det hela. Det har förekommit och förekommer diskussioner om att göra någon likande i den tillika muslimska arabvärlden, men om oljeländerna överger dollarn så krossas västvärldens ekonomi och eventuellt världsekonomin över en natt. Så det bör nog ske diskret och i små steg. Åtminstone till paniken tar vid.
För nyare läsare så kanske jag skall förklara fiatpengar. Fiatpengar innebär tillit, tilltro. Våra pengar är enbart värda något därför att vi litar på att de är värda något. Den enda egentligen utlovade funktionen de har är att staten lovat att acceptera pengarna när du skall betala skatt, samt att om du är skyldig någon pengar så kan dessa inte förvägra dig att betala av skulden med fiatpengar, sk lagligt betalningsmedel.
Den totalitära diktaturen Nordkorea har tagit ett nytt grepp för att krossa den groende svarta marknadsekonomin i landet. Man har helt enkelt gjort fiatpengarna värdelösa, så alla får börja om ungefär lika fattiga. Fast kanske inte alla. Eliten får vi förmoda klarar sig alldeles utmärkt ändå.
Och några av de nordkoreanska entreprenörerna hade nog redan tidigare växlat över sina vinster till åtråvärda utländska valutor eller ännu hellre insmugglat guld eller silver.
Våra pengar är liksom Nordkoreas pengar fiatpengar, dvs bygger enbart på förtroende. De är bara värda något för att vi tror det. Det enda pengar som lagligt betalningsmedel duger till är att betala skulder. Ingen får neka att en skuld betalas i det lagliga betalningsmedlet. Exempelvis kan inte en restaurang vägra ta emot pengar som betalning för notan, men en affär kan vägra sälja en sak till dig även om du vill betala med t ex svenska kronor här i Sverige för du har ingen skuld till affären.
I slutändan är allt våra pengar duger till att betala den yttersta skulden, nämligen skatt.
Jag brukar understryka att man har aldrig tagit en vinst eller är aldrig rik på riktigt förrän man faktiskt gjort något reellt med de där pengarna, köpt något realt eller för den delen konsumerat dem. För innan dess är de bara siffror på en depå eller ett bankkonto, eller papperslappar i en maddrass. De har endast ett värde därför att vi har fiat i den, tilltro.
Liknande händelser som i Nordkorea har vi sett förr och vi kommer få se dem igen. Man kan frysa alla bankkonton och ta säg 5%, eller rent av 50% av behållningen i värnskatt. Man kan göra sedlar och mynt ogiltliga, även om mynt pga allt högre råvarupriser åtminstone är värda några ören.
Det är endast med riktiga pengar, dvs fysiskt guld och silver som du själv har i näven, som man inte kan göra så här. Inte ens guldmyntfot är något bot, vilket t ex USA:s upplösande av Bretton Woods visade. En guldmyntfot är bara något politiker tillfälligt har tills de finner det för gott att upplösa den.
I slutändan äger man bara det man själv har fysisk kontroll över.
Fallet Nordkorea visar också med all tydlighet att sk kommunism inte fungerar och aldrig kommer fungera. Individens drivkraft att få det personligen bättre är och förblir för stark. Vi är inte kollektiv, utan individer. Kan vi ta oss runt systemet och skaffa oss ett bättre liv så gör vi det. Tills staten sätter ner foten och drar ner oss på en kontrollerbar nivå igen.
Men kommunism kommer aldrig att fungera i ett större sammanhang än vår naturliga gruppstorlek, den utökade familjegruppen eller som mer vanligt idag, familjen eller det egna hushållet. Kommunisten tar därför alltid till våldsmedel för att bibehålla illusionen och drömmen om den kommunistiska utopin. Endast genom förtryck kan ett kommunistiskt system upprätthållas utanför den naturliga familjegruppen.
Däremot skall vi vara medvetna om att det samhälle vi själva lever långt ifrån är en marknadsekonomi. Vi är i allra högsta grad en socialistisk blandekonomi, även i USA. Även om marknadsekonomins förespråkare själva inte ser det.
Vi är själva alla förtryckta av systemet, även om det sker med ett vänligt leende istället för bajonetter.
Den amerikanska proffsbloggen Calculated Risk har en intressant graf över utvecklingen hos den amerikanska arbetslösheten under alla tillbakagångar sedan andra världskriget i sin månadssammanställning över läget i USA för augusti.
En graf säger mer än tusen ord, så den får tala för sig själv:
Notera att detta är de manipulerade officiella siffrorna. I verkligheten är läget värre. Men vad som är tydligt är att man tidigare har fått se arbetslösheten minska vid det här laget. Undantaget är tillbakagången efter IT-kraschen, men då var arbetslösheten inte i närheten av vad den är idag. Det finns i själva verket en trend i att det tar längre och längre tid innan arbetslösheten toppar i USA. Utgår man från Calculated Risks graf ser det ut enligt nedan.
Under Bretton Woods guldmyntfot tog det i snitt 12.25 månader innan arbetslösheten toppade. Under 70-talets kriser gick det betydligt snabbare. Att jag alls nämner Bretton Woods här beror på att det är den främsta skillnaden jag som goldbug ser mot innan 70-talet. Genom att överge Bretton Woods fick man antagligen det varmt och gosigt till en början, förutom extremt hög inflation, men efter 70-talet så är trenden tydlig. Det tar längre och längre tid för arbetslösheten att börja minska. Efter IT-kraschen tog det 29 månader, och tittar man på Calculated Risks egen graf finns det inga tendenser för att arbetslösheten skall toppa än, och då har det gått 19 månader. Fortsätter trenden att det tar längre och längre tid innan saker förbättras så skall arbetslösheten i USA fortsätta att öka i minst 10 månader till. Var den landar då kan vi bara gissa.