SBAB/DI: Skuldbubblan bakom Pippi Långstrumpekonomin

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Under krisen 2009 då priserna gick ner så hörde banken inte av sig i alla fall..

De var glada så länge man betalade sin ränta.

Det finns två aspekter dels vad gäller bankens resultat och dels vad gäller bankens agerande gentemot kund.

När det gäller bankens resultat så är det den bedömda osäkerheten i fordringen som blir avgörande – sålänge betalningar flyter in enligt plan så har banken ingen anledning till att bedöma fordringen som osäker. Fordringen ligger då kvar som en tillgång och banken gör därmed ingen kreditförlust. Banken kommer rimligen inte gräva djupare i kundernas ekonomi än så för att se om det föreligger risk att fordringen inte kommer betalas helt.

När det gäller bankens agerande gentemot kund så har banken inte rätt att agera på vilket sätt som helst. Om betalningarna flyter in enligt plan och inga andra händelser inträffar (som att huset brinner ner, kronofogden mäter ut det eller dyligt) så är det gällande avtal som gäller. Avtal om amorteringsfrihet gäller bara en viss tid liksom avtal om ränterabatt, dessa kommer inte förnyas om banken behöver kräva amortering – då kommer banken kräva amortering. Dessutom när lånets löper ut (efter 30-50år) så har banken rätt att få betalt – då kan banken bevilja nytt lån med belåningsgrad banken känner sig bekväm med.

Runt '92 fanns inte konsumentkreditlagen – dvs det är nya spelregler idag.

Den punkten avser förhållanden som att huset brinner upp eller fastigheten utmäts. Att det är lite surt på fastighetsmarknaden skall inte vara tillräckligt för att anse att säkerheten avsevärt försämrats.

Om jag har fel i det påståendet skulle någon kanske kunna hänvisa till ett fall där man kunnat kräva detta pga sur marknad – trots att jag frågat efter det har inget sådant exempel givits.

@gefle
Vad förväntar du dig att banken skall göra? Anlita don Corleone för att driva in skulderna? Isf hoppas jag att banken inte vill åt mina pengar.

Om banken däremot tänker använda lagliga medel (man är nog inte naiv om man tror det). En bank på obestånd innebär bara en risk att fordringen överlåts, en överlåten fordran gäller alltjämt med samma vilkor gentemot gäldenären. Det blir alltså bara att betala till någon annan.

Sen behöver man inte tro speciellt mycket väl om bankerna, det är frågan om vad de har rätt att göra – dvs vad de kan göra ifall de vill hålla sig inom lagens gränser.

Har du någon referens till fallet "Mats O Sundqvist"? Som jag skrev dock var lagarna annorlunda i början av 90-t, så det som kunde göras då och hålla sig inom lagen är inte samma som kan göras idag och hålla sig inom lagen.

Som sagt verkar det inte finnas så mycket fakta kring detta fallet. Det enda jag kan se är att Mats O Sundqvist avtalade med Fordringsägaren om att skriva av skulderna mot övertagande av endel av Sundqvists tillgångar, detaljerna i avtalet är tydligen under NDA.

Sen kan man fråga sig om detta faller under begreppet konsumentlån.

För övrigt om man oroar sig för att banken inte skall hålla sig till lagen (och komma undan med det) så får man nog vara mer försiktig än så för att undvika att råka illa ut.