I en DN-artikel hävdas det att villapriserna på Lidingö har fallit med 28%. Före detta riksbankschefen Stefan Ingves tar bladet från munnen i en intervju i CNBC och kallar dels den svenska bostadsmarknaden för dysfunktionell och säger att räkenskapens dag är här nu.
I en artikel hos DN hävdar Mäklarstatistik att bostadspriserna på Lidingö har fallit 28% eller cirka 4 miljoner för en normal villa i kommunen. Det ska vara mest i Stockholms län, men syns inte i statistiken hos Mäklarstatistik då den redovisas med glidande medelvärden över flera månader.
De som köpt de senaste åren kan därmed fått sitt egna kapital utplånat då priserna gått ner mer än kontantinsatsen för de som stoppat in 15-25% eget kapital i bostaden. Därmed kan de hushållen vara inlåsta och kan inte flytta – säljer de villan har de inga pengar att stoppa in som egna minst 15% i en annan bostad inte ens om de köper en billigare bostad.
Raset på 28% har skett på endast åtta månaders tid, sedan toppen som noterades i april enligt artikeln. Eller om man så vill har Lidingövillaägarna bott sig rika med minus 500 000:- SEK per månad sedan april. Nu har ju dock alla köpt för att bo, så det är förstås inget problem.
Fd riksbankschefen Stefan Ingves som i egenskap av kalenderbitare skitit i konsekvenserna av centralbankens penningpolitik utan helt styrt på specifikationerna, och rent av ändrat dessa för att just inte behöva höja räntorna, tvår nu sina händer rent av lite hånflinande hos CNBC.
Han kallar den svenska bostadsmarknaden för dysfunktionell och säger att räkenskapsdagen är här nu.
Under hans tid har Riksbanken länge skrivit att skuldbubblan är för stor hos hushållen, men att det inte är deras sak att bry sig om och att de själva som kalenderbitare enbart ska bry sig om den fiktiva konsumentprisinflationssiffran KPIF och en godtycklig procentsats som någon hittat på en gång i tiden. Att styra allt på en enda godtycklig och konstruerad faktor är ju jättesunt.
Han säger till CNBC:
“I’ve persistently time and time again said that the debt level in the household sector is just way, way too high and there will be a day of reckoning and eventually rates will go up, and now rates have gone up […] What you see happening now is almost exactly what you would expect to see happening, and that is that households have to pay more and the interest rate sensitivity … is much higher”
Det går förstås att använda andra uttryck än kalenderbitare kring Ingves och Riksbanken, men man bör undvika sådana alternativa uttryck då de skulle kunna uppfattas som funkofobiska. Man kan iaf konstatera att det är glädjande och inkluderande att sådana personer kan få mycket höga löner och makt över ett helt lands ekonomi. Återstår att se om nya ledningen för Riksbanken är lite mer holistiska och som fristående myndighet väljer att tolka sitt uppdrag lite mer ansvarsfullt.
Riksbanken ligger bakom skuldbubblan och bostadsbubblan genom sina räntesänkningar, och de ligger sedan bakom punkterandet av den samma genom sina räntehöjningar. Det är förstås befriande att se Ingves peka finger på det han själv skapat och kallar dysfunktionellt, men frågan är nu framåt om Riksbanken tänker ändra på detta?
Sverige kan iaf vara stolta över att den kraschande bostadsmarknaden ger världsrubriker. Tidigare har vi omnämnts som bäst i klassen och det land där bostadspriserna faller snabbast i hela världen.
153 kommentarer
Hur har priset på skog utvecklats senaste tiden?
Kan inte begripa varför priserna på rena skogsfastigheter tidigare följt med bostadspriserna upp i höjden; skälen till att man köper eller säljer en bostad har ju absolut ingenting att göra med skälen till varför man köper eller säljer skog.
Greater fool theory. Så länge det finns en större idiot beredd att betala mer så stiger priserna.
Kan ju spela in något, men man köper ju inte ett skogsparti som man köper värdepapper direkt, utan man räknar med att behålla innehavet under flera konjunkturcykler, så det blir en väldig risk att köpa på toppen.
Förr brukade man prissätta skogsfastigheten efter värdet på den uppväxta skog som stod där vid försäljningstillfället, samt värdet på en ytterligare avverkning. Men priserna de senaste åren har snarare hamnat på åtminstone tre-fyra avverkningar, dvs 3-4 gånger minst 40 år och därmed ingen som helst chans att kunna räkna hem investeringen.
Japp. Har skrivit om vansinnet många gånger.
En grannfastighet med ca 200 ha skog blev nyss såld, den hade massor av avverknings färdig skog.
Den bjöds ut för 36 mille, jag tyckte den var värd 30.
Slutpriset blev 44, den köptes enligt ryktet av en av Sveriges största fastighetsägare.
Han är definitivt ingen idiot.
Ju mer du omsätter, ju mer skog vill du ha. Med skogsfastighet kommer avdragsrätt. För i princip allt. Alla med mycket kapital äger skog. Inte så mycket skog kanske men det är viktigt i portföljen.
Timmerpriserna gick upp en hel del pga att tillgången på ryskt timmer försvann för ca 10 månader sen.
Nu har priserna fallit tillbaka men är fortfarande högre än tidigare.
Jag tänker att med sjunkande räntor så har avkastningskravet minskat och därmed har man kunnat använda ett större kapital vid inköp.
Tyvärr har ju inte skogen inflationsjusterad tillväxt så det kan ju inte vara det som driver på priserna 🙂
@KENTHANSSON
Det är i alla fall så ekonomerna förklarar det. Med sjunkande ränta kan vad som helst räknas hem.
I princip kan ökande penningmängd manifestera sig som varuinflation eller tillgångsinflation. De senaste decenierna har vi haft mer eller mindre negativ realränta och tillgångsinflation, vilket inte ingår de mått Riksbanken haft i uppdrag att styra efter.
Om du vill sova lite sämre kan du fundera på vad följden blir av den extremt negativa realräntan vi fortfarande har (även om nominalräntan är positiv så är Realräntan idag mycket negativare än vad den var när vi hade minusränta. Med 2 procents ränta på banken så förlorar dina sparpengar minst 6% köpkraft på ett år). Och det är lönsamt att låna och tidigarelägga konsumtion (lyxfällan baklänges, typ)
Det där är rätt intressant. Jag har fått känslan av att någon har tjänat pengar och vet inte hur de effektivt ska placera sina pengar. Sedan har de fått ett antal barn som inte har någon känsla för ekonomi och då är skog ett bra sätt att säkert placera dessa pengar och sedan föra över till barnen. Tyvärr tror jag också att den låga räntan har använts för att få upp dessa tillgångspriser också.
Kan det inte vara att många vill åt andra værden som skogen ger? naturupplevelse, jakt etc?
Speciellt många post covid som insett att man kan jobba bra på distans ute i skogen?
Men kanske inte førklarar den orimliga værderingen som angavs som exempel.
Man kan säkert googla detta men eftersom jag är lat som få, vem kom egentligen på 2% målet för riksbanken avseende inflationen?
Ja, du. Är väl Milton Friedman eller någon.
Hade det varit baserad på vetenskap hade siffran mer varit typ 1.857% eller 2.157%. Att man klämt i med ett siffermagiskt 2.0% visar att det är ett godtyckligt påhitt som “känns bra”.
Nu är dock inte ekonomi en vetenskap även om kalenderbitarna försöker låtsas att det är det och att de egentligen är tekniska fysiker, men inte hade betygen och begåvningen nog att komma in på den utbildningen.
Håller helt med dig, Cornu! Är själv ekonom pga för dålig på matematik, men behövde tjäna pengar. Intrycket jag har av ekonomisk “vetenskap” är att det är Jordan Peterson-snack, fast om annat än incels mm.
Oj nu vet jag någon vars fingrar det kliar i. Kan du ta samma mening på latin? 🙂
Kanske en travesti på Ronald Reagans klassiker:
– Journalist, “Mr President, why 600 fleet units in the pacific?”
– Ronald “well, nice round figure…”
Det spelar ingen roll vad inflationsmålet är. De kunde satt det till 20% istället. Vad det handlar om är att man behöver veta på ett ungefär vad en krona är värd X antal månader fram i tiden. Det blir svårt att ingå avtal (anställningsavtal som varar i ett år t.ex.) om man inte har en susning om hur många potatisar man får för en hundralapp om ett halvår.
Att de valt 2% beror säkert på att man:
1. Vill ha en liten inflation eftersom det stimulerar ekonomin. Om vi haft ett 50%-igt deflationsmål istället så hade ju alla väntat in i det sista med att köpa något.
2. 2% är såpass lite inflation att för vanligt folk i vardagen märks det knappt. En hundralapp nu är typ en hundralapp om ett år.
Måste varit samma som kom på att en normal bolåneränta är 6% eller vad det nu var.
Kalkyl på ett skogsfastighets köp har alltid varit skum, blir inte lättare nu när Akellius dammsuger Sverge på skogsfastigheter i hela landet i alla storlekar
Ja, det har vi märkt i Hälsingland. Väldigt många hektar skog i varierande kvalitet som sålts till herr A vars rådgivare mfl dammsuger bergssidorna på varenda liten planta. Fått intryck av att avkastningen på skog ska till månen då de budat till himmels hittills, så något bör de veta eller så är det något muffens på gång, ref kommentaren till ANDERSPANDERS 2023-01-11 17:12 – 17:12.
Nu kan jag ha fel men om jag förstått det rätt så var det en finansminister i Nya Zeeland som myntade allt nån gån i slutet på 1980-talet. Om jag förstått det rätt hade Nya Zeeland på den tiden inflation på +10% men att målet var 0-1% men 0-1% ansågs för drastiskt så man satte istället 2%.
Var det inte så att det råkade vara runt 2% inflation vid tillfället man satte målet? Vem som satt målet är dock så vitt jag förstått riksbanken själv. Jag noterar nämligen i deras uppdrag väll ingår att bevara kronans värde vilket skulle innebära 0%. En annan notering är att med inflation är det enklare att genomföra lönesänkningar om det skulle bli nödvändigt – det är ju lättare att folk accepterar bara får 1% löneökning (trots inflation på 2%) än att de får 1% lönesänkning (utan inflation).
En annan fråga är ju om lämpligheten/möjligheten att styra den om inflationen är ett resultat av bristande utbud på varor snarare in på överflöd av pengar?
Jag tror att 2 procent var tillräcklig långt från 0. De ville inte riskera att fastna i Japans deflations-spiral.
Men, det stora problemet är att tillgångsinflation hamnade utanför måtten man styr efter. Priset på bostäder, aktier, guld eller skog kan explodera utan att centralbankerna reagerar.
Nja, de lär nog ha fattat att Japans deflationsspiral var resultatet av en vidlyftig utlåning.
Centralbankerna är inte oberoende och styrs av politiker, som vill se tillväxt. Vidlyftig utlåning är enklaste sättet att få igång snabb tillväxt.
Vi skall inte glömma att FI enkelt kunnat bromsa bostadsbubblan mha regelverket för bolån. FI är också politiska knähundar.
De Svenska besluten är nog bara “härma USA” 😉
Men de 2 procenten kommer nog från en balansgång mellan en tillräckligt hög inflation för att undvika deflation/ha som smörjmedel och tillräckligt låg för att minska risken för att tappa kontrollen.
Usch. Deflation är så hemskt. Saker blir billigare med tiden. Värdet av 100 kr idag blir högre imorgon. Jag är helt säker på att om vi hade deflation skulle alla skjuta upp all konsumtion. Ekonomin skulle krascha totalt. (Spår av ironi kan förekomma).
Ja ta alla billiga TV stora apparater ex. Konsumtionen rasade totalt när priserna började sjunka.
Läste nog i “Currency Wars: the making of the next global crisis” att mängden guld i världen ökar med ca. 2% per år (summera alltså allt guld som finns i världen i form av guldtackor, ringar, halsband osv – varje år lyckas vi utvinna ca 2% av den mängden). Så det har kanske att göra med det?
2% lagom helt enkelt. Lite inflation är bra. Resurser flyttar till industrier med bättre avkastning utan att löner behöver sänkas jämf noll inflation. Sedan är det 2% plus minus 1% så ett intervall av 1-3%, då det är svårt att kontrollera bättre. Sedan handlar det om att skapa förväntningar. Ekonomi är ingen exakt vetenskap. Andra rules of thumb är att över 70-80% avd GDP i statsskuld leder till lägre tillväxt då vi sett detta empiriskt i många länder. 2% målet bygger även det på empiriska studier om vad som fungerat för andra och för oss tidigare.
” 70-80% avd GDP i statsskuld leder till lägre tillväxt”
Jag tror att den där studien totalfloppade när den granskades. Det var någon student som försökte replikera studien till ett exjobb eller liknande och det visade sig att professorerna inte hade klarat av excel riktigt + de hade missförstått en del ingående data.
Lite pinsamt för alla inblandade. Särskilt för dom som hade reviewat artikeln. Men man skall inte kasta glas i stenhus, jag har aldrig begärt ut rådata när jag har granskat artiklar…
Över huvud taget bör man inte göra några beräkningar som är ens halvt komplicerade i Excel. De fyra räknesätten och lite summeringar samt motsvarande komplikationsgrad kan väl gå bra. Fast att skriva ens måttligt komplicerade formler är så krångligt att man svårligen kan förvänta sig att det blir rätt.
Kanske någon drar sig till minnes att FHM någonstans i pandemins inledning gick ut med en prognos angående smittans förväntade utveckling. Efter en stund gick man ut med en rättelse. Efter ytterligare en stund gick man ut med en rättelse av rättelsen. Denna gång upplevde de tydligen att de måste ge en förklaring. Man hade enligt denna inte tänkt fel utan det hade blivit fel i Excel var förklaringen.
Jag skulle säga att det är allvarligare att man använt sig av ett direkt olämpligt verktyg än att man tänkt fel.
Nja. Jag tycker nog att excel är extremt transparant jämfört med många andra verktyg. Delar man upp formlerna och visar mellanstegen så gör ett kalkylblad att man ser orimligheter ganska lätt.
Problemet är att folk inte gör rimlighetsbedömningar. Oavsett verktyg.
Excel kan visserligen avrunda flyttal lite lustigt (typ 17:e decimalen). Men annars räknar den lika rätt/fel som vilket annat datorprogram.
Nej det var ingen större grej med excelarket, en oförklarlig knyck på en kurva rätades ut, men boken ger samma budskap.
Ok. Den boken har jag missat.
Men jag tror ändå att det är en jävla skillnad om landet lånar upp 80% av BNP för att bygga infrastruktur jämfört med att rädda en obalanserad budget år efter år. I det första fallet (typ järnvägar på 1800-talet) så hjälpte det nog BNP medan de senare fallet borde vara ett effektivt strypkoppel.
Har för mig att det är Janet Yellen som ska ha äran att ha hittat på 2%. Lagom avstånd till deflation var väl det vetenskapliga underlaget.
Var ett bra tag sen jag läste Krugman, men vill minnas att när det begav sig så argumenterade han för att målet för inflationen borde vara högre än 2 procent. För att på så sätt få ett större säkerhetsavstånd till deflation.
Det var en finansminmister i Nya Zeland som hittade på målet i samband med en intervju. Andrew Bailey hette han.
Jävligt mycket fyndiga kommentarer och gissningar om något som står i klartext på Riksbankens hemsida under titeln “Inflationsmålet”:
Varför just 2 procent?
Det viktiga är att inflationen är låg och stabil.
För hög inflation är problematiskt eftersom det brukar innebära att inflationen varierar mycket. Det skapar osäkerhet som påverkar ekonomin på ett negativt sätt (se ovan).
För låg inflation ökar risken för deflation, det vill säga att den allmänna prisnivån faller vilket historiskt har visat sig skapa stora problem i ekonomin.
Det finns flera skäl till att inflationsmålet sattes till just 2 procent då det infördes:
Inflationen var ungefär 2 procent när inflationsmålet introducerades och det var en vanlig nivå på inflationsmålet hos andra centralbanker.
Ett mål på 2 procent ansågs också ge ett tillräckligt stort handlingsutrymme för penningpolitiken, det vill säga att det fanns tillräckligt utrymme att sänka räntan för att få upp inflationen i lågkonjunkturer utan att räntan skulle slå i golvet (som de flesta då ansåg vara 0 procent).
Med en inflation på 2 procent underlättas också nödvändiga justeringar av relativa priser och löner.
Svaret hittar du här https://qz.com/2022696/where-did-the-feds-2-percent-inflation-target-come-from
Det var lite av en slump faktiskt, men självklart bygger antagandet på klassisk nationalekonomi.
Sverige (och flera andra) apade sedan efter:
https://www.riksbank.se/sv/penningpolitik/inflationsmalet/historik-inflationsmalet/
Det är ju ett tolreansintervall så 2% ska betraktas som ett önskvärt medelvärde. Tanken var att en viss prisökning skulle få folk att vilja spendera, eftersom inköp annars skulle skjutas upp. Det svåra (snarare omöjliga) ligger i att kontrollera alla variabler som styr inflation, särskilt eftersom det tar tid innan effekterna syns.
Det visade sig ju att Ingves var ju helt inkompetent redan i samband med krisen 2007-2008. Har alltid varit helt obegripligt hur han blev kvar så länge.
Tänk om vi hade fått vice riksbankschefen Lars EO Svensson som riksbankschef i stället, då skulle du fått se på minusräntor och gasen i botten!
Han har en rad artiklar på ekonomistas.se under åren, där han alltid hävdar att bostadspriserna är helt sunda och baserade på fundamenta.
Bostadspriserna är alltid baserade på fundamenta. Vad man måste inse är att fundamenta för en bostad inte är vad byggnaden eller del av byggnaden faktiskt är värd utan vad någon annan är beredd att betala för att bo där.
Och det styrs mycket, men inte enbart, av bostadens plats, dvs, location, location, location.
Nu när räntorna går upp så minskar inte vad någon är beredd att betala för att bo på ett visst ställe, men vid konstant kostnad med lånefinansiering så minskar vad man kan betala i köpeskilling. Priset för att bo på ett visst ställe behöver däremot inte sjunka.
Jo, men om fundamenta är alltför volatila så kan man räkna med att bostadspriserna också kommer att vara det. Lars Svenssons sätt att resonera om att tillgångarna går upp mer än skulderna missar det faktum att tillgångspriser kan gå både upp och ner, medan skulderna finns kvar.
Du menar att Ingves dubbelhöjning av ränta på grund av ökande skopriser var en korrekt bedömning när Lehman Brothers gick omkull?
Låter som Greenspan innan kraschen på USA:s bostadsmarknad.
Lagt ett bud på en villa i norrort i Stockholm, utgångspris är en bra bit över All Time High i området och jag lade ett skambud på ungefär 30% ned från det. Idag kom ett bud strax under ATH-utgångspriset. Återstår att se om det är ett fuskbud eller om de faktiskt skriver på det, blir spännande att syna.
Man vet ju aldrig riktigt på förhand. Nämnde i en tidigare tråd att vi köpt vår lägenhet nära toppen av marknaden och att det nyligen sålts två identiska lägenheter i samma hus för ett högre pris.
Även om marknaden går ner så betyder det ju inte nödvändigtvis att allt gör det.
Idiosynkratisk risk i bostäder kan också bli idiosynkratisk vinst 😀
Tycker att bostadsmarknaden ska klara av en lågräntemiljö utan att gå bananas. Det bästa hade varit om kollektivet begripit hur mycket som är rimligt att belåna sig relativt sin inkomst, men det är ju bara glömma. Då återstår att skylla på bristfälliga regleringar. Amorteringskrav m.m. skulle ha kommit mycket, mycket tidigare. Bostadsmarknaden måste regleras hårt för att vara långsiktigt hållbar. Bostäder är något som alla behöver och marknaden måste funka för att möjliggöra för folk att byta upp sig i takt med att livet förändras med hänsyn till familj, jobb, osv utan att skuldsätta sig upp över öronen. Det är en generation som får ta värsta smällen nu, och de är de som har bytt upp sig under cirkusen. Ju senare desto värre. Man riskerar bli inlåst och det med höga lån. Lån som inte behövt varit så höga om marknaden varit välskött. Bankerna jublar, men ingen annan. Förutom experterna som förstås såg detta komma och som vanligt timade marknaden perfekt genom att sälja precis innan toppen och nu ska fynda på botten.
Just amorteringskraven var något jag var stor motståndare till först, men efter hand insett att de är utmärkta för just bostadsmarknaden i en lågräntemiljö. De håller nere priserna genom att öka kassaflödet när räntorna inte kostar något, samtidigt som de minskar risken för räntekäftsmällar framöver. Dessutom skrattar bankerna lite, lite mindre när lånen minskar. Hade de dessutom införts tidigt så hade de inte slagit hårt mot förstagångsköpare.
Ja man kan ju tycka att både banker och låntagare borde ta eget ansvar. Som jag ser det så bör man som låntagare räkna med en rimlig ränta, sen är ju då frågan vad det är men att bara avfärda ränte toppen de senaste 30åren som helt orimlig på ett lån man förväntas ha i 50 tycker inte jag är seriöst. Och amorteringskravet finns mest för att bankerna inte kan ta ansvar det finns som jag ser det bara för att minska riskerna i banksektorn, som staten då anser inte klarar av att ta ansvar och man skulle behöva gripa in och rädda dom. Och något man verkligen skulle gjort när räntorna gick mot noll vore att avskaffa ränteavdragen. Själv tycker jag att räntorna nu börjar närma sig rimliga nivåer, tycker att man bör ha en räntenivå i samhället som ger ränta på sparkonto hos banken, sparräntan bör vara högre än inflationen så fortsatt för låg enligt mig men vi får väl hoppas att inflationen inte fortsätter i samma takt.
Håller med om att ränteavdraget (= statlig subvention av skuldsatta på bekostnad av skuldfria) på 30% för bolån borde avskaffats under perioden räntorna varit extremt låga, eller åtminstone så borde ränteavdraget blivit minskat. Med det är en sakpolitisk fråga som inget politiskt parti vill veta av. Flera gånger av politiker och ministrar blivit tillfrågade om att minska ränteavdraget, och det kläckte ur sig en ordsallad efter en annan.
Men det blir intressant att se hur stor statens kostnad för ränteavdrag kommer bli 2023-2024 om räntorna stannar kvar eller stiger, samt när hushållens bundna räntor övergår till rörliga. En tickande bomb i statsfinanserna. De kanske inte kommer ha något val än att minska på avdraget, men skulle själv inte tippa på det…
Dina argument håller bara om alla pengar är statens.
Ränteavdraget är ingen subvention. Det är ett _avdrag_ och inget annat. Det får du dessutom bara göra om du gör exakt vad staten föreskrivit att du ska göra, dvs låna till bostadsköp.
Statens kostnader en tickande bomb i statsfinanserna? Knappast. Du skulle kunna ha 100% avdragsrätt. Staten tjänar ändå på det.
Tack MICSJO 🙂 Jag har inte tänkt på saken från detta perspektiv men tror att jag håller med om de två första meningarna.
Det rör sig i själva verket om en straffskatt på oss som inte belånar oss så som staten vill och förskriver.
Men personligen tycker jag faktiskt ännu sämre om ränteavdraget nu när du öppnat mina ögon 🙂
Och den sista meningen om 100% är jag också skeptisk till. Det var ju nästan ett sånt system Sverige hade en gång, och fann goda skäl att överge.
Eftersom staten är den som lagstiftar är alla pengar statens att lagstifta om. Staten har genom lagen gett dig rätt att förvalta en del av de pengarna som ingår i Sveriges finanser. Det vi kan diskutera är hur långtgående och hur mycket av pengarna och under vilka förutsättningar medborgarna får utnyttja denna rättighet, förmedlad av staten. Om det inte vore på det sättet hade vi ingen stat.
Jag rekommenderar ett inlägg på economistas från 2021-10-07:
Varför pratar man bara om-skuldberget men inte om det mycket större tillgångsberget som ökar snabbare än skuldberget?
Two men says theyre Lars, one of them must be wrong 🙂
Tillgången bostad är inte en likvid tillgång så det är nonsens. Du kan inte ta hörnet på din bostad och gå och köpa havregryn till gröten med. Säljer du bostaden behöver du köpa en annan bostad.
Ja, Lars. Och att prata om skuldernas storlek i förhållande till tillgångarnas storlek om tillgångarnas storlek är en effekt av skuldernas storlek förfaller mig också som just Nonsens. (Men jag kommer aldrig ens att bli vice riksbankschef)
Eller kanske en tautologi. Nonsens, men av en finare sort.
För en del av kollektivet med låg eller obefintlig belåning och goda inkomster är det just det.
Fast det är väl inga större konstigheter att låna upp på bostaden nuförtiden? Man kan ju bara låtsats att man ska renovera någonting och vips så kan man äta upp fasaden.
Men fastighetsskatt är bra?
Är en tavla värd en miljon för att någon värderat den till en miljon, eller för att någon är beredd att betala en miljon för den?
Exakt samma gäller för bostäder.
Men samtidigt så bedöms också värdet av en bostad mot vad det kostar att bygga en ny, vilket man inte gör för en tavla.
Nja, bara delvis. Vill minnas av någon kollega som för ett par år sedan byggde hus sa att runt göteborg var det något index på närmare 2 (och i stockholm 2) på byggpriset, dvs om du byggde hus som kostade dig 1 miljon, så när allt var klart och huset godkänt att bo i så var dess marknadsvärde närmare 2 (eller 2 i stockholm).
Och att bygga hus i glesbygder går aldrig (eller iaf sällan) ihop sig rent ekonomiskt, för när huset är klart är det värt mindre än man puttat in. Åtminstone för en privatperson.
Finns det inte en klassisk ekonomisk formel för just detta, ungefär så här: det byggs nytt när kostnaderna för bygget understiger priset för vad gamla hus (dvs begagnade hus i det befintliga beståndet) kan säljas för. Får då går det att göra vinst vid försäljning av det nybyggda.
Höga priser på hus i det befintliga beståendet blir således drivande på byggmarknaden. Och mycket riktigt, så var det inte länge sedan det rapporterades om en kraftig inbromsning av nybyggandet, vilket sammanfaller med prisraset på hus i det befintliga beståndet. Svaret kanske ligger i att öka ränteavdragen så att priserna på begagnade hus stiger, så att nybyggandet tar fart igen?
Någon ekonom får gärna fylla i luckorna.
Lars EO Svensson kanske man inte skall ta på allvar, någonsin.
Nyfiken ekonomi-okunnig undrar hur Ingves tycker att man ska ha gjort? Vi köpte radhus i Umeå strax efter krigsutbrottet. Bostadsmarknaden hos oss har nog egentligen knappt påverkats, den steg iaf stadigt i våras. Vi är skuldsatta upp över öronen men har för all del möjlighet att arbeta oss ur det. Säkert har vi lånat 100% eller kanske mer när vi räknar in privatlån och smårenoveringar. Vilket skulle Ingves råd till oss vara i våras, ”köp inte bostad”? Kötiden för en studentlägenhet här är ju tre år och vi är numera en barnfamilj och arbetande, vi behöver en riktig bostad. ”Flytta inte till Umeå då” i Skellefteå är bostadssituationen helt extrem med tanke på batterifabriken, så vårt alternativ hade inte varit att inte flytta utan snarare att flytta till kanske Gällivare eller Kiruna där det förhoppningsvis finns arbete i vården men helt utan sociala kontaktnät. Har svårt att se andra lösningar för oss som inte har kapital före studierna. Men jag har också svårt att se någon politiker eller riksbankschef på allvar säga att städerna inte är för unga människor om de inte har rikedomar med sig från sina föräldrar. Man behöver kunna bo i staden, och då behöver man köpa bostad, oavsett vad Ingves tycker om saken. Tänker jag.
Som arbetande med barn och ungdomar i vården är min ledstjärna att ta ansvar: att inte låta ärenden falla mellan stolar, eller säga ”det är någon annans ansvar”. Nu fick väl Ingves betalt bra mycket mer än mig för att ta bra mycket svårare beslut än mig. Svåra beslut så som att skylla på någon annan.
Ingves uppdrag var ju inte att berätta för dig hur du skulle gjort istället, bara att berätta för dig att du gjorde fel och därmed får skylla digsjälv. Det var någon annan som skulle berättat för dig vad du faktiskt skulle gjort.
Ingves tycker nog att någon annan än Riksbanken borde hanterat detta. Hans uppgift har ju varit 2% inflation, och han gör väl bara som han blivit tillsagd. Hans uppgift är inte att ta hänsyn till belåningen på bostadsmarknaden, även om han gnällt till då och då om att den är för hög. Det är inte heller han som ska se till att vi kan köpa bostäder där vi behöver bo. Jag vet inte vem man ska peka på, men de som införde amorteringskravet t.ex. gjorde det ju alldeles, alldeles för sent. Att politiker runtom i världen tryckte pengar som dårar så fort någon viskade “corona” är ju inte heller hans fel. Nu har jag inte tillräcklig kunskap för att säga att han inte kan klandras, men känns lite som att man ofta pekar på Ingves för att hans prognoser varit fel. Men det måste ju vara helt omöjligt att göra prognoser i den här världen.
Fast just pengatryckandet, kvantitativa lättnader QE, är ju något som riksbanken sysslade med, och inte politikerna?
+1
De gick också in i börsen för första gången i historen under Ingves tid och spekulerade bort miljarder.
De köpte de ihopbuntade bolånen från bankerna också så att bankerna kunde ge ut nya… Ni minns de där bolånen som Ingves inte ville att man skulle ta.
Många åtgärder kan man nog motivera med att det var det som krävdes för att försöka få upp inflationen mot 2%, enligt experterna på Riksbanken.
Just köp av bostadsobligationer verkar dock väldigt svårt att kombinera med att vara oskyldig till att blåsa upp lånevolymen.
Riksbanken flaggar dessutom för att dom har gått back 81 miljarder(!) i år, inget bra år för Ingves.
Alternativet hyreslägenhet finns ju dock förmodligen även i Umeå.
Vi är många som inte gått direkt från studentlägenhet till hus utan “tvingats” mellanlanda på en eller flera hyreslägenheter i ganska många år innan husköpet blev möjligt.
Med det sagt så är det naturligtvis fritt för alla att göra olika val, till sist är en det en fråga om vad man prioriterar.
Som sagt är den kortaste kötiden minst tre år, och det är alltså om man är student och ska ha en liten lya. Vi som haft lägenhet i Umeå, flyttat från Umeå för arbete, och ska flytta tillbaka är alltså rökta eftersom vi inte har någon chans att ha nog med kötid efter bara tre år i annan stad.
ja du lär inte få något svar av ingves, men jag skulle vara väldigt restriktiv med att sätta mig i en situation där någon av faktorerna arbetslöshet eller 10% ränta skulls tvinga mig att sälja. Jag drar däremot gränsen vid att klara båda samtidigt även om jag inser att det är lång ifrån omöjligt men det är väl en risknivå jag kan leva med. Men så bor jag i hyresrätt och det kanske skulle sett annorlunda ut om jag inte varit övertygad om att det varit en bubbla rätt länge nu. Funderade faktiskt på att köpa en BR i samma område som jag bodde i och typ samma storlek/std i början på 2000 talet för 20k men gjorde inte det då avgiften var högre än min dåvarande hyra, men det skulle så här i efterhand så klart varit rätt.
Ni har gjort helt rätt, tak över huvudet är ett grundläggande behov. Tänk på att de flesta på internet har gjort perfekta val i livet och glömt bort att de var exakt i din situation när de var 30 år och gjort exakt samma resa.
Det var nog tur ni inte försökte er på Kiruna eller Gällivare för där går det knappt ens att få tag i en bostad överhuvudtaget. Utbudet är typ 5 villor stort. Stadsflytt + högkonjunktur för gruvor = inga lediga bostäder. Ungefär samma läge som i Skellefteå fast där river de i alla fall inte något centrum.
Tja, om man hela tiden sagt “lånemarknaden är helt bananas och våra låga räntor är typ anledningen, men det är inte mitt ansvar för detdär, utan det får någon göra något åt. För när räkenskapens dag kommer, så kommer iaf jag stå där och säga vadvardetjagsa”. Har man då rätt i sak, så är det ju “dendär andra” som isåfall skall stå vid skampålen. Och har man fel i sak så bör ens chef (antar det finns nån styrelse för riksbanken?) upplysa om att man är en idiot som missköter sitt jobb.
I båda fallen framstår man ju dock onekligen som en rätt så empatilös person. Å andra sidan så är han la nationalekonom, och därmed garanterat medlem i trögfattades förening, enligt galenskaparna och after shave.
Ja den där TFF-sketchen var vansinnigt kul!
“Ska jag stå eller ska jag sitta?”
“Jag hälsade när jag kom!”
“Är det inte lika bra att vi alla står upp så blir det inte så krångligt.”
Rekommenderas varmt.
https://www.youtube.com/watch?v=F-OgXq4Lqyw
Jag spelade upp den där för några bekanta en gång. De garvade högljutt tills slutet kom, sen muttrade dom bara (de är ekonomer, en professor och en docent :-}))
Det här är så högt stående konst att man bara kan ställa sig upp och applådera!!!
Jerome Powell uttalade ju i intervju att han inte vill se att Riksbanken ska få breddat mandat. Svårt att tro att det kommer kunna bli någon ändring då och pikant att han flugit över för att säga det i en miljö där riksdagen vill börja titta på att byta inriktning.
28% nominellt; vad blir det realt inkl inflationen? För nån som kan räkna.
Vi fick en ny riksbankslag den 23:e november, grundlagsändring dessutom. Mindre befogenheter för egna akademiska utvsvävningar, behöver “be om lov” eller “förklara sig” i riksdagen eller FU innan man börjar intervenera på marknaden & inflationsmålet står inte längre över nationens långsiktiga finansiella överlevnad (det sista är min raljerande tolkning).
Dock kom lagändringen antagligen 7år försent för att kunna motverka skadan som redan är skedd. Nästa gång är troligtvis problemet inte att KPIF är 1.4% istället för 2.0%, utan kanske en sprucken skuldbubbla som utlöser eller riskerar utlösa finans/bankkris. Och då har Riksbanken ändå mandat att falla tillbaka till QE & stödköp, för då är det ju kris på riktigt, inte bara akademisk kris i teorier om långsiktiga inflationsförväntningar.
Här i Finland började man trappa ned ränteavdraget 2012, steg för steg med endast 5% återstående avdrag 2022 och 0% from 2023. Dessutom har hela tiden funnits amorteringskrav (amortera 100% av lånet på 25 år har varit huvudregeln). På så vis har finska politiker tagit ansvar att skydda landet och folket och minimera den “räkenskap” som nu drabbar Sverige.
På samma sätt hade svenska politiker kunnat agera. Men det har de låtit bli. Känns rimligare att skylla på dem, snarare än Ingves och resten av RBs direktion som faktiskt bara kalenderbitit sig fast vid sitt uppdrag.
Helt fel att jämföra Sverige och Finland, finnarna har ju både försvar, beredskapslager och skyddsrum kvar t.ex. vilket skulle tyda på att dom också har en relativt fungerande hjärna intakt på merparten av sina beslutsfattare. Jag kan med kraft understryka att så inte är fallet i Sverige och därför haltar jämförelsen.
Mera korrekt hade nog varit att jämföra Sverige med t.ex. Tyskland som avvecklat nästan all sin kontinuerliga och väderoberoende fossilfria elproduktion eller varför inte med Sydsudan?
Det saknas riskmedvetenhet hos för många. Det borde tametusan vara ett grundskoleämne likt Geografi, med skillnaden att du förmodligen har större nytta av det.
Gissa vart jag växt upp men valt att inte bo…
Ska inte bankerna omförhandla lånen nu när kontantinsatsen inte längre stämmer?
Hur länge får det gå innan bankerna är tvungen till att agera eller väljer dom själv när det är dags att förstöra folks privatekonomier?
Mellanskillnaden på prisfallet måste väl övergå i blancolån?
28% nedgång….
Hur mycket har de gått upp i värde de senaste tio åren… tio gånger mer?
Underligt att ett land kan samla på sig inflation utan att det syns och så plötsligt så bara exploderar det.
Men så är det väl när en medelklass lever över sina tillgångar i mer än 20 år och Riksbanken är befolkad med ekonomer.
I dessa sammanhang brukar jag påverka att sambandet mellan räntenivå och inflation är obefintligt. Prova själva att plotta detta i ett diagram. Så den som kom på att försöka använda just räntan för att styra inflationen måste varit imbecill. Och alla verkar gått på denna myt? Bästa sättet att öka inflationen är att trycka ut mer pengar, och vice versa. Minska inflationen genom att stoppa ”sedelpressarna”.
Den här gången är det väl energipriserna som driver inflationen? Alla producenter får ökade kostnader, allt från bonden till processindustrier, transportbolag etc.
Att man höjer skatterna ytterligare på drivmedel, som gjordes med automatik vid nyår, borde åtminstone i min värld ytterligare spå på inflationen? Där hade stat/regering lätt som en plätt kunnat stoppa eller senarelägga dessa skattehöjningar för att på så vis dämpa inflationen lite. Eller?
1. Räkna realränta (ränta-inflation)
2. Lägg till tillgångsinflation i ditt diagram (t.ex bostäder och aktier).
3. Titta över tid. Allt i ekonomi är förskjutet i tid (fördröjt eller framåtskådande)
Jag tror den mesta förvirringen kommer ifrån att KPIF mäter priser vilket i bästa fall är en väldigt indirekt indikator på inflation med massa eftersläpning och brus. Ungefär som att mäta LDL kolesterol och försöka säga något om hjärt- och kärlsjukdomsrisken som gäller specifikt dig istället för att direkt ta röntgen på de kalciuminnehållande plack-bildningningarna på insidan av artärerna och se precis hur stort problemet är.
Lögnen att KPI och KPIF mäter inflation istället för att vara en vag indikator på inflation späds på med ytterliggare lögner i form av hedoniska justeringar (“kyckling är 8% dyrare i år, men vi tycker den håller 5% bättre kvalitet, så det är bara 3% inflation); substitutioner (“om kyckling är för dyrt så äter man radhusbiff istället och den har knappt gått upp i pris”) samt “owner’s equivalent rent” (vad det hade kostat att hyra motsvarande hus eller lägenhet, även om du valt att köpa den, vilket är extremt räntekänsligt).
Inflation är en ökning i penningmängden; allt annat är ett försök att förvilla och försköna. Du kan bara gå och titta på M1 och se hur penningmängden ändras så ser du hur stor inflationen är. 2020 och 2021 var extrema lånekallas med en ökning av M1 på 17,2% respektive 12,4%.
KPI(F) har massa inbyggd tröghet och det kan finnas andra faktorer som gör att priser ökar än att pengar trycks; t.ex. krig, corona-lockdowns, felkalkyleringar/-planering som gör att det finns för mycket eller för lite olja eller el på marknaden. Sådana viktiga saker som el och olja påverkar nästan alla priser i hela ekonomin och får ett stort genomslag på hela KPI(F). KPI(F) är därför bara indikatorer.
Det är privata banker som “trycker” ~90% av alla pengar i en typisk ekonomi; inte riksbanken. “Sedelpresserna” är inte riksbanken utan Nordea m fl. “Pengar på bankkontot” betyder egentligen bara att banken är skyldig dig pengar. Skulder är något banken kan skapa i stora mängder. När banken lånar ut pengar skapar de två motsatta skulder; du är skyldig dem (med lång återbetalningstid och högre ränta) och de är skyldig dig lika mycket (med fritt “uttag” och obefintlig ränta). Bankens skuld till dig spenderar precis som riksbankens sedlar (till och med lättare då alla inte tar kontanter); det är bara att banken blir skyldiga någon annan pengar istället för att vara skyldig dig pengar.
Dessa nya “bankpengar” driver upp priserna precis som om sedelpressarna hade gått varma.
Tanken med att räntan styr inflationen är att färre är villiga att ta lika stora lån om räntesatsen är högre. Eftersom att lån skapar dem pengar som lånas ur intet så driver lån på inflationen. Dessutom blir folk mer villiga att hålla SEKetas istället för att omedelbart göra sig av med dem (växla till annan valuta, investera etc) om de får ränta på pengarna som närmar sig inflationen; detta är tänk att stärka växelkursen.
Bostadsmarknaden och aktiemarknaden har redan kylts av en hel del så fort räntan höjdes ett par futtiga procent. Ökningen i M1 har dessutom plattat ut en hel del. Det ser alltså ut som att ränteökningarna har fått förväntad påverkan på kort tid.
Tja, när det gäller Lidingö är det ju lite speciellt. I veckans upplaga av lokalblaskan påstås att årets dyraste hus på Ön kanske redan sålts. 120 miljoner kostar/kostade kalaset, men för det får man en villa med 15 rum och kök och därtill en egen strand. Annars har jag vänner som köpt bostadsrättslägenheter i det nybyggda AGA-området, och där har priserna tydligen sjunkit med ca miljonen. En av dem kunde räkna in en miljon i teoretisk vinst efter en tids boende, men sen började priserna rasa och nu är han tillbaka på inköpspriset. Antar att priserna kommer sjunka ännu mer innan det landar?
Man kan ana en viss skadegädje hos Bloggaren, som tjatat om boprisfall dom senaste 10 åren….
Det är ju nu en prepper får skina, i krisen. Är det långt mellan kriserna får man nog utstå en del åtlöje där emellan.
> 10 år.
Inbillning. Det är jäkligt många hushåll som mår riktigt dåligt nu och många tragedier som utspelar sig. Men som alltid hamnar de på de tysta vittnenas kyrkogård. Man skriver inte att det går åt helvete på Facebook.
Jag vet folk som bara haft råd att betala elräkningen och räntorna. Fått tigga mat till barnen.
I övrigt kan jag motbevisa “tjatat om boprisfall” enkelt genom att länka till en artikel där jag skrivit att priserna ska gå upp.
Exempel:
https://cornucopia.se/2019/07/fortsatt-stigande-optimism-pa/
Tack Lars, för att du gör vad du kan för att avstigmatisera att ha det tufft. Det är en skam att ha det dåligt ställt, även fast (en förhoppning från min sida?) ingen ser ner på de som har det dåligt. Är uppväxt som ”fattigbarn”, och hur illa det var ställt var inget man pratade högt om. Har det idag relativt gott ställt, men minns hur det var. Vi ska inte vara rädda för att fråga eller prata vid lunchbordet på jobbet, det går att få människor att öppna sig genom att prata rent generellt om hur det ser ut nu, hur tufft du hör från andra om hur det är, få dem förstå att de inte är ensamma. Känner de sig inte ensamma med skammen så är det lättare att prata om det. Det kan rent av sluta med att en av deras klumpar i magen eller orosmoln löser upp sig när de får hjälp att lösa något. Vissa är fullt upptagna med familj och barn, eller sliter med att ta hand om sina föräldrar, eller har ett liv som gör att de inte alltid kan ta sig tiden att sätta sig ner och ta reda på saker för att lösa även de enklaste frågor som rör ekonomi. Men du kanske råkar veta något som kan hjälpa. Men då måste vi först börja våga prata om det.
Jag har följt räntan i olika poddar och nyheter. Det som alltid nämnts är att Sverige “måste” följa med USA och EU i sin räntebana. Ibland har jag reflekterat över att Ingves har gjort det alldeles för enkelt för sig. Han har i princip slaviskt följt USA och EU och sedan inte brytt sig så mycket mer. Anledningen är att det är enkelt att peka på att Sverige inte kan ha så annorlunda ränta än sina närmaste och största marknad.
Det skulle varit svårt för Sverige att ha en räntenivå som är helt olik den i USA eller EU, det är klart. Däremot är det Ingves fel att Sverige har fört en ännu mer extrem politik. När FEDs styrränta var 0.25% skulle Ingves kunna ha hållit en ränta på 0.5%, men istället valde han minusränta. Det var ett aktiv val.
I Tokyo så är det fortfarande många lägenheter som är billigare idag än under 1990 talet… Bankerna är skulden, de skulle aldrig lånat ut och inte krävt tillbaks pengarna på 30 år som är fallet i tex. Tyskland. Dessutom så skulle staten aldrig subventionerat en ränteutgift för ett bolån. Trist för dem som sitter fast och aldrig vill sälja på förlust. Trist för alla svenskar som röstade på Euron. Trist för dem som har skött sin personliga ekonomi och betalat av sina lån och framöver får betala för slöseriet andra orsakat.
kalenderbitare enl SAOL:
kal·ender|bit·are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. ‑bitarna
• person som kan memorera många uppgifter i t.ex. kalendrar och tabeller
Skulle det påverka hans åsikter om räntebanan?
Enligt min enkla mening är Ingves snarare paragrafryttare än kalenderbitare…
Tänker mer på personlighetstypen.
Varför får man lite Dan Eliason-vibbar…?
Alltså den där Ingves är ju för skön. Det är ju tack vare hans och riskbankens (Felskrivning avsiktlig) enfaldiga fokus på KPI och att inflationen till förbannelse ska ligga på 2% som detta självspelande piano har skapats. Tänk om vi de facto inkluderade fastighetspriser och värdepapperspriser som en del i inflationsmåttet – Då hade det garanterat förts en mer restriktiv räntpolitik senaste 15-20åren och bomarknaden hade varit avsevärt sundare. Men visst – Allt är inte bara riskbankens fel (Bara det mesta), även införandet av säkerställda obligationer (Början av 2000-talet) har gjort bolånen till extrem big business för bankerna och har eldat på bostadsmarknaden då bankerna samtidigt som utlåningstaket avskaffades 1985 i princip har kunnat slussa vidare hur mycket pengar som helst på en aldrig sinande obligationsmarknad. Det har inte funnits några bromsar, men väldigt mycket gaspedal. Tack Ingves
Man kommer långt med vanligt sunt förnuft. Alla självständigt tänkande människor borde begripit att detta pyramidspel en dag skulle spricka. Priserna kan inte öka i all evighet och räntan kan vara vara så här extremt låg den varit de senaste åren hur länge som helst, En dag går räntorna upp och priserna dyker ner.
Nu kommer baksmällan och folk får spara in på dyra krog och rsturangbesök, nöja sig med en Skoda istället för den vräkiga Mercan eller Jaguaren. Man får ställa in resan till Acapulco och nöja sig att åka till Tallin istället.
Men det har varit väldigt dyrt att stå utanför. Hade jag köpt den nybyggda lägenheten jag tittade på 96 och bott kvar så hade jag kunnat sälja den med 1 400% vinst idag (efter nedgången). Och jag hade bott billigare än en sunkig hyresrätt, i alla fall efter år 2000.
Förresten: Om jag hade lagt 15% kontantinsats så motsvarar nog vinsten snarare 10 000% på eget kapital…
Så det är ofta rationellt att haka på pyramidspel. Så länge man hinner casha in någon gång på vägen. Jag tror att det var någon nobelpristagare som skrev om det där för några år sen.
Det är väl inget nytt. Bubbelanatomin, early adopters-> smarta pengar -> viss allmänhet->”alla”->Puff
Gäller börsen, krypto, bostäder etc etc
Tycker det är ett himla klagande på riksbanken. Det är FI som inte gjort sitt jobb. Sveriges ekonomi är liksom ingen ö. Nu gäller QT ett tag till, men QE har nog över 23/24
Markets can stay irrational longer than you can stay solvent.
Många insåg att minusräntor och tillhörande värderingar var ohållbara på lång sikt. Men på lång sikt är vi alla döda.
Det blev en väldigt lång uppgång, med tidigare mest hack i kurvan. Varför man inte unnat andra att får kör Mercedes och åka på långsemester är dock lite oklart. Inga fler besök på Noma heller för de stänger ju.
Handen på hjärtat, hur många tror verkligen att politiker och riksbank ha lärt sig något?
Om några år när inflationen sjunker tillräckligt så kommer vi att sitta med låga räntor igen och folk tokbudar vidare. Då kommer en krona dessutom vara värd mindre än idag vilket också eldar på priserna.
Vad tyder på att det skulle bli mer sansat framöver?
Jag ser inget tecken på det.
Felet är att centralbankerna beräknar inflationen helt fel. Hade de tagit med tillgångpriserna i KPI, så skull vi haft mycket högre inflation och räntan hade varit mycket högre. Alltså tagit med aktier, bostadspriser obligationer i beräkningen. Då hade den högre räntan hindrat hindrat dessa aktie- och bobubblor.
Dock svårt att hävda någon börsbubbla pga nollräntepolitiken.
Stockholmsbörsen gick rätt illa under 10-talet jämfört med tex 80/90-talen, trots dåtidens räntor.
Vad som driver tillgångsinflationen är dock inte låga räntor, utan sjunkande räntor. När räntenivån ligger still bör priserna också ligga still på en kompatibel nivån.
Internationella räntor har sjunkit trendmässigt sedan Paul Volcker och Ronald Reagan knäckte inflationen i början av 1980-talet, pådrivet av globalisering och internet. När vi nu går mot avglobalisering och mindre beroende av Kina kommer den trenden att vända.
Kolla realräntor istället. Gärna med avdragsrätter medräknade. Privatpersoner lånade definitivt “billigare” fram till skattereformen men även (fastighets)företag kunde utnyttja diverse obalanser och få extremt låga finansieringskostnader på 80-talet.
Centralbankerna verkar i ett sammanhang så räntorna är bara en del av ekvationen. Lägg på valutaregleringar, beskattningar, avdragsregler och Venus ställning i förhållande till Väduret.
Med ett prisfall på 4.000.000 så är Lidingövillan är tillbaka på prisnivå 2017.
https://www.fastighetsbyran.com/sv/sverige/artiklar/vinnare-och-forlorare-pa-villamarknaden
…tio år tidigare när räntan var uppe runt 5% låg lidingövillan på dagens medelstockholmsnivå 7Msek vilket iofs motsvarar ca 9MSek i dagens penningvärde. Det är sannolikt marginalpengar för villaägaren på Lidingö men inte för den stora massan, så länge realräntan är negativ kommer lån att vara dyrt för låntagare som sitter fast med höga bolån oavsett om riksbanken sänker räntan igen när recessionen får fäste, den vanliga banken ska ha sitt, inflationen blir avgörande och inflationen är avhängig av å ena sidan priset på tillgång (energipriser, lönekostnader och material/råvarupriser) och å andra sidan efterfrågan, vad konsumenten kan betala.
Desto mer intressant i närtid blir att se vilka åtgärder som regeringen tar till för att dämpa fallet när energi/inflationsvapnet hugger en generation unga bostadsägare i ryggen och hur man kompenserar söderland vs norrland/landsbygd för de dyrare villorna utan att de populistiska väljarna sviker en bräcklig regering och rör sig i riktning SD alt. opposition.
En spaning i allt detta är att både Putin och Xi verkligen fått upp ögonen för den enorma kraft energivapnet (i samband med den storskaliga invasionen av ukraina) har i kampen mot demokratiska samhällen och den ekonomiska världsordningen. Den som styr räntan har stor makt i välfärdssamhället och den som styr dollarräntan har dessutom stor makt över fattiga länder som sitter fast med enorma dollarlån. Nu kan vi se att den som kan påverka inflationen kan påverka räntan och det får stora konsekvenser i västs demokratier där missnöjesfödd populism i nuläget trumfar allt vid valurnan.
Att påverka inflationen görs genom storskalig påverkan på energipriser, tillgång/pris på arbetskraft och råvaror snabbare än kapitalstyrda konsumtionssamhällen kan anpassa sig. Med obefintliga marginaler uppstår snabbt en välfärdskris.
En autokrat har överhanden i en välfärdskris. Då befolkningens lidande är underordnad maktexpansion har tillväxten i kina likaså underordnad betydelse, ekonomiska siffror blir fiktion och enbart politiskt medel när Xi:s bipolära världsordning ska stöpas. Som en snäll panda glider han in och erbjuder fattiga länder lån och handel i den (fiktivt) stabila yuan som alternativ till den dyra dollarn. Under pandadressen döljer sig dock en lånehaj som vet att du aldrig kommer att kunna betala lånet, istället för IMF kommer en armé av diplomater och byråkrater som erbjuder hjälp som innebär ännu större konsekvenser för ditt fattiga lands politiska självständighet. En militärbas anläggs i en lokal hamn initialt avsedd för den nya silkesvägens handel och du är nu som ledare i ett fattigt land en förlängd arm till motorcykelklubben CCCP. Rättar du dig inte i ledet blir det som en gång var silkesvägen till ekonomisk välfärd, silkessnöret som beseglar ditt öde.
Kinas befolkning som Xi nu trycktestat genom att låsa in både fysiskt och psykiskt är, som vi sett, beredda att lida långt mycket mer än en demokratisk befolkning innan de gör uppror, kriget mot våra demokratiska samhällen är inlett på bred front och det utspelar sig till stor del på energi och informationsanrenan, slagfältet är just nu lokaliserat till Ukraina men är förstås av yttersta vikt att vinna, inte bara för det självklara, Ukrainas existens, utan även för att mala ner de direkta militära övergreppen från Kreml mot den folkvalda demokratiska världens utbredning. Man kan säga med rätt att vi varit blåögda men det är Putin och Xi som nu utnyttjar vår blåögdhet och slår där det gör ondast och så split i syfte att undergräva våra demokratiska samhällen. Jag säger som i hungerspelen
”Remember who is the enemy” när man vill spy galla på direkt ansvariga för ränteläget och dess konsekvenser.
blåögda är verkligen ett förlegat uttryck.. moskoviterna som skulle ha satt denna snillrika plan i verket är väl blåögda…
Nja, Ryssland och Kina kan möjligtvis tvinga fram lite småjobbiga hack i kurvan men så länge de inte kommer åt produktiviteten och innovationsförmågan i västerlandets ekonomi så skulle inte jag vara rädd. Det är den reella ekonomin som räknas, till syvende och sist, och när energifrågan är löst så kommer vi ut starkare men de kommer vara svagare. Så Ryssland har skjutit sig själv i foten.
Faktiskt nära min analys också.
Putler, eller någon av hans hantlangare, visste precis vad som skulle ske med högt skuldsatta länder beroende av rysk energi.
Det här är mycket mer än Ukraina. Det här kriget är att slå sönder europa genom att få fram politisk förändring, i och med inflation och recession.
Däremot tror jag inte det lyckas. Men BLT här blir drabbad.
Återigen en massa som “Här har det inte gått ner”
Fråga er själva. Om det går ner på Lidingö där det generellt anses “fint” att bo och många har mycket pengar. Varför skulle det inte gå ner hos er
Sluta ljuga för er själva. Och oss.
OM man måste sälja nu så är det 20-30% förlust på en villa.
Som Lasse säger. Ta hand om din relation. Var inte ett svin. Laga mat eller köp blommor åt din partner en extra gång nu. För skilsmässa och förlora jobbet kommer vara de två saker som kastar folk under tåget.
Skulle jag sälja nu är det 120% mer än vad jag stoppat in i huset. Fastän det har rasat nästan 20% på ett år.
Så förlust är relativt vad du har betalat. Jag srkiver inte investerat, eftersom det är inte en investering. Jag vill bo i villa.
Precis. Men nu pratar vi ju nedgången från toppen i mars.
Där är det snudd på underhållande på de som “ja på Lidingö rasar det. Men i mitt område i Fjäkåsna har minsan det precis sålts för all time high!!!”
Samtidigt som om man kollar på Booli som har lagfarterna som underlag så ser man att det är en nedgång överallt.
Några 28% har det knappast sjunkit med på Lidingö. Bor på ön själv. Däremot har priserna självklart gått ner här precis som överallt annars. Om DN verkligen skrivit detta så är det rent trams och endast sensationsjournalistik. Enligt Svensk Mäklarstatistiks egen hemsida (som det verkar refereras till har priserna sjunkit med 13.9% på ett år. Exempelvis Salem söder om Stockholm har en mycket högre prisnedgång. Men det är ju inte lika kul att skriva i en artikel 🙂
https://www.maklarstatistik.se/omrade/riket/stockholms-lan/lidingo/#/villor
Förr eller senare kommer priserna att ha sjunkit såpass att det blir en förlustaffär att sälja för de allra flesta. I det läget kommer antalet affärer att närma sig noll. Kan man då ens prata om prisfall, när inga objekt byter hand längre?
JA så är det – sedan är det ju klart att om man köpte på toppen i mars 22 – var som helst i riket – så ligger man ju sannolikt back var man än bor.
Enligt SCB så sker det ca 1,6 miljoner flyttningar per år (av 1,4 miljoner personer, dvs vissa flyttar flera gånger).
Flyttbenägenheten följer en ålderskura. Personer mellan 20-24 år gör 400 flyttningar / 1000 pers och år. Det sjunker ner till 50 flyttar/1000 för 75 åringar. Sen går det upp igen när folk börjar bli skruttiga.
Kollar man på barn så flyttar de framför allt innan de börjar skolan sen blir flyttar ovanligare.
Så, om jag skall gissa så bor de flesta villa-köparna och personer med stora lägenheter i sin bostad i något/några decennier. I alla fall tills barnen flyttar ut. Så där måste nog priserna gå ner Extremt mycket innan det blir “förlustaffär att sälja för de allra flesta”.
Däremot så kan vi redan vara i den situationen för smålägenheter. Där kan man dessutom anta att betalningsförmågan hos kundkretsen år ganska begränsad så jag misstänker att det är på den marknaden köpare och säljare har svårast att mötas.
Det är Mäklarstatistik själva som säger 28% till DN i en intervju. Som jag skriver i min artikel så stämmer inte siffrorna med deras statistik. Skillnaden beror nog på att Mäklarstatistik redovisar priser som tremånaders medelvärden, men enskild månad till enskild månad blir det 28%.
Ja jag såg efter min kommentar att du skrev “…redovisas med glidande medelvärden över flera månader.” Tror dock ändå att 28% är överdrivet på helheten utan snarare en siffra som baseras på få försäljningar på hus som varit kraftigt övervärderade.
Oavsett ska det som blir mest intressant utöver räntan gällande bostadsmarknaden är hur många områden som vi kommer att få som ingen vill bo i längre p g a otrygghet etc. När ser vi den första riktiga “gated communityn” i Sverige och hur kommer sådana stå sig prismässigt i förhållande? Jag har själv funderat på vilka rättigheter en samfällighet har gällande sin egen mark? Kommer vi se samfälligheter som blir “gated”?
Där är redan gated communities i Sverige, men till skillnad från USA där man har fysiska barriärer (mur, staket, ronderande vakter osv) så använder vi oss av avstånd i Sverige. Några exempel är Vellinge, Lidingö och Danderyd som alla ligger tillräckligt långt borta från dåliga områden för att de boende i de dåliga områden inte ska orka bry sig att göra några besök, men de hålls även borta pga de relativt dyra bostadspriserna.
Ingves blev långsur när finansinspektionen fick ansvaret för bostadsmarknaden 2012 sägs det. För övrigt är rätt pris tillgång och efterfrågan.
Fast tillgången är inte fri. Det är inte fritt att hyra ut sin bostad hur som helst, och det är inte fritt att bygga bostäder.
,Många bra kommentarer här. LWs svar till Digger härovan är ju en av förklaringarna till att bostadsmarknaden är dysfunktionell. En annan är hyresregleringen och en tredje de höga byggkostnaderna som i sin tur bl a är en följd av en fjärde; bristen på konkurrens i sektorn. Men den viktigaste anledning till att marknaden för just köpta bostäder blivit så väldigt dysfunktionell är ju Riksbankens envisa fasthållande vid att pengar ska ha ett pris nära noll (på endera sidan av nollan). Om pengar inget är värda kan man använda hur mycket av dem som helst för att byta till sig en annan tillgång.
Sett till hans enda mål om inflation mellan 1 och 3 % kan man ju inte säga att han varit nära ribban direkt. Först 10-15 år av misslyckade försök att få upp inflationen genom att sänka räntan och sedan ett ännu mer misslyckat försök att få ner inflationen genom att höja räntan. Nästan som om inflationen inte låter sig styras av Ingves teorier.
Delar f ö uppfattningen att ekonomi inte är en vetenskap. Möjligen är det en beteendevetenskap. Men ekonomerna är generellt sett usla på att beakta det förhållandet att människor beteenden förändras även av deras olika policybeslut och mer sällan bara på det sätt som policyn förutsåg, sk bieffekter, vilket tillsammans med bristande beaktande av effekterna av att alla beslut innefattar trade-offs är en viktig anledning till att många skenbart genomtänkta beslut inte alls får det tänkta resultatet.
Flera beskriver amorteringskravet som något bra men jag skulle hävda att det är ett slag i luften. Amorteringar är deflationsdrivande och allt annat lika så kommer ett amorteringskrav föranleda centralbanken att driva en mer expansiv penningpolitik. Milton Friedman som först konstaterade att lägre arbetslöshet är inflationsdrivande vilket föranleder C.B. att driva en mer restriktiv penningpolitik -vilket då driver upp arbetslösheten igen – blev beskylld av vänstern för att tycka att detta var något önskvärt, när allt han gjorde var att förklara hur det fungerar. Skjut budbäraren. Samma resonemang kan tillämpas på amorteringskravet. Vi amorterar mer, men då sänker CB räntan så att vi lånar mer.
Orka hålla på och oroa sig för boräntor och amorteringar. Gör som jag och köp en billig kåk för en halv årslön istället. :p
Man skulle kunna tänka sig, säg 5%, som konstant utgift/sparande där proportionerna ränta/amortering beror på räntan.
Men detta hade inte gått att genomföra för bara ett halvår sen då narrativet var att räntan aldrig skulle gå upp, man måste bo etc.
Jag tror att det kallades dynamiskt annuitetslån (eller annuitetslån med flexibelt slutdatum) och det erbjöds av någon bank på 90-talet. Jag har aldrig sett det sedan dess. Det borde vara enkelt att göra ett eget med hjälp av automatiskt månadsspar och årliga extraamorteringar.
Den enda som skulle bli ledsen är riksbankschefen eftersom du inte skulle känna av ränteändringar. Och kanske bankerna om räntan är låg och du amorterar för snabbt.
Det fokuseras lite för ensidigt på att priserna på bostäder faller. Minst lika illavarslandet är att omsättningen, antal avslutade fastighetsaffärer, sjunker minst lika mycket om inte mer.
När vi pratar om fastighetslån är det inte om värdet på fastigheten som sådan vi pratar, utan om värdet på fastigheten som pant. Och det värdet beror inte bara på vad fastigheten teoretiskt skulle kunna säljas för utan på vad fastigheten kan säljas för vid en snabb affär, t.ex. en exekutiv auktion eller snabb försäljning vid dödsfall, arbetslöshet eller skilsmässa.
Om marknaden mattas av ytterligare — sett i antalet sålda fastigheter — kommer kanske bankerna att även behöva ta hänsyn till detta och inte bara till priserna.
Bra poäng! Och vill man öka omsättningen så kan ju staten börja med att ta bort eller kraftigt sänka flyttskatten (ca 22 % av reavinsten), som minskar utbudet vilket driver upp priserna vilket leder till högre belåning, samt till att det blir svårare för de med låga inkomster att skaffa sig eget boende.
Kan ju kompensera för skattebortfallet genom att sänka ränteavdraget.
Vi hade inget val. Jag gjorde bara vad min överordnade sa åt mig.
Mvh.
Stefan Ingves
F.d. Sveriges riksbankschef
Du skulle ju ändå sluta så var det därför du passade på att krasha ekonomin Stefan? Du har ju aldrig fått göra som du velat tidigare..
Som oekonom undrar jag om det verkligen finns det linjära samband som jag anar i tråden mellan stigande räntor och prisfall på bostäder. Det är kanske en massa andra negativa/ pessimistiska faktorer som spelar in.
Jag tror inte att bostadsmarknaden är särskilt onormal i Sverige egentligen. Den grundläggande förklaringen på prisläget torde vara att det finns ett underskott på bostäder, vilket i sin tur har att göra med alltmer extrema byggnormer och övriga regelverk som fördyrar byggande. Givetvis skall man inte kunna bygga vad skit som helst, var som helst, men det mesta är bäst i någon moderation.
När sedan räntorna går upp och ned så smakar vi nog på det som kallas “left-over principle” i urban ekonomi, nämligen att hyran är vadhelst vi har kvar när vi har betalt allt annat. Från hyran kan man sedan snabbt räkna ut värdet genom att trolla lite med förväntad avkastning på kapital på annat håll. Höjs räntan så få mindre bostad plats inom det utrymmet. Men folk pressar sig till det yttersta för att skapa det utrymmet eftersom det finns ett underskott av bostäder och eftersom de måste ha någonstans att bo.
Så tror jag att det hänger ihop ungefär. Det blir därför inte någon bubbla. Bostäderna är inte värdelösa i grund och botten som pappersbitar eller tulpanlökar. Det kan förekomma spekulation som luften går ur såklart, men i huvudsak så böljar nog värdet i takt med andra kostnader, inte minst, men inte bara, räntor.
Att det sjunker dramatiskt på Lidingö är inte så märkligt. Högt prissatta objekt påverkas alltid snabbast, medan billigare objekt påverkas mindre. Delvis då för att efterfrågan flyttar sig “nedåt” – de som tänkte köpa på Lidingö men som inte har råd, får nu titta på andra bostäder i billigare områden, och där har de en relativt sett större plånbok. Givetvis sjunker priserna överlag eftersom den gruppen är mindre än den grupp som fick flytta sig ytterligare ett snäpp nedåt.
Undrar varför Stefan Ingves höll fast vid den obsent låga/minusräntan ända tills det visat sig att S förlorat valet? För att inte förstöra S chanser?
Är nedgången här på Lidingö närmare 30% blir det naturligtvis problem för vissa, men min bild av dem som har råd att köpa på senare tid också har råd med detta. De som köpt för en tid sedan och därefter lånat till lägenheten i Spanien och snygg elbil kan få det jobbigt. Själv köpte jag för drygt 20 år sedan och hade – sist jag räknade på det – haft en värdeökning på ca 1600kr/dygnet och inte tagit upp nya lån. Bra fallhöjd.
Vad är det Ingves gjort som är bra? Förutom att ge tristessen ett ansikte förstås. Hade varit billigare och roligare om apan Ola varit RB chef.
Jag tror bostadspriserna är i totalt beroende av räntekostnaden. Vårt hus var värt kanske 4,7mn innan räntehöjningarna, tänker då: 4×0.01=40k/år. Med dagens 5% blir värdet 40/0.05=800k. Jag tror inte det är mer komplicerat än så och därför brutalt för många bolåneskuldsatta framöver.
Själv har vi skuldsatt oss mer genom åren p g a renoveringar och livets motgångar men alltid haft tanken att priserna kommer sjunka drastiskt och räntan stiga tillbaka.
Om Ingves hade höjt räntan så hade han antagligen blivit sparkad. Det är inte lätt för en 60+:are att söka nytt jobb.