Nedanstående är ett gäst inlägg författat av äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se, tillika gift med bloggaren.
När jag var liten så var allt ströbröd egentillverkat. Nej, vi bakade inte bröd och smulade sönder det. Utan det stod en skål i köket, och varje gång någon använde skärbrädan så tömdes smulorna i skålen. De torkade nästan direkt, och hann aldrig bli så gamla att de blev dåliga.
 |
| “Bröd – till moderlandet!” |
Brödbitar som var gamla och hårda gjordes det fattiga riddare på, eller så kunde de blötläggas i mjölk för att blandas med kött- eller kycklingfärs, för hemlagade köttbullar. Mörkt bröd som var gjort på råg rostades i ugnen, och användes för att brygga egen kvass. Blev det av någon anledning kvar något av brödet skars det i strimlor och rostades i ugnen till krutonger.
Det var väldigt sällan bröd hann bli mögligt och därför oätbart. Men då åkte det ut till fåglarna – det fanns en hemmasnickrad fågelmatare utanför fönstret, formad som en liten stuga. Under de snörika kalla vintrarna var det viktigt att ge småfåglar lite extra för att hålla dem vid liv, de tackade så gott genom sitt kvitter och pip. En symbolisk handling på många sätt.
Poängen är att vi aldrig slängde bröd. Vi slängde aldrig mat oavsett, mer om det i ett annat inlägg, men just bröd var tabu helt och hållet. Dels så var 1920-30-talets samt andra världskrigets hungerår, inklusive Leningradblokaden, fortfarande färska i minnet hos många – lätt att åka på däng av babusjkan om man inte visade maten tillräcklig respekt. Dels så var det förelagt av staten. Redan i skolorna och förskolorna förankrades budskapet om att bröd är lika med arbete, och att det är skamligt att slösa på någons arbete. Propagandaposters pryddes av glada och starka kolkhoz-skönheter. Bröd skulle respekteras och hyllas, det var på sätt och vis höjden av vad arbetarnas och böndernas samhälle kunde åstadkomma. Det och rymdresor förstås.
 |
| “Bröd växer inte på träd. Kom ihåg barn: Bröd är arbete!” |
Det var fullständigt logiskt att hylla bröd. En brödlimpa kostade relativt lite i Sovjet, och förespråkades som basföda. En måltid utan bröd var ”inte en komplett måltid”. Med tanke på allmänt rådande bristen på icke-vegetabilisk mat så var det förvisso logiskt att spä ut de dyrbara proteinerna med det som var lättillgängligt, dvs lägga det på en macka och låta brödet agera bukfylla. Eller blanda ut kött/fisk med bröd, fylla ut soppor med krutonger och så vidare. Vissa matade sina katter och hundar med bröd som fått svälla i mjölk, buljong eller liknande. Lantbrukare köpte upp gammalt bröd i mängder för att mata grisarna, då det var omöjligt att få tag på specialfoder – och bröd var billigast i jämförelse med allt annat.
Det sorgliga i sammanhanget var att lantbruket de facto misslyckades att producera tillräckligt mycket säd. Under 80-talet importerades upp till en fjärdedel, trots alla satsningar – inte minst på lantbruksmaskiner. På grund av felaktig planering, brist på kunskap, avsaknad av ägarskap och därmed engagemang kunde Sovjet alltså slå alla rekord i både produktion av lantbruksmaskiner – och i spannmålsimport. Med brödköer, brödkuponger och brödkult som resultat.
Det kan ju inte kallas för annat än kult, när staten både skapade och förankrade budskapet så pass hårt att det cementerades som en bit av nationella identiteten. Till och med i barnböcker och barntidningar var det ofta någon sida som handlade om ”flickan som trampade på brödet” eller ”gubben som köpte för mycket bröd”, se t ex Youtube.
I många fall mynnade det ut i någon slags vidskeplighet. Ryssar har ju generellt väldigt många vidskepelser som är välintegrerade i vardagslivet, så det med bröd är inte konstigt. Det ska alltså betyda otur att slänga bröd, oavsett om det hänger en propagandaposter i närheten eller inte.
Idag lever brödkulten vidare även genom religionen, ironiskt nog. Efter Sovjets kollaps blev ju de idoga antiteisterna plötsligt religiösa, nästan över en natt. En snabb googling visar att ryska ortodoxa kyrkan diskuterar företeelsen med att slänga bröd som en ”synd”. Jesu kropp eller vad det nu skulle vara ska inte slängas i soporna, så den sovjetiska uppfostran får leva vidare under en annan fasad – guds vrede har fått ersätta den sedan länge avlidna babusjkas.
‘
 |
| Ryskt bröd från butiken Babusjka i Göteborg. |
49 kommentarer
Intressant text! Uppskattas.
Gärna fler sådana här historiska skildringar från Sovjet, just denna text förklarar en del egna iakttagelser.
Tack! Får se om det kommer, säg gärna till vad som kan vara intressant att läsa om!
Jag skulle gärna läsa om vardagslivet i dagens Ryssland. Hur ”vanligt” folk lever idag, i staden och på landet.
Hur livet fungerar ( och inte fungerar) för medelryssen.
(Vad heter medelsvensson i Ryssland?🤔)
Seder och bruk, vad man gillar och inte gillar.
Allt det där som vi tar för givet att vi kan när det gäller länder i Västeuropa och usa.
Kort sagt, hur är livet och folk i Ryssland.
Mvh från mig.
Jatack, jättegärna!
Även en usel och helt felaktig växtförädling hade nog en del i det dåliga skörderesultatet.
Då en ledande biolog och ”genetiker” var Trofim Lysenk 1898-1976.
Hans arbete inom växtförädlingen ledde till att man förlorade decennier av framsteg.
Och även jag vill läsa fler texter som denna om Sovjet/Ryssland.
Själv odlar jag potatissorten Sarpo Mira… En spännande potatissort. Skapad av en ungersk växtförädlare under kommunisttiden vars uppgift var att skapa en potatis som skulle kunna odlas över hela kommunistområdet.. och givetvis var Sarpo Mira en sådan potatis! Men innan allt var klart så föll östblocket och Sarpo Mira blev en skotsk potatissort… I husdjursböcker från 1950-talet kan man läsa om "nya" ryska koraser som blivit väldigt produktiva genom intensivt urval… Dock, de som besökte Sovjet på 1970-talet såg att systemet inte fungerade. Lantarbetarna gav upp när traktorerna inte funkade utan påpekade att "det inte var deras problem", utan vad som var deras problem var självhushållningsodlingen bakom lantarbetarbostaden… Så äger man inget så kan ingen driva en framför skuldtraven…då är det rödbetorna och Sarpo Mira i potätelannet som gäller..
Jo det var ju lite tokigt att försöka godda spannmål i isvatten.
Vad som är värre är att botanisten Nikolai Vavilov kom i onåd och att Stalin lät svälta ihjäl honom.
Vavilov var för övrigt den som har byggt upp världens mest förnäma fröbank.
Det finns en hel del intressant att läsa om Vavilov.
Tack Bumpkin! Ja, Lysenko är en figur i sig, helt sanslöst. Tack även fam.jord. och Anders Rydén för ytterligare tillbakablickar på området!
Bröd och frys är en bra kombination, jag hoppas att butikerna går över till att sälja industribrödet otinat.
Håller med!
Intressant och spännande att höra från någon som "varit med"!
Tusen tack!
Intressant artikel om det gamla CCCP. Ett sympatiskt drag att ta väl hand om mat.
Något av samma vördnad inför mat, speciellt potatis och bröd fanns hos min farföräldra-generation som varit med i början på 1900-talet. Som barn fick vi också läsa HC Andersens saga om den bortskämda flickan som trampade på bröd för att inte smutsa ner sin skor i leran och som därför drogs ned i helvetet.
Nu har jag en kompost, så jag slänger mat som har blivit mögligt där och näringen kommer till användning i min trädgård. Kallt kaffe brukar bli beskt, det är en kemisk reaktion som sker i kaffet och kallt kaffe är inte heller gott (vissa kemiska bindningar klyvs).
Jag tömmer gammal yoghurt, mjölk etc. till buskarna i trädgården som gödning. Jag slänger aldrig mat.
Mina föräldrar tvättade alltid gamla plastpåsar, återanvände dem och band dem ihop med en gummisnodd och placerade i städskåpet, Jag gör inte det pga för de luktar surt. Nej, jag använder nya plastpåsar, som jag köper i storpack i lågprisaffären.
Jag tar inte vara på frukt och bär från trädgården, utan lämnar dem till fåglarna att äta, men jag köper sällan fågelmat. Jag odlar inte potatis och grönsaker, som mina föräldrar gjorde, de hade två kolonilotter och tog hand om allt, upphettade, plastade in och frös in. De hade en jättefrysbox till det, det har inte jag. De plockade bär och svamp och frös in, det gjorde inte jag. Jag levde som barn på efterugnslimpa, mjölk och redd potatissoppa. Vi hade sällan pålägg, eftersom vi åt upp det i smyg, nej – vi skulle "använda överläppen som pålägg" sa föräldrarna.
Mina föräldrar vann högsta vinsten på tipset några år innan jag föddes, det var en hemlighet som vi fick veta först när vi var i tonåren. De ljög och sa att pengarna var slut, tyvärr (vilket de inte var).
Pröva bokashi…
Mitt lilla sommarstuge-kök rymmer tyvärr inte någon Bokashi-behållare. Det står redan en bänkdiskmaskin på diskbänken. Grannen använder Bokashi. Jag har inga odlingar numera, inga pallkragar heller. Bara väldigt många prydnadsbuskar. Bokashi kostar en hel del, drygt 600 kr för behållaren och ströet är säkert inte billigt, heller. Jag har en liten pedalhink till komposten och tre stora, välisolerade komposter "Biokub" i trädgården.
De flesta av mina grannar lägger köksavfallet till den bruna soptunnan, som går till metangas-tillverkningen. Jag har inte tagit del av erbjudandet med halva priset för både soptunnan och den bruna för matavfallet. Jag tror inte att det är gratis i längden att skicka matavfallet till kompostering, trots att kommunen påstår det, kanske för att locka flera husägare att börja skicka iväg matavfallet till rötning och metangas-tillverkning. Vi ställer ut soptunnan typ en gång per månad för tömning, eftersom vi är bra på att sortera sopor.
REXX, tack! Kul att höra. Den sagan minns jag också! För vår generation var det helt otänkbart det där, att någon skulle trampa på bröd – att svälta ihjäl var liksom mer greppbart…
Hade lika vibbar från mina föräldrar, nu döda, att aldrig slänga mat. Alltid äta upp det man tog för sig.
Som tur har det gått över för mig, och jag ser bara hjulen snurra fortare om jag slänger något. Nuförtiden är det nog viktigare att sluta äta när man är mätt, och bättre att kasta istället för att trycka i sig extra kalorier, bli fet och få problem med det.
Bröd och potatis till varje mål, var ett mantra som upprepades ofta av far och farbror, som var av bondesläkt. Ingen LCHF där inte! Att ha två pålägg på smörgåsar kallades att tvesovla eller skamsovla. Jag vill också tacka för inlägget, och önskar fler. Är själv lite ledsen att jag inte har minnen av de ryska limporna, det mörka brödet, från min resa dit, är osäker på om jag smakade på det. I Sverige finns ju (väl) en kult av det hemlagade brödet, doften från ugnen, ångan från bröden som just tagits ut,och smöret som smälter när det bres fortfarande varma skivor. Industribröd har ju inte samma charm. Förelåg det en skillnad här, jämfört med Sovjet, eftersom väl bröd var subventionerat kraftigt, mer än mjölet? Jag önskar att vi hade Dan Korn, folklivsforskaren, på tråden… jag minns resan från Moskva till staden vid Svarta Havet,med tåg i trevliga vagnar, där vi, jag och pappa vägrades mat i restaurangvagnen eftersom vi inte ville växla svart med personalen, vilket var lite besvärligt eftersom det var en tre dagar lång resa, men det löste sig i och med att vi lärde känna folk i de andra kupeerna, och de hade stora korgar med mat och dryck(=vodka) med sig. Vad sägs om att skriva om vodkan, tågen, om synen på arbete och lön tex? "De låtsas att de ger oss lön, och vi låtsas att vi arbetar", var tydligen ett talesätt i Jugoslavien. Missa förresten inte att läsa Dostojevskijs Anteckningar från döda huset, boken om de fyra grymma år han tillbringade i ryskt fängelse. Ja varför inte skriva om kriminaliteten, eller om Spetznaz ( jag tänker på böcker typ Aquarium, av den sovjetiske avhoppade officeren).
Tack också till Marjatta. Kul det där om överläppen som pålägg, se mitt inlägg, med kommentar om pålägg. Vansinnigt härligt om hur fin sångrösten blir när man äter mögligt bröd.
"Flickan som trampade brödet" berättades ofta under min barndom i Finland. Mina föräldrar levde i extrem fattigdom när de var barn, pga kriget. "Man får en vacker sångröst, om man äter mögligt bröd", sa man (på finska: home parantaa lauluääntä). "Man blir vacker av kallt kaffe" sa man (på finska: kylmä kahvi kaunistaa).
Vi använde inget köpt toapapper alls under min barndom, utan morgontidningar (trots att det egentligen var förbjudet att spola ner tidningspapper i toaletten i ett flervåningshus).
Man rev en bit av "Helsingin Sanomat" och bearbetade det med händerna, tills det blev mjukt. Jag brukade välja Brezhnevs bild på förstasidan som "DIY toapapper". När jag började sommarjobba vid 14-års åldern så köpte jag toapapper med mina egna pengar och gömde rullen hemma. En gång fick jag en rulle toapapper i julklapp av skolkompisarna. Vi hade senare på skoj en skylt på muggen "högst två bitar" (toapapper).
Det var ett måste i Finland att tidigt ta ansvar för sin försörjning och börja sommarjobba tidigt, i stället för att vara ledig på sommaren och helst även under sportlovet och kanske t o m under jullovet. Man jobbade även efter skolan, jag diskade och städade i en jättestor livsmedelsbutik på kvällarna efter skolan. Det porösa stengolvet var en mardröm att hålla rent, minns jag med förskräckelse. Syrran jobbade på kvällarna i en kiosk eller hos en städfirma. Vi var tvungna att finansiera hälften av våra extremt dyra tandställningar med eget arbete.
Vi brukade äta redd potatissoppa från en jättestor kastrull, alltid samma mat. Det fanns bitar av märgben i soppan för att ge den lite köttsmak. När pappas släkt kom på besök fick vi äta rester av riktigt god mat, då var det fest! På lördagar fick vi Karelska piroger, som pappa bakade, de var heta när de togs från ugnen och frasiga och jättegoda med ägg-smör på.
Vi firade inte födelsedagar och våra kompisar fick inte vara hos oss. Aga var en självklar del av barnuppfostran och ofta handlade det om att man inte åt upp sin mat på tallriken när man inte fick slänga mat: "det barnet som växer utan disciplin, dör utan ära; den som sparar på riset, hatar sitt barn, men den som älskar sitt barn, tuktar det i tid" (På finska "joka kuritta kasvaa, se kunniatta kuolee", "joka vitsaa säästää, se vihaa lastaan, mutta joka häntä rakastaa, se häntä ajoissa kurittaa"). Så vi fick mycket stryk, min bror blev slagen med pappas livrem och jag minns tydligt fortfarande, hur han gnydde i sin säng efteråt. Pappa agade med björkriset från vasen "risbastu" eller luggade oss. Mamma knäppte med fingret i pannan på oss, "benknapp" (på finska luunappi). Om jag inte åt upp den håriga fläsksvålen från tallriken, lekte med maten eller bredde smör på båda sidor av smörgåsen en gång, glömde bädda min säng eller råkade ha sönder vägguttaget bakom sängen när jag bäddade eller när vägrade komma hem före kl 7 på kvällen eller när min syster krävde att få mina pengar och slog mig, när vi tjuvrökte eller när vi köpte en limpa franska, istället för efterugnslimpa av råg, så blev vi bestraffade fysiskt, ofta flera gånger i veckan.
Flickan som trampade på brödet" är en saga av den danske författaren H.C. Andersen. Sagan publicerades 1859. Den handlar om en bortskämd flicka vid namn Inger som blir adopterad av en rik familj. En dag ska hon besöka sin gamla, fattiga familj och tar med sig en stor brödlimpa. Men när hon kommer till en våtmark kastar hon brödet i sörjan för att kunna gå på det och därigenom slippa smutsiga skor. Men när hon trampar på brödet sugs hon ner i underjorden, förstenad till en staty. Hon hamnar slutligen i helvetet där hon får stå som en prydnadsstaty i djävulens salong. Tiden där nere blir olidlig, för hon kan höra alla människor ovan jord tala illa om henne (även hennes mor). Men slutligen räddas hon från helvetet, tack vare att en liten flicka tycker synd om henne och gråter tårar över henne. Då frigörs hon och kommer upp ovan jord där hon förvandlas till en liten fågel som flyger fri upp mot solen.
Sagan bygger på en gammal sägen från Fyn.
Kul att läsa om dina barndomsupplevelser Marjatta, och hur du har tagit med dig det som är konstruktivt – som att ta vara på matrester och hushålla på ett hållbart sätt.
När jag flyttade till Sverige för några decennier sedan, hörde jag att aga, fysisk bestraffning i uppfostrande syfte, var förbjuden i Sverige sedan 1966. Jag kunde knappt tro att det var sant, det låt alldeles för bra! Numera är den förbjuden i lag även i Finland, sedan 1984. Finland införde som andra land i världen, strax efter Sverige, ett förbud mot barnaga.
Men fortfarande tycker en femtedel av finländarna att det är okej att använda lindrigt våld, som luggar eller knäppar. När jag frågar mina finska skolkamrater, vänner eller bekanta, om deras föräldrar använde aga, säger de att "visst gjorde de det, men det mådde jag bara bra av det". Alla säger samma sak, utom jag som avskydde aga och aldrig trodde på att det gjorde nytta.
Här kastas inte heller bröd, för den delen ytterst lite mat över huvud taget. Först vi, sen husdjuren, sen fåglarna och till sist komposten tar hand om maten. Det är mest ben och skal från en del frukter och rått skal från egen potatis som går i kommunkomposten.
Även jag uppskattar inlägget, intressant att läsa om varför det varit som det var.
Ben blir utmärkt fosfor till växterna med tiden i komposten eller jorden. slänger du fruktskalen och potatisen i matavfallet pga herbicider och pesticider?
Skalar du potatis? Då försvinner ju alla näringsämnena.
Kul mpjens, tack! Gott att höra att ni har ett hållbart system. Väldigt skönt när allt kommer till nytta.
mpjens, inget fel att kasta mat. Fast kanske bättre då att laga till/köpa lite mindre och ge pengar till någon annan, eller?
Hur tänker du med att mata fåglar och svältande människor.
Vi skalade vanligtvis inte potatis eftersom en del av den går till spillo med skalen; det är mer ekonomiskt och nyttigare att koka potatisen med skalen på. Mamma brukade spara kall, kokt potatis till nästa dag eller ännu senare och åt upp den med en liten smörklick. Numera vet man att kall, kokt potatis är väldigt gynnsamt för tarmfloran – även om man skulle hetta upp den på nytt. Smörsyran från smöret (Bregott) har också en gynnsam effekt på tarmfloran. Jag tar också tillvara kall, kokt potatis och gör som mamma, när min kompis som lagar mat har fått över kokt potatis. Jag äter annars djupfryst klyftpotatis utan skal, som jag värmer upp i mikron och har köttbullar eller ägg och smörgåsgurka till, varje dag.
Kaffesumpen togs tillvara, när mina föräldrar jobbade på Arabias porslinsfabrik i Helsingfors under en stor del av min barndom. Där fanns en gumma "Pås-Aili", som konkade på flera stora plastkassar, med grejer som leksaker mm. som hon sålde. Hon ville alltid ha kaffesumpen från alla kaffepannorna på fabriken och tog hem den och kokade kaffe till sig själv, sonen och gästerna, ett par gånger till.
Glöm inte kvass!
Mamma gjorde ofta mjöd från citroner, farinsocker och jäst. Det var billigt och man drack det istället för läsk. Det gjordes i en stor plasthink på diskbänken och när det hade jäst färdigt, hälldes det i glasflaskor, med två russin i varje flaska som "indikator": när russinen flöt upp var mjödet färdigt och smakade inte längre jäst. Jag är själv väldigt förtjust i mjöd, men för lat att göra det själv, plus att jag har ett pyttelitet, klaustrofobiskt sommarstuge-kök, som inte inspirerar till någon matlagning.
Finnar och ryssar äter också mycket gröt, det är billigt, lättlagat och nyttigt. Jag kokar havregrynsgröt i mikron och har lättmjölk och torkad frukt som t ex russin eller dadlar till. En tallrik gröt om dagen är lagom. En svensk kompis till mig brukade äta "kruska" varje dag och det förbereddes två dagar innan: man la i blöt lika delar korn, vete, råg och havre som hela korn och hällde på vatten och ställde i kylskåpet över natten. Nästa dag sköljdes blandningen och man kokade upp den och lät sedan svälla till nästa dag och då kokade man blandningen upp en sista gång och åt den med fet mjölk och russin. Näringsämnena fanns kvar eftersom man använde hela korn, men man fick tugga väldigt länge, innan skalet var tillräckligt finfördelat. Den gröten hade säkert en låg glykemisk index. Jag blev inspirerad och började också koka "kruska". Min mamma kokade också "kruska" när jag var barn. Hon la kastrullen i en pappkartong med lite grytlappar runt, meningen var att den skulle kokas upp och bli långsamt tillagad med isolering runtom.
Jag nämnde kvass i texten – utmärkt sätt att ta vara på överblivet rågbröd. Det gick även att köpa kvass-koncentrat för att göra det hemma själv. På somrarna såldes kvass ur cisternsläp på gator och torg. Gällde att ha med sig en flaska eller en burk, eller så fick man chansa och använda den kollektiva jättemuggen att dricka ur, och riskera allehanda smittor. Det var tider det.
Finnar älskar "kotikalja", en finsk variant av kvass, gjord på malt istället för bröd. Man kunde köpa det i livsmedelsaffärer i jättestora glasflaskor, kanske 5 liter. Jag tyckte att det var jättegott. Jag minns ett fint bröllop i Finland, där drycken serverades. Finnar kallar både öl (=olut på finska) och kvass för "kalja", ett smeknamn för en kär dryck. Jag dricker inte öl, men dricker gärna "kotikalja" eller kvass.
Kruskan är bra mat för en prepper, om den är gjord på hela korn och russin som hållbara ingredienser. Däremot är det lite knepigare med mjölken som har kort hållbarhet. Det krävs inte särskilt mycket uppvärmning, heller, om man utnyttjar blötläggningen för en skonsam tillagning, där vitaminer bevaras.
Så länge säden hålls torr kan den sädeskornen förvaras väldigt länge. Mjöl däremot har begränsad hållbarhet. Är det fullkornsmjöl där hela kornet är nermalt inklusive grodden (i grodden finns fett) är hållbarheten kort. Det hela sädeskornet har en perfekt förpackning, men när väl kornet krossats härsknar fettet i grodden.
Finland har spannmål i beredskapslagren runtom i landet för ett halvårs behov. Det kan behövas i en krissituation, om skörden är väldigt dålig eller om det skulle bli krig. Det är hemlighetsstämplat var spannmålet finns, exakt hur mycket som finns och på hur många olika ställen.
När jag besökte Leningrad 1982 så var affärerna ganska tomma. De flesta matvaruaffärer sålde bara salt och ättika. Men så fanns det bröd. Alltid av hög kvalite och till sanslösa priser. En limpa kostade typ 95 öre.
Jag misstänker att den goda tillgången till gott bröd var ett privilegium för städer typ Leningrad. En kompis till mig var i Sibirien för att sätta upp en pappersmaskin. Han sa att där var det brist på allt. Ingen var heller intresserad av att växla svart för det fanns ändå ingenting att köpa för västvaluta. För att få något att äta gällde det att vara på plats när varorna kom in. En gång såg de en gubbe som sålde fisk från ett lastbilsflak. Genom att slå sig fram i kön lyckades svenskarna få köpa lite fisk som de sedan åt utan tillbehör tills den tog slut. Se där: En bild från de mindre privillegierade delarna i Sovjet
Jag har varit i Ryssland eller Sovjetunionen några gånger och älskar det ryska brödet. Men under min senaste resa till Fjärran Östern fanns det för mycket flugor i matsalen, de gick omkring på maten på bordet och guppade i saftkannan. Annars fick vi väldigt mycket god mat där, men jag gick säkert ner i vikt under resan pga flugorna.
Stefan Hill, i de mindre städerna gällde det att veta vilken butik som hade fått en leverans. Ryktet spred sig som löpeld och långa köer ringlade sig tills leveransen tog slut. Många hade egna kolonilotter, jag spenderade många sköna sommardagar med att rensa ogräs eller plocka ärtor på kolonilotten i Sibirien. Folk fiskade, plockade svamp och nötter, la in grönsaker som odlades på sommaren och överlevde på detta hela vintern.
Nej, jag tittar inte på Youtube länkar du skickar till mig
(Fniss)
Jag bodde i Moskva på 1990-talet. Då var det fortfarande brödfabriken som stod för mörkt bröd till folk. Ingen bakade hemma.
Om jag förstod det rätt så var bröd prissatt 50% lägre än mjöl under CCCP-tiden, så det var en dålig deal att baka hemma. Ett exempel på systemdriven inkompetens. (Ungefär som vi har det nu i Västvärlden, att nästan alla varor är billigare att köpa än att göra själv. Försök gärna att sticka en billig ylletröja… 😉
Bara ute i byarna hade man en vedeldad bakugn i anslutning till bastun (banja) och gräddade egna limpor.
Lena – var växte du upp?
Jag växte upp i Moskvas förort, nordväst. Många somrar spenderades i Sibirien, med pappas del av familjen.
Ja, ute i byarna värmdes husen oftast med vedspis, som kunde nyttjas till matlagning och bakning, samt för att skapa en varm bädd bredvid spisen (användes oftast av äldre och sjuka). I småbyarna fanns ju inga livsmedelsbutiker, så bröd kunde inte införskaffas dagligen. Mjöl är enklare att långtidslagra att bröd, helt enkelt.
Av en lettländare som flydde i en gummibåt i slutet på 1970-talet fick jag höra varför det aldrig fanns något att köpa i butikerna i Sovjet.
Samtidigt gick det inte att undvika att det kom information om att affärerna i väst var fulla med varor.
Gränserna var ju inte helt stängda.
Bland annat var det ju många idrottare, som tävlade utomlands.
Idrottsliga framgångar var som bekant en viktig del av propagandan om det kommunistiska systemets överlägsenhet
Förklaringen var att de västerländska arbetarna var så utsugna att de inte hade råd att köpa något.
Därför fanns det så alltid så mycket kvar.
I Sovjet däremot hade arbetarna det så bra att de kunde köpa allt de ville.
Därför tog allting slut.
Av en lettländare som flydde i en gummibåt i slutet på 1970-talet fick jag höra varför det aldrig fanns något att köpa i butikerna i Sovjet.
Samtidigt gick det inte att undvika att det kom information om att affärerna i väst var fulla med varor.
Gränserna var ju inte helt stängda.
Bland annat var det ju många idrottare, som tävlade utomlands.
Idrottsliga framgångar var som bekant en viktig del av propagandan om det kommunistiska systemets överlägsenhet
Förklaringen var att de västerländska arbetarna var så utsugna att de inte hade råd att köpa något.
Därför fanns det så alltid så mycket kvar.
I Sovjet däremot hade arbetarna det så bra att de kunde köpa allt de ville.
Därför tog allting slut.
Tack för en intressant artikel!
Jag är intresserad -och fascinerad- av den ryska kulturen men min kunskap och förståelse är tyvärr alltför låg.
Min rudimentära bild är att man tänker att ryssarna är ungefär som vi är(eftersom de är vita och ser ut som vi) men att kulturerna skiljer sig mer än vi tror. En anledning till detta skulle vara att övriga Europa fått sig kristendomen till livs förpackad tillsammans med antikens ideal och att detta satt djupa spår i vår kultur. Medan ryssarna istället fick kristendomen via den ortodoxa kyrkan – utan de antika idealen – och att skillnaderna däremellan är ganska långtgående.
Jag har ibland, när familjen gått och lagt sig, hamnat i kategorin "driving in russia" på YouTube. Vissa av kommentatorerna vill göra gällande att ryssarna har ett väsensskilt sätt att se på konsekvenser jämfört med västerlänningar. Något som verkar styrkas av klippen(visserligen anekdotiska).
Lena, det vore superintressant att höra mer om skillnader i kultur och tankesätt mellan ryssar och övriga europeer! Kanske med någon kommentar om synen på risk/reward/konsekvens etc.
Tack igen för en intressant text och god fortsättning!
/Carburetor
Tack för denna mycket intressanta läsning. Jag hoppas på mera. Många intressanta kommentarer också.
Bilden är av en kaka. Socker hör inte hemma i bröd. Räckte inte med socker tydligen utan "brödet" innehåller också glukossirap. Om jag ska äta bröd är det osockrade knäckebröd som gäller. T.ex. Wasa Delikatess eller Sport/Sport+.
Det är inte för inte, man får flashback av socialstyrelsen kampanjer för att äta mer bröd.