MÖP-måndag: Sverige modernaste regemente löser ärvda säkerhetsproblem hos gamla regementen

1.8K

Dags för MÖP-måndag. Som Sveriges modernaste regemente löser P 18 Gotlands Regemente i princip samtliga de säkerhetsproblem som de flesta av Sveriges äldre regementen dras med. Trots den ansenliga investeringen visar detta på att det i en ny tid är dags att tänka modernt och inte som i början av 1900-talet.

Grannen verkar hellre vilja ha besök av den större grannen ifrån öst.

De flesta av Sveriges regementen anlades på sin tid i början av 1900-talet eller rent av 1800-talet ute på landsbygden, men med åren har anslutande städer växt om och runt dessa. Därtill har säkerhetsproblematiken utvecklats från en tid det knappt fanns en svartvit kamera till idag när alla har mobiltelefoner och elektronisk utrustning som kan användas mot svenskt försvar bokstavligen kan köpas även på svenska ICA. Dessutom finns en del juridiska aspekter idag som inte fanns förr.

Men låt oss blicka tillbaka till kalla krigets sista hela årtionde 1980-talet.

På den tiden var inte Sverige med i EU. Vi hade inte öppna gränser, och hade även den juridiska skapelsen skyddsområde, där utländska medborgare inte fick visas och fick avvisas ifrån. Denna konstruktion fungerar inte med EU:s fria rörlighet och etableringsrätt, och vi har såväl öppna gränser mot övriga EU-länder och större delen av världen, som avskaffat de skyddande skyddsområdeszonerna runt de verkliga skyddsobjekten. Idag är svensk gränssäkerhet i praktiken lika klen som den svagaste punkten i EU:s yttre gräns, och förutom till synes legitima affärsmässiga skäl att besöka landet kan den dimensionerande angriparen i princip fritt traska in och ut ur Sverige, och övervaka, dokumentera och spionera på svenskt försvar, samt genomföra angreppsförberelser. Samtidigt kunde ingen från Sovjetunionen i princip lämna hemlandet utan tillstånd från den sovjetiska staten, och kunde alltså anses vara misstänkt med sovjetiska medborgare under kalla kriget. Eller för den delen polska tavelförsäljare. Men en rysk fågelskådare kan ingen idag göra något åt.

Därtill har ett domslut fastslagit att den grundlagsskyddade journalistiska yttrandefriheten står över skyddslagen. Journalister (ett löst begrepp) kan om det är avsett för publikation fotografera hemliga svenska skyddsobjekt utan tillstånd och publicera, utan att de får straffas. Russia Today kan ställa sig utanför ett regementes stängsel och filma rakt in, och Försvarsmakten kan inte göra ett skit åt det juridiskt, utan kan bara ställa något i vägen på insidan och flytta runt i takt med att de ryska journalisterna flyttar på sig, och flytta eventuell intressant verksamhet någon annanstans.

På 80-talet hade vi ett värnpliktsförsvar. I princip samtliga i försvaret, undantaget yrkesofficerarna, var värnpliktiga under utbildning. Vi hade dessutom uppåt 800 000 man som skulle mobiliseras och det var knappast så att man trodde att alla dessa skulle lyckas genomföra mobilisering. Kopplingen mellan utbildningsregemente och krigsplacering fanns, men var inte huggen i sten. Själv var jag krigsplacerad på PB9 – Skaraborgsbrigaden – men spenderade stor del av min utbildning på Karlsborg och S 3. Våra artillerister på brigaden utbildades på A 1 i Linköping osv. Oavsett sade närvaron av en parkerad bil på parkeringarna utanför grindarna inte mycket om var man hörde hemma, var man skulle mobilisera och vilken beredskapsnivå man hade. 

Ej heller hade gemene man ständigt med sig en mobiltelefon med en kamera.

För att summera så var tillgången till våra regementens skal begräsnad för främmande makt, de flesta fordon parkerade utanför regementena var värnpliktigas, alla hade inte kameror, journalister fick inte fotografera skyddsobjekt, vi hade stängda gränser.

Så hur ser de äldre regementa ofta ut idag? 

De omgärdas av stängsel där skyddsobjektet börjar. Vem som helst kan gå fram till stängslet och titta in. Hur det ser ut där inne är kanske av mindre intresse men verksamheten är intressant. Det visar gästande förband, det visar beredskapsnivå, man kan dokumentera registreringsnummer och siffror på militära fordon för att inhämta information om förmåga, volym, reparationstakt med mera.

Ofta ligger regementena direkt intill bebyggelse, från vilken man rent av kan ha ännu bättre insyn 24/7/365 från bakom fördragna gardiner och med hård- och mjukvara du köper på närmaste köplada kontinuerligt och i realtid ladda upp aktuell situation till främmande makt.

Google Streetview mfl tjänster kör runt och fotograferar rakt in på skyddsobjekten. Google Maps körs dessutom i ett annat land och kan helt skita i vad svenska staten tycker i frågan. 

Förbipasserande bilar ser rakt in och kan förstås filma, såväl med sk dashcams som avsiktligt med en passagerare. 

Och vi har begränsat med personal, där det kan bli ytterst känsligt även ner på enskilda personer med kvalificerade tekniska förmågor om man kan störa mobilisering och beredskap. En stor andel av personalen med högst beredskap är på plats dagligen och kan därmed dokumenteras via bilars registreringsnummer från parkeringarna utanför stängslen. Det räcker att köra runt på den offentligt tillgängliga parkeringen med en dashcam och spela in.

Jag har tidigare föreslagit att skyddsobjektsgränserna ska utökas och dras en bra bit utanför de fysiska skydden för att undvika missförstånd. Så man inte ens kan komma i närheten nog för att dokumentera, utan kan avvisas i god tid innan någon skada ens kan ske. Det går därmed inte heller att förbereda intrång, utan personer kan gripas redan innan de börjar packa upp verktyg eller annan utrustning. Men det går inte med gamla regementen, där det civila mörkret genom åren har omslutit anläggningarna.

Lösningarna är dock enkla om man uppför ett nytt regemente utanför tätort, där det finns gott om plats fortfarande. 

P 18 Gotlands regementes fördelar har främst framhävts för tillgången till Tofta övnings- och skjutfält, dit man kör direkt ut genom grindarna. Mycket kostnadseffektivt och tidsbesparande, som ger mer tid till utbildning, övning och materielvård istället för transporter till och från skjut- och övningsfält. Antagligen värt investeringen i det nya regementet enbart det, i alla fall över tiden.

Det är därför förklarligt varför Försvarsmakten inte ville återetablera ett nytt artilleriregemente i Kristinehamn, utan på Villingsbergs skjut- och övningsfält, men regionalpolitik fick råda över kostnadseffektivitet och säkerhet i ett politiskt beslut. Motsvarande misstag kan även begås med nya regementen i Mellansverige, som istället borde anläggas helt från grunden utanför tätorterna. Även återetableringen av ett amfibieregemente i Göteborg borde skett någon annanstans än på Käringberget, med full insyn från grannvillorna eller förbipasserande passagerare på Stenafärjorna, som alla kan fotografera sig fördärvade.

Som jag ser det har Gotlands regemente löst andra regementens säkerhetsproblem och är anpassat efter den moderna situationen där alla har en kamera och där journalister inte kan hindras från att fotografera skyddsobjekt. Men journalister kan fortfarande hindras och åtalas för intrång.

Regementet är alltså ett gott exempel på hur ett modernt regemente bör utformas. 

Utanför regementet finns inga parkeringsplatser för personalen. Utanför regementet kan man inte se in på regementet. OBS: Ingenstans här har jag beskrivit hur det ser ut inne på skyddsobjektet.

Vad som pågår där inne kan man bara gissa, och därmed kan man inte se beredskapsnivå, reaktioner på incidenter, gästande förband och förmågor, eller inventera fordonsparken och dess status, eller dokumentera nya anläggningar på ett förband som fortfarande växer i förmågor och volym. Eller för den delen alls se hur det ser ut. Inte ens via Google Streetview den dagen Google kör förbi igen och uppdaterar sina bilder.

Gotlands regemente är ett  regemente för den tekniska underrättelsehotbilden 2020 och med det kanske Sveriges säkraste regemente, helt utan arv från 1900-talets första år. Väl använda skattepengar, helt enkelt. 

Nu frågar sig någon “men RPAS/UAV/drönare då?” Sedan förra årsskiftet är det tillåtet för Försvarsmakten att idka teknisk skada på civila privatägda drönare som dokumenterar skyddsobjekt, utan risk för åtal om skadegörelse eller egenmäktigt förfarande, så det är ett icke-problem givet att man anskaffat teknisk förmåga och utvecklat metoder för detta.

Att sedan grannen till Gotlands regemente hellre verkar vilja ha besök av den store grannen ifrån öster är en annan sak.

Relaterat kan man fundera på om Försvarsmakten inte borde utlokalisera befintliga regementen och anläggningar från åtminstone de större städerna, där fastighetspriserna är sådana att en försäljning i teorin helt kan betala en modern ändamåls- och funktionsduglig nyetablering på annan ort. På försäljningen kan personalen dessutom komma undan med billigare bostäder nära jobbet än exempelvis Östermalm. 

Vad är t ex lokalerna på Lidingövägen, Gärdet och Tegeluddsvägen värda vid dagens fastighetspriser, och vad skulle mer funktionsdugliga anläggningar kosta på annan plats? Det är oavsett inte så att högsta försvarsledningen kan promenera över till Försvarsdepartementet på några minuter längre, sedan flytten i början av 80-talet. Och de flesta på adresserna behöver knappast sitta nära regering och riksdag. Tyvärr skulle väl försäljningar bara återföras till statskassan via Fortifikationsverket och Försvarsmakten skulle inte få pengarna för att upprätta nya moderna och kostandseffektiva anläggningar.

Idag kör tiotusentals dagligen förbi skyddsobjekt i exempelvis Stockholm. Lämpligen utlokaliseras dessa till platser där de inte kan dokumenteras utan att skyddsvakter kan ingripa i god tid, vilket gäller för ett antal objekt redan idag, om än inte för regementena generellt. Det blir också möjligt med teknisk bevakning (kameror och andra sensorer) som kan upptäcka obehöriga innan dessa kommer i närheten av något känsligt. Nya skyddsobjekten behöver helt enkelt bli större och ska inte sluta vid stängslen, utan ha en buffertzon, en mindre variant av forna tiders skyddsområden.

Jag vill påminna om beskedet jag lämnade i min novell Berget (e-novell här) redan 2015 – det är ett nytt säkerhetspolitiskt läge, så dokumentera inte skyddsobjekt. Foto- och tillträdesförbud finns till av en anledning. Var även noga med vad som finns i bakgrunden om du tar foton på turistattraktioner eller om du t ex är fågelskådare. Fotoförbudet gäller även den där ovanliga fågeln du behövde för Klubb 300.